Artiklar > Sverige 2000+ Del 1

Sverige 2000+ Del 1

Av: Gustav Cronhamn

Kebnekaise sydtopp 2104m

Östra leden: Utgångspunkt Kebnekaise fjällstation.

Från Kebnekaise fjällstation följer man Kungsleden i västlig riktning. Sen viker man av uppåt där topplederna skiljer Kungsleden åt och lite senare skiljs östra och västra leden.

Östra leden fortsätter upp mot Storbacken, som är lång och jobbig, svetten sprutar! Det gäller att vara vaksam, för det är inte jätte bra markerat, men man ska över på andra sidan av forsen. När man har kommit upp så fortsätter man en flackare stigning till Björlingsglaciär. På glaciären följer man fotspåren mot klippväggen längs södra glaciären. Det finns än del sprickor, så man bör vara inknuten och inte lita på andras fotspår. Det avslutande partiet på glaciären är ganska brant och det ligger ett rep utlagt, som man kan säkra sig i.

Sedan kommer man upp till Via Ferratan, som sträcker sig upp längs väggen. Det börjar med en bred hylla åt sidan, sedan uppför och därefter tillbaka en bit innan det brantar på upp mot kanten. Det avslutande partiet upp är det svåraste men det finns nu uppsatt två trappsteg där ``kruxet´´ var. Det finns rep där det är brant, som man kan dra sig upp i.

När man kom upp över kanten så är det inte många meter till toppstugan. Härifrån tar det ca 20-30 minuter upp till toppen och själva toppen är brant, spetsig och försedd med snö. Många tycker att det är ganska otäckt eftersom det brantar på åt bägge håll och toppen var detta år en överhängande driva, som när som helst kan kollapsa.

Västra leden: Utgångspunkt Kebnekaise fjällstation.

Från Kebnekaise fjällstation följer man Kungsleden i västlig riktning. Sen viker man av uppåt där topplederna skiljer Kungsleden åt och lite senare skiljs östra och västra leden.

 

Efter passet är det en grusig och stenig led upp till Vierramvárre, där man möts av många stenrösen. Därefter följer det jobbiga med denna leden, att ta sig ner 200 meter till Kaffedalen innan den slutliga stigningen mot toppen börjar. I Kaffedalen sammanbinds två andra leder, Djurlings led från Singi och Baumans vägg, som är en direktled från Kitteldalen (klättring). Efter en bits stigning når man nya toppstugan. Här gäller det att välja rätta vägen, som går direkt mot toppen och inte omvägen via gamla toppstugan där östra leden kommer upp.

 

 

Kammen från nordtoppen: Utgångspunkt Kebnekaise fjällstation, Tarfala, Singi.

Från nordtoppen inleds kamvandringen med att gå ner i svackan, som är ganska lättvandrat. Efter svackan går man över på andra sidan drivan och då smalnar kammen. Det är brant och exponerat men lättare att gå denna vägen än omvänt eftersom man ser var det är överhäng och därav inte bör sätta fötterna. (Detta är en toppglaciär, som hela tiden förändras, när jag har vandrat här har den varit helt snötäckt och lättvandrad, men den kan också vara bar och blåis vilket förändrar utrustningsbehovet).

Från Tarfala till Östra leden: Utgångspunkt Tarfala.

Om man är van vid glaciärer så är den lättaste vägen för toppdagen att börja i Tarfala. Stigningen är betydligt mindre och avståndet likvärdigt. Lämpligast korsar man Storglaciären och upp till passet mot Björlingsglaciär. Det är en brant stigning, jämförbart med Storbacken. Sen korsar man Björlingsglaciär och kommer in på Östra leden.

Kebnekaise nordtopp 2098m

Kammen från sydtoppen: Utgångspunkt Kebnekaise fjällstation, Tarfala, Singi.

Kammen bort mot nordtoppen inleds med en smal och riktigt brant kamvandring ca 50-75 meter, sen går man över på andra sidan av drivan och då blir det lättare och inte lika exponerat. Kammen till nordtoppen är ca 600 meter. (Detta är en toppglaciär, som hela tiden förändras, när jag har vandrat här har den varit helt snötäckt och lättvandrad, men den kan också vara bar och blåis vilket förändrar utrustningsbehovet).

Halspasset: Utgångspunkt Tarfala, lång väg från Kebnekaise fjällstation.

Vi gjorde detta som en skidbestigning, vintertid. Kommer man från forskningsstationen eller fjällstationen korsar man Storglaciären, men vi kom från Tarfalastugan och korsar därför Isfallsglaciären.

Det inleds med en ganska brant stigning upp mot Isfallsglaciären, som kommer ca 10-15 minuter efter Tarfalastugan. Sen fortsätter man upp mot passet mellan Isfalls- och Storglaciären. Knatar vidare mot Östra Hängglaciären. Här stälde vi skidorna och knatade i fina fotspår upp mot Halspasset. Senare under sommaren brukar det vara problem med sprickor och där isen släpper från berget.

Efter Halspasset klättrar man på baksidan upp mot kammen. Det var brant och exponerat men lätt vandrat, motsvarande östra leden. När man når kammen är det lätt och flackt till toppen.

