Artiklar > Kvikkjock – Noajdevallda – Kvikkjokk 2013

Kvikkjock – Noajdevallda – Kvikkjokk 2013

Av: OBD

Förra året var första gången på många år som jag inte vandrade ensam. Jag vandrade då tillsammans med en granne och vi hade båda en önskan att komma upp till Axel Hambergs observatorium på Pårtetjåkkå.
Vi kom inte dit. På väg ner i Njoatsosvagge, från Låptåvagge, ramlade jag och skadade vänster axel och överarm så pass illa att vi vände tillbaka till Kvikkjokk.
I år var det dags för ett nytt försök. Vi beslöt nu att gå via Boarek till Pårtetjåkkå observatorium.

Andra veckan i augusti startade L och jag i Kvikkjokk och följde Kungsleden mot norr. Straxt efter bron över Njahkajåhkå lämnade vi Kungsleden och följde stigen mot Boarek. Vid Stuor Dahta tyckte vi att det var lagom att slå läger. Vi hade haft fantastiskt fint väder hela dagen och det kändes bra att sätta upp tälten. Ute på den lilla udden var det ju också en alldeles utmärkt matplats.

Jokkens utlopp i Stuor Dahta där stigen till Pårek korsar.


Nästa dag var det åter igen ett strålande väder. Helt underbar utsikt mot Vallespiken under frukosten.

 

Utsikt mot väster från den lilla udden alldeles nedanför vår tältplats vid Stuor Dahta. Vallespiken i bakgrunden.

 

Den fortsatta vandringen kändes stundtals litet tråkig. Det var dessutom ganska varmt, och ingen svalkande vind i skogen. Men när vi kom ut ur skogen och såg Pårtemassivet breda ut sig bortom Påreks myrar och sjöar, Då stannade vi och tog en lång rast. Nu kändes en svalkande vind, som till en början var riktigt skön, men som efter en stund tvingade fram jacka som vindskydd.

 

Utsikt från stigen till Pårek. Pårte i bakgrunden.

 

Vi vadade vid Boarekjavrre, fortsatte förbi Boarek och följde stigen mot Sähkok. Det går inte fort när vi vandrar. Visserligen är L ung och stark (67 år) men han släpar på en tung packning. Jag fattar inte hur han klarar av att komma upp i en startvikt på 23-24 kg. Jag börjar med 17-18 kg. Men så har jag ju också nått en mer mogen ålder. :-)  Vi bär inget gemensamt, utan vi har båda vår egen packning som om vi skulle vandra solo.

Ett par km från Boarek slår vi upp tälten. Natten blev sval. En kille som kom förbi när vi packade ihop på morgonen, hade haft -3°. Han hade tältat litet högre upp mot Sähkok under natten. Men morgonen var strålande.

 

Vår andra tältplats. På Pårekslätten. Boarektjåhkkå i bakgrunden

 

Vi sneddade upp mot övre delen av Sähkokjåhkå. Molnen började dra in från V-NV. Bårddetjåhkkå sveptes in i moln, men vi kunde fortfarande se observatoriet. Jag med hjälp av kikaren men L behövde ingen kikare för att se den lilla röda byggnaden. L ser så otroligt bra att jag gav honom tillnamnet ”Hököga”. Själv ser jag fram emot att se bättre. Väntar på starr-operation.

 

Pårddetjåhkkå delvis i moln. Hambergs observatorium på den "lilla vårtan" t.h.

 

Vi slog läger mellan de två jokkarna som kommer ner från Bårdde. Därifrån skulle vi ha en bra utgångspunkt för att gå upp till observatoriet nästa dag. Och förhoppningsvis även fortsätta upp till Bårddetjåhkkå (.2005). Det hade varit en ganska kort dagsetapp, men det var helt avsiktligt. Vi ville vara utvilade inför morgondagens topptur.

C:a 100 m ovanför vår tältplats hade någon, eller några, lagt upp en halvcirkelformad stenmur. Den var delvis raserad. Några av stenarna var stora, så det måste ha varit ett drygt jobb att bygga upp muren. Vi kröp ner i sovsäckarna relativt tidigt och såg fram mot morgondagen.

