Fjällupplevelse för nybörjare

[utter]

Nybörjarvandring

Hej på dig knyttet,

Jag tycker dina problem snarare är nybörjarproblem än tjejproblem så därför ger även jag mig in i debatten.

De två viktigaste sakerna med fjällvandring enligt min mening är skodonen och ryggsäcken. Du hade alltså ett par kängor som heter Garmont Yukon Lady. Jag letade reda på dem på nätet och hittade något som heter Yukon girl:
http://www.garmont.com/data/yukon_girl.jpg
Garmon sorterade dem under sorten "Mountain" kängor vilka skall vara mer anpassade för vandring i alpin terräng. Denna sula är då något hårdare för att den inte skall vika sig lika mycket vid klättring. En mjukare sula hade nog passat bättre. Men misströsta inte för det. Du kan kanske lösa det med att vandra ett par mil i hemmiljö innan för att både gå in skorna och vänja fötterna vid dem. Eftersom du fick problem denna gång så är det väldigt viktigt att du går innan nästa tur. I värsta fall måste du byta till ett par mjukare kängor. Jag rekommenderar dig att ta en titt på "Garmont Chitral" som dessutom vann fjolårets test i Utemagasinet. Däremot tror jag inte på s.k. hiking skor "Salomon Exit Low" om man går omkring på över tio kilo i packning, men jag har ingen praktisk erfarenhet av detta.
Som någon annan har sagt tidigare. De första två dagarna är jobbigast eftersom kroppen inte är van vid att röra sig med så tung packning. Det minskar för varje gång man fjällvandrar, men kommer aldrig helt att försvinna. Ett smart sätt är att åka på en korttur veckan innan, eller helt enkelt packa ryggan och gå några kilometrar några dagar i rad. Ett annat tips är att första dagen på turen går man bara några kilometrar så att kroppen "vaknar". Sen gäller det förstås att packa lätt. Du hade alltså 14 kilo EFTER en fjällvandring vilket jag anser är alldeles för mycket. En tjejkompis hade 9 kilo i sin ryggsäck på en 8 dagars tur med tält. Notera att vi förstås lastade på henne en massa mat och annat så att hon startade med ca 17 kilo till slut. (Jag bar på 22 kilo om någon tror vi var sadister) 11-13 kilo borde vara rimligt för dig och om din pojkvän studsar omkring så är det bara att lasta på honom mer.
Angående att gå över stenskravel så är mer fjällvandring den enda råd jag kan ge.

Fast det är skönt att du fortfarande gillar fjällvandring trots dimma och regn. Gissa hur bra det är när det är fint väder.

/Jonas U

 

[knyttet]

Tack för råden...

Hejsan
Ja, jag håller med om att vi hade helt otroligt mycke saker med oss! Dessutom hade vi ju ingen frystorkad eller portionerad mat. vi bar t ex på 500g smör 500g pasta, 1 l mjölk, varsin liten gasbehållare osv... När jag kom hem och packade upp så insåg jag att vissa saker hade jag ju inte ens använt och att jag släpat runt dom helt i onödan. Och jag insåg också det korkade i att äta pasta och bacon den först sen soppa SEN falukorv och potatismos. Varför åt vi inte falukorven som var tyngst först???

Turen hade kommit på helt oförberet och jag fick frågan om jag ville flyga till Kiruna och gå och fjällvandra till Keb på ONSDAGEN och vi åkte på torsdag eftermiddag. Min pojkvän hade köpt jättebilliga flygbiljetter på qxl.se (500kr Stockholm - Kiruna tor per person!!!)
Det är väl klart man inte tackar nej! Jag har tjatat på min pappa i ungefär 20 år att han ska ta mig med men har ännu inte lyckats.

Jag hade med andra ord ingen tid alls att förbereda mig för detta äventyr och ryggan kändes inte alls så tung när jag var hemma, skorna kändes inte hårda...
Ja ni måste känna igen allt det där alla mina nybörjar missar...
Sedan efter vi hade provianterat på konsum i Kiruna (rekomenderas ej) och packat om ryggorna i nikka, så kom min pojkvän på den utmärkta ideén att JAG hade ju aldrig åkt helikopter och 400kr var jättebilligt per kilometer jämfört med färjan (?)
Så då åkte vi.
resten har jag nog berättat om...
Ja, och så nu när vi har kommit hem så har jag hunnit kolla igenom lite här på forumet om hur man kan torka egen mat och hur man kan spara packning genom att rensa bort dubletter. Det finns hur många bra tips som helst här ju
Däremot så tror jag faktiskt att jag ska komplettera med ett par andra skor typ (plast-sandaler)nästa sommartur. Apropå mina vandringskängor så kan jag fortfarande inte böja sulan med armarnas muskelkraft. Kanske efter en vinters klafsande i storstads slask...