Kaskasatjåhkka 2076m

Normalvägen: Tarfalastugan

Det börjar med blockterräng tills man kommer till ett snöparti där det börjar branta på. Man följer bredvid morränryggen tills man kommer upp på en hylla, vid en sjö. Man svänger av mot glaciären och följer den i dess östra del. Man tar sikte på sadeln mellan Kaskasatjåkka och Tarfalatjåkka. När man lämnar glaciären blir det mycket lös sten och grusterräng upp till sadeln, varför man lämpligast följer glaciären så länge som möjligt. Glaciären är tämligen säker, men det finns vissa sprickor i dess mitt.

När man kommer upp på sadeln, blir det större stenar att vandra på. Det finns ett krux på några meter där man behöver handstöd innan man kommer upp på toppkammen. Sen följer man glaciären till toppen, mycket enkel bestigning.

Vid nerfärden svänger man inte av mot hyllan där sjön är, utan följer glaciären rakt neråt. Vi hade turen att ha snö nästan hela vägen ner till stugnivån.

Via Tarfalatjåhkka: Tarfalastugan

Från Tarfalastugan tar man sikte på passet mellan Tarfalatjårro och Tarfalapakte. Det är löst skravell upp till passet sedan kommer större stenblocksterräng upp mot Tarfalapakte. Man bör hålla ut mot passet och följa kammen mot Tarfalapakte och inte luras av att försöka gena. Det blir bara brantare och jobbigare.

Väl uppe på Tarfalapakte är det lätt stenterräng över Tarfalatjåkka och ner till passet mot Kaskasatjåkka, där normalvägen tar vid.

Från Tarfalapakte har man en fantastisk vy mot Kebnekaise massivet och dess glaciärer, samt över Tarfalasjön. Jag har bara vandrat denna leden neråt.

Sydöstkammen: Tarfalastugan

Det börjar med blockterräng tills man kommer till ett snöparti där det börjar branta på. Man följer bredvid morränryggen tills man nästan är upp på en hylla. Då går man upp på morränryggen till insteget på kammen.

Det börjar med 200 meter mycket lös sten och grus terräng innan man når klippan. I början kommer det några små krux på 3 meter innan klättringen börjar. Klättringen består av 3 replängder, lös klippa till kammen, därefter 2 replängder på den smala och exponerade kammen. Den sista passagen på ca 3 meter är ganska läskig, löst, exponerat och svårsäkrat.

Därefter är det ca 200 höjdmeter till toppen i lös blockterräng. Mycket stor kam att vandra på. Sista biten går över glaciären.

Vi valde normalvägen ner.

Kaskasapakte 2043m

Sveriges riktiga alpina berg över 2000 meter!

Sydvästkammen, ner normalvägen: Utgångspunkt Tarfalastugan.

Det börjar med en lätt vandring till passet mot Svarta sjön, sen traverserar man i lös skravell till insteget på SV-kammen. Det börjar med lätt klättring men det är mycket halt och blött. Första hammaren kringgår vi till vänster något nedanför, annars är det kammens krux (grad 5). Fortsätter längs kammen ett par klätterpassager till andra hammaren som består av 4 ca 30 meters klätterpassager. Sedan fortsätter kammen och når sitt smalaste och mest exponerade läge efteråt.

Tredje hammaren består av 2x2 30 meters replängder innan man når förtoppen (av vissa kallade Sveriges 13:e topp över 2000 meter). Därifrån går kamplatån enkelt till huvudtoppen.

Från toppen tog vi normalvägen ner (ö-kammen). Det börjar med en 20-25 meters firning ner till ett snöfält. Vandrar i brant snö ner till andra firningen, som var 30 meter och ner på ett större snöfält. Här traverserar vi i brant snö runt tredje klippavsattsen, som man vid dåliga snöförhållanden väljer att fira. Sedan vandring ner längs kammen till tredje firningen, en multipel firning 20 + 20 meter. Vid sista firningen väljer man att fira över västra haket.

Därefter är det en exponerad kam till östra haket och en bit därefter. Östra haket är knappt 1,5 meter och lägre från detta håll. Det är djupt ner och man ser nordväggens stup åt vänster. Man faller med raka ben över och tar tag om klippan på andra sidan, bra grepp. Sen flyttar man över ena foten på ett bra klippsteg innan man kan ta sig helt över.

Sen fortsätter man upp på Lillietoppen för att ta sig ner i Lillietoppsrännan, som är brant inledningsvis men flackar ut i slutet. Därefter följer man Tarfalasjön till Tarfalastugan. 

 

 

Västra leden är en längre, jobbigare, tydligare och säkrare led än östra leden. Den är mycket välmarkerad och följer berget svagt uppför. När man kommer in i Kitteldalen, börjar det branta på. Det kan vara lite besvärligt att vada bäcken när det är snösmältning och mycket vatten, men annars inga större problem. Sen brantar det på upp till passet mellan Vierramvárre och Tuolpagorni. Här kan man välja mellan att följa stenpartiet längs leden eller gå ut på snörännan, som kan vara lättare med rätt snöförhållanden. Åk dock inte på den snön nerför, eftersom du kommer upp i en hög hastighet och hinner kanske inte bromsa innan stenarna.

 

Nerfärden är identisk tills man har passerat Björlingsglaciär. Därefter går man i en båge mot Kebnetjåkka för att lättare åka ner på Kebnetjåkkaglaciären, som är en säker glaciär. Man kommer ner vid bäcken och där bör man vara försiktig, för att inte rasa igenom snöbryggorna.

Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2009-12-08 18:15   Newlin
Nice! Hoppas kunna göra det någon gång!
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar

 

Logga in

Tips!