Om någon säger att allemansrätten inte gäller kan det finnas skäl för det som är giltiga så att direkt avfärda dem som korkbollar är något förhastat. Om man inte visar hänsyn till de som äger marken och/eller brukar den så finns det risker att allemansrätten begränsat ännu mer eller att vandringsleder antingen måate dras om eller helt försvinner. Dessutom har markägare eller -brukare en hel del saker de har laglig rätt att göra som inskränker möjligheten att använda deras mark.
Det här med vandrare och cyklister...
- Trådstartare GustavOh
- Start datum
Om någon säger att allemansrätten inte gäller kan det finnas skäl för det som är giltiga så att direkt avfärda dem som korkbollar är något förhastat. Om man inte visar hänsyn till de som äger marken och/eller brukar den så finns det risker att allemansrätten begränsat ännu mer eller att vandringsleder antingen måate dras om eller helt försvinner. Dessutom har markägare eller -brukare en hel del saker de har laglig rätt att göra som inskränker möjligheten att använda deras mark.
Rent juridiskt kan man läsa i trafikförordningen §58:
"Skyldigheter mot gående, cyklande och mopedförare
58 § På gångbanor, vägar som är avsedda för gående samt i terräng har förare väjningsplikt mot gående."
Alltså är det enligt lag en upphinnande cyklist (förare) som ska väja för gående i terrängen.
Källa:
Trafikförordning (1998:1276)
www.riksdagen.se
/Patrik
Det här med att inte cykla på stigar när underlaget är mjukt och blött är något som alla MTB-cyklister enligt egen utsago följer slaviskt. Men ändå så träffade vi på iaf ett tiotal cyklister i regnet på Hallandsleden och Bohusleden i helgen. Och visst ser man tydligt på många partier vilka det är som haft sönder stigarna. Otroligt tråkigt. Problemet är ju just det, att man väljer att cykla när det är lerigt och slitaget blir som störst.
Det är trist med förbud, men jag börjar mer och mer luta åt åsikten att cyklar ska falla under terrängkörningslagen.
Det är trist med förbud, men jag börjar mer och mer luta åt åsikten att cyklar ska falla under terrängkörningslagen.
Problemet tycker jag i högre grad handlar om socialpsykologi och konformism än om faktiskt slitage. När det gäller slitage har det många gånger konstaterats att både vandring och cykling sliter. Stigar och leder är ju per definition slitage, men det innebär ju inte att det är något *problem* egentligen. Om en stig, eller t o m asfalterad väg, inte används så kommer naturen snabbt ta över. Idag finns t ex ytterst få spår efter det ganska omfattande nätverk av cykelleder, de s k "svältsnörena", som anlades över stora delar av Norrbotten under 30-talet.
Problemet är när olika kategorier ska samsas. Människor identifierar sig starkt med sina intressegrupper och ser kanske inte heller sin egen roll i det hela. Alla som rör sig i naturen utövar någon form av slitage; uppstår ett blöthål på ex myrmark, så bildas snabbt stigar runt om - med språkbruket från tidigare inlägg, så är det tydligt att vandrare tenderar att trampa sönder naturen och skapa bredare stigar på ställen där det inte ens går att cykla. Vem ska avgöra vad som är "lagomt mycket" slitage och har inte vandrare samma ansvar att inte trampa upp bredare stråk runt blötområden, som cyklister har att inte cykla genom lerigare partier? Hur ska man se på användandet av icebugs och liknande metalldubbade skor på klippor?
Det finns ett antal studier på området och gemensamt tenderar de att visa att omfattningen av slitage från vandrare och cyklister inte nämnvärt skiljer sig åt. Däremot så sliter man på olika sätt. Slitage från vandring tenderar att breda ut sig (som i exemplet ovan). Möter man ett blöthål, så går man runt vilket successivt breddar slitaget, jag tror alla har upplevt detta. Slitage från cyklar tenderar snarare att vara smalare, men lite djupare. Cyklar jag och kommer till ett blöthål, så trampar jag antingen igenom det, eller hoppar av och promenerar runt - oftast det senare eftersom det helt enkelt oftast inte går att cykla när det är för blött eller lerigt.
Problemet handlar tror jag snarare om gruppsykologi och jag vet att det finns studier där man kollat på konflikter mellan utövare av olika friluftsaktiviteter och därför tror jag att man i områden med stort tryck behöver kanalisera olika aktiviteter. Vissa stigar/leder upplåts för cykling och vandrar man där får man acceptera de spår som cykling ger upphov till. Man kan även tänka sig att man spångar på ett sätt som gör det cyklingsbart om man vill skydda känsligare områden. Andra leder/sträckor kan vara rena vandringsleder. En del av problemet i Sverige handlar också om att vi är ett ovant cykelland. Jag har varit en hel del i bl a Schweiz och Italien och där jobbar man med kanalisering på ett helt annat sätt.
Men grunden som jag tycker alla bör förstå är dels att alla leder/stigar per definition är just markslitage och att de allra flesta som är ute gör det för att man har ett naturintresse och inte för att man är naturmarodör. Sen handlar det snarare om att skapa modeller för att minska friktionen mellan olika typer av grupper som folk identifierar sig med samt med omgivningen (djur, natur, andra näringar, bofasta osv).
