dave1; sa:NUI; sa:dave1; sa:
Det här är inget angrepp på dig, jag är övertygad om att damaskerna fyller just den funktion som du beskriver. Men samtidigt känns det inte direkt som en väg mot lättare packning i mina ögon.
Om man behöver skydd för sina byxor och skydd för sina kängor så undrar jag hur länge det dröjer innan man behöver skydd för det som skyddar kängor och byxor. Damaskskydd, ny pryl. Vilken i sin tur naturligtvis behöver ett skydd så att den inte blir smutsig och sliten etc etc.
Jag tycker damasker är utmärkta där vikten inte spelar mig någon roll. Som hinder för att snö åker ned i kängorna (om man inte kan knyta byxorna utanpå) och heltäckande damasker som skydd för läderkängorna mot stålkanter i telemarksbacken.
Som diskuterats ett antal gånger så motsvarar ju 1 hg på foten ungefär att bära motsvarande 5-6 hg på ryggen. Varför göra detta regelmässigt, även när det inte behövs?
Enligt min ringa mening är det bättre att ta på sig skydden när det behövs, damasker när/om det behövs, regnrock när det regnar osv, än att bära runt dem på kroppen konstant.
Och tänk så mycket bekymmer och prylar man slipper om man går i lätta dojor och struntar i om man blir blöt
Jörgen
Nä det handlar väl om personligt tycke och smak. För mig är t ex inte gympadojor ett reellt alternativ och jag har i min tur lämnat regnbyxor då damasker i kombination med min halvlånga jacka räcker alldeles utmärkt. Att hävda något generellt bu eller bä om damasker går inte utan det handlar som sagt om egna prioriteringar samt i vilken terräng man går. Längs kungsleden så är det överflödigt, längs rautasdalen så är det inte så dumt.
Det låter som om vi är ganska överens om att damasker är något man kan använda vid behov, men inget man fäster runt fötterna så fort man går utanför stugdörren. Och att det inte finns något behov längs Jämtlandstriangeln. Vilket var mitt huvudsakliga syfte; att avråda trådstartaren ifrån att stappla runt längs den leden med allting som alla på Utsidan kan föreslå som bra-att-ha-grejor.
Jörgen