 

Vår tredje tältplats. Bårddetjåhkkå i bakgrunden.


Stenbyggnation nära vår tredje tältplats vid Sähkokjåhkå. 

Jag tittade ut vid 6-tiden på morgonen. Topptursväder? Nej knappast. Dimman låg ganska tät. Jag sade åt L att han kunde lika gärna ligga kvar ett tag i tältet. Om han inte av naturliga orsaker behövde gå ut.

 

Vid Sähkokjåhkkå. "Lågt till tak"


Efter 3-4 tim såg det bättre ut och vi beslöt att gå upp till observatoriet. Men vädret var inte det bästa. Tidvis regn och tilltagande blåst. Vi kunde inte njuta av någon utsikt men vi fortsatte upp till observatoriet.

 

Vid Sähkokjåhkkå. Något "lhögre till tak"

På väg upp till Hambergs observatorium. Här tar vi på regnkläderna.

Hambergs observatorium. Något begränsad sikt.


Vi stannade och åt lunch i lä av observatoriebyggnaden. Det blev inte en lång lunch. Trots visst lä av byggnaden gjorde vinden att vi blev frusna och någon tur upp på .2005 i det här vädret hade vi ingen lust att göra. Vi vände tillbaka till tälten.

 

På väg ner från Hambergs observatorium. Stopp för intag av litet "jägarsnus"

 

Vi tyckte i alla fall att vi hade haft en bra dagstur. Vi var inte så trötta. Det känns ju inte så jobbigt när man inte behöver ha full packning på ryggen. Natten som följde, regnade det en hel del. Men det slutade regna tidigt på morgonen. Vi tog det lugnt. Vädret blev bättre och bättre och vi lät tälten torka. Ny topptur? Nej, vi beslöt att fortsätta. Packade ihop, vadade Sähkokjåhkå och gick mot Tjievrrajavrre och Sähkok. När vi i sluttningen upp mot Sähkok tittade bakåt mot Bårdde tyckte vi nog att vädrets makter dagen innan hade snuvat oss på fin utsikt från observatoriet och kanske även från .2005.

 

På väg mot Tjievrrajavrre.

Från sluttningen upp mot Sähkok. Pårte i bakgrunden.

På Sähkok gick vi upp mellan .1220 och Tjievramåsske och fortsatte bort mot Ruopsokjåhkå. Vi hade fantastiskt fin utsikt in i övre Njoatsosvagge.

 

Från västsidan avTjievrramåsske mot övre Njoatsosvagge.
Tsahtsa och Vassjabakte t.v. Bulkas och Tsähkok t.h.

Från västsidan avTjievrra mot övre Njoatsosvagge.
Tsahtsa och Vassjabakte t.v. Bulkas och Tsähkok t.h.


Ruopsokjåhkå är så här sent på året i regel mycket lättvadad. Men jokken ligger ju djupt nere i en ravin vilket innebär att det inte är själva vadet som är det jobbiga utan att ta sig uppför branten när man kommit över.

 

Ruopsokjåhkå. I bakgrunden Loametjåhkkå, Seiteristjjåhkkå, Balgattjåhkkå. Bårddetjåhkkå sticker fram t.h.

Vadplatsen i Ruopsokjåhkå


Ruopsokjåhkå och jokken från Bårddetjåhkkå

Under den fortsatta vandringen bort mot den planerade tältplatsen åkte regnkläder på och av ett antal gånger. När vi kom fram till den plats som på Utsidan ibland kallas ”gräddhyllan” var vi trötta. Platsen är alldeles norr om den största av de två små sjöarna på platån väster om Loametjåhkkå. Jag hade under dagen sagt till L att vi var på väg till en helt underbar tältplats. När vi kom fram höll han med mig till 100 %. Vi njöt av utsikten och en fin solnedgång. Solen lyste in i Njoatsosvagge och färgade Vassjabakte orange.

 

Njoatsosvagge. Från Loamebuollda mot Tjuollda

Den största av sjöarna högt upp på Loamebuollda. "Gräddhyllan" på andra sidan sjön.