Jag siktar på att kunna komma upp igen till nästa sommar och då inte bara över en liten fjuttig helg (vi hann ju ingenting!) och då tänker jag va som en liten lean-mean-fighting-machine, för jag tänker styrketräna och vandringsträna nu i vinter så de så! Så ska vi se vem som skuttar först nästa sommar!
Långfärdskridsko med rygga i motvind räknas det?

Jag hoppas kunna sitta på "sveriges tak" och njuta av utsikten på min 26 år dag

*låt mig drömma*

/knytt

 

[knyttet]

Skorna

Just det utter...Det är exakt dom små svarta mardrömmar som satt fastspända på mina fötter i 2 mil. Yukon girl...Är det meningen att man ska klättra i dom alltså. Hm gå väldigt brant uppför (vandringsled i uppför svenska fjäll) eller regelrätt klättra uppför en vägg menar du? Jag trodde man skulle ha såna där små slimmade klättrarskor som klämmer åt fötterna??..

Mina kängor är iallafall otroligt välgjorda och eftersom hela skon är gjord på en läst nästan så läcker det inte in nått vatten.
Frågan är om man vågar ta med dom nån mer gång...

/knytt

 

[cwmint]

Var är ni tjejer?

Knytt frågar i tjejforum, men får svar bara från killar. Många bra svar tycker jag.
Det är intressant att många aktiviteter inom friluftslivet domineras av killar. Titta på långfärdsskridsko, kajak, turåkning på skidor, vandring?. Varför är det så? Det är kanske för att tjejer blir behandlade på det här sättet och därför ger upp. Många killar kan och vill inte anpassa val av mål, takt, packning etc. efter färdkamratens ork och förmåga, och ändå vill man ju säkert att flickvännen eller frun skall vara ens färdkamrat för alltid.
Om det är första gången man skall ge sig ut på vandring, tycker jag att sträckan Keb-Nikka är alldeles för lång. Jag skulle ju välja att bo inomhus, så slipper man en stor del av packningen. Det där med tält och sovsäck kan man ta senare. Dagsturer är inte heller att förakta tills man känner sig säker på sin förmåga. Jag tycker du valt en bra ryggsäck för tjejer, jag har en likadan. Vad det gäller skor, måste dom ju vara rätt hårda i sulan, annars kommer man att få andra problem, men dom skall inte vara tunga! Att man får ont i stortårna kan bero lika mycket på att skorna är för stora som att dom skulle vara för små. Man åker framåt i för stora skor! Glöm inte att klippa tånaglarna. Jag har gått mest med stövlar (Tretorn Sarek).
Att träna med ryggsäck hemma är ingen dum idé. Efter ett par tre dar på fjället brukar annars ryggsäcken sitta som en del av kroppen och knappast märkas. Vanlig styrketräning på gym är säkert också bra. Och viktigast av allt, din pojkvän måste anpassa takten och strapatserna efter din förmåga. Inom Friluftsfrämjandet har man många tjejsatsningar. I Ljungskile satsar man på fjällvandring för tjejer i Jotunheimen, läste nyligen om tjejsatsning kajak i Norrköping.
Fjället är fantastiskt, ge inte upp! Om du gillar fjället och ffa Kebnekaise, pröva på turåkning på skidor, det är mycket skonsammare mot kroppen.
Efter 25 år är min man fortfarande min bästa färdkamrat!

 

[utter]

Lite klargörning

Nu har jag aldrig testat ett par Yukon, men att de har en hårdare sula antog jag eftersom de på Garmonts hemsida var sorterade under "Mountain". De andra kategorierna är "Trekking" och "Hiking". Vad jag förstått är "Hiking" för vandring med lätt packning, "Trekking" för lång vandring med tung packning och "Mountain" för alpin vandring med packning. Med alpin vandring menar jag inte regelrätt klippklättring. Snarare brant uppför (gärna handisättning), hård snölega, glaciär och klipp och stenvandring. Längre alpin vandring tycker jag inte finns i Sverige, utan man får närmast ta sig till alperna för att få sådan vandring.

Det är en fin balansgång mellan hur hård sula man vill ha och det är väldigt individuellt hur det känns. Tycker ändå att du inte skall ge upp så lätt för kängorna ser ju inte allt för extrema ut. Om du går in kängorna i lugn och ro kan de kännas mycket bättre.

/Jonas U

 

[tafone]

Tjej- och/eller nybörjarfrågor

Jag håller med utter att eftersom många av frågorna var av nybörjarart så tyckte jag att de var värda att svara på.

Samtidigt väntar jag i likhet med cwmint på att fler tjejer ska, förutom de allmängiltiga, svara på de mer specifika utrustningsfrågorna. Trots allt finns det vissa skillnader i utformning, storlekar etc. Utnyttja forumet till att dela med er av erfarenheter och kunskap! Även vi killar kan lära oss en del, till egen nytta eller till våra ,mer eller mindre, närstående kvinnligas fromma.

