Artiklar > Jotunheimen 2007

Jotunheimen 2007

Av: rand

Jotunheimen 2007

Prolog
Resan inleddes denna gång en onsdagskväll kl 18 i Lund, mina två resekamrater (båda vid namn David) jobbade på dagen, så resan kom igång medan solen sjönk ner i havet utmed vår färdväg E6. Via en avstickare till Borås där vi hämtade resans tält, stävade vi norrut i vår farkost, tre äventyrslystna grabbar med glatt humör, kan det bli bättre? Vi korsade gränsen vid Svinesund, och avverkade mil efter mil på E6 mot Oslo. På vägen insåg vi att någon övernattning inte var aktuell, nu kör vi så det ryker och är framme torsdag morgon. Om man är flera förare och någotsånär pigga, är det verkligen att rekommendera nattkörningen, knappt en bil mellan Hönefoss och Fagernes (E16). När vi anlände Fagernes, hade det börjat ljusna och vi belönades med en fantastisk soluppgång över Beitostolen, Valdres och slutligen Gjendesheim där vi slutligen var framme( Väg 51). Det var helt klart, helt tyst och ungefär 3 grader varmt, luften så klar och skarp som den bara kan vara en tidig morgon i fjällvärlden. Vi körde upp på parkeringen vid Gjendesheim turiststation, och träffade den morgontidiga och vänliga kvinnan som precis lagade frukost åt alla vandrare. Av henne fick vi veta att Gjendesheim var fullt, men vi kunde få sträcka oss i TV-rummet om vi ville. Vi avböjde vänligt, åkte till långtidsparkeringen och slog upp vårt kupoltält, kröp ner i sovsäckarna och somnade tvärt, obekymrade över närheten till vägen och alla ekipage runt oss som förberedde avresa.

Besseggen
Vi vaknade fram emot 11-tiden av att tältet i vanlig ordning var kokhett, kände mig som en färdigkokt kräfta och kravlade ut ur tältet, där jag möttes av en strålande dag. Såg förvisso att det ruvade moln inåt Jotunheimen (läs Mordor) men dessa valde jag att ignorera, i a f så här innan frukost. De andra grabbarna var också vakna, och vi körde in till Gjendesheim, där nattlogi inte var att tänka på, men vi fick tag i en stuga på Bessheim, vilket ju var perfekt (bara fem minuter norrut från Gjendesheim). Vi körde dit, ställde bilen och brassade frukost på trangiaköket, bestod av pasta och baconröra med dito dryck kaffe och saft. Food for winners....Eftersom vädret var bra och vi kände oss på G, tänkte vi: "Vi har kört hela natten och sovit tre timmar, ska vi ta det lite lugnt idag? I h-vete, vi kör Besseggen" Innan vi hunnit smälta maten, befann vi oss på färjan mellan Gjendesheim och Memurubu (90 NOK, mer om denna färja senare) och klockan 15 inledde vi den branta stigningen i rutten Memurubu-Gjendesheim via Besseggen. Som ni vet som har vandrat den, är det en pulshöjande start för att sedan plana ut i en veritabel stenplatå. Utsikten blir snabbt hänförande, speciellt idag ut mot Gjendesheim, inåt Jotunheimen låg en blygrå molnbank, så vi tallade på över stenen och beredde oss på den beryktade Eggen. Den nådde vi ungefär 2 timmar senare, och var trots förhandstipsen en spektakulär och brant uppenbarelse, den är rejält exponerad för att vara en vanlig vandringsled. Det är alltså en brant kam med ca 400 meters stigning där det turkosa Gjendevattnet ligger 800 meter ner på höger sida, och det blåa Bessvattnet bereder ut sig 400 längre ner på vänster sida. Det var bara att svälja blåbärsoppan, dra åt remmarna och börjar vår scrambling över eggen.

Besseggen Besseggen 2 Gjendevattnet Solnedgång Jotunheimen


     
Med bultande hjärtan men med ett enormt välbefinnande nåddes toppen, eller vad vi i efterhand kallade den moraliska toppen, för när toppen på kammen är nådd, är det ännu en liten bit till toppröset, men vandringen där är en barnlek jämfört med stigningen vid eggen. Vid toppröset la vi till ännu en scen i vår videofilm, och började så nedfärden, som karakteriserades av ett fantastiskt kvällsljus över Gjendevattnet. Trötta men nöjda nådde vi bilen, och körde till kvällens nattlogi Bessheim. Turen tog ungefär 6 h 30 min, och var krävande men helt klart "doable" om du är något så när vältränad.

Rafting i Sjoa www.gorafting.no
Dagen efter var vilodag, vilket för 3D (David, David och David) betydde en impulsiv forsränning med Sjoa Rafting ner emot Otta. Mycket kul upplevelse där vår kanadensiske guide gav oss valuta för pengarna och välte hela flotten med en rejäl vattenkontakt som följd. Rutten vi tog var en korttur, och tog 3 timmar allt som allt. Kostnaden 625 NOK kändes faktiskt väl värd för att bli blöt, kall, trött i armarna och mycket nöjd. Trots den något moderata forsen, pumpade adrenalinet i vissa partier, och turen rekommenderas varmt om man vill vila benen och ändå få en upplevelse som slår campingsemestern med hästlängder. Kör norrut väg 51, ta höger i Randsverk mot Heidal och Sjoa, kör genom Heidal och sju kilometer innan Sjoa ligger detta trevliga vildmarkscenter.  För oss var det dock nog med leken, tillbaka till Mordor och allvaret.

