blåmärken av ryggsäcken?!

[Martin Fjäderlätt]

Re: Härda höften

En variant som kanske kan vara värd att testa är att slita på de utsatta punkterna redan hemma. Man kan välja att köra en hård borste, pimpsten eller fotfil lite försiktigt på de utstickande partierna.

Eftersom det verkar handla om blåmärken och inte skavsår kanske det är smartare att slå sig på höften då och då, så att man härdas.

Eller så kan man, som sagt, skaffa en rygga som inte gör ont.

En fundering:
Idag är höftbältena oftast riktigt tjocka och hårda - upplever ni som har varit med att höfterna får mer stryk av dessa?
Själv har jag ett avbärarbälte som både är av en gammal konstruktion och sitter på en gammal säck, så det skulle förmodligen inte ens godkännas som bröstrem på en modern säck från Lundhags eller Haglöfs

 

[Jörgen Fjaderlatt.se]

Re: Re: Härda höften

En variant som kanske kan vara värd att testa är att slita på de utsatta punkterna redan hemma. Man kan välja att köra en hård borste, pimpsten eller fotfil lite försiktigt på de utstickande partierna.

Eftersom det verkar handla om blåmärken och inte skavsår kanske det är smartare att slå sig på höften då och då, så att man härdas.

Eller så kan man, som sagt, skaffa en rygga som inte gör ont.

Naturligtvis kan jag inte låta undslippa tillfället att påpeka att alternativet till masochism alltid är ultralätt packning. Men masochisterna verkar vara i numerärt överläge.

Jag tillhör också de magras skara och har känt av trycket på höfterna under mitt tidigare liv i synd.

Numera har jag en midjeväska med några gamla liggunderlagsbitar som höftskydd. På denna midjeväska vilar ryggsäcken. Funkar perfekt som avancerat bärsystem för alla rygglängder från barn till basketspelare. Ger inga tryckskador eller ens obehagskänslor på höfterna. Åtminstone för vikter upp till 16 kilo.

Hälsningar
Jörgen

 

[Lotchen]

...och nyckelben av glas

Hejhej!

Jag är inte direkt magerlagd, men jag känner igen problemet ändå -- mig drabbar det dock mest på nyckelbenen som ofelbart känns som om de vore av sköraste glas när man ska sätta på sig ryggan dag 2. Därefter brukar det dock avta. Har dock märkt att detta är ett stort problem för många. Mitt tips:

* Sy (tråckla) fast två lager mjukt gammalt liggunderlag som du tagit ut hål i (ca 7 cm i diameter borde vara lagom) på rätt ställen på avbärarbältet, det avlastar så att vikten inte pressar direkt mot den ömtåligaste spetsen på höftknotan (samma funkar på axelremmarna).

Annars är vikten inte oviktig (förlåt, jag kunde inte avstå...). När jag träffade min man tyckte han att 25-28 kg var normalt för en veckas tälttur. För mig är 18 kg max (gramjägeri, hemtorkad mat, väl beräknad mängd bränsle etc), och jag gör vad jag kan för att konvertera honom till gramjagarnörd. För en veckas stugtur går det bra att klara sig på typ 8 kg (för inspiration titta i senaste eller om det var näst senaste Turist, STF:s tidning).

Nu har ni ju precis köpt ny rygga, men de med bara en fästpunkt för avbärarbältet kan nog ändå vara att tänka på. Då rör sig lasten _med_ höfternas rörelse istället för att skava på dem vid varje steg.

Lycka till och hoppas du lyckas övertyga syrran om att det är värt lite hardship att komma ut!

/Lotta

 

[Raskesven]

Re: Re: Re: Härda höften

Naturligtvis kan jag inte låta undslippa tillfället att påpeka att alternativet till masochism alltid är ultralätt packning. Men masochisterna verkar vara i numerärt överläge.
.....
Hälsningar
Jörgen

Det beror på om du vill få utlopp för din masochistiska läggning under gåendet eller i lägret, eller om du vill vara lite halvmasochistisk hela tiden

Raskesven

 

[My71]

Enklaste akutåtgärden

Vad ni gör det knepigt.
Stoppa in någonting "utfyllande" (strumpor, vantar el liknande) bredvid blåmärket för tillfällig avlastning under gång - avlastningspunkten varieras enkelt och snabbt enligt behov.

hälsn My

 

[avslutad210712]

Re: Enklaste akutåtgärden

Vad ni gör det knepigt.
Stoppa in någonting "utfyllande" (strumpor, vantar el liknande) bredvid blåmärket för tillfällig avlastning under gång - avlastningspunkten varieras enkelt och snabbt enligt behov.

hälsn My

Precis så gör min sambo - tar vad hon har till hands och det fungerar hyfsat. Själv är jag inte lika utsatt utan det är mest dag 2 och 3 som det ömmar lite på höftkammen så nuförtiden planerar jag min vandring så jag hoppar över de tre första dagarna och börjar direkt på dag 4. Fungerar perfekt.