/mats

 

[Staffan Andersson]

Knyttet skrev: "Vi försökte med att jag gick först och fick då bestämma tempo och raster. Men det gick bara en kort stund för han kunde inte gå i den takten. Jag fick höra något om att alla hittar sin egen takt och tempo...Men jag undrar, om vi inte rastar eller går tillsammans delar vi ändå upplevelsen? På nått sätt kanske, vi kan ju prata om det sedan tillsammans..."

Jag har upptäckt att en del kompisar inte passar mig ute i naturen; de är för snabba för mig eller så är jag för snabb för dem, de vill äta när jag vill gå/paddla, de vill si jag vill så... Det kanske är så att du ska vandra med någon annan helt enkelt? Du kan ju pröva vandra med en tjejkompis istället?

//Staffan

 

[knyttet]

Hej Staffan

Jag vet att min pojkvän inte är nån "lagsports människa" han idrottar helst på egen hand...Jag är mer en "samarbetare", tillsammans fixar man ju allt! Det är bara fråga om VILJA och förmågan att samarbeta.
Ändå så passar vi ihop jättebra! De e bara de att ibland så glömmer han att sammarbeta för han blir så uppspelt. Tex när han har längtat efter att få komma ut och så får han äntligen tid för det. De e som att släppa mina föräldrars schäfer! ZZZooooom, så far han iväg...

Men jag har heller inga förväntningar att han ska gå bredvid mig och hålla mig i hand, jag menar bara att om man går iallafall med 10 meter emellan sig, så kan man ju fortfarande prata medans man går (gör att tiden går snabbare och att man inte tänker på alla sina krämpor) och hinna pausa tillsammans. Man går som en grupp liksom, det var iallafall så jag hade tänkt mig det hela.

Om han har tagit mig med så tycker jag iallafall att det innebär lite ansvar.

Om det är HAN som frågar om jag vill förlja med, och HAN vet att jag inte har fjällvandrat förr så borde han väl visa lite mer intresse...

Det är svårt att prata med killar!!Ni kniper ihop som musslor!!! Och varför är det så himla svårt att säga vad man verkligen menar?? Dessutom så har jag en väldigt stark känsla av att, skulle HAN gå och vandra med våran 5-åriga dotter så skulle det inte va några som helst problem att sänka tempot till hennes nivå.

Två av er har nu rådit mig att ta kontakt med några tjejer eller gå med i en tjej grupp istället. Det känns på nått sätt lite kymigt att jag bara skulle ge upp eftersom jag inte kan hänga med i hans takt och söka mig mer likasinnade.
Hm...funderar på vem av mina kvinnliga bekanta som skulle vara mest hjälplös ute i naturen och då menar jag inte Haga parken...
Det är iallafall tunt med vildmarksintresse i mina umgängeskretsar här i Stockholm...

Jag får väl gå själv då nästa gång! Köpa ett enmans tält var och så kan vi gå helt för oss själva och var och en behöver inte ens tänka på den andre. Var och en kan gå i sin takt och äta när den vill och sova när den vill och bära på vilka prylar den vill!

Men jag säger detta en gång till : Vi får väl se vem som skuttar först nästa sommar!

 

[Niclas]

Gör som Gunde!!

Jag håller med Duracellkaninen att man får fördela packningen så att man håller samma tempo.
Det är det absolut lättaste sättet att få samma tempo.

Gunde Svan gjorde så att han spände fast ett antal däck i ett snöre som han satte fast runt midjan och släpade efter sig för att han och hans fru skulle kunna löpträna med samma behållning av träningen.

Vill man göra saker med sin flickvän så finns det lösningar. Men viljan är avgörande.

Ett annat sätt är att gå bredvid varandra och att din pojkvän får gå bredvid stigen. Det gör också att tempot sänks.

/ Niclas

 

[Staffan Andersson]

Knyttet skrev: "Två av er har nu rådit mig att ta kontakt med några tjejer eller gå med i en tjej grupp istället. Det känns på nått sätt lite kymigt att jag bara skulle ge upp eftersom jag inte kan hänga med i hans takt och söka mig mer likasinnade."

Tja, varför slita ont för att hänga med någon bara för att det råkar vara ens partner...
Men jag menar inte att du INTE ska vandra med killar eller måste söka dig till en tjejgrupp eller tjejkompis. Mitt enkla tips är helt enkelt att du vandrar med den individ som du passar rent tempomässigt ihop med, tjej eller kille. Det finns ju som sagt ingen som helst anledning att du ska behöva slita bara för att din vandrakompis inte kan sänka farten.

