Blåmärken lär oss livet

Det pjåskas med och sopas framför våra barn att de aldrig lär sig naturliga gränser. Många barn växer upp i en vadderad värld där risken för en rispa eller blåmärke är mindre trolig än att träffas av en asteroid i huvet. När de sedan lämnar sin skyddade värld går det illa.

Kul att detta uppmärksammas i aftonbladet. Grundaren av en kreativ skola förespråkar att man skall göra minst fem farliga saker med sina barn: leka med eld, tälja med kniv, kasta spjut, plocka isär hushållsmaskiner och köra bil (på inhägnat område). De fyra första har jag utsatt mina barn för, så glatt inspirerad blev det en kvällstur med femåringen. Tälja spjut (visade ett kastträ oxå) och leka säljägare och fika i skogen. Kan det bli bättre?

http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article3284521.ab

AV
 
Fem av fem för min del och tre av fem för dottern som dock bara är fem år.
Elda och meka datorer får hon göra när blir gammal nog att kunna.
 
Jag håller med om att säkerhetstänket ibland går till överdrift. Frågan är om inte föräldrar som "curlar" sina barn egentligen gör dem en björntänst.

Mvh /Joel
 
Det är väl så

att avskärmat och förbjudet skall man pröva själv...
Dottern fick göra alla fem före skolan och fick lära kompisarna skjuta på riktigt....det sista var jättebra för självförtroendet....För dådkraft rekommenderas hästhoppning.
Fega dumbommar missar mycket.....
//J
 
Jag kommer ihåg hur jag fick sitta i mina föräldrars famn och styra ratten längs grusvägen ner till min mormor. Det var alltid lika häftigt. Ifall en TV-apparat, kontroll, radio, vad som helst, skulle kastas ut fick jag och min lillebror alltid chansen att hacka sönder det med en full verktygslåda.

Alla dessa "farliga" saker vet jag på något sätt har format mig (och alltid förstått att det blir sämre för de som inte får uppleva detta) så att jag känner mig trygg med att testa nya saker och jag vet att när det är min tur att verkligen leva på eget vis kommer jag att klara mig bra.

Jag är fortfarande ungdom, och skillnaderna mellan sådana som mig och de med curlingföräldrar är enorma. Det känns väldigt bra att jag fått växa upp på ett sånt fritt sätt, och jag är väldigt glad att mina föräldrar lät mig fortsätta, trots några resor till akuten, stora blåmärken och skärsår.
 
Jag skruvade isär en riktig telefon och fick aldrig ihop den. Jag ramlade ner från trädet och slog upp hakan. Jag skar mig i tre fingrar med kniven när jag täljde. Jag eldade upp en bit av jordgubbslandet när jag skulle bränna ner rishögen som fanns bredvid.

Är så glad över att min mor inte stoppade mig. Hon suckade oftast och körde mig till akuten men jag fick aldrig skäll, aldrig någonsin. (De på akuten kände till slut igen mig på mellanstadiet. "Jaha, var det dags igen. Vad är det den här gången, medicin eller ortoped?")

Jag tänker verkligen inte curla mina framtida barn. Vad sjutton har de för nytta av att aldrig ha slagit sig? Nu ska man inte dra upp den gamla klyschan allt för ofta men livet är faktiskt hårt. Ibland har man dock medvind i uppförsbackar...
 
...

Jag skruvade isär en riktig telefon och fick aldrig ihop den. Jag ramlade ner från trädet och slog upp hakan. Jag skar mig i tre fingrar med kniven när jag täljde. Jag eldade upp en bit av jordgubbslandet när jag skulle bränna ner rishögen som fanns bredvid.

Är så glad över att min mor inte stoppade mig. Hon suckade oftast och körde mig till akuten men jag fick aldrig skäll, aldrig någonsin. (De på akuten kände till slut igen mig på mellanstadiet. "Jaha, var det dags igen. Vad är det den här gången, medicin eller ortoped?")

Jag tänker verkligen inte curla mina framtida barn. Vad sjutton har de för nytta av att aldrig ha slagit sig? Nu ska man inte dra upp den gamla klyschan allt för ofta men livet är faktiskt hårt. Ibland har man dock medvind i uppförsbackar...

He, he har besökt akuten med en fickkniv med det STORAbladet genom ena handen, (ca 10 år gammal) de var antingen jävligt vana eller kalla, för första frågan var "har du gjorrt det här på egen hand". Vad f*n ska man svara? Nä, jag har gjort det i egen hand???
Eller, tyvärr, jag siktade på knäet men missade????

Har också besökt akuten med en flaskhals till en ölflaska halvvägs genom handen (jobbade bar då, ca 20 år gammal) fick frågan när en ung läkare ryckte i flaskhalsen "gör det ont?" Läkaren fattar säkert inte hur nära det var att han inte fick se sin släkt mer!

De sista 20 åren har varit lugna, förutom en incident med en spikpistol, den vill jag inte komma ihåg , eller tänka på....
 
Tänkte summera mina 4 barns skador (alla pojkar) nu är den yngste 16.
Son 1: Utslagen tand på badhuset, Vid planerad tältning på ö cyklade han omkull med bensindunk, vattendunk och div packning på cykeln, Bröt alla fingrar utom tummen på högerhanden
Son2: Ramlade vid drakflygning och bröt liilfingret, När dom spelade bandy på gatan och han var målvakt räddade han tyvärr inte bollen men däremot en klubba med munnen, en tand av.
Son3: Här kommer det konstiga, han är den som farit fram mest. Cyklat BMX med hopp och volter, åkt skidor på samma sätt men aldrig gjort illa sej på riktigt.
Son4: Ramlade ner från äppelträdet och bröt armen, första dan på sommarlovet också.
Sen tillkomer ju naturligtvis alla diverse småskador och skrubbsår som inte räknas
Sjukvårdare Pär
 
Vilken skön tråd att läsa när man är nyhemkommen från Marocko där sonen ramlade enochenhalv metrer ner i en trappa. Inte ett blåmärke fick gummiungen. Inshalla som dom säger där nere..
Mamman o jag får hela tiden höra att vi är så "hardcore" med ungen, eller änu värre, insinuationer o blickar. Skönt att höra att fler mäniskor ser "fara" som en grundläggande del av uppfostran.
 
Jag tänker verkligen inte curla mina framtida barn. Vad sjutton har de för nytta av att aldrig ha slagit sig? Nu ska man inte dra upp den gamla klyschan allt för ofta men livet är faktiskt hårt. Ibland har man dock medvind i uppförsbackar...
Min erfarenhet är att det är svårt att "curla" ungar... Det behövs inga faror, risker eller illdådigt konstruerade leksaker för att de ska slå sig...
 
Leka med knivar och eld är dumt. Det är det barn gör när de inte har lärt sig hantera det p g a att föräldrarna har överbeskyddat dem.
 

Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.