Från "Gräddhyllan". Solnedgång över Tsähkkok.
Vassjabakte längst t.v. Jiegnavagge t.h.

 

Natten blev regnig, så vi tog god tid på oss nästa morgon för att låta tälten torka. L kommenterade på nytt tältplatsen som inte bara erbjöd fin utsikt, utan även gett oss en natt med utmärkt sömn.  Detta trots att jag fått ”pyspunka” på min madrass. Inte allvarligt men litet irriterande. Jag passade på att blåsa i litet luft när jag ändå var uppe av andra orsaker.

Det var svalt i luften, men väldigt varmt de stunder då solen hittade en väg genom molnen. Jag tyckte svalkan var skön men L föredrog värmen. Vi gick mot NO, relativt högt ovanför Balgatjåhkå som är djupt nerskuren. Vi hade en kort dagsetapp framför oss. Målet var en tältplats på Luohttolahko för att därifrån nästa dag göra en tur upp på Nåite och eventuellt även en tur till Svenonius glaciär.

Efter att ha vadat ett par jokkar från Balgatjiegna gick vi mot N-NV. Stannade upp för lunch och njöt av utsikten mot Balgatjiegna. Passerade Balgatjavrasj och slog så småningom upp tälten straxt öster om Luohttojavrre.

 

Från vår tältplats på "Gräddhyllan".
Jegnavagge, Svenonius glaciär, Ryggåsberget

Balgatjåhkå

Balgatjiegna

 

Nästa dags morgon insåg vi att en tur upp på Nåite inte skulle ge mer än litet motion. Sikten var så dålig att utsikten skulle bli noll.

 

Vår tältplats på Luohttolahko.

 

Vi beslöt att göra en tur till Svenonius glaciär i stället. Vi siktade på att vada utloppet från Luohttojavrre. Det var så litet vatten att vi inte märkte ”vadet” förrän vi var över. Vi gick först upp till den östra delen av glaciären. Kartan visar att jokken från den delen av glaciären är ett underjordiskt vattendrag. Jag vet inte om den går under jorden längre nedströms, men från glaciären och så långt jag kunde se så var jokken ”överjordisk”.

 

Svenonius glaciär. Sydöstra delen.

Jokken från Svenonius glaciär. Sydöstra delen. På kartan är den här delen av jokken inte visad alls. Längre ner ska den enligt kartan vara underjordisk (streckad).

Vi gick sedan fram så vi såg det vackra isfallet vid glaciärens södra del.

 

Svenonius glaciär.

 

Vädret var inte det allra bästa, så vi vände ganska snart tillbaka. Vi hoppades att vädret nästa dag skulle vara så pass bra att en tur upp på Nåite skulle vara mödan värd.

Men så blev det inte. Det var ”lågt till tak” och dimmolnen låg tunga i Sarvesvagge. Nåite syntes inte genom dimmolnen.

 

Vår tältplats på Luohttolahko.Mot Sarvesvagge

 

Vi packade ihop och gick mot Noajdevagge. Vi planerade en kort vandring ner till en tältplats som kan mäta sig med ”gräddhyllan”. Visserligen en helt annorlunda typ av tältplats, men vid bra väder helt underbar. Vi siktade alltså mot Noajdevallda.

Noajdevagge är lättvandrad och det var ju nedför hela vägen. Men det blir en hel del skrågång. Vi såg både små djur och stora. Vyn man får när man kommit ner ungefär där dalen går ihop med Lullihavagge tycker jag är magnifik. Men helst ska då vädret medge litet bättre sikt.

 

Noajdevagge. Kvanne med insekter. Troligen hårmyggor.

Noajdevagge. Ren

Noajdevallda, Sarvesvagge. Låddebakte i bakgrunden.

 

Vädret var i alla fall tillräckligt bra för att vi skulle bada i jokken. Efteråt satt vi på kanten till jokken och åt samtidigt som vi njöt av utsikten mot Låddebakte och Stuor Skoarkki. Vi pratade om vilken väg vi skulle ta nästa dag. Jag har gått Lullihavagge tidigare men aldrig Gaskasvagge. Men L kände litet mer för att gå Lullihavagge och vi beslöt att nästa dag gå den dalen.

 

Låddebakte 

Låddebakte längst t.v. Miehttse Skoarkki, Jilavagge och Stuor Skoarkki längst t.h. 

 

Efter en god natts sömn gick vi alltså upp i Lullihavagge. Det var en hel del dimmoln men det blev bättre sikt när vi passerat Noajdejågåsj. Efter en stund såg vi dock att det blev allt tjockare längre upp i dalen.

Noajdevallda mot Lullihavagge.

Noajdejågåsj kommer från vänster och rinner ut i jokken från Lullihavagge.

Lullihavagge

Men vi knogade på över sten och snö. Stundtals i duggregn.

Lullihavagge


Lullihavagge                                                          Foto av L.

 

När vi kommit genom dalen och vadat jokken från Gaskasvagge började vi leta tältplats. Vi hittade en som fick duga även om den inte var helt bra. Vi slog upp tälten ungefär 10 meter från en liten jokkfåra, Den var ungefär 1 meter bred och helt torrlagd. Natten blev blöt och blåsig. Det regnade i stort sett hela natten och vindbyarna var hårda. Jag tvingades gå upp mitt i natten och förankra tältet bättre.

Regnandet slutade på morgonen och vinden avtog betydligt. Efter en snabb frukost packade vi ihop och gick vidare. Den lilla jokkfåran, som i går var torrlagd, var nu en brusande fors. En knapp decimeter mera vatten och den hade svämmat över. Då hade vi haft alldeles för nära till vatten. I bästa fall bara i absiden.

Efter att ha vadat några småjockar kom vi fram till jokken i Jiegnavagge. Där var vattenflödet så kraftigt att vi beslöt att följa jokken uppströms, eventuellt ända upp till Jiegnajavrre. När vi var i jämnhöjd med tillflödet från Gådoktjåhkkå bredde vattnet ut sig och vi beslöt att vada. L upptäckte att en av hans vadarsandaler var trasig. Efter lagning med tejp så började han att vada. Jag skulle komma efter. Jag vadar med vadarpåsar enligt beskrivning på http://andersj.se. Efter ungefär 15 meter såg jag att L tog sig fram till en sten. Jag gick fram och frågade vad som stod på. Båda hans sandaler hade gått sönder när han ryckte upp fötterna ur mjuk sand. Nu hade vi, framför allt L, ett besvärligt jobb med att mitt i det strömmande vattnet, med ryggsäckar på ryggarna, få av de trasiga sandalerna och ta på kängorna. Det lyckades och vi tog oss över båda jokkarna. Först den från Jiegnajavrre sedan den från Gådoktjåhkkå.

Resten av den dagen fick L vandra i blöta kängor. I sluttningen långt nere i Jiegnavagge tittade solen fram så vi kunde se Bårddejiegna. Det blev ytterligare ett vad straxt före bron över Gådokjåhkå. På andra sidan bron gick vi till en tältplats som jag kände till sedan tidigare. Det kändes skönt att slå upp tälten.

 

Jiegnavagge

Efter avslutat vad i Jiegnavagge. Alldeles nedanför den nedre sjön. Närmaste vattnet är biflöde från västsidan av Gådoktjåhkkå.

Bårddejiegna

Vaknade upp till en strålande dag. Välkommet, för vi hade en del som behövde torka. Vi tog det lugnt. Fotograferade litet. och kom iväg sent. Gjorde inte något. Vi hade planerat att slå läger straxt väster om Boarek sameviste. Vi passerade platsen för en dryg vecka sedan. 

 

Bårddejiegna. Balgattjåhkkå och Tvillingryggen i mitten.
Lullihatjårro längst t.h.

 

Tog god tid på oss för att äta frukost. Så småningom kom vi iväg.

