Hej! Annonser är vår inkomstkälla för att kunna driva Utsidan.
Om du inte vill slå av annonsblockering kan du istället stödja oss genom att
teckna ett Plusmedlemskap -
då kan du dölja alla annonser och slipper denna text!
Du använder en föråldrig webbläsare. Det får inte visa dessa eller andra webbplatser korrekt. Du bör uppgradera eller använda en alternativ webbläsare .
Jag går bara i ett par ullsockor som jag efteråt hänger till tork på säcken. Men jag har gjort en del dumma saker som ungdom med vadarbyxor under flugfiske, så jag inbillar mig att jag vet var gränsen går.
Beroende på hur ”lätt” tur det är så antingen inget annat är foppatofflor, eller regnbyxa med ”overboots”, det är lyxigare då man kan gå torrskodd till skrevdjup.
Det är ju inte bara vad man har på sig för att lindra kylan som avgör, mer hur djupt det är och strömmen. Min erfarenhet är att gränsen för vattendjupet i stilla vatten går vid grenen eller kanske några cm djupare innan man riskerar tappa fotfäste och balans pga kroppens egen flytförmåga. I strömmande vatten går gränsen betydligt lägre, kanske redan i knähöjd eller max halva låren innan man riskerar svepas med och bli fornlämning
Redan när jag var yngre älskade jag att vara ute. Jag visste inte särskilt mycket om ryggsäckar eller passform. Jag stoppade bara ner min utrustning ...
Vi åkte till Fulufjällets nationalpark med ett tydligt mål: att uppleva fjäll på riktigt, men på ett sätt som fungerade även med barn. Fulufjället är ...
Från Bruksvallarna fortsatte vi i fortsatt kallt högtrycksväder. Den befarade spårlabyrinten upp och förbi Ramundberget visade sig vara tämligen ...
3 kommentarer
Det började med en känsla av att tiden hade gått utan att jag riktigt märkt det. Utrustning i garderoben, kartor i hyllan och ett liv som blivit mer ...
I år är det sextio år sedan jag vandrade i Sarek för första gången, och de närmaste dagarna kommer min nya bok ut: Sarek – en biografi. Det är en ...
4 kommentarer