Egen vandringsstav - hur ska björken torka ?

[Glännman]

Hejsan..

Jag tänkte göra en egen vandringsstav. Har tagit in rak fin björk på lite över två meter. Givetvis med markägarens tillstånd. De står nu på min inglasade balkong som håller runt noll grader just nu. Där står de i lodrätt läge med barken kvar. Är detta rätt väg att gå eller ska de torka utan barken ?

Min tanke är att det med barken torkar ännu långsammare men att det då blir ännu mindre risk för sprickor och dylikt eller är det så att det är något negativt att ha barken kvar ? Upplys mig gärna om bästa sätt att gå till väga..

Mvh // johannes

 

[Kvarnträsk]

Jag har aldrig varit med om att en barkad björkstav spruckit. Krävs grövre trä för att sånt ska bli ett problem.
Själv barkar jag direkt.

 

[joru]

Brukar ta en fjällbjörk vid starten, barka och sen är det klart. Björk är inte så hållbart och staven är oftast förbrukad i slutet av turen. Eldas sista kvällen .

...ska du göra ngt så sko den med något hårt...

//J

 

[Kvarnträsk]

... Björk är inte så hållbart och staven är oftast förbrukad i slutet av turen....

Då brukar du nog staven hårdare än de flesta. Min sambo har lyckats knäcka en tunn, lätt stav ett år vid ett vad men annars vet jag inte hur man kan 'förbruka' en björkstav?
Vi har favoritbjörkstavar som har hängt med på somrarnas fjällvandringar i 15 års tid - oskodda...
Tycker att en stav med bra balans som hängt med ett antal turer är en bra vandrings'kamrat', inte minst för minnena och nostalgin.
Jag gillar mina stavar längd ovanför axel, ca 3cm i diameter i toppända och kanske 5cm längst ned.

 

[joru]

Då brukar du nog staven hårdare än de flesta. Min sambo har lyckats knäcka en tunn, lätt stav ett år vid ett vad men annars vet jag inte hur man kan 'förbruka' en björkstav?
Vi har favoritbjörkstavar som har hängt med på somrarnas fjällvandringar i 15 års tid - oskodda...
Tycker att en stav med bra balans som hängt med ett antal turer är en bra vandrings'kamrat', inte minst för minnena och nostalgin.
Jag gillar mina stavar längd ovanför axel, ca 3cm i diameter i toppända och kanske 5cm längst ned.

Bär min stav med tunna änden nedåt och den brukar vara slut när turen är slut. Staven är inget särskilt i övrigt, använder bara stav när jag kommer att vada.

//J

 

[Kvarnträsk]

... ta en fjällbjörk vid starten...

Där har vi nog största skillnaden, färsk björk är inte så slitstark. Får den bara torka (nån dag) innan användning hårdnar den avsevärt. Och så blir det inte så mycket vatten att bära på i staven första dagarna

 

[skogsbaronen]

Torka långsamt är ju det bästa.
Att barka är lättast (och det blir snyggast) när barken är färsk, men då föreligger risk för sprickor.

En teknik för att minska sprickbildning är att barka och låta torka till hälften. Sen blötlägger man staven en stund, för att sedan fortsätta torkningen.
Problemet med sprickbildning förvärras oftast då torkningen av de yttre delarna är klar, medan de inre delarna fortfarande är fuktiga (detta är speciellt ett problem när man torkar i ugnar). Genom att återfukta de yttre delarna kan man minska detta problem.


Jag vill gärna slå ett slag för Al. Växer ofta i mängder längs skogsbilvägsdiken (eller längs strandkanter/sjökanter.
Leta upp en rak fin bit under vår/sommar (då barken är blöt av sav), kapa till och dra av barken med händer och naglar. Du får då en fin silkeslen stav utan skärmärken. Saven i alen torkar sedan och blir vackert djupröd. Al torkar dessutom fort och är tämligen lätt.
Ovanstående fungerar för övrigt finfint med snabbvuxen gran, vilken dessutom är väldigt lätt och tålig mot böjspänningar.

Träslagets egentliga hållbarhet tycker jag är skitsamma i praktiken. Ser man bara till att hitta ett spikrakt käppämne uppstår i princip inga böjningar alls, vilket gör att staven hållbar.

Vill man göra en stav som håller länge är det ganska lätt att förstärka den nedre ändytan. Limma på en gummi-sko från valfri gåstav, eller värm en bit stålrör som du låter svalna och krympa fast en halv centimeter ovanför änden.