Bra vandringsväder. Svalt med stundtals sol. Inget regn. L uppskattade att kängorna var nästan torra. Väl uppe i passet väster om Stuor Jiertta var det en lätt vandring utför hela vägen till vår tältplats. När vi vadade Gasskagårsåjågåsj höll det på att gå illa. För att L skulle slippa blöta ner kängorna gick jag först. Sedan skulle jag slänga över mina vadarpåsar till honom. Jag kastade den första utan att rulla ihop den. Naturligtvis tog vinden den och den hamnade i det strömmande vattnet. Uppströms som tur var. L var blixtsnabb och fångade upp den med sin stav. Dumt gjort av mig. Den andra rullade jag ihop och då var det inga problem att kasta över den.

 

Vår tältplats utmed stigen från Boarek mot Sähkok.
Straxt väster om Boarek.

 

Litet regn under natten men fin morgon med en vind som hjälpte till att torka det som var fuktigt. I dag tänkte vi gå till Stuor Dahta. Vi hoppades att tältplatsen som vi hade den första natten skulle vara ledig även för vår sista tältnatt. L njöt av att kängorna var torra men var medveten om att vid vadet vid Boarekjavrre gick det inte att slänga över mina vadarpåsar. Nåväl, återstår ju bara en vandringsdag. Inte hela världen om kängorna blir våta. De går att torka när vi kommer till Kvikkjokks Fjällstation. Men det visade sig att L hade turen med sig. När vi kom fram till vadet såg L att det stod en vandrare på andra sidan som skulle över till vår sida. L ropade ”vänta, vänta, wait, wait”.

Jag gick över och träffade där en trevlig tysk. Jag förklarade situationen och erbjöd honom att använda mina vadarpåsar och på så sätt få över dem till L. Han ville hellre gå med sina egna vadarskor och spände fast mina vadarpåsar på sin ryggsäck. ”Den väger 32 kg så några hg till märks inte” sade han. 32 kg ????

 

Vadet vid Boarekjavrre.
En tysk som ska till andra sidan tar med sig mina vadarpåsar till Lennart.

 

Efter vår sista natt vid Stuor Dahta var det mer eller mindre en ren transportsträcka ner till Kvikkjokk. Där tvättade vi kläder. Fantastiskt vilket effektivt torkrum de har.  På kvällen avnjöt vi en riktigt god middag. Helstekt röding. Den gick ner utan att magen skrek efter frystorkat.:-)

På tåget hem sade L: ”Jag har svårt att glömma incidenten med vadet då mina sandaler gick sönder. Jag tror jag fått nog av Sarek. Nästa år åker vi till Abiskofjällen”. Jag kontrade: ”För det första, du klarade av incidenten galant. För det andra, det förekommer vad även i Abiskofjällen”.

Vi får se vad det blir.

Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2013-11-05 22:34   Håkan Friberg
Sagolikt vackra bilder. Fjällen ÄR minst lika vackert i fulväder. Med tanke på vad ni faktiskt fick se måste det vara lätt att undvara det ni inte fick se. Grattis till en mycket svärd vandring, gubbar. :-)
 
2013-11-05 22:40   Anders_sthlm
Vandringar är alltid fulla av obehagliga överraskningar.
Saker går bara sönder ideligen. Det är ryggsäck, kängor och läckande plagg.
Rätt vad det är står man på näsan dessutom, slår sig halvt fördärvad.
Det finns nått före det där med att tappa bort nått..sedan finns det ett efteråt.
Ofta kan man inte minnas vad man gjorde innan olyckan inträffade.
Vandringar får en ofta att inse vad oerhört mycket små saker kan betyda.

Känslan av att kåsan flyter bort i strömmen, regnskyddet som blåser iväg ut över dalen. Kniven som ramlar ner genom springan i berget. oåterkalleligt och definitivt.
Visst Bertil. Det är lite jävlar anamma som behövs!
Det var väl några år sen vi sågs, men seg som attan är du ju. Du reser ju dig och vandrar på, ha!
 
2013-11-06 08:18   OBD
Tack Håkan och Anders för era kommentarer.
Och visst var vi nöjda med vår tur. Litet fulväder tycker jag nästan hör till en fjällvandring. Och visst händer det ibland små missöden. Men man får se upp så man inte blir missmodig. Åter igen Tack för att ni läste och kommenterade!
 
