Är friluftslivet i fjällen jämställt?

Frågan har ställts i en av Utsidans artiklar, och den har börjat kommenteras och diskuteras. Jag tycker diskussionen är intressant men att den görs bättre i Forum. Så varför inte fortsätta här?

Den rapport som artikeln hänvisar till redovisar bland annat en studie av hur män och kvinnor porträtteras i bilder hos fem stora fjälldestinationer. Alltså reklam från företag som vill sälja. En fråga man kan ställa sig hur långtgående slutsatser man kan dra om friluftsliv i allmänhet utifrån detta. Stämmer det med vad vi själva upplever? Och registrerar män och kvinnor detsamma?

/Hans

Länk till artikeln på Utsidan:
https://www.utsidan.se/cldoc/ar-friluftslivet-i-fjallen-jamstallt.htm


Länk till rapporten på Mittuniversitetet i pdf-format (rapporten är på engelska):
http://miun.diva-portal.org/smash/get/diva2:1231624/FULLTEXT01.pdf

Känslan jag har är att det är mer jämställt i verkligheten än i reklamen. Reklamen utgår ifrån produkter som företagen kan erbjuda vilket gör att de inte visar sånt de inte kan ta betalt för.

Håller preliminärt med Kimmo. Det är också en tråkig och verklighetsfrämmande marknadsföring när friluftslivet alltför ofta beskrivs som obekvämt, och män som tuffingar som inte backar för litet plågor, medan kvinnor ska pysslas om med extra sköna produkter.

Jag ska läsa artikeln, sen kanske jag återkommer.

För att komma med ett subjektivt inlägg så tycker jag att mycket har hänt på 10-15 år. Jag går ju en del i Sarek, och när jag började med det för drygt 15 år sedan såg man ganska sällan tjejer/kvinnor gå själva eller med andra kvinnor. Jag tycker att det har ökat.

Inom ett annat område, fågelskådningen, var det få kvinnor för säg 10 år sedan. Där har hänt mycket där även om det är en lång bit kvar. Ser man sedan till fågelforskning och fågelskyddsarbete tycker jag också att man stöter på kvinnliga namn ganska ofta numera.

När det gäller studier om genus så ger det mig stundom blandade känslor. Som om forskaren ifråga tagit personlig ställning till att det är fel om det inte är 50-50% fördelning. Alltid och i alla delar. Det är väl inte självklart att män och kvinnor (statistiskt) alltid skulle välja lika även om de hade möjlighet? Eller skulle de?

Försökte läsa rapporten,men bara skummat den. Ger lite intrycket av att ha förväntningar i en speciell riktning.(sök det du vill hitta).
Om det nu skiljer i hur män/kvinnor porträtteras i diverse friluftssammanhang så kan det ju faktiskt vara så som bilden visar många gånger.
Därmed inte sagt att det finns män på "spa i fjällmiljö" eller kvinnor som "korsar strida strömmar " etc.
Finner nog mer att jag inte vill styra mej själv till nåt jag är ointresserad av eller olämplig för bara för att "öka jämställdheten i friluftslivet. Kanske mer att det har att göra med ålder och fysik vad jag gör,än om det är sk traditionellt "kvinnligt/manligt".

Jämställdhet är lika möjligheter. Lika möjligheter måste inte betyda lika utfall.

Jag upplever att friluftslivet ska vara uppbyggande och ge rekreation. Det händer att jag går själv å fiskar när jag ska dänga av ett större område i ett högt tempo. Då har jag bara med mig matsäck och termos.
När vi som oftast går tillsammans till ett vindskydd, brukar var och en göra det som man är bäst på. Hon har bättre blick för bär och svamp samt matlagning där hon är på en helt annan nivå när det kommer till att fixa gott käk i en handvändning med trangian. Jag är hjälpredan i dessa sammanhang. Mina styrkor är vedhuggning samt fiske där jag fixar med beten, lintrassel och utrustning för att det mesta ska funka smärtfritt.
Jämställdhet i vår familj handlar om att hjälpas åt för att ha tid till allt som händer under vandringen i form av fågelskådning, foto, egentid, ruttval m.m.

