Blåmärken lär oss livet

[Picea]

Har man familjeliv.se som norm så framstår nog majoriteten av föräldrar som ansvariga. Men när jag jämför med mina irl-vänner är det annorlunda. Fast ens egen bekantskapskrets brukar ju i och för sig sällan vara respresentativ.

Frågan finns förresten uppe på familjeliv.se också. Ni kan ju titta och jämföra.
http://www.familjeliv.se/Forum-5-74/m36102704.html

 

[Martin Fjäderlätt]

Jag måste i sammanhanget tipsa om programmet Om familj på Kunskapskanalen. Helt suveränt utan pekpinnar.
Går måndagar kl. 22.00 och onsdagar kl. 20.00.

http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=84841

Om inte annat är det en bra motvikt till Familjeliv.se, även om den ovan länkade diskussionen är rena "Snillen spekulerar" i jämförelse med vissa trådar i Gravid-forumet.

 

[Karolina P]

Jag tänker verkligen inte curla mina framtida barn. Vad sjutton har de för nytta av att aldrig ha slagit sig? Nu ska man inte dra upp den gamla klyschan allt för ofta men livet är faktiskt hårt. Ibland har man dock medvind i uppförsbackar...

Sökte efter ett inlägg jag gjort i ett annat ämne men hittade den här! Min första trådarkeologi på mig själv

Hur blev det då? Ja, inte är de curlade i typisk mening. Visst har de slagit sig men de har aldrig behövt söka sjukvård (kan ju i och för sig bero på hög medicinsk kompetens i familjen) så så illa har det inte gått…

Det absolut läskigaste jag låtit barnen göra var att låta dottern rida. Hon föll av, fick blåmärken och kom fram till att det fanns sååå många andra saker att pyssla med. Puh! Jag tror att jag lyckats lära dem hur man kan njuta i naturen och att man måste ta hand om den.

Ni andra då? Ni som inte hade barn för 10-15år sedan - blev de som ni tänkte er dem?

 

[niklaz]

Jag är inte särskilt orolig för något ovan men cykel i trafik får man lite magont av ibland. Folk här i Stockholm ser det här med hastighetsskyltar som den absolut lägsta hastigheten man kan hålla men gärna 15 km för fort på 30 och 40-vägarna.

Barnen är 4 och 6 och vi hojar runt lite överallt men jag håller örnkoll på dem när vi är bland bilar. Är nog trafik och droger jag tänker på istället för att oroa sig för att de ska ramla och slå sig när de klättrar. Rejält med ”sommarben”/blåmärken i somras då de alltid förflyttar sig springandes

 

[Dania]

låt barn vara nyfikna men säkra att det inte går överstyr att besöka akuten tillhör väl en erfarenhet som är bra att lära sig också. Själv var jag inte på sjukhus särskilt ofta men det beror mer på att jag lyckades klara mig utan allvarliga skador efter att ha ramlat från berg osv, dock åkte jag in några gånger p.g.a. ormbett men läkaren tröttnade fort och förklarade att jag nog inte behövde komma in för det mer (blev väl biten var och varannan dag då jag ofta lekte och kelade med vilda ormar.
Nåväl det jag ville lyfta var dock att det inte enbart är föräldrarnas curlande utan hela samhällets, minns när min kompis ramlade och slog upp ett stort sår vid ögonbrynet då tyckte doktorn på den tiden att; kunde jag ta honom dit kunde jag också hjälpa till med att sy ihop honom, han lät mig inte sy men förklarade ingående hur rengöra och kontrollera att såret var rent och hur stygnen skulle läggas osv. Jag tvivlar på att detta skulle ske idag men som barn lärde jag mig mycket av det.

 

[Airfoil]

Med 4 äldre syskon lärde jag mig snabbt att inte göra deras misstag. Men experimenterat har jag alltid gjort. Diverse ärr på händerna visar spår efter mina besök i farmors vedbod med morakniven.
Coolaste besöket på akuten var väl i sällskap med en bror med hans rapalawobbler i högra kinden

 

[tango]

Börja när barnen är små men att inte som vuxen rusa fram så fort barnet ramlat och fråga "hur gick det?". Då är det risk att du skrämer du upp barnet och det börjar gråta. Stå still, avvakta och se om barnet leker vidare, i så fall var det ju ingen fara. Gör det ont på riktigt så lär barnet ge ljudsignaler ifrån sig, eller ligga kvar tyst i värsta fall och då får man såklart agera, men ha lite is i magen innan du börjar trösta.

Vissa misstag bör man göra själv och lära av, andra allvarligare bör man lära sig utan att prova.

Allt var inte bättre förr, cykelhjälm och bilkude är t ex bra saker som inte fanns när jag var liten.
De tycker jag inte är "onödig överdriven polstring". För att undvika "jag cyklade utan hjälm hela uppväxten" så vill jag säga: Även om sannolikheten inte är så stor så kan konskvensen bli stor vid olycka utan dessa.

/Patrik

 

[ålänning]

Mina barn har alltid haft klätterträd, klippor, hav och skogar med kojor och kärr att leka i och de har vuxit upp med lägereldar, segelbåtar, styltor, enhjulingar, knivar och rep.

Dottern började rida när hon var två, sonen som var fem hakade på. Han fick borrelia i knät som nioåring, cyklade omkull på grusväg och slog upp samma knä året efter och fick gå på kontroller tills han var 18 men det stoppade inte honom. Idag skryter han om sina ärr från "Fall-klants-kriget". Dottern fick som tolvåring frågan: "spelar du fotboll". Det var ortopeden som kollade hennes sjuka fötter som undrade. Det har hon aldrig gjort men hon hade rejäla förslitningsskador som tydde på det. Tyvärr har det begränsat henne en del men det hindrar henne inte från att utbilda sig inom friluftsliv. Naturligtvis har jag som förälder alltid sett till att de behärskar sina verktyg och redskap och jag har hållit mig inom hörhåll. Så länge ungarna hörs är allt ok.

 

[Picea]

Allt var inte bättre förr, cykelhjälm och bilkude är t ex bra saker som inte fanns när jag var liten.
De tycker jag inte är "onödig överdriven polstring". För att undvika "jag cyklade utan hjälm hela uppväxten" så vill jag säga: Även om sannolikheten inte är så stor så kan konskvensen bli stor vid olycka utan dessa.

Det är ju just p.g.a. säkerhetstänkande som man KAN låta barnen göra farliga saker, eller rättare sagt saker som skulle ha varit farliga utan. Om de lär sig hantera knivar, yxor och eld på rätt sätt är det lugnt, om de klättrar med klätterutrustning, cyklar med hjälm i trafiken, rider med hjälm etc. så slipper man "polstra" dem genom att förbjuda dem att göra alla såna aktiviteter.