2013-11-06 08:49   niklas-73-
Betygsätt gärna: 4
härlig berättelse och underbara bilder
 
Svar 2013-11-06 13:06   OBD
Tack så mycket. Kul att du gillade både text och bilder.
 
2013-11-06 12:24   Thomas Traneving
Tack för en trevlig lässtund och mycket vackra bilder!
/H
 
Svar 2013-11-06 13:08   OBD
Tack så mycket. Det känns bra att få uppskattande kommentar från så flitiga skribenter som ni.
 
2013-11-06 19:50   PZON_390
Fin berättelse och många fina bilder.

Du fick t.o.m till en liten cliffhanger i slutet

"Abisko eller Sarek nästa år...??"

Ska bli kul att se vad det blir :-)

// Pzon ..
 
Svar 2013-11-06 21:55   OBD
Tack så mycket för din kommentar.
Ja, jag tycker själv att det ska bli kul att se vad det blir nästa år. :-)
 
2013-11-06 22:05   fowwe
Mycket givande att få följa med er färd, och under så sakkunnig ledning. Det är fina och intressanta detaljbeskrivningar här och var om landskapet och dess framkomlighet, bra att läsa om man vill gå på de ställena.

Bilderna är mycket bra, vissa är så fulla av fjällkänsla att jag ryser av välbehag. Jag anar att det inte är en dussinkamera du använder. Och att du vet att hantera den. Exempelvis är ju fotot från Tjievramåsske ruskigt fint.

Den där stenbyggnationen var lustig, jag såg den också, i augusti när jag passerade. Men det är nog ett litet brott mot nationalparksföreskrifterna att bygga sådant ;-).

Det där med kartans angivelse av underjordisk jokk vid Svenonius glaciär har jag inte tänkt på. Egendomligt. När jag har passerat har jag inte märkt annat än att det sett ut som en vanlig jokkravin. Har jag missat nåt? Kan kartan mena att det ligger ett snöfält året om här? Men det måste i så fall ha varit tidigare, nu visar ditt foto att det inte är så.

Besvärligt med så mycket vatten i jokken från Jiegnavagge. Jag och mitt gäng tältade i den dalen i början på augusti, då var det torrare. Vi skulle åt andra hållet, dvs in i Lullihavagge. Vi vadade nedanför ert vad så den där jokken från Gådoktjåhkkå passerade vi inte. Jiegnavagge var karg men vann i längden, tyckte vi.

En tur som i allt väsentligt blev lyckad, vad jag kan se. Vädret kan man ju inte göra mycket åt, men er kämpaglöd och envishet är ju beundransvärd. Tack, Bertil för att du berättar!
 
Svar 2013-11-06 23:30   OBD
Tack Hans för din positiva och fylliga kommentar.
Känns väldigt bra om bilderna förmedlar fjällkänsla. Det är ju det man vill med fjällbilder.
Kameran är en 8 år gammal kompaktkamera. Canon PowerShot A610. Synnerligen enkel.
Stenmuren såg ut att vara byggd för ett antal år sedan. Kan knappast blivit uppbyggd på en "kafferast".
Kartans markering av jokken från Svenonius glaciär skulle vara kul att få en förklaring till. Det verkar inte stämma med verkligheten.
Vi träffade ett ungt par straxt före bron, intill jokken från Gådoktjåhkkå. De hade dagen innan gått över i Jiegnavagge utan problem men sedan blev det stopp vid jokken från Gådoktjåhkkå. Den var oproblematisk nu när vi kom. Vattenflödena i jokkarna ändras ibland oerhört snabbt.
 
2013-11-06 22:34   Lars_Hedegaard
Betygsätt gärna: 5
Det er vældig interessant at læse jeres beretning, da det stort set svarer til hvad jeg har i tankerne for næste års tur. Hamberg observatoriet, Luohttolahko, Nåite og Svenonius glaciär har længe stået på ønskelisten.
Og hvor er det dejligt at læse at I i jeres alder kan tage en sådan tur, det giver mig håb om at jeg har mange år tilbage endnu på fjeldet :-) Jeg har kun lige rundet de 50 år, og det er jo ingen alder :-)
Med venlige hilsner
Lars Hedegaard Larsen
 
Svar 2013-11-06 23:46   OBD
Tack så mycket för din kommentar och fina betyg.
Jag gjorde 2009 en tur som jag tyckte var mycket bra. Då var jag uppe på Nåite och vädret var bra. Det är en underbar utsikt därifrån. Hoppas du får lika fint väder som jag hade. Bara 50 år. Du kunde ju vara min son.
:-)
 
2013-11-07 08:55   brigas
Vackra bilder,en del lik målningar.
Gått ungefär som ni,men motsatt håll.Fint område.ma nfår vara mestadels i fred från annat fok.
 
