Bästa leden i världen?

[petratetra]

Tyckte om den trevliga citattråden och tänkte fortsätta i samma anda. Nu vill jag gärna veta:

Vilken är din absoluta favoritled??? Roligast, coolast, knäppast, mest macho - vad du vill.

Namn, plats, grad, karaktär

Kan du inte bestämma dig för en - ta flera.


Själv har jag en tendens att snabbt glömma bort leder... Men här är två som jag kommer ihåg:

"Flugor i örat", Sjöända, Västervik. Grad 6- (ni V-vikare får nog rätta mig, minnet sviker). Arete med tvärgående sprickor. En favorit från förr.

"Slitvargen", Uringe, Stockholm. 6c, bultad. Lister, hål, sprickor, ja den innehåller det mesta. Favorit just nu!

 

[Ix]

Jodå... Den heter Flugor i örat ligger så långt höger man kan komma i Sjöända.

Mina favoriter...

"Mot Sola", grad 6-, 6 repor, Nissedal, ***
"Ali baba", 6c, Solvik, ***
"Horväder", 7a+, Solvik, **
"Mr Big", 6a, Sjöända, ***
"Rotrock", 5+, Korpberget,**, (Kropp första bestigare...) Helt vrickad led, offwith.

/Gustaf

 

[PeAC]

mörkberget

familjefadern 6- *** - topprepad led med små små grepp
Neptunus 5+/6- ** - topprepad spricka som går att leka galet mycket i!
Zig-Zag 6 - topprepad, galen lutning gör den extremt svårmanövrerad

har hittills bara klättrat på mörkberget hemma i järvsö men det är väldigt varierad klättring på vårt kära berg!
kolla gärna : http://www.halsingeforaren.com

 

[Norris]

Nytt ankare på "Flugor i örat"

"Flugor i örat", Sjöända, Västervik. Grad 6- (ni V-vikare får nog rätta mig, minnet sviker). Arete med tvärgående sprickor. En favorit från förr.

Nuförtiden (sedan några år) sitter det ett toppankare under det som tidigare var kruxet. "Flugor i örat" är numera en jämn led kring 5+. Kommer själv ihåg känslan av det oväntade och lite psykiga kruxet för att komma upp på hyllan. I och med det nya ankaret har ledens karaktär drastiskt ändrats. Om det är bra eller dåligt kan man förstås dikutera om.

Mvh, Fredrik

 

[engdell]

Skönaste skalpen

Kanske inte svåraste.
Kanske heller inte den läckraste.
Definitivt inte den längsta, men dock är det nog den skönaste jag gjort.

Uffes under i Grönbrink utanför Stockholm.

 

[Anders.Appelqvist]

Detta var ett par år sedan, i början av min numera insomnade klätterkarriär.

Sista repan av "Wide Is Love" 6a i franska Verdon. En klättrarmagnet där man firar ned över ett litet överhäng och då blir hängandes med 300+ m luft under fossingarna. En stark upplevelse som fortfarande hänger kvar i medvetandet...

 

[jens.tinfors]

"Pleasent Pheasant" på Petrifying Wall

okej det är ett par år sen men den här leden, omständigheterna, polarna och miljön gjorde att den satte sej fast förevigt innanför pannbenet.
"Pleasent Pheasant" 7 på Petrifying Wall/Squamish/BC/Canada.
Nästan exakt 25 meter lång, en-två meter överhängande på fast granit, lagomt tekniskt där man fick nyttja stor del av reportuaren vad gäller moves.

Innan jag och polaren kommit igång stod vi lekte replekar och fjantade oss (vi hade nog lite respekt för väggen tror jag så det krävdes några minuters uppsykning). Precis bredvid oss stod ett annat replag och som precis rackat på, första-mannen satte första kilen när han med barsk och tydligen stämma berättade för oss att det var dags även för oss att racka på:
"Stop playing and start climbing!"
Vi blev genast tysta, jag rackade på, knöt in mej och satte igång. Sen hade jag sånt fantastiskt flyt som man bara har ibland - bara gled upp för leden - onsight oxå. Sen gjorde polaren likadant, och när han va klar gjorde jag den igen för den va så grym.