Problemet är när olika kategorier ska samsas. Människor identifierar sig starkt med sina intressegrupper och ser kanske inte heller sin egen roll i det hela. Alla som rör sig i naturen utövar någon form av slitage; uppstår ett blöthål på ex myrmark, så bildas snabbt stigar runt om - med språkbruket från tidigare inlägg, så är det tydligt att vandrare tenderar att trampa sönder naturen och skapa bredare stigar på ställen där det inte ens går att cykla. Vem ska avgöra vad som är "lagomt mycket" slitage och har inte vandrare samma ansvar att inte trampa upp bredare stråk runt blötområden, som cyklister har att inte cykla genom lerigare partier? Hur ska man se på användandet av icebugs och liknande metalldubbade skor på klippor?
Det finns ett antal studier på området och gemensamt tenderar de att visa att omfattningen av slitage från vandrare och cyklister inte nämnvärt skiljer sig åt. Däremot så sliter man på olika sätt. Slitage från vandring tenderar att breda ut sig (som i exemplet ovan). Möter man ett blöthål, så går man runt vilket successivt breddar slitaget, jag tror alla har upplevt detta. Slitage från cyklar tenderar snarare att vara smalare, men lite djupare. Cyklar jag och kommer till ett blöthål, så trampar jag antingen igenom det, eller hoppar av och promenerar runt - oftast det senare eftersom det helt enkelt oftast inte går att cykla när det är för blött eller lerigt.
Problemet handlar tror jag snarare om gruppsykologi och jag vet att det finns studier där man kollat på konflikter mellan utövare av olika friluftsaktiviteter och därför tror jag att man i områden med stort tryck behöver kanalisera olika aktiviteter. Vissa stigar/leder upplåts för cykling och vandrar man där får man acceptera de spår som cykling ger upphov till. Man kan även tänka sig att man spångar på ett sätt som gör det cyklingsbart om man vill skydda känsligare områden. Andra leder/sträckor kan vara rena vandringsleder. En del av problemet i Sverige handlar också om att vi är ett ovant cykelland. Jag har varit en hel del i bl a Schweiz och Italien och där jobbar man med kanalisering på ett helt annat sätt.
Men grunden som jag tycker alla bör förstå är dels att alla leder/stigar per definition är just markslitage och att de allra flesta som är ute gör det för att man har ett naturintresse och inte för att man är naturmarodör. Sen handlar det snarare om att skapa modeller för att minska friktionen mellan olika typer av grupper som folk identifierar sig med samt med omgivningen (djur, natur, andra näringar, bofasta osv).
i min hemmaskog spikar de upp MTB- skyltar på vart och vartannat träd. De brukar jag slita ner på mina kvällsvandringar. Sen kommer det nya och då tar jag dem veckan efter. Ska inte va några illegala skyltar där, som dessutom skadar träden.
Jag mötte en cyklist i skogen härom dagen. Snarare hörde vi att han kom upp bakom oss på stigen så vi gick åt sidan och släppte förbi honom. Han cyklade förbi i lagom takt. Han varken plingade, hejade eller vinkade åt oss. Det kändes extremt otrevligt och konstigt.
Min poäng? Cyklisterna i mitt motionsområde är såpass trevliga att den här killen stack ut som nått slags ufo i jämförelse.
Men kanske dömde jag honom i onödan. Kanske är det i själva verket han som ligger bakom alla pinnar som är lagda på leriga partier för att både cyklar och fotgängare ska komma över torrskodda, vad vet jag.
Min poäng? Cyklisterna i mitt motionsområde är såpass trevliga att den här killen stack ut som nått slags ufo i jämförelse.
Men kanske dömde jag honom i onödan. Kanske är det i själva verket han som ligger bakom alla pinnar som är lagda på leriga partier för att både cyklar och fotgängare ska komma över torrskodda, vad vet jag.
Det här är inte ett problem som täcker hela landet! Utan problem som finns lokalt på vissa platser i landet. Antingen så måste det fixas fler stigar ämnade för mtb cyklister. Eller så får vandrarna bara lära sig leva med lite ny kultur.
Alltid lika kul att läsa trådar likt dessa. Vandrare som är emot cyklister samt cyklister som är emot Elcyklister går att likna vid galna SD anhängare. Fler och fler kommer att vela röra sig ute i naturen på olika vis, istället för att skapa problem måste vi försöka se möjligheter.
Hur vore det om vi la allt detta cykel/elcykel hat på riktiga miljöföroreningar istället.
Alltid lika kul att läsa trådar likt dessa. Vandrare som är emot cyklister samt cyklister som är emot Elcyklister går att likna vid galna SD anhängare. Fler och fler kommer att vela röra sig ute i naturen på olika vis, istället för att skapa problem måste vi försöka se möjligheter.
Hur vore det om vi la allt detta cykel/elcykel hat på riktiga miljöföroreningar istället.
Vet du att skyltarna är illegala eller gissar du?
Det är nog få föreningar som skulle vara dumma nog att spika upp skyltar utan tillstånd (eftersom det ju är att be om en polisanmälan för skadegörelse), men visst kan det förekomma.
Häng upp en hink med miljövänlig färg åt dem istället. Och låt sedan själv bli att gå i skogen så att du inte sliter på den. Många som har börjat cykla mtb har förmodligen gått från en hobby som slet på miljön ännu mer. Typ motocross. Var glad för det istället.
Då kanske storstäderna bör försöka fixa roligare mtb stigar.
Liknande trådar
| Trådstartare | Titel | Forum | Svar | Datum |
|---|---|---|---|---|
|
|
Möten mellan vandrare och MTB-cyklister! | Vandringsleder | 0 | |
|
|
Söker vandrare i oskarshamn med omnejd | Vandringsleder | 1 | |
|
|
Hei på dere alle glade vandrare | Vandringsleder | 3 | |
|
|
Vandrare i Stockholmsområdet | Vandringsleder | 3 |
Liknande trådar
Sova ute en natt i månaden
Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.