Åsnes Nansen och andra turskidor utan spann

[yeahyeahyeah]

Hej, för ungefär ett år sen köpte jag ett par Åsnes Nansen av gammal modell (utan fellelås). Som nybörjare tänkte jag inte på spannet, och säljaren var inte heller så duktig på det där. Men såhär i efterhand har det ju visat sig att Nansen (till skillnad från de flesta andra av Åsnes skidor) är nästan helt utan spann. Det står i beskrivningarna att det beror på att det ska bli bättre utförsåkning, och det är ju roligt!

Men det tråkiga är ju att fästvallan slits bort så fort från skidorna. Och jag läste i en tråd här på forumet om någon med de modernare nansen med fellelås klagade på att stighudarna slets ut väldigt fort. Hur gör ni som har Nansen? Lägger ni på fästvalla extra ofta? Använder ni er bara av stighudar? Det blir ju tråkigt i nedförsbackarna när fästvallan tar emot också.

 

[haktyr]

Alla turskidor/fjällskidor

har sk. ENKELSPANN, dvs när skidorna ligger plant på marken ligger inte mittdelen på skidan i marken. När du ställer dig på skidorna ligger hela belaget i underlaget. Dessa skidor är gjorda för att GÅ PÅ SKIDOR, inte att glida på dem. Allt fäste som du lägger på skidan kommer att nötas bort, i synnerhet när du står och glider på skidorna.

Skillnaden mot ett par tävlingsskidor/motionsskidor är att dessa har DUBBELSPANN, dvs när du står på dessa med jämn viktfördelning på båda skidorna ligger inte fästzonen i underlaget. När du lägger all vikt på ena skidan så ska även fästzonen på den viktbelastade skidan ligga helt (eller nästa helt) mot underlaget. Dessa skidor är gjorda för att du ska kunna glida/staka utan att fästet ska ligga i och bromsa.

Med vallningsfria turskidor har man försökt att skapa en kompromiss mellan glid/fäste.
Vid normal turskidåkning i lätt kuperad terräng är det inga problem att få fäste med dessa fiskfjällsbelag även om du drar pulka. Blir det brantare backar sätter man på ett par stighudar.
Nackdelen är att fiskfjällsbelaget bromsar en del i utförbackar, men det gör även fästvallan. När fiskfjällsbelaget börjar bli slitet försämras också funktionen, men det tar många år med flitigt avändande. I vissa före fungerar de riktigt bra (tät kompakt drivsnö) medan i andra fören fungera de något sämre (blöt, grovkornig snö).

Med turskidor som du måste valla kommer du att med jämna mellanrum behöva lägga på ny valla när den gamla slits bort, i synnerhet efter en lång utförsbacke. Blir det brant måste du i alla fall sätta på stighudar, med problemet att fästvallan kommer att fastna i stighudsklistret.

Den kompromiss som Åsens-skidorna har utvecklat är att köra med "felle-lås", en kort stighud som kan plockas bort vid utförsåkning. Det finns olika synpunkter på funktionen på dessa. Vissa säger att de funkar bra, andra att de mer eller mindre värdelösa eftersom de bromsar ganska avsevärt när man åker på plant underlag eller om man har kvar dem i nedförsbackarna. Är de brant uppför så ger de inte samma säkra grepp som långa stighudar.

För mig finns det bara ett självklart val: Vallningsfria turskidor med fiskfjällsbelag. Men även här finns det andra som tycker helt annorlunda än vad jag gör.


/Håkan

 

[joru]

Beror på skidan

Ex vis Åsnes olika modeller har helt olika spann och hårdhet. Mina ingstad/combat cap är exempelvis ganska mjuka i brättet för att gå ovanpå snön även när
det är löst. Spannet är mjukare än på Amundsenmodellen, men det går fint
att staka om underlaget är hårt och då kör jag med korta fellelås.

Mina Tegsnäs däremot har relativt hårt spann och skulle gräva ner sig om de inte hade så bra bärighet pga längd/bredd.

Så det gäller att veta vad skidan ska användas till och hur stor vikt du ska belasta dem med.