 

[Kotten]

Oj, svårt...

Oj, det är svårt att välja en, eller två, eller så. Det har skiftat genom åren...

En favorit, som jag kommit tillbaka till många gånger är "skitsprickan" i Ågelsjön, som jag gör varje gång jag är där, som uppvärmning. Första gången jag gjorde den var för några år sedan, med fantastiskt dåligt ledpsyke efter en klätterrelaterad olycka på vintern, med en bruten fotled som resultat. Bökade och svor och tyckte sprickan kändes omöjlig att leda, fastän den moderata graden... Lyckades genom en kampseger att leda den.

Har sedan lett den säkert 10 gånger, vid olika tillfällen, och idag görs den som "uppvärmning" eller för att "hälsa på berget", när jag är i Ågelsjön.

"Den bästa klätterdagen", hittills, under min relativt ganska långa klätterkarriär, inträffade faktiskt i somras - på Välaberget, utanför Undersåker, i västra jämtland. Vi gjorde ett par olika leder där, men kan inte lednamnen, men det var helt fantastiskt. Härligt väder. Härligt sällskap. Härlig klippa. Skön natur. Bra flow. Bara bra, hur man än räknar, typ.

/Kotten

 

[ERI]

El Gringo Loco.

Eftersom jag gärna ansluter mig till skaran av klättershowoffs tänkte jag komma med mitt bidrag.

El gringo Loco, 6a , Verdon.

En synnerligen ihållande led som jag gjorde när jag var i hyfsad form. Det var första gången jag upplevde riktigt flow i klättringen och jag var bara lycklig efteråt. Vill minnas att jag inte ville stanna och klippa bultarna eftersom jag hade sånt flyt. Rekommenderas varmt.

./niklas

 

[jens.tinfors]

Det där med att man har sånt flow att man inte vill stanna och lägga säkringar är så otroligt häftigt!!! Har endast upplevt det ett fåtal ggr under alla år.
Mitt uppe i flow'et är man så säker, så otroligt koncentrerad - men ändå väldigt avslappnad och så väldigt störd av man mitt i all harmoni ska behöva stanna och krångla in en kil...

mm... underbar känsla

 

[sjö_örret]

tre klassiker:

* "Serenity crack" med förlängningen "Sons of yesterday", yosemite USA. 5.10d
Ett spricksystem klyver en slät granitvägg i 8 replängder. psykologiskt jobbigt insteg eftersom man måste klättra ganska långt innan man kan klippa första bulten på leden, därefter är det bara att crusa på i sprickan och tjonga i kammarna där man behagar. En av de sista reporna på leden är i stort sett samma dunder-handjam hela replängden 30-40m.

* "Sunblessed" Squamish Kanada 5.10b
Fantastiskt rolig sprickled på 3 replängder. Här klättrade jag med den ovan nämda autopiloten.

* "Exasperator" Squamish Kanada 5.10c
Bara fingerspricka, inga fötter 2 replängder.

 

[sfrge]

...

Att välja den bästa led man klättrat är inte det lättaste. Jag är beredd att hålla med ett ovanstående inlägg här om "flow".
En led kan kännas helt olika från dag till dag.
Det är just sånna dagar då man tycker att allt går så lätt och att allt flyter på som är minnesvärda.
Dagar då man känner sig både fysiskt och psykiskt på topp, man känner att alla kilar man lägger är bra och man känner total kontroll.
Man kan ha varit ute en hel dag och klättrat och när man är på väg hem i bilen känner man en inre tillfredsställelse och ett lugn. Det är just sånt som driver mig att klättra.
Annars är väll den mest minnesvärda klättringen för min del "Sydpillaren" på Stetind.
Kanonklättring och en otrolig naturupplevelse.