Bästa leden i världen?

Håller med om att "Slitvargen" är en fin led. Om jag inte minns fel är sprickan i slutet, var inte kruxet där också?!

"Icones" i Skevik är ju himla fin led, den har ju också varierande klättring. Generellt brukar man ju gilla de leder som har "hela registret".

Vad jag inte gillar är när kruxet är i början av leden. Man blir så knäckt om man inte tar sig förbi om man inte har presterat något innan tycker jag.

"Myriam" på Cinque Torres i Dolomiterna är fin. En multipitch på cirka 300 meter, typ femmaklättring. Toppen är sååå fin, den är helt plan, en diameter på cirka 5 meter, precis så att två replag kan äta lunch samtidigt som man har utsikt över så himla fina berg! För att ta sig ner igen får man först gå igenom berget, läskiga rullstenar (en stor spricka), följt av 30 meter rappilering Obs! Knyt repändarna... ;)

Jaa, det är svårt att ange favvoleder. Oftast är det ju hela berg man gillar. Omgivning spelar ju stor roll. Jag menar att om man stoppar in "Skamvrån" på Klövberget i Klätterverket kommer ju leden förändras betydligt. Ute på Tyresö är den dock sååå fin, trots att den inte direkt kräver maxstyrka.
 
ramones; sa:
Håller med om att "Slitvargen" är en fin led. Om jag inte minns fel är sprickan i slutet, var inte kruxet där också?!

Sprickan är i slutet och det är också att ta sig förbi den som är kruxet. Jo den leden har det mesta och det är därför den är kul. Som jag skrev tidigare har jag oerhört dåligt minne när det gäller leder, så jag valde bara två trevliga som jag faktiskt minns...

Mitt bästa klätterminne är annars när jag och två andra tjejer gjorde vår första egna långtur, i spanska Riglos. Vi klättrade Aguia Roja, ett ca 120 m högt konglomerat-torn. Svåraste repan var (om jag minns rätt) 5c spansk grad. Lätt och härligt, även där med fika (smält choklad...) på den lilla toppen. Nedanför oss cirkulerade gamarna... Att repet fastnade vid nerfirningen och att vi därför inte kom ner förrän mörkret började falla (frusna och kissnödiga) gör bara händelsen mer minnesvärd i efterhand.

Intressant att höra att de har satt upp en bult vid kruxet på "Flugor i örat". Borde helt klart göra det till en betydligt behagligare led. Men även jag minns den fantastiska känslan av att faktiskt våga kravla sig upp över kruxet...

Och till sist: visst är det så att flow, väder, dagsform och omgivning betyder oerhört mycket.
 

Lästips

Helgelandskusten – Tio äventyr längs Norges dolda pärla

Helgelandskusten räknas till världens främsta destinationer för havskajak. Här är tio höjdpunkter för dig som vill utforska den norska kustskatten.

Ryggsäcken för långa fjällturer – testa deuters toppmodell Aircontact Pro

Aircontact Pro är byggd för ambitiösa vandringar med tung packning och varierad terräng. Slitstark, bekväm och genomtänkt in i minsta detalj. ...

Månadens fråga: Värmebölja under vandringen - hur gör du?

Hur tänker du om höga temperaturer väntar under din planerade långtur: genomför vandringen, planerar om – eller ställer in?

Paddla i sommar: Tips och inspiration från Utsidans medlemmar

Utsidans redaktion tipsar om fem bloggar och forumtrådar som får oss att längta efter att färdas fram på vattenytan.
"Flugor i örat", vad är det för led? Grad? Var någonstans? Är den värd att pröva?

Det där med choklad som smält känner man igen, men visst smakar det gått efter en långtur utan intag! En annan sak. Hur länge brukar folk kämpa med krux innan ni ger upp? Jag menar om det sunda förnuftet ska fram så tjänar man ju på att fira ner, vila en stund och göra ett nytt försök senare, men när man när hänger där är det så svårt att ge upp. Jag bara kan inte sluta, försöker om och om igen tills det går. Oftast klara man det till slut, men det leder ju till både såriga fingrar och slitna leder. Någon som har ett tips på hur man ska kunna ge upp för att komma igen senare?
 
ramones; sa:
"Flugor i örat", vad är det för led? Grad? Var någonstans? Är den värd att pröva?

Hmm... Jag har varit ganska många gånger i Sjöända där "Flugor i örat" går, jag skulle inte åka dit bara för att köra den leden, verkligen inte, den är inte ens topp20 i Sjöända....

MEN jag skulle tänkta mig att åka till Sjöända bara för att göra MrBig, (6a nog lite hårdare egentligen...) den är bland det finaste lederna jag har klättrat. En sak till Sjöända ligger mellan Linköping och Västervik, 80 km från Linköping...

/Gustaf
 
Mr Big

Jag skulle absolut inte heller åka till Sjöända bara för "Flugor i örat"! Det är ju sådär med leder, vissa gillar man bara, men det betyder inte att de passar för alla.

En sån led är ovan omtalade Mr Big. En led som enligt mina empiriska erfarenheter är en riktig "grabbled". Alla killar jag känner som klättrat den tycker "wow". Alla tjejer däremot säger "nja". Jag också. En riktig "uffa-uffa-led" som vi brukar säga. Inget finlir utan ren power. Resultat: man känner sig som en riktig karl... (Ha! kom just på att jag faktiskt har ett kort här på kontoret när jag klättrar... Mr Big)

Men området i sin helhet är fint. Många trevliga leder, både överhäng och sva och många grader att välja bland.
 
Det diskuteras mest friklättringsleder här! Frågan var ju "Bästa leden i världen?".
Tänkte passa på att nämna några aidklättringsleder som jag tycker passar under nämnda rubrik.
Eftersom jag har svårt att namnge bara en, så kommer det faktiskt hela fem stycken här!

1. The Shield - El Capitan (så bra att jag gjort den 2ggr. BÄST)

2. Zodiac - El Capitan ( också så bra att jag klättrat den 2ggr. NÄSTAN BÄST)

3. Mescalito - El Capitan (Klassisk, lång men lättare än ryktet. SKÖN GLIDARLED)

4. Re-Animator - Washington Column (Svinhård hooking med otroligt utsteg. HÅRD)

5. Magic Mushroom - El Capitan (Otroligt lååång led med många klassiska replängder. INGET GRATIS HÄR!)


Vad tycker Ni???
PEACE!
 
Åk till Bornholm

Ren äventyrsklättring finner du i Danmark på Bornholm. Vid heligdomsklipperne finner du kvalitetsleder som Blaeröven (5), Hattejammer (5) mfl.

Annars finns ju alltid orginalleden, otroligt exponerad och lättsäkrad på kullamannens dörr på kullaberg (5-)

Kila stadigt

David Norell
 
Hmmmm, Watchtower chimney i Araps för 1000 år sedan utan skor utan krita, bara jag och världens bästa berg. Och Tuborg i Utby, har skakat bort flera timmar av mitt liv på den, aldrig klarat den inte ens vågat falla, min domina i klättervärlden.

"Severin, down on your bended knee
Taste the whip, in love not given lightly
Taste the whip, now plead for me"

Klart, Rotrock på Korpberget var oxå fantastisk. grad A0 då jag steg på en 11:ans hexa på utsteget i ett anfall av akut dödsångest, tror den var typ 9a+ på den tiden, har eroderat ned till betydligt lättare grad numer.
Har lite svårt att skilja på mina värsta och bästa klätterupplevelser.
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips