Hej! Annonser är vår inkomstkälla för att kunna driva Utsidan.
Om du inte vill slå av annonsblockering kan du istället stödja oss genom att
teckna ett Plusmedlemskap -
då kan du dölja alla annonser och slipper denna text!
Du använder en föråldrig webbläsare. Det får inte visa dessa eller andra webbplatser korrekt. Du bör uppgradera eller använda en alternativ webbläsare .
Jag går bara i ett par ullsockor som jag efteråt hänger till tork på säcken. Men jag har gjort en del dumma saker som ungdom med vadarbyxor under flugfiske, så jag inbillar mig att jag vet var gränsen går.
Beroende på hur ”lätt” tur det är så antingen inget annat är foppatofflor, eller regnbyxa med ”overboots”, det är lyxigare då man kan gå torrskodd till skrevdjup.
Det är ju inte bara vad man har på sig för att lindra kylan som avgör, mer hur djupt det är och strömmen. Min erfarenhet är att gränsen för vattendjupet i stilla vatten går vid grenen eller kanske några cm djupare innan man riskerar tappa fotfäste och balans pga kroppens egen flytförmåga. I strömmande vatten går gränsen betydligt lägre, kanske redan i knähöjd eller max halva låren innan man riskerar svepas med och bli fornlämning
Känslan av att skida ut bland Svalbards till synes ändlösa glaciärer med en maximalt lastad pulka är svårslagen. Expeditionen sträckte sig över 600 ...
Att säga farväl till ett landskap
Ibland slår det mig när jag betraktar ett fotografi: det är som att titta in i en spegel. Man söker inte bara ...
2 kommentarer
I början av sommaren 2024 så satt jag och funderade för mig själv att det vore kul med att få göra en vandring under sommaren eller hösten. Jag hade ...
1 kommentar
Det börjar alltid med en karta. Eller i det här fallet en tumme som scrollar förbi ett foto på Instagram av ett turkosblått vatten omgett av klippor ...
2 kommentarer