Åska på kalfjällen
- Trådstartare vadior
- Start datum
Vatten leder ström. Jag skulle hellre vara torr inne i tältet, huksittande på det förhoppningsvis något extra isolerande liggunderlaget.
Det slår mig förresten att bågtält borde, åtminstone teoretiskt, vara bättre än stavtält ur den synvinkeln, åtminstone om bågarna/stavarna är av metall.
Aktuellt
ANNONS
Ryggsäcken för långa fjällturer – testa deuters toppmodell Aircontact Pro
Aircontact Pro är byggd för ambitiösa vandringar med tung packning och varierad terräng. Slitstark, bekväm och genomtänkt in i minsta detalj. ...
Jag hade ju regnkläder så jag blev inte så blöt, men klart att det är ju vatten på utsidan. Mitt tält är så litet så jag var lite rädd för den där bågen, som kommer så nära huvudet om man sitter upp mitt i tältet. Kanske borde ligga men då räcker inte mitt reservliggunderlag, som är cellplast, för det har jag hört att man ska ha som skydd mot marken. Men det gick ju bra den här gången. Blixtarna slog inte ner närmare än 2 km.
Vad som är säkert, vet du först när blixten slagit ned..
Vi kan aldrig förutspå vart blixten slår ned, den tar ibland sina egna vägar.
Allt handlar om vindar, terräng, och mycket mer.
Tveksam om det är ngn skillnad att sitta i ett tält eller sitta hopkurad utanför tältet.
Att hålla sig från vattendrag och höjder, troligtvis minskar risken att bli träffad av nån blixt.
Undrar om de små fjällbjörkarna kan va ett hot? Iaf tveksam om det i en dal.
Jag tycker nog att åska framkallar en oproportionerligt stor rädsla vägt mot riskerna hos många människor.
ca 1-2 personer dör tydligen årligen av blixtar i Sverige, i trafiken dör drygt 200st och över 400st dör genom drunkning....hur många känner 100gånger större skräck för trafiken och över 200 gånger större skräck för vatten än för åska ?
Jag misstänker att det är det kraftfulla ljudet som framkallar denna överdrivna rädsla för åska.
Sen ska man ha respekt, framförallt ute på sjön eller vara högsta punkten på fjället om åskan närmar sig....men man behöver kanske inte inte ligga dygn och darra i ett tält för att åskan går.
ca 1-2 personer dör tydligen årligen av blixtar i Sverige, i trafiken dör drygt 200st och över 400st dör genom drunkning....hur många känner 100gånger större skräck för trafiken och över 200 gånger större skräck för vatten än för åska ?
Jag misstänker att det är det kraftfulla ljudet som framkallar denna överdrivna rädsla för åska.
Sen ska man ha respekt, framförallt ute på sjön eller vara högsta punkten på fjället om åskan närmar sig....men man behöver kanske inte inte ligga dygn och darra i ett tält för att åskan går.
Senast ändrad:
Såna där jämförelser är helt meningslösa, särskilt när man inte räknar statistiskt. Man känner sig rädd när man upplever kontrollförlust. Med din logik skulle man inte heller känna sig rädd för trafikolyckor eftersom det dör runt 30 000 varje år av hjärt- och kärlsjukdomar, tex hjärtinfarkt. Hur många känner 150 ggr större oro för det jämfört med en trafikolycka. Innebär det att man då kan slappna av när man kör? "-Kör om honom du, det är ingen fara. det dör 150 ggr fler av hjärtsjukdomar än i trafiken..."
Som sagt, rädsla är inte logisk. Man är rädd för saker man upplever att man inte har kontroll över. Det är därför så många unga killar dör i trafiken - de är inte rädda för att köra våghalsigt eftersom de tror att de har kontroll.
Sen är kanske inte döden alltid det värsta. En kraftig brännskada eller hjärtflimmer, orsakat av ett blixtnedslag 100 meter bort är heller ingen dröm på en Sarekvandring. Jag skulle nästan hellre dö rakt av än att ligga i tältet med blixtlåset från sovsäcken inbränt i bålen...
Man tröstar ju ofta flygrädda med påståendet att det är större risk att dö i en trafikolycka på väg till flygplatsen än att omkomma i en flygolycka. Jag skulle säga att det påståendet är nonsens. För att räkna på det behöver man ha en uppfattning om hur många timmar man i genomsnitt tillbringar i en bil versus flygplan. Man behöver även räkna med andra riskfaktorer, som ålder, alkohol, risktagande i trafiken.
Senast ändrad:
Jag skulle vilja lägga till renstängsel till den listan. En gång slängde vi upp tältet hastigt när åskan närmade sig. Lite svårt att hitta en bra plats så där i brådrasket, men vi klämde in tältet intill ett renstängsel.