//Staffan

 

[Håkan K]

Jag har följt er diskussion, och nu kan jag inte låta bli att lägga mig i. Det där med att ta kommando över kartan kan kanske funka, men oftast är det ju inte så svår orienterat i fjällen.

Jag håller med Niclas. Det är ju en självklarhet att man delar på packningen så att båda bär vikt i förhållande till sin kapacitet. Det ska vara jämlikt (det låter väl fint ;-) ). Jämlikt, inte avseende på kön, utan oavsett om det är man-kvinna, man-man, vuxen-barn e t c som vandrar tillsammans, så kan man anpassa belastningen så att man kan hålla samma hastighet.

Alltså, lasta ner pojkvännen tills han kroknar. Har ni totalt t ex 45 kg packning, låt honom ta 30 kg, och du 15! Om han är en tävlingsmänniska så kan det ju inte vara så svårt att få med honom motiverad till det ("Jasså, du klarar inte 30 kg" etc).

Är det dessutom så att det är bara han som har erfarenheter av fjällvandring, så borde han ju känna nåt ansvar för att du får en behaglig fjälltur (om han vill ha med dig dit igen, menar jag).

Knyttet, har pojkvännen läst den här diskussionen? Om ja, vad är hans kommentar? Om nej, vore inte det lite intressant att höra hans kommentarer?

/Håkan

 

[knyttet]

Engagerad partner...

Jag tror han har läst en del inslag och jag har pratat med honom om olika förslag jag har fått här och han verkar positiv. Däremot skrattade han åt att jag skulle försöka släpa ut nån tjejkompis i skogen.
Speciellt nu när det är så mycket regn och rusk, jag kan knappt få med mig min bästa väninna ut på promenad på djurgårn.
Han håller helt klart med om att vi hade för mycket saker med oss och säger att han borde ha vetat bättre.

Jag tror inte han fattade riktigt hur pass jävligt det kändes för mig medans vi gick eller hur besviken och sur jag var förns nu efter! Han trodde bara jag var tyst för att jag var trött...

Han har i princip sagt att det var ju dumt av honom att släpa med mig på just den turen eftersom det kanske inte är världens lättaste att börja med. Fast han ångrar INTE att han tog med mig eftersom han tyckte att det var härligt att just han hade fått ta med mig på det här äventyret. Och så var det roligt att se mig i regnet med all packning på
Nånstans måste man väl börja?
Om man får en möjlighet att uppfylla en livsdröm, inte tackar man väl nej och säger att Nää jag tror inte jag klarar det, innan man ens har försökt. Så jag ångrar inte att jag hängde på.
Absolut inte! Jag har ju helt klart "fått blodad tand" och tänker bli en smart fjällvandrare, starkare, mindre packning och härligare upplevelser
Att jag berättar allt här är ju för att jag ska kunna bli bättre och smartare tills nästa gång.

Hans anledning att dra upp tempot var att han ville att vi skulle hinna ner innan det blev mörkt!! Vi kom ju inte fram till nikkaloukta förns vid halv sju eller så...en och en halv timme senare hade varit för sent! Men det var också att han tyckte att det var för jobbigt(!!) att gå i mitt "långsamma" tempo.
Och jag förstår vad han menar. Nån som har försökt och gå i samma takt som sina små-barn vet vad jag menar. Ibland måste man få "sträcka ut" och gå i mer "normal" takt..
Jag tyckte jag pinnade på bra men en lång människa kliver helt enkelt lättare ÖVER stenskravlet medans jag liksom kliver emellan och upp på stenarna och sen ner eller går runt stenarna. Jag måste verkligen lyfta på bena! Jag tittar neråt för att inte snubbla och då och dåtittar jag frammåt (upp).
På en stig/vandringsled typ Tiveden, Roslags leden har det inte varit ett problem att hålla ihop förut trotts att branta backar och lera och hala uppstickande rötter. Det är väl därför jag inte fattade vad som hände när han bara drog. Kanske var stenskravlet och mina obekväma skor som var avgörande.

Äh, det blev för stressigt hur som helst! Nästa gång så kanske han inte behöver gå så snabbt. Den här diskutionen har iallafall fått honom att inse att hans 15 år gamla fjällräven tält á 4,5 kilo är för tungt för att släpa med för bara oss två på en sån "krävande" tur. Vi har haft det när vi har seglat och vi har haft det när vi har paddlat och vi har haft det med oss på skidtur i pulka, vi hade det när vi gick runt i Tiveden härom året(fast då hade vi ett base-camp som vi gick tillbaka till). Inga problem...Det är annorlunda när ALL utrustning sitter på ryggen...

Jag vill också tacka för alla råd jag har fått. Synd bara att inte fler tjejer har lagt sig i. Det hade varit intressant att höra vad de har att säga.

/knytt