Hej! Annonser är vår inkomstkälla för att kunna driva Utsidan.
Om du inte vill slå av annonsblockering kan du istället stödja oss genom att
teckna ett Plusmedlemskap -
då kan du dölja alla annonser och slipper denna text!
Du använder en föråldrig webbläsare. Det får inte visa dessa eller andra webbplatser korrekt. Du bör uppgradera eller använda en alternativ webbläsare .
Eldstål som man drar kniven emot i stil med "jukkastickan" tror jag inte är något man gör själv hemma i garaget. Jag har för mig att de består av en gjuten blandning av magnesium och cerium. (Rätta mig gärna om jag har fel). Cerium borde alstra gnistorna som som sedan tänder de finfördelade magnesiumspånen som kommer med på samma gång när man drar kniven över det. Att försöka värma upp dessa två ämnen för att få ihop dem till ett eldstål tror jag kan bli onödigt dyrt och spännande.
Jag betvivlar att farfars far hade tillgång till gjutna stavar av magnesium och cerium när han gick på skogen . Mig veterligen är eldstål typ jukkastickan gjorda av just stål (eller kanske t.o.m. något slags järn).
Har själv smitt ett eldstål av kolstål. Det var ett sådant som farfars farfar använde. Det används tillsammans med flinta och fnöske. Det fungerar suveränt även om det inte ger samma vilda gnistregn som ett modernt eldstål. Ta en titt på http://www.saunalahti.fi/~corander/elddrilln.htm
Drar man kniven mot ett sådant eldstål tappar den skärpan direkt. Det är närmast jämförbart med att dra kniven mot en fil.
Kommer du i håg de första magnesiumelddonen? De med ett silvergrått magnesiumblock med en gniststav infälld i ena kanten. Jukka stickan är en fiffig blandning av båda.Tidigare blåste magnesiumspånen bort eller blev våta av regn innan man hunnit antända dem. Nu kommer det ett hett gnistregn som kan tända det mesta i ett drag.
Redan när jag var yngre älskade jag att vara ute. Jag visste inte särskilt mycket om ryggsäckar eller passform. Jag stoppade bara ner min utrustning ...
Vi åkte till Fulufjällets nationalpark med ett tydligt mål: att uppleva fjäll på riktigt, men på ett sätt som fungerade även med barn. Fulufjället är ...
Från Bruksvallarna fortsatte vi i fortsatt kallt högtrycksväder. Den befarade spårlabyrinten upp och förbi Ramundberget visade sig vara tämligen ...
3 kommentarer
Det började med en känsla av att tiden hade gått utan att jag riktigt märkt det. Utrustning i garderoben, kartor i hyllan och ett liv som blivit mer ...
I år är det sextio år sedan jag vandrade i Sarek för första gången, och de närmaste dagarna kommer min nya bok ut: Sarek – en biografi. Det är en ...
4 kommentarer