...om du trycker ner båda spannen i snön när du står med lika vikt på båda så är de för mjuka för turåkning. En telemarksskida kanske man vill ha så dock, utan valla då .

//J

 

[thureb]

Det sägs

att en riktig norrman har ett par dussin olika skidor i garderoben. Vill man optimera så får man välja olika slags skidor för olika terräng och snöförhållanden.

I många norska områden är det antingen upp eller ned vid turåkning och då kan Åsnes Ingstad eller Nansen funka mkt bra med kickerskins uppför och bra egenskaper nedför. Inget för långa flacka etapper t ex i Jämtland eller på Kungsleden där i stället t ex Fischers E99 och E109 med crownbelag är vettiga kompromisser.

Thure

 

[fafner]

Spann

Sen skall du tänka på om du har ryggsäck eller ej, att skidor med dubbelspann fungerar mindre bra med 18 kg extra i ryggsäcken.

Är det hårt kör jag gärna med skejtdkifor och smala stighudarna för branta och långa partier.

Håller nu på med ett par superlätta kolfiberskidor som jag skall köra med stighudar!

 

[Sikariporras]

Heja Utsidan!

Stort tack Håkan för en bra beskrivning av skillnaden mellan tur- och vanliga skidor. Hade anat det men inte helt förstått hur det hängde ihop. Sedan har vi i vart fall delvis förklaringen till att halta och lytta swischar förbi i motionsspåren när jag 'går' i mina fjällskidor med stålkant. Tur att jag inte har bråttom.

 

[undvall]

Hudar med mohair.

Hejsan,

Jo som flera redan har skrivit är den typen av skidor som du har inte gjorde för att ta sig fram så snabbt som möjligt. Det sagt är ju beskymmret som du beskriver fortfarande det samma om du nu inte vill köpa nya skidor....

Med ett par Åsenes Nansen (jag har själv ett par Ingestad Fjell) finns i princip tre olika möjligheter:

1: Valla ofta eller om förhållanderna är de rätta skejta. Fördelen med vanlig hederlig valla är att du (om du väljer rätt valla förståss) får bästa möjliga glid. Nackdelen är att vallan snabbt slits ut, framför allt om det är skare.

2: Ett mellanalternativ som man alltid kan testa är att slänga på lite vallatejp. Denna är betydligt slitstarkare och kommer i de flesta fören ge ett utmärkt grepp. Glidet kommer dock att påverkas klart negativt.

3: Ett tredje alternativ, som jag själv kör med då jag går på tur, är bra stighudar i mohair. Mohair (som är ett naturmaterial) glider MYCKET bättre än vanliga stughudar med nylon"hår". Själv har jag stighudar från Montana, men det finns fler som gör dom. I vissa fören med lite lösare snö får man faktiskt riktigt bra glid med mohair-hudar och kan glida på skidan. Om det är mer åt skarföre blir det dock ganska strävt. Den stora fördelen med detta alternativ är att man slipper allt krånglande med valla.

/ Stefan

 

[yeahyeahyeah]

Tack för era svar, de har gett mycket! Antar att det är dags att försöka få lite praktiska erfarenheter av era förslag också.

Jag har trots allt använt skidorna ganska mycket, runt 15 dagar med tung ryggsäck (tältturer) och kanske lika mycket på dagsturer, och jag har egentligen inte haft så stora problem med skidorna. Min erfarenhet är att vid minusgrader (kallare än -3 kanske) så har jag bara behövt valla om en gång per dag. Men vid branta partier och med pulka har jag ofta behövt använda stighudar. Och vid plusgrader är det svårvallat, men jag kan ingenting om klistervalla.

I julas fick jag ett par stighudar från madshus som liknar Åsnes fellelåsstighudar, men där stighuden sitter fast längst fram och med en plastremsa fram till spannet, och under spannet är det en vanlig stighud. De har jag inte testat dock, ska väl göra det nu när säsongen sätter igång på riktigt.

Men som sagt, tack i alla fall för svaren! Jag ska väl fortsätta använda skidorna ett tag till!