En stund senare, när blixtarna slog ner runt omkring oss, började jag tänka på att vi låg en meter från en perfekt åskledare av metall som sträckte sig flera kilometer över kalfjället. Inte helt avslappnat...
Det är väl en himmelsvid skillnad på att vara åskrädd så där i allmänhet och att bli rädd när blixtarna slår ner ikring en.
F.ö. är åskrädsla (av den allmänna typen) knappast grundad på något rationellt resonemang. Det är nog genetiskt betingat. Det finns hundar som är åskrädda och hundar som inte är det. Jag har haft en av varje. En liten spaniel jag hade när jag växte upp blev fullständigt panikslagen när åskan gick. Han sprang in på toa och gömde sig bakom toaletten. Kröp upp på kröken och låg där och darrade och flämtade tills det var över. Han hade aldrig utsatts för nåt obehag i samband med åska eller andra smällar. Inte heller hade han "smittats" av någon annan i familjen. Ingen var åskrädd. Första gången det hände förstod vi inte vart hunden blivit av och letade i hela huset. Till slut blev väl nån kissnödig och hittade honom. Hunden jag hade senare var totalt oberörd.
Jag är inte ett dugg "åskrädd" i mormala fall. Jag uppskattar tvärtom skådespelet. Det innebär uppenbarligen inte att jag inte blir rädd om jag befinner mig mitt i det och dum vore jag väl annars. Jag tror att de flesta människor inte har upplevt åska med nedslag riktigt nära. Jag har gjort det en enda gång i mitt liv.
F.ö. är åskrädsla (av den allmänna typen) knappast grundad på något rationellt resonemang. Det är nog genetiskt betingat. Det finns hundar som är åskrädda och hundar som inte är det. Jag har haft en av varje. En liten spaniel jag hade när jag växte upp blev fullständigt panikslagen när åskan gick. Han sprang in på toa och gömde sig bakom toaletten. Kröp upp på kröken och låg där och darrade och flämtade tills det var över. Han hade aldrig utsatts för nåt obehag i samband med åska eller andra smällar. Inte heller hade han "smittats" av någon annan i familjen. Ingen var åskrädd. Första gången det hände förstod vi inte vart hunden blivit av och letade i hela huset. Till slut blev väl nån kissnödig och hittade honom. Hunden jag hade senare var totalt oberörd.
Jag är inte ett dugg "åskrädd" i mormala fall. Jag uppskattar tvärtom skådespelet. Det innebär uppenbarligen inte att jag inte blir rädd om jag befinner mig mitt i det och dum vore jag väl annars. Jag tror att de flesta människor inte har upplevt åska med nedslag riktigt nära. Jag har gjort det en enda gång i mitt liv.
Det är ju det jag säger, rädsla för åska är ofta uppskruvade "hjärnspöken" som sällan har någon direkt kopplad relevans till den verkliga faran.
Inser man bara det så är ju första steget att slå bort den sett till faran överdrivna rädslan.
Sen är det ofta vid "knallen" många blir riktigt rädda....när du hör den är ju faran i den blixten redan över.
Jag har varit med om ett blixtnedslag mindre än 50 meter i från mig på en elledning när jag var grabb, det första jag tänkte var "jävlar vilken smäll" med ett omedelbart föregående väsande och klang. Man kände sekunderna innan att det var laddning i luften och en konstig lukt efteråt.
Det andra jag tänkte var "blixten slår inte ner två gånger på samma ställe" som jag blivit itutad och sedan gick jag och min jämnåriga kamrat och fiskade nere vid ån som tänkt om än något omskakade.
Kan ett barn försöka tänka logiskt krig åska så borde vuxna kunna lära sig med kan man tycka ?
Tveksamt är om man ska räkna timmar i stället för transportsträcka om man ska jämföra faran ?
Syftet är ju att transportera sig från A till B.
Sedan är det väl alltid totala snittet måste räkna på, svårt att ställa statistik på riskerna på någon som ibland kör som fartdåre i biltrafiken jämfört med någon som kör försiktigt men är gammal eller har något hälsoproblem.....väldigt många individuella parametrar och tillfälligheter som spretar samt även trafiksituationen där man befinner sig.
Flyga är säkrare per mil än att förflytta sig med bil, statistiken talar sitt tydliga språk.
Senast ändrad:
Lätt att resonera medan man är i säkerheten. Det är när man mitt i som man vet hur det känns.
även om jag personligen förstår hur det fungerar vill jag inte gärna öka risken att bli träfat utan gör det som går för att skydda mig.
Självklart undviker man att vara högsta punkten eller mitt på en sjö om åskan går nära, sunt förnuft precis lika självklart som man inte gör dumma omkörningar i trafiken.
Som jag skrev befann jag mig ju mitt i, det var ju själva fröet till efterföljande resonemanget.