Det är ju faktiskt litet kul att ha en fin stav som man vet har följt med på diverse vandringar under många års tid =)

 

[Glännman]

Tack för alla era svar.

Jag har faktiskt tänkt sko vandringsstaven om den blir bra så den håller längre. Har dock inte börjat söka efter alternativ än så tack för att jag fick tipset om att värma på ett rör. Det är mer min stil än att limma dit gummigrejjer Sen får vi se hur rund nederdelen blir så att ett rör passar. Annars kanske man får sko på något annat sätt. Hur långt bör röret vara ungefär ?

Jag kollade både på gran och ek och al eller vad det nu var. Tycker det är lite svårt att se skillnad mellan de där al,alm,asp,bok när det står ett ensamt i skogen. Eken hittade jag visserligen en rak pinne på men tänkte att det kanske blir för tungt med ek men någon grangren som var rak och fin var det sällsynt om Då hade man väl kanske fått ta en granplanta och använt själva stammen men det såg jag ingen. Likaså alen, eller vad det nu var, hade ingen gren som tycktes passa. Björkarna var dock väldigt fina..

En annan fråga, hur vet man när den är helt torr och "färdig" ? Jag menar om man ska som skogsbaronen säger barka och låta torka till hälften, hur vet man när det är ?

Mvh // johannes

 

[skogsbaronen]

Röret - kring 1cm blir väl snyggt. Principen är ju bara att hindra själva "svamp-bildandet" i änden att fortsätta i all oändlighet

Jag menade att du skulle använda stammen på ett mindre träd.
Leta en spikrak gran (2-2,5m) med så långt som möjligt mellan grenvarven.

Al är trädslaget du hittar närmast sjöar/åar/stränder. Grovt räfflade blad med runda kanter (tänk grovräfflade chips). "Vuxna" exemplar har små små kottar.


Den där torktekniken:
Jag kan inte ge dig något bra svar. Jag vet att sågverk använder tekniken, men då snackar vi industriell skala med noggranna mätningar och försök.
Spola under vatten under några sekunder någon gång, eller två, om dagen under en veckas tid kan nog fungera.
Mjuka träslag spricker mindre än hårda. Snabbvuxen gran och al spricker inte så mycket alls.
Några små sprickor blir det alltid.

 

[Glännman]

Tack för infon..

Vi får se hur det går. Ska försöka hålla er uppdaterade här i tråden

Mvh // Johannes

 

[Skogstoker]

Hej torkningen är faktiskt busenkel när man väl kommit på det. Vet ej om jag ska avslöja min och många andras hemlighet men okej då... du limmar ändträet och ca 1-2 cm upp efter staven vid ändträet på båda sidor. Sen kan du torka den precis hur du vill inomhus, den kommer ej att spricka. Förlåt om jag förstört någons fantasier kring mystiken och den sprickfria torkningens gåta. När staven sedan torkat täljer du bort limmet. Man kan sko staven med ett kopparrör, gummiplupp, spik, bult ja det mesta men det kanske räcker om du härdar spetsen över en eld så den blir svart?

Om du vill vara nördig kan du väga staven och när staven slutat tappa i vikt är torkningen definitivt avslutad och sprickbildningensrisken väldigt liten.

 

[Glännman]

Hejsan..

Jag läste faktiskt på ett annat forum om folk som hade limmat ändarna, det var dock inte till vandrarstavar utan jag tror det handlade om att torka trä till möbeltillverkning eller något liknande. De limmade ändarna och lät det stå ute och torka i upp till fem år och och jag fick då känslan av att det inte var rätt metod för mig. Men så som du beskriver det verkar det ju vara ofantligt bra.

Nu har jag kommit till det stadiet att jag har täljt bort barken på den ena och gjort ändarna som jag vill ha dom på ett ungefär. Den andra är färdigtäljd och till och med lite sandpapprad. Båda står ute på balkongen och ser fina ut och torkar. Är det ändå vits att limma ändarna ? I sådana fall vilket limm använder du, vanligt trälim ?

Angående att sko staven har jag inte kommit på något bra knep faktiskt. Jag fick tipset att värma ett rör och trä på som sedan skulle nypa åt när det svalnade men enligt min far så är inte skillnaden så stor att det blir någon bra "nypa-åt-verkan" när det svalnar. Har du någon erfarenhet på bra metoder ? Man kan ju ta ett rör och och göra på sättet ovan och sen skruva fast det så det sitter men det känns "fusk"


Mvh // Johannes