 

[Strykarräven]

Jo, vi långsmala och/eller beniga individer får ofta lida för vår fysionomi, och så möts vi av sådan oförståelse: Packa lättare, bevare mig väl

Om man inte vill byta ut all sin utrustning mot lättare, eller skaffa en ny ryggsäck, så rekommenderar jag tejpning av de ställen där det brukar skava. Skyddar en del mot blåmärken också, men viktigast är att skydda mot skavsår, som kan vara riktigt plågsamt under långa turer.

Tejpar alltså rikligt med vanlig 5 cm-bred Leukoplast. Antar att man kan experimentera med diverse skumgummiförband under, men jag har aldrig behövt det. När man drar bort leukoplasten efter avslutad tur får man en gratis vaxad (övre) bikinilinje...

Angående det där med mjukare avbärarbälten så tvivlar jag, farsans gamla Skarja hade riktigt mjukt höftbälte, och effekten var att säcken sladdrade på ryggen med blödande skavsår som följd. Det är fortfarande blod på säcken efter den betan.
[Ändrat av Strykarräven 2005-06-24 kl 16:22]

 

[ala]

Min vandringskamrat hade samma problem med sin Lundhags Motion och hon stoppade dit lite mer kläder. Hon skall dock testa med Duoderm till sommaren.

Jag var på Lundhagsbutiken i Järpen idag och där sålde de skavsårsplattor i typ A4-format...

Finns det ett samband?

/A

 

[bananmannen]

Min erfarenhet.

När jag började vandra hade jag inte så myket erfarenhet (uppenbart) plus att jag ensamvandrar så jag kunde inte lägga vissa gemensamma saker på kompisen. Därför hade jag massor med packning. För att inte belasta ryggen, mitt mantra för bekväm vandring, drog jag åt höfbältet riktigt hårt. Det hjälpte, men jag fick liknande problem som dem du beskriver.

Sen dess har jag arbetat på viktreduktion och kommit ganska långt. Senaste turen bytte jag ner mig till en mindre säck, och jag har inte längre den typen av problem.

<ironi> Enda problemet jag har är att mina billiga UL-saker i plast och mjölkkartonger går sönder hela tiden så jag _lider_ under turen, men det väger åtminståne inget.</ironi>

Det är min erfartenhet av saken. Jovisst; det hjälper om man stoppar imellan något mjukt, som tex bomullstyg.

 

[Havskatten]

Jag var på Lundhagsbutiken i Järpen idag och där sålde de skavsårsplattor i typ A4-format...

Finns det ett samband?

/A

UGH!

Va bra att jag nästan bara paddlar...

Klarar mig med storlek fingerskavsplåster...

 

[millimeter]

Re: Blåmärken

Nu har jag inte sett hur hon bär sin rygga men oftast beror detta på att höftbältet hänger i midjan med höften som stöd. Prova att sätta bältet runt höften så att stödkudden bak hamnar på ländkotan ungefär och att "höftbenet" ligger kant i kant med höftbältets övre del. Alltså lite som en slangklämma runt ett rör. Sen är det bara att dra åt så att den inte åker ner.

Säcken ska inte hänga på höften den ska sitta runt höften.

Det är nog ett bra tips i många fall, men för en del funkar det helt enkelt inte. Om jag har bältet så långt ner som det ofta anses "ska" sitta, så ger det ingen bärhjälp alls, och klämmer dessutom åt så hårt på fel punkter att det gör ont. Min kropp är inte byggd på det sättet. (Och jag är ett levande bevis på att ryggan ibland absolut inte ska sitta nedanför höftbenet..

Jag vet inte om jag kapar tråden nu, men jag vill fråga alla "normala" ryggsäcksbärare om de öht lyckas bära större delen av tyngden på höfterna, med bältets överkant jäms med höftbenet? Det har aldrig gått bra för mig, med någon ryggsäck jag prövat. Nu för tiden kör jag bastant på höftbenet och står ut med ett par dagars svidande.

Men såklart: minska vikten!

MvH

 

[gmg]

hej! jag vet inte om der ær førsent men svarar ændå.
nær jag(som ær smal och høg) ær ute och går længre turer tejpar jag høferna med sportstejp. det ær speciellt øver høftbenet som jag får mærke.

robert