Artiklar > Industriarv i fjällmiljö

Industriarv i fjällmiljö

Av: Curt V

Fjällvisteler sammanknippas oftast med naturupplevelser och strapatser utanför vardagens invanda lunk. Men i fjällmiljön finns även spår av tidigare industriverksamhet inom begreppet ”Framtidslandet”. En tid då de norra delarna av landet började ses som en slumrande skatt ur ett kolonialt perspektiv.

Lokstallsruinen i Riksgränsen. En kulturmiljö i fjällvärlden.

Lokstallsruinen i Riksgränsen, en kulturmiljö i fjällvärld.

Kära hustrun och jag gjorde en senhöstresa till Abisko, för att få en sista barmarkstur innan snön kom till fjällmiljön. Det blev en intressant helgtur med stor vädervariation och vackra senhöstfärger. Helgvistelsen i Abisko inriktades på dagsturer och besök till intressanta kulturmiljöer. Spåren efter förra sekelskiftets spekulationer och satsningar i våghalsiga industriprojekt finns på många ställen i vår fjällvärld. Just denna betraktelse skall uppmärksamma tre objekt i det omfångsrika Torneträskområdet. Riksgränsens lokstallsruin, Kuokkel kopparfält och hotell ”Frys ihjäl”.

 

Lokstallsruinen Riksgränsen

Efter topptur till Nuolja, begav vi oss dag två på besök till Riksgränsen och den gamla lokstallsruinen. En vacker kulturmiljö, med en kort och spännande historia. När järnvägssträckningen Gällivare – Narvik byggdes under åren 1898-1902, var själva driften av den färdiga banan inriktad på ångkraft. Detta innebar att mellan varje station utefter banan, skulle det även finnas depåer för påfyllning av kol och vatten till ångloken. Längs hela sträckningen fanns det en station vid varje mil mellan Gällivare och Riksgränsen. Mellan stationerna uppfördes även tre banvaktarstugor, vilka alla var bebodda. Dessa banvakter hade uppgiften att övervaka att spåren var fria och framkomliga för ångloken och dess dyrbara last. Var annan banvaktsstuga hade även depå för påfyllning av kol och vatten.

Lokstallet som det såg ut när hela anläggningen var intakt. Omkring 1910.

 

I Riksgränsen uppfördes en magnifik stationsbyggnad och ett lokstall. Lokstallet var nödvändigt för att kunna härbergera ett flertal lok för malmtransporter. Därtill behövdes även reparationsmiljöer för den rullande materielen. Hela stationsmiljön i Riksgränsen var hårt väderutsatt, varför huvudverksamheten flyttades till Vassijaure/katterjokk stationssamhälle med start 1904.

Riksgränsens station med stationsbyggnad och lokstall.

Riksgränsens stationsområde med lokstallet höger i bild. Omkring 1910.

 

När sedan elektrifieringen av Riksgränsbanan genomfördes mellan åren 1915-1923, blev lokstallet i Riksgränsen överflödigt. Redan 1924 avvecklades succesivt verksamheten på platsen och byggnadens träkonstruktion monterades ned bit för bit. Idag finns stommen av natursten kvar, som ett monument över en industriepok. Det vackra stenarbetet är genomgående för alla byggnader och brofästen längs Malmbanan. En intressant iakttagelse är att LKAB: disponenten Hjalmar Lundbohm (1855-1926) var starkt involverad att införa byggnadskonstruktioner med svensk natursten som grund i industribyggandet.

 

Lokstallsruinen är ett fantastiskt monument över industrihistorien.

 

Hantverkskunnandet var det bästa när lokstallet uppfördes.

 

Stenarbetet och övriga detaljer i byggnaden är magnifika.

 

När man befinner sig på platsen har man en känsla av att man är i en annan tid, kanske i en grekisk- romersk amfibieteater och inte i den Svenska fjällvärlden. Fortfarande kan man iaktta fantastiska detaljer i stensättningsarbetet. Fönsterinfattningarna i gjutjärn är ett mästerhantverk att beskåda.

 

Byggnaden känns stundals som ett tempel i ödemarken.