Rafting i Sjoa           Rafting i Sjoa II            Rafting i Sjoa III         
                                   
Surtningssue 2368 m ö h
Kvällen efter raftingen hade varit helt molnfri och klar, men vi vaknade till blåst och en blygrå himmel, men det skulle bli värre...Vi anlände Gjendesheim 07.30 för att ta 07.45-färjan till Memurubu, trodde vi.. Vi kom inte med, färjorna var fulla och stävade bort mot den härliga vandringen utan oss, vi fick besked om att nästa färja gick 08.50, vilket satte stora käppar i våra toppförsökshjul. Vi skulle nämligen tillbringa natten i Bessheim, och behövde passa färjan 16.40 från Memurubu på eftermiddagen. Tiden för vår topp skulle ta 7-9 timma, vilket satte oss under tidspress. Har ni en vandring med tidsramar, kom tidigt till färjan i Gjendesheim under högsäsong!! Logistiken är totalt miserabel, och trafiken klart under-dimensionerad. Dagens ris till Gjende färjetrafik!! En uppmaning vi vill framföra till bolaget, är att köra en senare färja till Gjendesheim än 16.40 under högsäsong, många vandrare vill dra nytta av ljuset, och en färja senare på kvällen kan ju inte vara så svårt att ordna för detta företag med monopol på båttrafiken in i fjällvärlden.


Tillbaka till 3D och deras regniga dag, för nu var det ju kanske inte den typiska toppdagen i alla fall. Humöret dock i behåll ändå, till topps! Glada i hågen började vi vår vandring vid 10-tiden in i Memurudalen, en trevlig dalgång att vandra i, skyddad från blåst, men inte från regn. Vägen in i Memurudalen är ju ungefär lika brant stigning som Skåneledens Malmö- Sturup, så vi kunde hålla ett högt tempo. Någostans inne i oss så ville vi kanske ändå försöka nå den där toppen, speciellt med tidspressen vi hamnat i. Efter två timmars vandring är vi då framme i det partiet där stigningen börjar, och där får man ju betala för den angemäna promenaden tidigare. Det är ganska så brant stigning, vi knatade på och närmare oss allt mer molntäcket som tycktes sjunka något. Det blev kallt, det kom mer regn och förhålladena var inte optimala för att ge sig upp på en topp 2368 m ö h. Vi mötte flera vandrare på väg ner, samtliga hade vänt och inte gått hela vägen, då sikten var i det närmaste miserabel. Vi stannade på en kam på ca 1820 meters höjd, spelade in en kort sekvens till vår videofilm, och vände sedan neråt, då klockan var för mycket för att vi annars skulle hinna med dagens sista färja. Jag kastade en sista blick över axeln uppåt, och såg in i det kompakta molntäcket som omslöt oss på denna höjden. En visuell kontakt med toppen var inte att tänka på, jag såg bara en stensluttning uppåt med mer och mer snö. Lite surt var det ju faktiskt, men vandringen var fin i alla fall, det är alltid fascinerande när man hamnar i stadiet att när vädret blir sämre, blir man bara mer peppad, i alla fall om man hyggligt torr, varm och mätt. Totalt blev det ändå en 7-timmarsdag, och vi var ganska nöjda när vi återigen befann oss på färjan
Här slutar egentligen Norgeresan för denna gång, en blick över axeln in i dimman som döljer den toppen som man vill nå, och där man vill skåda ut över ett Jotunheimen badande i solsken. Men som ni alla vet, kommer det fler resor, och fler toppförsök. För mig har Norge och fjäll den likheten att de är farligt vanebildande, så vi kommer snart nog att korsa bron, into the land of Norway...

Memurudalen           Surtningssue I          Surtningssue II
                           

Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2007-08-23 18:39   Warewolf
Betyg: 4
Bra skrivit!! Lättläst och roligt, lite synd att bilderna är så små bara.
 
2007-08-24 07:32   rand
Tack för det! Ber om ursäkt för bilderna, behärskar inte riktigt tekniken ännu fullt ut, bättring utlovas till nästa gång
 
2007-09-02 19:25   paall
Betyg: 4
Verkligen inspirerande skrivet! Jag var i Jotunheimen för bra många år sedan och har sedan dess mest gått i norra lappland, men blir verkligen sugen på ett återbesök efter att ha läst din berättelse.
 
2007-09-04 19:32   rand
Jotunheimen är väl värd ett återbesök eller många, men jag är väl lite av en Norge-fanatiker också. Inte minst avståndet från södra Sverige är ju tilltalande för oss som har oturen att bo långt ifrån de riktiga bergen. Då ses vi kanske nästa år!
 
2007-09-04 19:46   Micke6105
Kul att läsa! Gjorde nästan exakt samma tur för ca 10 år sedan. Då med fantastisk övernattning på "bandet" (Besseggen) och längst uppe i Memurudalen. Försökte nå toppen på Surtningsue men stoppades av nollsikt. Längtar tillbaka till Jotunheimen denna fantastiska nationalpark. Rekomenderar bestigning av Kjyrka Luftigt!
 
2007-09-06 18:51   Tystnad
Betyg: 5
.Hej.
Skit i bilderna, har man varit dit så sitter bilderna kvar i skallen.Jag har varit där två gånger senast 2005 och planerar på att åka dit nästa sommar.
Har man en gång varit i Norges bergsvärld så vill man dit igen.
Bra skrivet Ps) Bilderna var fina fast dom var små.
 
2007-09-08 07:36   rand
Tack för det, det värmer även en regnig dag i Skåne...
 
2007-10-17 00:15   Inge Bäckström
Utmärkt, har gjort flera turer i Jotunheimen. Sommar och höstturer. Alltid lika spännande att komma dit. Mitt favoritfjäll! Inge Hisings-Backa!
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar

Logga in


Glömt namn/lösenord? Logga in med Facebook