Våra utflykter i skog och mark med tillhörande aktiviteter skulle inte bli av i samma utsträckning ifall vi inte hjälptes åt.

Nyckeln till att vi trivs så bra tillsammans i naturen är ändå att jag ibland måste lägga mitt stora fiskeintresse åt sidan och tänka på vad som är bäst för OSS. Jag menar 2-3 timmar med betesval är ok men 7-8 timmar och allt det andra riskerar att haverera -ingen svamp, dåligt med sömn och ingen är nöjd.

Får vi däremot mycket fisk så har hon ganska mycket överseende och blir riktigt sugen själv. Fast då blir det ju utflyktens höjdpunkt och maten kan vänta...

Blandade känslor

Försökt läsa texten utan förutfattade meningar, men landar ändå i ett övergripande intryck av lite väl långtgående slutsatser i förhållande till det rätt tunna underlagsmaterialet.

Sen är jag tveksam till att författarna inte, åtminstone översiktligt, problematiserar graden och arten av påverkan av den visuella snedvridningen i reklammaterial på kvinnors/mäns verkliga val av sina resp. friluftsaktiviteter, och bara nöjer sig med antagandet att just kvinnor påverkas så till den milda grad, att deras friluftsliv begränsas.
Visst, mycket av den sortens normbildning försiggår på ett subtilt undermedvetet plan, men sambanden är inte så mekaniskt enkla eller automatiskt verkande. Det finns mycket forskning på området som kunde ha tagits till hjälp.
Hur könsstereotypt man väljer sitt "friluftsliv" påverkas dramatiskt mycket mer av hur könsstereotyp rollfördelning man under sin uppväxt upplevt inom familjen och sin närmaste sociala omgivning, än av vilken ev. visuell påverkan i media och reklam man utsätts för som vuxen.

Personligen reser jag automatiskt ragg inför att överhuvudtaget bli hopföst med mitt kön som förklaring till något enda av mina livsval, men jag inser ju att fenomenet social könsrollskonstruktion i allra högsta grad existerar och styr/begränsar människors liv. Och att jag som individ kanske är både lite aningslös för egen del, och/eller väldigt privilegierad i detta avseende.

PS (självkritiskt)

Efter att ha skrivit ovanstående gick jag in på Åres hemsida. De första klickbara bildikonerna på "Se & Göra"-listan verkade ju hyfsat könsneutrala/könsblandade, tills jag kommer till avdelning "Adrenalin" - annonserad med två klättrande män. Vidareklick där leder bl a till underavdelningar:
- "Höjdrädd?", bildsatt med en skräckblandat förtjust tjej,
- "Höj Pulsen", illustrerad med en isklättrande kille, samt
- "Ett, två, tre... flyg!", med manlig instruktör och kvinnlig adept i tandem-skärmflygning (bild+filmsnutt).

Klickar man på "shopping", kommer det upp en stor bild på två leende tjejer. Ensam tjej finns vad jag kan se endast som rubrik till avd. "Yoga"...

Återstår som sagt (den viktigare) frågan om vem, hur och hur mycket som påverkas/begränsas av detta.

Artikeln borde kunna ge anledning att titta på hur idrottsklubbar som erhåller skattepengar jobbar. Om det är inkluderande verksamheter könsoberoende, det borde en kunna begära.

