Som mångårig skidentusiast råkade jag snubbla över denna tråden och jag tror att det för skidsportens framtid är viktigt att bredda frågan. Längdskidåkningen har under de senaste decennierna utvecklats avsevärt såväl utrustningsmässigt som tekniskt. Det ställer idag högre krav på spåren än vad som var fallet för 30 år sedan.
Fler snöfattiga vintrar ökar efterfrågan på konstsnöanläggningar, rullskidåkning ökar vilket i trafikintensiva områden ökar efterfrågan på bilfria asfaltbanor (som blir underlag för skidspår vintertid). Fler åkare ställer också högre krav på spårpreparering med hållbara spår som regelbundet prepareras vilket innebär att pistmaskin måste användas. Som idrott har längdskidåkningen också utvecklats med sprint och masstartslopp som kräver bredare spårgator.
Det går ju att grovt indela spår i egentillverkade spår, golfbanespår, skidlekplatser, motions- och friluftsanläggningar, asfaltsbanor, konstsnöanläggningar, tävlingsanläggningar och inomhusanläggningar.
De allra flesta håller med om att det inte bör vara möjligt att ta betalt för ett egendraget spår i skogen, men någonstans på skalan börjar det mer likna anläggningar med mer eller mindre fast infrastruktur, där det också finns en förväntan och krav från skidåkarna att spåren ska vara bra preparerade och underhållna. Då krävs ofta konstsnöanläggning, pistmaskin och utbildad anställd personal som kontinuerligt sköter preparering av spår.
Många anläggningar har även elljus vilket också kräver underhåll. Här kan man nämna att många anläggningar från 70-talet egentligen inte uppfyller moderna miljö- och säkerhetskrav och skulle behöva upprustas.
Alla förstår att den här typen av skidanläggningar kostar pengar att driva. Frågan är vem som ska betala. Ska alla vara med och betala via skattsedeln, eller ska det vara möjligt att lägga över en del av det på de som faktiskt använder spåren? Jag tror att båda behöver fungera för att vi ska kunna ha en levande skidsport forsatt i landet. Om det inte skulle vara möjligt att dra in pengar så är det stor risk att utbudet av bättre spår kommer minska, det kommer inte vara prioriterat i kommunala budgetar som på många håll redan är ansträngda. Det kommer sannolikt fortsatt finnas enklare spår, men det finns en risk att det kommer påverka skidåkningen och skidsporten negativt. Finns det inte en ekonomisk hållbarhet, så kommer inte spåren uppstå av sig själv.
Det som är intressant är ju att kolla på hur det ser ut där det finns både betalspår och gratisanläggningar? Ja, där väljer skidåkarna i högre grad att betala för att åka i välpreparerade spår. Ormberget i Luleå exempelvis. Och om man som förälder vill investera i skidutrustning till sitt barn (och till sig själv också), så vill man troligen också kunna ha möjlighet att åka under en lång tid av säsongen och på välpreparerade spår.
Allemansrätten finns alltid där för den som vill spåra eget, eller åka i enklare spår som dras upp, men om vi vill ha en levande skidkultur och skididrott i landet så är jag övertygad om att vi som åker också behöver vara med och bidra till vad det kostar att hålla välpreparerade spår.
Jag tycker att man kan leka med tanken på hur många gym det hade funnits om det bara hade fått finnas gratisgym? Eller hur många alpina anläggningar hade funnits och hur hade det påverkat den alpina sporten om det inte hade gått att ta betalt för tillträde till anläggningen? En längdskidanläggning med konstsnö, elljus, pistmaskin med förare med utbildning och förarbevis för pistmaskin handlar också om stora investeringar.
Det skribenten NisseP är inne på med inhängningar låter för övrigt helt barockt för att uttrycka sig milt. Det om något skulle väl bidra till att inskränka den allemansrättsliga fria rörligheten. Som väl är finns ingen seriös diskussion runt detta heller.
Som GustavOh varit inne på hade det nog dock varit bra med lite större tydlighet i frågan.