Svar 2013-11-07 13:18   OBD
Tack för din kommentar och uppskattning av bilderna.
Vi såg några andra vandrare och hälsade på dem som var tillräckligt nära. Men vi fick vara ifred för alla. ;-)
 
2013-11-07 21:10   Johan Stadling
Mye fint skrivet!

Fina bilder! :)


/johan
 
Svar 2013-11-07 21:47   OBD
Tack så mycket för din kommentar.
Kul att du gillade bilderna.
 
2013-11-08 08:55   pal2
Betygsätt gärna: 5
Man kan bara buga och bocka och hoppas på att man själv förblir lika stark när man uppnår mogen ålder. Jag kunde följa er i minnet ända fram till Luohttojavrre från en egen vandring. Till och med tältplatserna var desamma i flera fall. Tyvärr medgav inte vädret någon tur till Hambers observatorium när jag var där. Vad roligt att det gick vägen för er.
En både intressant och personlig berättelse med fina foton. En stunds skön, avkopplande läsning som väckte minnen. Även foton som inte visar något spektakulärt blir mycket värda för en planerande fjällvandrare, för uppväckning av minnen (ravinen vid Ruopsok... i gassande sol, PUH!) eller någon som söker inspiration till nya vandringar.
 
Svar 2013-11-08 13:06   OBD
Tack Peter för din uppskattande kommentar.
Men att kalla mig "stark" är väl en viss överdrift. Som du vet är jag inte precis atletiskt byggd. Jag är nog snarare en "seg gubbe".
Vädret var väl inte helt bra för oss, men heller inte dåligt. Vi hade en fin vandring.
Kommer inte ihåg om jag sagt grattis till dig. Passar på att göra det nu. GRATTIS!
 
2013-11-08 21:48   plingella
Betygsätt gärna: 5
Jisses vilka fina bilder och trevlig berättelse!
 
Svar 2013-11-09 15:18   OBD
Tack så mycket för din uppskattande kommentar!
Kul att du gillade både text och bilder.
 
2013-11-14 22:49   tysk fjällentusiast
Betygsätt gärna: 5
Fint bilderna ock detailed väg beskrivning.Hur vett du om vägval? Bra insperation för mig.
 
Svar 2013-11-14 23:31   OBD
Tack så mycket Marc!
Det gör mig glad att artikeln ger dig inspiration. En grov plan för vägval gör jag genom att studera kartan i förväg. Sedan får vägvalet justeras beroende på verkligheten, som inte alltid kan läsas ut av kartan. Väder och vattenflöden kan ofta medföra ändringar av planerat vägval.
 
2013-11-16 22:22   Mansson
Betygsätt gärna: 5
Tack för jättefina bilder och härlig läsning, värmer verkligen upp i en ruggig novemberkväll.
 
Svar 2013-11-16 23:36   OBD
Tack så mycket för din uppskattning!
Den värmer i en inte alltför ruggig novemberkväll.:-)
 
2013-11-20 15:45   Curt V
Betygsätt gärna: 5
En mycket fin berättelse, som lockar en till området. Man får verkligen sug att ge sig in på denna rutt i synnerhet som det kryddas med vetenskapshistoria där Hamberg är inblandad. Stort tack för fina bilder och stark berättelse.
Curt
 
Svar 2013-11-20 16:06   OBD
Tack så mycket för din kommentar! Det gläder mig verkligen om du, och kanske även andra, blir lockade till området. Hambergs observatorium skulle jag gärna vilja återvända till i bättre väder.
I Fjällträdgården i Jokkmokk finns ett av Hambergs gamla "skjul". Intressant att titta in i.
 
