Skulle vilja komma ner i Tjäktjavagge från Keb utan att gå västra leden tillbaka. Hur är det att pysa västerut innan Vierranvarri och sedan i princip gå rakt västerut fem kilometer innan man vänder söderut ner i Singivaggi för att därefter gå ut i Tjäktja? Dålig idé, dålig framkomlighet? Någon med erfarenhet?
Alternativ väg ner från Keb
- Trådstartare tobiasdr
- Start datum
Det är väl Dürlings led det. Har gått där några gånger. Går du ner från Kaffedalen från västra leden kan du gå på snö en bit ner till dalen som inte har något namn men ligger parallellt med Singivagge. Det blir lite (väldigt lite) knixigt just när man kommer ner där men det bör inte vara något problem. Sen blir det sten-sten-sten-sten tills det börjar svänga söderut (finns en bäck där). Det finns lite stenrösen och markeringar också. Det finns lite foton därifrån på min hemsida, tror det ligger under nån dagbok från Kebnekaise-vandringar.
Det är ett absolut smultronställe att komma till (Singivagge) när man kommer västerifrån. Man följer en liten stig upp från Kungsleden och klättrar över nåt som ser ut som en stor stendamm och sedan öppnar helt plötsligt Shangri-la upp sig framför en!
Lycka till
Peter P.
Lästips
ANNONS
Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken
STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.
Kaffedalen ...
... kallas dalen norr om Vierranvarri (även Durlings led) och är ett självklart val om man vill västerut eller väljer att bestiga Kebnekaise från Singi eller Tjäktjavagge. Leden är markerad på kartorna, och där ser man på vilken sida av vattendraget man bör gå. Det går att läsa om leden i Grundstens och Tore Abrahamssons böcker, och kanske i någon tråd här.
(Nu ser jag att du fick ett bättre svar medan jag skrev detta.)
... kallas dalen norr om Vierranvarri (även Durlings led) och är ett självklart val om man vill västerut eller väljer att bestiga Kebnekaise från Singi eller Tjäktjavagge. Leden är markerad på kartorna, och där ser man på vilken sida av vattendraget man bör gå. Det går att läsa om leden i Grundstens och Tore Abrahamssons böcker, och kanske i någon tråd här.
(Nu ser jag att du fick ett bättre svar medan jag skrev detta.)
Nu är trippen klar, det blev sex ganska sköna nätter i Kebområdet. Kanonväder under bestigning och vi var ensamma på toppglaciären vid 21-tiden den 4/8. Ett par kommentarer.
1. Västra leden är obehaglig om man, som jag, till viss grad är höjdrädd. Egentligen var det bara ett ställe jag tyckte var riktigt illa, det är när leden går på sydsidan utav Tuolpagorni precis innan det planar ut. Där är det inte vandring, utan snarare scrambling, man får använda händerna rejält och se till att inte klumpa sig. Nu hade vi iof full packning.
Nordsidan utav Vierranvarri också elakt brant. Men ingen större fara. Vi dumpade packningen i dalen efter denna så toppbestigningen kändes ganska lätt.
2. Dürlings led tycker jag i jämförelse med västra var kanon - förvisso mycket stenskravel och bumlingar - det går långsamt - stor försiktighet anbefalles - dock inte en enda verkligt exponerad punkt på hela rutten. Vill man gå ut i Tjäktjavagge från Singivagge bör man dock försöka komma över Singijohka till sydsidan om så säkert medges, annars blir stigarna ut mot Tjäktja farligt branta ner mot Singijohka.
Med det sagt tycker jag nog att toppbestigningen var klart värd besväret, väldigt magisk känsla när man kommer ut på det plana stenfältet och ser toppglaciären, som visar sig vara bra mycket mindre än man tror!
1. Västra leden är obehaglig om man, som jag, till viss grad är höjdrädd. Egentligen var det bara ett ställe jag tyckte var riktigt illa, det är när leden går på sydsidan utav Tuolpagorni precis innan det planar ut. Där är det inte vandring, utan snarare scrambling, man får använda händerna rejält och se till att inte klumpa sig. Nu hade vi iof full packning.
Nordsidan utav Vierranvarri också elakt brant. Men ingen större fara. Vi dumpade packningen i dalen efter denna så toppbestigningen kändes ganska lätt.
2. Dürlings led tycker jag i jämförelse med västra var kanon - förvisso mycket stenskravel och bumlingar - det går långsamt - stor försiktighet anbefalles - dock inte en enda verkligt exponerad punkt på hela rutten. Vill man gå ut i Tjäktjavagge från Singivagge bör man dock försöka komma över Singijohka till sydsidan om så säkert medges, annars blir stigarna ut mot Tjäktja farligt branta ner mot Singijohka.
Med det sagt tycker jag nog att toppbestigningen var klart värd besväret, väldigt magisk känsla när man kommer ut på det plana stenfältet och ser toppglaciären, som visar sig vara bra mycket mindre än man tror!
Om du har försökt gå västra leden och hamnar på sydsidan av Tuolpagorni så skulle jag säga du har gått rejält fel. Öster och norr om Toulpa köper jag att man passerar men inte söder.
Norra sidan ska det vara, givetvis... Trött efter skramligt nattåg
Ändrar...Jag tror vi gick rätt, det var den led de flesta gick. Eventuellt kan man skippa de branta klipporna och gå på snöfältet i mitten utav branten - det är så sträckningen verkar gå i Garmins kartor, fast då hade jag nog velat ha en isyxa eller liknande för att kunna stoppa ett eventuellt fall.
Övernattning
Inspirerande, jag funderar själv på en liknande rutt.
Förstår att det är längesen, men kommer du ihåg var / hur ofta ni slog läger i anslutning till toppbestigningen? Sov ni på toppen, med packningen dumpad i Kaffedalen?
Är det möjligt att tälta i Kaffedalen tro, förutsatt hyfsat väder?
Inspirerande, jag funderar själv på en liknande rutt.
Förstår att det är längesen, men kommer du ihåg var / hur ofta ni slog läger i anslutning till toppbestigningen? Sov ni på toppen, med packningen dumpad i Kaffedalen?
Är det möjligt att tälta i Kaffedalen tro, förutsatt hyfsat väder?
