Hej! Annonser är vår inkomstkälla för att kunna driva Utsidan.
Om du inte vill slå av annonsblockering kan du istället stödja oss genom att
teckna ett Plusmedlemskap -
då kan du dölja alla annonser och slipper denna text!
Du använder en föråldrig webbläsare. Det får inte visa dessa eller andra webbplatser korrekt. Du bör uppgradera eller använda en alternativ webbläsare .
Jag går bara i ett par ullsockor som jag efteråt hänger till tork på säcken. Men jag har gjort en del dumma saker som ungdom med vadarbyxor under flugfiske, så jag inbillar mig att jag vet var gränsen går.
Beroende på hur ”lätt” tur det är så antingen inget annat är foppatofflor, eller regnbyxa med ”overboots”, det är lyxigare då man kan gå torrskodd till skrevdjup.
Det är ju inte bara vad man har på sig för att lindra kylan som avgör, mer hur djupt det är och strömmen. Min erfarenhet är att gränsen för vattendjupet i stilla vatten går vid grenen eller kanske några cm djupare innan man riskerar tappa fotfäste och balans pga kroppens egen flytförmåga. I strömmande vatten går gränsen betydligt lägre, kanske redan i knähöjd eller max halva låren innan man riskerar svepas med och bli fornlämning
I år är det sextio år sedan jag vandrade i Sarek för första gången, och de närmaste dagarna kommer min nya bok ut: Sarek – en biografi. Det är en ...
4 kommentarer
I våras reste jag runt i Angola och lyckades efter viss möda nå platsen där Charles John Andersson, en av Sveriges största upptäcktsresenärer vilar. ...
2 kommentarer
Årets jul tillbringade jag i Skåne. Förutom det traditionella firandet med familjen tog jag tillfället i akt att göra några utflykter med kameran som ...
2 kommentarer
Under en tur genom västra Sarek mellan 21:a juli och 2:a augusti 2023 stannade jag i två hela dagar vid Alkavare kapell för att få träffa en god vän. ...
3 kommentarer
Sista dagen med fint väder i Sarek är det upplagt för en rejäl topptur. Efter en vilodag fortsätter kampen mot elementen och det blir dags att ...
2 kommentarer