 

Katterjokk Hotell Frys ihjäl

Från Riksgränsen begav vi oss vidare till katterjokk för att beskåda det sista objektet från banbygget och perioden strax efter denna. I samband med banbygget uppfördes en mängd byggnader i Katterjokk. Bostäder, förmansmäss, matsalar, kraftverk, sjukstuga, stallar med mera. Genom bilder och kartmaterial kan man göra en uppskattning av mängden byggnader på platsen. Katterjokk låg väldigt strategiskt mellan Vassijaure och Riksgränsen, varför platsen var livligt trafikerad både under banbygget samt tiden efter. Efter banbygget köptes en byggnad för inrättandet av en naturvetenskaplig station på platsen. Detta var starten på Abisko naturvetenskapliga station. Byggnaden brann emellertid ner 1910, och en ny byggnad uppfördes i Abisko på platsen där nuvarande station finns.

 

Den första bilden visar hur byggnaden såg ut från början. Lägg märke till de bägge andra bilderna, där STF skylten finns ovanför dörren.

 

En speciell byggnad i Katterjokk är den legendariska ”Hotell Frys ihjäl”. Denna byggnad uppfördes som ingenjörsmatsal 1898. När banan var klar övertog STF byggnaden 1902 och drev turistverksamhet i den. Efter den totala branden av den naturvetenskapliga stationen, hyrde STF ut sin byggnad för den naturveteskapliga forskningen fram till omkring 1912, då den nya stationen var klar att tas i bruk i Abisko. Sedan dröjer det fram till omkring 1935 när nästa verksamhet tar vid då Skid- och friluftsfrämjandet tar byggnaden i bruk. Föreningen planerade en utbyggnad av huset, men övergav planerna när man fick köpa billiga baracker från inlandsbanebygget som fraktades upp till Katterjokk. Nu stod den gamla mässen tom igen.

Det finns många vackra detaljer att beskåda i den gamla byggnaden.

 

Under andra världskriget användes huset av försvarsmakten och efter kriget lämnades byggnaden att bitvis förfalla. Kirunas lokala scoutkår använde byggnaden för lägerverksamhet, men då hade fiskare och jägare börjat demontera materail från byggnaden för att bygga fiske- och jaktkojor längs Vassijaure. Det är i samband med scouternas lägeraktiviteter som namnet Hotell frys ihjäl uppkommer. Det hade blivit så glest med material i väggarna så värme- och vindissoleringen var dålig, därav namnet.

 

Ett gångjärn pinat av vind, snö och åren.

 

Det gamla skafferiet i mässen. Klätt invändigt med pärlspont, fortfarande i prima slag.

 

Det gamla huset faller. I bakgrunden Vassitjåkka.

 

Detaljer i byggnaden som fortfarande är i användbart skick. Närmast innerväggen var det näver som vind- och vätskydd.  Den linoljepressade färgen sitter fortfarande perfekt på dörrfodret.

 

Huset förföll sakteliga under åren. Jag kommer själv ihåg när man i tonåren hade friluftsdag och besökte platsen. På den tiden åkte man med tåg ”Karven”, till Katterjokk, långt innan mellanriksvägen kom till. Då stod huset fortfarande upp i sin prakt och taket höll relativt tätt. Idag har huset gett upp kampen mot väder och vind. Vid vårt besök i september 2013 hade huset rasat ihop fullständigt. Men fortfarande är det värt ett besök.

 

Koukkel kopparfält

Samma dag drog vi vidare till Kopparåsen. Kopparåsen stationssamhälle har fått namn efter de kopparfyndigheter som finns norr om platsen. Efter en stunds vandring så vänder vi oss om och betraktar stationssamhället Kopparåsen. Husen är som små monopolspelpjäser i skuggan av den mäktiga Låktatjåkko.

Stationshusen ter sig små där vid Låktatjåkkas fot.

Kopparfyndigheten vid Kuokkel har varit känd ganska tidigt. Redan Hjalmar Lundbohm utförde undersökningar i området sommaren 1894 då han var stationerad uppe i Sjangeligruvan för fältarbete. Klar är ändå att ingenjören Alwin Jacobi (1854-1905) inmutade fyndigheten 1907, i akt och menig att bedriva gruvbrytning där. Han lät bedriva omfattande försvarsarbeten i området och även uppföra en gruvstuga för ändamålet. I samband med att Riksgränsbanan blev färdig bildade han 1902 ett bolag, Aktibolaget Kuokkula Malmfält. Planerna för brytningen var stora och beräkningen var att minst 500 personer skulle kunna vara sysselsatta i full produktion vid gruvan.

Kuokkelstugan och en försvarshög.

 

En rejäl försvarshög på fjället.

 

Den fortfarande välhållna stugan på kopparfältet Kuokkel. En sliten vinföljel som fortfarande fungerar.

 

Nu blev det emellertid inte så. Jacobi avled redan 1905 och sommaren innan hade arbetet avbrutits. På platsen finns idag (2013) en hel mängd kulturmiljölämningar att beskåda. Ett stort antal försvarshögar ligger utspridda i terrängen och visar på ett pedagogiskt sätt hur man gick till väga för att försvara sin inmutning. Gruvstugan som uppfördes är i gott underhållet skick och ägs av en förening som sköter om den varligt. Även rester från andra byggnader finns kvar i landskapet och många spår efter kopparmalmsbrytningen. Spår som schakt, räls efter ett decauvillspår för transport och en hel del annat. Dessutom är det en fin utsikt åt alla håll i området och gott om bra tältplatser.

 Kuokkelstugan i gruvlandskapet. I bakgrunden skymtar Torneträsk. Till höger Paktajaure.

 

Dessa tre kulturmiljöer i fjällandskap är lätta att ta sig till och det finns en hel del att läsa om objekten.

 

God tur

Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2013-11-18 15:20   Newlin
Underbara bilder, fin berättelse!
Kommer absolut besökas en dag
 
Svar 2013-11-19 13:31   Curt V
Hej och tack Daniel. Jo det är ett mycket intressant område, med många intressanta spår att följa.

MVH

Curt
 
2013-11-18 20:08   Håkan Friberg
Mycket vackra bilder och intressant text. Detta är ju ett av mina favoritområden och det blir ju än mer spännande ju mer jag lär mig. Tack!
 
Svar 2013-11-19 13:34   Curt V
Hej och tack Håkan.

Området har oändliga möjligheter till ny och spännande kunskap. Just industriarvet från förr i dessa miljöer är synnerligen intressanta. Kul att det finns intresse för det.

MVH

Curt
 
2013-11-18 22:20   OBD
Tack för en mycket intressant artikel. Finns uppenbarligen fler kulturminnen än Rallarkyrkogården. Har tidigare hört talas om kopparfyndigheten, men visste inte att det fanns så mycket lämningar.
 
Svar 2013-11-19 13:35   Curt V
Tack Bertil.

Området har många spännande miljöer, från olika tider och verksamheter som gör det hela intressant.

MVH

Curt
 
2013-11-19 14:07   Karolina P
Tack för mycket intressant läsning! Vilket jobb det måste ha varit att underhålla tåg och räls!
 
Svar 2013-11-19 18:18   Curt V
Hej och tack Karolina.

Ja det var många människor som hade arbete. Abisko, Björkliden och Vassijaure var ganska stora orter med bland annat Folketshus och butik. En bok som jag rekommenderar är "Livet längs linjen", som berättar om de boende längs denna bandel.

MVH

Curt
 
2013-12-30 08:50   Curt V
För information, vad gäller den gamla lokstallsruinen i Riksgränsen.

Här ett inlägg på min Facebook sida.


Fick idag ett telefonsamtal från Norge, närmare bestämt från en bekant i Narvik. Personen var väldigt ledsen och uppgiven när han berättade om pågående skövling av kulturarvet på den Svenska sidan av gränsen vid Riksgränsen. Vad han avsåg var de långt gångna planerna på att bebygga kulturlämningen lokstallsruinen i Riksgränsen. Först trodde jag det var ett skämt, men när jag kollade upp det hela så stämde det.

Oavsett vem som driver detta projekt ställer jag mig frågan - finns det ingen känsla och respekt kvar för det materiella kulturarvet i Kiruna idag? Lokstallsruinen ingår i det omfattande industriminnet som benämns för Materialvägen, där den så kallade Rallarvägen, museet i Abisko och tidigare Vassijaure elmuseum samt museet i Riksgränsens gamla apotek ingår.

Vakna ni som fortfarande värnar den lokala kulturmiljön, det är snart försent. Gå in och kolla länken på Kiruna kommuns hemsida. http://www.kiruna.se/Kommun/Bygga-bo-miljo/Detaljplaner/Detaljplaner-under-arbete/M---R/Riksgransen-16-del-av-Lokstallsruinen
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar

 

Logga in