Jag håller med dig Hans om att man idag ser många kvinnor som vandrar i fjällen antingen ensamma eller med andra kvinnor. Detta gäller både stugturer och på mer ödsliga ställen där det krävs tält. Även inom kajakpaddling är det minst lika många kvinnor som män enligt min uppfattning. STF har en guidad fjällvandring varje år som vänder sig enbart till kvinnor och den brukar bli fulltecknad tämligen omgående. Det känns som en större fråga hur vi kan locka unga ut i naturen från socioekonomiskt svagare områden. Där finns det mycket att göra, både när det gäller flickor och pojkar. Även där har STF ett mycket hedervärt initiativ med sitt fjälluffarkort för unga som är kraftigt subventionerat. Men det behövs fler initiativ på lokal nivå som tar ut barn i naturen och visar att det inte behöver vara så märkvärdigt eller dyrt.

fowwe sa:

… När det gäller studier om genus så ger det mig stundom blandade känslor. Som om forskaren ifråga tagit personlig ställning till att det är fel om det inte är 50-50% fördelning. Alltid och i alla delar. Det är väl inte självklart att män och kvinnor (statistiskt) alltid skulle välja lika även om de hade möjlighet? Eller skulle de?

Klicka för att se resterande...

Jag håller med Hans om detta, men (tyvärr) är detta nog den vanliga inställningen hos de flesta (alla?) kvinnliga genusforskare. Jag anser att jämställdhet är att vi har likartade möjligheter (och rättigheter). Det lär aldrig någonsin leda till att (vad det nu vara må) utövas till/i exakt 50/50-fördelning - världen är inte sån... Och som Kimmo skriver:

KimE sa:

Känslan jag har är att det är mer jämställt i verkligheten än i reklamen. Reklamen utgår ifrån produkter som företagen kan erbjuda vilket gör att de inte visar sånt de inte kan ta betalt för.

Klicka för att se resterande...

Det som livsstilsbilder i fjällmiljö skall visa (säkerligen helt i enlighet med uppdragsgivarnas naturliga önskemål) är naturligtvis hur nöjd, glad och läcker/vacker du kommer att känna dig om du köper just deras erbjudande/koncept. Hur ofta visas (vill de ens visa) motsatsen, med vågrätt störtregn och djup-klafsande i gegga i reklamen - något som vi alla här vet tenderar att vara en rätt stor procent av tiden i fjällen... För att inte tala om mygg och knott - odjur som det numera finns tekniska/kemiska problemlösningar för dessutom.

Och diskussionen om att det inte finns några kvinnliga förebilder - läs t.ex. Angeliqa Mejstedts bok VANDRA [ISBN 978-91-27-15704-0] det kryllar av förebilder där. Och friluftskunskaperna i alla olika böcker av Lars Fält kan man läsa in även om man inte har samma kön som författaren. Det är bara att börja läsa... Sedan: så är det bara att öva, öva och fortsätta öva. Ingen av oss blir någonsin fullärd!
/Odd

joanna sa:

Personligen reser jag automatiskt ragg inför att överhuvudtaget bli hopföst med mitt kön som förklaring till något enda av mina livsval...

Klicka för att se resterande...

Ha ha, väldigt uppfriskande att läsa den meningen! Själv är jag ju man och ställer mig frågan i vilken grad jag personligen har påverkats av ideal som framställts som maskulina. Visst, i vissa avseenden säkert mer än jag är medveten om, men jag reagerar även mot vissa saker som pådyvlas män. Exempelvis har jag i vuxen ålder aldrig varit särskilt tävlingsinriktad, och att se friluftslivet som sportutövning är för mig helt ointressant. Däremot gillar jag att jag får motion. Att t ex Sarekvandring av många betraktas som "macho" är för mig rena stollerierna. Det handlar ju framför allt om friluftsvana och klokskap, och inte ett dugg om kön. Men föreställningen är trots detta seglivad, och liknande föreställningar finns säkert ifråga om annat också.

Sedan tycker jag kommentaren #2 från KimE har mycket fog för sig. Det friluftsliv som utövas i vardagslivet ser nog annorlunda ut än i reklam och marknadsföring. Mer varierat, mer naturligt och ofta med enkla medel.