2013-12-09 11:19   olatal
Betygsätt gärna: 5
Hej Bertil,

Kul att läsa om er tur!
Ni träffade mig och pappa nere vid tältplatsen vid Gådokjåhkå. Kul att se lite bilder från där ni hade varit och att turen gick bra resten av tiden. Jag och pappa fick ett litet missöde under dagen som gjorde att vi valde att gå hela vägen till Kvikkjokk efter vi lämnat er, en lite väl lång sträcka för oss men det gick det med :)
Ha de gott, vi kanske ses i Sarek nästa år igen. Pappa och jag tittar på kartan redan!
 
Svar 2013-12-09 11:32   OBD
Hej Ola. Tack för din kommentar. Kul att träffas på det här sättet också. :-) Det var ju tur att ert lilla missöde var av sådan art att ni kunde fortsätta gå. Men det blev ju en rejäl promenad.
Kartorna tittar jag på nu och då. L ville ju inte så gärna tillbaka till Sarek, men det är ju tänkbart att han ändrar sig.
 
2014-01-14 11:40   Tsaric
Den uppbyggda låga stenmuren av delvis stora block har jag sett mellan Näntokåtan och Slugga på en fin tältplats intill ett jätteflyttblock med ev- ristningar. Tror att den här typen av "värn" var till för vildrensjakt, på den tiden då samerna ännu inte börjat med renskötsel i stor skala, kanske omkring vår tideräknings början
 
Svar 2014-01-14 18:22   OBD
Tack så mycket för din kommentar.
Intressant tanke om "stenmuren". Det är ju som du skriver, att ett antal av stenarna är ganska stora. Det bör ha krävts en stor arbetsinsats för att få dem på plats. Har du möjligen någon referens som stöd för ditt antagande?
 
2014-01-29 22:21   Jnplm
Härlig berättelse och fina bilder. Passade perfekt nu då vi funderar på samma tur, fast ”motsols” nu till sommaren.
Apropå stenmuren - för er som inte känner till Riksantikvarieämbetets Fornsök så rekommendera jag ett besök på: http://www.fmis.raa.se/cocoon/fornsok/search.html.
Använd knappen ”i” i vänstermenyn och klicka direkt på en markering så får man mer information. Fast mest som ofta är det fångstgropar.
//JanP
 
Svar 2014-01-29 23:30   OBD
Tack för din kommentar. Ni kommer säkert att få en fin vandring vilket håll ni än går.
Riksantikvarieämbetets Fornsök har jag besökt några gånger. Kan dock inte hitta den lilla stenmuren.
 
2015-02-20 22:37   skogsfia
Betygsätt gärna: 5
Väldigt inspirerande läsning och proffsiga bilder. Du och din vandringskompis är fantastiska förebilder som visar att med erfarenhet och klokskap kan man fortsätta att vandra långt efter pensionsåldern. Ni är ju starka och vältränade men så klart inte som 25-åringarna men det man tappar i fysik med åldern det vinner man i stället på omdöme. Jag mötte i somras en ung man med god fysik som nästan hade knäckt sig i Kebnekaise-massivet för att han trodde att man gick lika långt på en dag i fjällen som nere i skogslandet i södra Sverige. Han fick dock hjälp på hög altitud av två mer erfarna (och till åren komna) vandrare med varm mat och en skyddad plats att sova. Det är lätt att överskatta sina förmågor när man är ung och oerfaren men träning ger färdighet och han hade lärt sig massor, förstod jag.
Tack för din mycket inspirerande berättelse. Jag hoppas på fler.
 
Svar 2015-02-21 10:54   OBD
Tack så mycket för din kommentar. Det gläder mig att du tycker berättelsen var inspirerande. Att inspirera är ju huvudsyftet med att berätta om sina egna upplevelser. Om det blir fler vandringsberättelser vet jag inte, men jag hoppas verkligen att jag får göra fler vandringar. 2014 blev ur vandringssynpunkt ett magert år. Nu hoppas jag på ett riktigt bra 2015.
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar