Från Katterjåkk till Abisko senare delen av september 2011
En oplanerad, men ändå i viss mån, en något planerad vandring från Katterjåkk till Abisko mellan de 17 och 25 september 2011.
Av: OBD
Jag hade precis bokat mina biljetter till min årliga solo-vandring i augusti (http://www.utsidan.se/cldoc/suorva-kvikkjokk-augusti-2011.htm) då jag fick ett e-brev från en bekant i Holland. Det stod kort och gott : "Jag och en f.d. granne ska upp till Abisko i september. Vi vill gärna att du följer med". Nu var jag kluven. Jag ville ju så gärna följa med, dels för att se höstfärger och dels för att om möjligt se norrsken. Sällskapet var också lockande. M känner jag sedan tidigare. Hon är en hängiven vandrare och utemänniska. W skulle bli en ny bekantskap. Men jag hade ju min inplanerade Sarekvandring i augusti och under september och halva oktober var jag egentligen upptagen av annat. Min kära hustru sade att det ordnar sig nog, följ med till Abisko du. Och det gjorde jag. Jag gjorde en grovplanering med diverse alternativa färdvägar. Några e-brev fram och tillbaka och vi var någotsånär överens om att starta vid Riksgränsen och sluta i Abisko. Slutligen blev det Katterjåkk - Abisko.
Vi träffades på järnvägsstationen i Kiruna. De hade flugit upp och jag kom med tåg. Vi tog tåget upp till Katterjåkk där vi började vår vandring. Vädret var inte precis på topp men det var inte direkt dåligt heller. Mest mulet och tidvis litet regn. Vi följde stigen utmed Gatterjohka, förbi Katterjaurestugan och upp till Gatterjavris södra ände där det finns gott om tältplatser. Det blev ett antal stopp utefter stigen. Det fanns ju blåbär.
När man träffar nya manniskor kan man ibland känna "det här blir kul". Det var precis så jag kände när jag nu träffade W. Han var en alla tiders trevlig kille. Personkemin mellan M och mig visste jag stämde och nu var vi en trio som kom att få en mycket trevlig vandring tillsammans.
På jakt efter mera blåbär utefter Gatterjohka
Nästa dag var vädret markant bättre. Vi hade litet olika åsikter om vart vi skulle gå. Målet för dagen var Vassevaggi. Efter litet diskussion enades vi om att först gå runt Gatterjavri. Efter några vad och en kort vandring utmed Gatterjavris södra kant blev det klart att vi inte skulle hinna gå runt och sedan från Katterjaurestugan gå över till Vassevaggi. Vi vände alltså om och gick stigen tillbaka. Nästan framme vid Katterjaurestugan vek vi av mot öster för att komma in i Vassevaggi. Från Lairecorru hade vi en fin utsikt mot Vuoiddasriida och in i Vassevaggi. Vi stötte även på en fjällripa som W tog ett antal bilder på. Vi hittade en fin tältplats några 100 meter från vindskyddet. Mot kvällen klarnade det upp och temperaturen sjönk betydligt. Vi lagade mat och värmde oss vid en brasa. Det var en helt fantastiskt fin kväll. Redan straxt efter kl21 kom det vi hade hoppats få se, norrsken. Det var inte så spektakulärt men det varade till ungefär kl24. W riggade upp sin kamera och tog några bilder. Vi blev litet förvånade för bilderna visade mycket mer färg än vad vi såg i verkligheten. (Det har jag tagit upp i en tråd här på Utsidan). Det blev en väldigt sen kväll, eller snarare en väldigt tidig morgon.
Vår tältplats vid Gatterjavri var på andra sidan vattnet.
Vi tänker nu runda Gattervavri
Vuoiddasriida
Vassevaggi
Fjällripa Foto: Wouter
Fantastiskt vad väl de smälter in i omgivningen
Fjällripa Foto: Wouter
Vår tältplats i Vassevaggi Foto: Wouter
Norrsken Foto: Wouter
Norrsken Foto: Wouter
Morgonen kom och bjöd på strålande solsken. Vi tog en kort tur in i dalen. Där jokken flöt lugnt blev det på vissa ställen små inbjudande badbassänger. Vi kunde inte motstå frestelsen att doppa oss i det svalkande vattnet. Efter lunch vadade vi Vassejohka och började gå ut ur dalen. En riktigt kort etapp var planerad. Vi tänkte slå läger NV .1361 för att få fri utsikt. Vi hoppades på norrsken ännu en kväll. Det mulnade på eftermiddagen, men mot kvällen klarnade det upp igen och vi blev hoppfulla. Men senare mulnade det igen och vi såg inte något norrsken. Men en trevlig kväll vid brasan hade vi.
Utsikt från vår tältplats NV .1361. Katterjåkk t.v.
Vår tältplats NV .1361 Foto: Wouter
Även nästa etapp blev kort. Vi gick in i Gearggevaggi. Vädret var inte det allra bästa. Blåsigt och tidvis regn. Vi ville gärna se Trollsjön i vackert väder och hoppades att det skulle bli bättre nästa dag. Därför slog vi läger tidigt, nästan rakt väster om forskningsstationen. Ett stort block gav bra vindskydd för matlagning. Vi tog en promenad fram och tillbaka till Trollsjön. Om vädret skulle bli riktigt dåligt nästa dag så kunde vi ju gå ut ur dalen utan att gå fram till sjön. Vi hade ju i alla fall sett sjön, om än i litet mulet väder. Vi kom nästan alltid litet i otakt vid matlagningen. M använde sin Bush Buddy och eldade den nästan alltid med vedpinnar som den är avsedd för. Vid regn använde hon en hemmagjord spritbrännare. Jag använde min toppmonterade gasbrännare som är markant snabbare. Trots det blev jag faktiskt imponerad av hur effektiv Bush Buddy är. Den höjer ju även mysfaktorn tycker jag.
Gearggevaggi, Trollsjön
Nästa dags morgon var det en hel del dimmoln. Men de försvann under förmiddagen och vi fick ett fantastiskt fint väder under resten av vår vandring i Gearggevaggi. Vid forskningsstationen gick vi över till östra sidan av dalen och följde stigen till Trollsjön. Det är nog mer riktigt att säga en av stigarna till Trollsjön. Jag undrar om inte Trollsjön är det mest besökta utflyktsmålet i hela detta fjällområde. På vägen fram till sjön blev vi passerade av säkert 20-30 ungdomar. Det var en internationell skolklass från Göteborg. Väl framme vid sjön var det en klass med betydligt yngre barn. De stortrivdes i den steniga miljön där man kunde gömma sig och sedan skrämma kompisarna. Efter lunch gick vi ut ur dalen ner tiill Låktatjåkka och sedan upp i dalen mot Låktatjåkkastugan. Vädret blev allt mer mulet och vinden tilltog. Vid vindskyddet slog vi läger. Vinden låg på uppifrån dalen och vi lagade och åt mat utanför vindskyddet som gav visst skydd för vinden. M är inte den som går innomhus iförsta taget.
Vår lägerplats i Gearggevaggi.
Forskningsstationen i Gearggevaggi
Straxt ovanför Låktatjåkka hpl
Vår tältplats vid vindskyddet i dalen upp mot Låktatjåkkastugan
Natten blev blåsig och när morgonen kom var vädret så pass dåligt att till och med M tyckte att vi skulle äta frukost inne i vindskyddet. Efter frukosten bestämde vi oss för att planera om vår vandring. Vi hade tänkt att gå upp till Låktatjåkkastugan, sedan söderut genom Latnjavaggi, ta av mot öster och via Frippes fall gå till Abisko. Det var ingen som hade lust att gå vidare upp mot Låktatjåkkastugan. Vi gick ner till Låktatjåkka och följde Rallarstigen tillbaka till Katterjåkk. Där tog vi tåget till Abisko Turiststation där vi satte upp våra tält. Ett bastubad förgyllde kvällen. Där talade vi om olika alternativ till fortsatt vandring. Vi blev ganska lätt överens om att nästa dag gå in i Kårsavagge.
På väg från Laktatjåkka till Katterjåkk passerade vi Vassijaure. Foto: Wouter
Under vandringen in i Kårsavagge blev vädret sakta men säkert sämre och sämre. Vi tog en lunchpaus straxt efter bron alldeles utanför parkgränsen. Fortsatte sedan fram till stugan. Det blåste kallt och det kom en och annan regnskur. Stugan var gammal men riktigt mysig. W gillade vedhuggningsapparaten och vi försåg stugan med en rejäl hög ved. Ganska kuperat i stugans omedelbara närhet. Vi valde att sova inomhus, t.o.m. M. Det blev min sämsta nattsömn under hela vandringen.
Kårsavagge. Lunchpaus straxt väster om parkgränsen
och bron över Kårsajåkka
Nu hade vi två dagar kvar att vandra. Vi fortsatte in i Kårsavagge. Vi ville gärna se glaciären. Morgonen var fin och det såg ut att bli klart väder. Temperaturen var 3-4 grader. Dalen blev vackrare och vackrare ju längre in vi kom. Det blev många stopp. Det fanns ju bär att äta och Bajimus Gorsajavri låg spegelblank och inbjöd till ett antal fotostopp. Vi gick aldrig fram till Gorsajökeln men vi såg den på avstånd. Den del vi såg var helt snötäckt. En bit upp utefter jocken från den namnlösa lilla sjön c:a 2km öster om Trollsjön hittade vi en alldeles utmärkt plats för lunchpaus. Precis under ett litet vattenfall var det en bassäng som vi bara måste prova. Ja, vattnet var kallt men det var skönt ändå. Solen värmde litet trots att det var svalt i luften. Kläderna åkte på relativt snabbt efter doppet. Vi vände om och gick förbi stugan till en tältplats vi sett när vi dagen innan gick in i dalen. Det blev vår sista lägerplats den här vandringen. Det blev en helt underbar kväll som jag inte riktigt kan beskriva. Det var en magnifik solnedgång med ett fantastiskt ljusspel. W samlade in en hel del brasved och vi satt vid brasan i c:a tre timmar. Det var inte många ord som yttrades under dessa tre timmar. Vi bara satt där. Det var några helt underbara timmar. Men veden tog slut, brasan falnade och vi kröp ner i våra sovsäckar.
Kårsavagge. Bajimus Gorsajavri
Kårsavagge. Bajimus Gorsajavri
Kårsavagge. Bajimus Gorsajavri
Kårsavagge. Utsikt från vår lunchplats
Kårsavagge. Vår sista tältplats
Sista vandringsdagen började med fint väder. Fjällsluttningarna färgades guldbruna av den tidiga morgonsolen. Skönt att kunna packa tälten torra. Vi skulle med tåget från Abisko till Kiruna men hade ganska gott om tid. Vägen tillbaka var ju också väldigt lättvandrad. Det mulnade och höstfärgerna blev mer dämpade men vackra. Vädret blev gradvis sämre och lunchen åt vi delvis i duggregn. Lunchplatsen var väl inte heller den allra bästa, men vi brydde oss inte så mycket om vacker utsikt i duggregnet och snålblåsten. När vi kom ner till Abisko Turiststation ringde jag och bokade ett rum på The Yellow House som ett av vandrarhemmen i Kiruna heter på modern svenska.
Dagen därpå tog mina vänner flyget tillbaka till Holland och jag tog tåget hem. Jag hade haft en helt fantastisk vandring. Höstfärger, om än inte de allra vackraste, norrsken, om än inte det mest spektakulära, två medvandrare, som absolut var de bästa tänkbara. Men, litet smolk i glädjebägaren, vi kom ju inte till Frippes fall. Det kanske bara var bra, nu har vi ju en utmärkt anledning att åka tillbaka till ett härligt fjällområde.
Läs mer
Forumdiskussioner
- Bo och sova Att välja tältspik till olika underlag: efterlysning av ett test (eller andra bra råd)
- Allmänt om friluftsliv Vill se eller höra varg i sommar
- Fjällvandring Marsfjället - tips på rutt
- Transportera Fjällräven gyro, vart gömmer dom sig?
- Kök och brännare Kök till Fjällräven Clasic
- Fjällvandring Gissa position
- Bo och sova Tält till Gröna Bandet i sommar
- Fjällvandring Sulitjelma runt
härlig läsning
Kul att du gillade min berättelse.
Kul att läsa om samma tur ur ett annat perspektiv. Fina bilder förresten!
/Johan
Ser fram mot att få läsa din berättelse. Min vandring blev ju en kombination av vandring och tåg p.g.a. dåligt väder.
En härlig berättelse från ett ändå så lättillgängligt område. Det är ju inte Sarek direkt, men ändå fantastisk natur. Frippes fall är jag också nyfiken på. Ett extra plus för dina bilder. De ger verkligen inspiration. Får i vart fall mig att fundera lite på komposition och sådana saker som gör att en bild suger tag i en. Visar att det inte är kameran det beror på.
Peter P.
Jag har ju varit vid Frippes fall och hade verkligen sett fram mot att få komma dit med mina vänner från Holland. Men det blev inte så.
Området är ju som du säger lättillgängligt. Man bara kliver av tåget och börjar vandra. Man slipper en flera timmar lång bussresa.
Den värmde.
Instämmer helt med att det är något speciellt med området.
Ja, området är fint och det finns som du säger flera skildringar därifrån. Kul att du gillar bilderna.
Visst är hela området fint och Kårsavagge är ju helt fantastiskt fin. Men få områden är väl attraktiva vid dåligt väder.
Många fina bilder - och som tillfället är - kryddat med höstljus och -färger, samt nordsken och fjällripor
Som framgår av inledningen så hade jag inte planerat två vandringar, men jag kunde inte motstå frestelsen. ;-)
Det är en eld i natten, violbrunt och grå dimma, och något helt annat än det vanliga i från denna trakt.
Jag själv har tyvärr alltid sett området, antingen på sommaren eller på vintern i ett helt annat ljus..
Tack än en gång för en otroligt fin berättelse i bilder Bertil.
Osjälviskt som alltid delar du med dig av vårt gemensamma nationalarv.
Kunde jag måla med ord som du, och en del andra "utsidingar" så skulle jag göra det. Jag är glad om mina bilder kan täcka en del av mina brister i ordbehandling.
Att det är något magiskt med Vuoitasrita har ju samerna vetat om länge. Det är, eller i alla fall var, ju för dem ett heligt berg.
När dagarna är korta är det nog ett måste att ha gott sällskap;det är många mörka timmar att spendera vid elden.
Vi badade bara vid två tillfällen, och då var det "kanonväder". Ja, det är mycket trevligt med gott sällskap vid elden. Skönt att man kan sitta nästan helt tyst och bara njuta av tillvaron.
Mycket fin berättelse. Roligt att höra att det finns fler som kör med Bushbuddy i Sverige. Jag premiärtestade min på kalfjället i Abiskotrakten. Behövde M använda spritköket under turen? Uppe på kalfjället funkade annars kantljung otroligt bra som bränsle.
Vi gjorde en fin 24-timmars tur Noulja-Latnajavri-Kårsavagge-Abisko. Latnajavri var fantastiskt fint. Efter denna tur får jag lust att utforska Kårsavgge mera. Sträckan från stugan längs leden till Abisko var annars inte så där jättekul.
Många som sover dåligt i Kårsavaggestugan, påstås ju spöka där :)
Jaha, det var spöken! Vi som trodde det berodde på de dåliga madrasserna. :-)
Fjällområdet är verkligen fantastiskt. Tänk att ha det som "sina hemmafjäll". Lyckost!