Kajakbyggarkurs sommaren 2008

Jag har i nästan tjugo års tid drömt om att bygga en kajak enligt ursprungskonceptet, men av olika randiga och rutiga skäl så blev det inte av förräns sommaren 2008. I vintras när jag fyllde femtio så hade jag den ovedersägliga äran att från familj, släkt, vänner och grannar få en kurs i Arktisk kajakbyggnad vid Skeppsholmens folkhögskola. Det gjorde mig rörd och lycklig.

 Vartefter årets första hälft av dagar lades till historien och kursen kom allt närmare så ökade både spänningen inför det som skulle komma och min egen prestationsångest om jag skulle klara av att bygga en kajak och klara av att paddla den oaktat cirka tjugo års paddelvana. Semestervalet på jobbet gick bra. Jag låg i mitten på vallängden inför årets val men fick ändå mitt förstahands val. Har jag någon gång sett så mycket fram mot semesterstarten?

Midsommaren tillbringades med barnbarnsdop i Jämtland, jag hade ansvar för matbrödsbaket. Måndagen efter stegade jag prick 08.30 in på gården till Skeppsholmens folkhögskola. Vid en kärra stod en grupp om två kvinnor och fyra män. Jag frågade om de var kajakbyggarkursen vilket de sa att de var. Kursen inleddes med att ute på en brygga titta på två kajaker av grönlandstyp som vår ena bygginstruktör byggt, den äldsta för ungefär femton år sedan. Därefter blev det gruppindelning, Disa och Kristina, Allan och LG, samt jag som sologrupp. Utrustade med verktygslådor och relingsbrädor så började byggkursen på allvar.

 Byggets faser skulle man kunna indela i träslöjd, textilslöjd, trä- och textilslöjd samt oljemålning. Det inledande träslöjdsavsnittet bestod av att mäta upp och bygga träskrovet. Mätningen skedde med hjälp av den egna kroppen. Relingsbrädorna tre famnar långa, bredden höften med en knuten hand på var sida, spantavstånd lika med avståndet från tummens topp till lillfingrets topp med handen utspärrad. Fotstödet mäts ut sittande med lätt böjda ben och så vidare. Mitten av relingsbrädorna kunde vägas in men den metoden visade sig osäker då min ena bräda hade tätt och kådtjurigt virke i ena änden så tumstocken fick avgöra. Efter uppmätandet och markerande så vidtog att göra spanthål längs relingsbrädornas underkant, och avfasningar där relingsbrädorna kommer att mötas vid stävarna.  När detta var klart så lades relingsbrädorna ihop och formen bestämdes. En pinne höft plus två nävar placerades mitt på och en ca 30 cm: s pinne förut och en ca 35 cm: s pinne akterut. De två senare flyttades tills formen sett från ovan såg OK ut.

Man skulle eftersträva en s-kurva på förskeppet ett akterskepp som går ihop utan s-form på kurvan. I för och akter så hölls relingsbrädorna ihop av en snörloop. Nu var det dags att sätta dit däcksbalkarna som alla ritades in individuellt, det blev ju att såga till dem en smula snett både i längs och tvärsnittet. Dessa pluggades sedan och några av dem surrades också. När man tog upp hål för surrningen så gällde det att se till att dessa inte kom att borras i spanthålen. Däcksbalkarna gjordes i gran och de två böjda för sittbrunnen, masik, gjordes i ask.
  

Efter det så satte vi dit stävar och köllist samt bestämde skrovets djup och fixerade det med några pinnar mellan den och däcksbalkarna. Därefter vidtog spantningen från nollspantet utåt mot för och akter, en varm arbetsuppgift som måste gå med ett visst svung. Därefter så kollades att kölen var rak och slaglisterna måttades in samt fixerades med klämmor. Sedan nitades spant och lister ihop med små fyrkantiga kilar i trä. Två förstärkningslister monterades längs med skrovet i för och akter. Och hela träskelletet ströks flödigt med linolja och järnoxid

 

När träskrovet var klart så spändes segelduk över detta. En bit något längre än skrovet skars till och tygets mitt lades trådrakt utmed kölen. I båda kortändor så hade en söm gjorts den stödde i ena änden mot ena stäven och sedan fick det, segelduken alltså, dras med stor kraft över den andra stäven. Duken kom på plats med en diskret knall och längs kölen stod den upp som en drakrygg. Efter detta fysiska moment så drogs duken ut och häftades vid köl- och slaglister. På däckssidan syddes öglor in i sick sack på båda sidor av däcket i dessa drogs ett snöre med vars hjälp vi i omgångar spände duken tills den var spänd som ett trumskinn över ribbskrovet. Ett jobb som kändes i fingrarna.

I för och akter så blev duken rejält omlott, de kilar som blev över där skars bort och en av dem syddes in akter om sittbrunnen och en för om. Sömmen som användes heter langett. Efter denna sömnad tog den mer prövande spännsömmen vid när tygtäckningen av träskelletet syddes ihop. En stabil tandrad och starka nackmuskler underlättar arbetet. Och händerna ömmade än mer.

 När detta var klart så monterades sittbrunnsargen och syddes fast med en faslig massa stygn innan allt var på plats och nu med ändå ömmare händer. Eftersom jag valt att ha packluckor så blev även dessa monterade efter första målningen. Sammanlagt målades skrovet tre gånger med alkydfärg utspädd med ca hälften balsamterpentin. Anledningen till den stora spädningen är att färgen skall bli smidig efter att ha torkat.

 

 

Två paddlar snickrades också till.

Vid den första provturen så kändes det som de tjugo åren i min gamla Basic från Kanotbryggan aldrig varit och som jag aldrig paddlat förr. 

 

 

Rätt snart vande jag mig vid min nya båt. Jag brukar säga att den tog två veckor att bygga och två veckor av paddling att bli helt trygg med. Nu paddlar jag bara den och är mycket stolt och nöjd. 

 Bilderna är tagna av min yngre bror. Stig Th Sjödin