Artiklar > Finnskogsleden i flödande sol

Finnskogsleden i flödande sol

Av: ingeback

Text: Inge Bäckström, (68 år)
Färdkamrater: Gösta J (82 år) Sven-Olof L (77 år)
  
Kortfattad ingress
Finnskogsleden är en 35 km rundled i Bollnäs södra finnskog med utgångspunkt från Annefors. Den är kuperad med stora höjdskillnader, och bjuder på storslagna vyer med prägling av vildmarkskänsla och kulturupplevelser. Tillgången av dricksvatten sägs vara rätt begränsat, men vi hade på den här turen inga problem med att hitta bra vatten. Finnskogsleden har sitt namn efter Bollnäs finskog. På 1600-talet kom invandrare från Finland och bosatte sig i Hälsingland, Dalarna, Värmland och ägnade sig åt svedjejordbruk, vilket de blev specialister på. De bosatte sig i skogsmarker som tidigare endast använts för bete. Mer finns att läsa på Finnskogsrikets informativa hemsida.


Annefors – Abborrtjärn 17,5 km
Att vandra är det äldsta sättet att förflytta sig! För mig är vandring; förnödenheter och boendeutrustning på ryggen. Det kan vara en kort, eller lång vandring i storskogen eller fjällmiljö. Packningen kan variera mellan 8 – 24 kg beroende på vilken typ av tur och längd. Den här turen valde jag medvetet en packning på 22 kg, som en förträning inför kommande fjällturer.



Mina färdkamrater hade 16 kg per person. Vi axlar våra ryggsäckar och påbörjar vandring på en smal och lättgången stig. Det är 27 grader varmt och en strålande högsommardag, trots att det bara är maj månad! Var 20:e minut klunkar vi i oss små portioner vatten. Som alltid känns packningen mycket tung i början, och jag undrar hur ska jag orka bära den här tunga bördan?! Svetten rinner utmed ansiktet, och in i ögonen, vilket svider rejält!
Torkar bort den irriterande svetten med den tunna handuken som jag har krokat på axelbandet i en liten påse. Efter ca 2 km travande stannar vi för fika vid L Öjungen.
Stort TACK till min fru som bakat den utsökta sockerkakan till oss!

Varför valde vi just denna tryckande värme? Svaret är enkelt, vi ville inte avblåsa turen som vi planerat sen i vintras! Trots att vi uppskattar fysiska aktiviteter av olika slag, så fanns självklart en viss tvekan på grund av hettan!? Men, vi tog enhälligt beslutet att genomföra tvådagars vandring med övernattning i tält. Men, om problem uppstår!? Ja, då skulle vi avblåsa turen och ringa efter ”färdtjänsten”, i detta fall min fru!


Tjärnen Ögat

Framför oss har vi en kraftig stigning till den lilla tjärnen Ögat, som omgärdas av storskogen strax nedanför Kanalberget. Efter många vätskepauser når vi högsta punkten på stigen och fortsatt vandring utmed St Öljungens vatten, som krusar sig något i den måttliga vinden. Sjön ligger majestätiskt omgärdad av ett flertal skogsklädda berg med namn som; Kanal-, Öjungs-, och- Kulleberget, Grannåsen och Skallen. Var och en av dessa berg med sin egen historia bakom namnen. Det kan vara värt att forska i !?
Väster om Erkers intar vi turens första lunch strax intill en slingrande och porlande bäck med friskt vatten. Det är en otrolig befrielse att ta av sig ryggsäcken med efterföljande återhämtning.


Diskning i sjön

Den välbehövliga lunchen behövdes med tanke på att streta uppför i ca 800 meter lång stigning. Fördelen är att vi är väl skyddad mot den gassande solen när vi kämpar uppför steg för steg på den smala stigen som omgärdas av en lummig björkskog. Väl uppe återigen en längre återhämtning med intag av vatten och lite godis, som Gösta så vänligt bjuder på. Vandringen fortsätter på en lättvandrad stig i ömsom sol och skugga. Vi når så småningom Jonases intill Grannäs sjön, och vidare vandring på en hård packad grusväg ca 400 meter innan Finnskogsleden viker in i den förtrollade storskog. I stort sett ända från starten har Göken spelat i fjärran. För övrigt är det tystnadens ljud som råder. Vi samtalar inte med varandra mycket under vandringen, var och en av oss går i sin egen ”lilla bubbla” som man säger idag. Jag väljer hellre; filosofiska utsvävningar. Problemlösningar, som man är väldigt duktig på just då, och det är otroligt lätt att finna lösningar till allt det där onda, i den ”filosofiska tankevärlden”!?
Framme vid Lappbrännan stannar vi till och försöker sätta oss in i hur det var att vara kolare och skogshuggare? Skogshuggarstugan är återuppbyggd som den var i svunnen tid. Det är svårt att sätta sig in i deras slit och umbäranden för brödfödan. Att det var väldigt slitsamt, berättar och förklarar ingenting, men jag kan bara inte beskriva det på något annat sätt, men samtidigt vore det helt respektlöst till att ens försöka göra det!

Vi fortsätter efter att vi fyllt upp våra vattenflaskor med friskt källvatten. Stigen är långbrant och södermosad med två mycket djupa diken efter skogsmaskinernas framfart. Det är knöligt att gå i dessa diken, mittsträngen är belamrad av ris, kvistar, stockar och grenar som ligger huller om buller, men sträckan är kort och den lättvandrade stigen tar vid!
Det återstår ca 3 km fram till vindskyddet vid Abborrtjärnen. Vandringen känns både segt och sugande att trava fram på den mjuka och blöta myren. Stigen är dessutom smal, knölig med blåbärsris och ljung som når upp till knäna!
Vi når vindskyddet på södra sidan av Abborrtjärnen kl 19.00. Känner oss nästan helt utmattade, men vi har minst 25 - 35 % energi kvar om det skulle vara nödvändigt att fortsätta! Ljuvligt att återigen befrias från ryggsäckarna. Enhälligt beslutar vi att bivackera i vindskyddet, istället för att sätta upp våra tält. Vindskyddet är i så pass bra att skick, och vi tror inte att det kommer några andra vandrare, möjligen någon fiskare, men det finns ju ett till på norra sidan…


Gösta och Sven-Olof

Torkar av oss svetten, tar av oss kängorna, och strumporna, som bokstavligt badar i svett! Kokar kaffe och vi skålar in en lyckad etapp med en ”whisky pinne” i gemytlig samvaro! Välbehaget infinner sig smygandes. Kroppen går ner i varv i takt med att sjön lägger sig i stillhet medan solstrålarna glittrar i den guppiga sjön som ännu inte helt kommit i stillhet. Som sagt, man kan knappast ha det bättre?!
Vi intar den medhavda middagen under tystnad medan intrycken från dagens etapp får smälta in och förhoppningsvis magasinerar in den i minnesbanken, för att plocka upp när man vill drömma bort till friluftsäventyren, och de har blivit många under en tid av snart fem decennier.

Natten är magisk. En färgrik himmel speglar sig i den spegelblanka sjön i ett förtrollande ljus som leder in mig i den religiösa tankesmedjan. Tankarna går osökt till mina otaliga vildmarksövernattningar i storskogen under vindskydd med stjärnklara nätter under alla årstider, men företrädesvis hösten! Medan minnena passerar revy somnar jag in till gökens ko-koh och den ensamma tjädern som spelar för ”döva öron” strax intill vårt läger.


Abborrtjärn - Annefors 17,5 km
Morgonen är ljuvligt stilla med en spegelblank sjö i vindskyddsfonden. Klockan är 05.50 när vi stiger upp medan solen skingra den lätta morgondimman. Kokar kaffe och intar det medan jag sakta vaknar till en ny gudomlig dag. Hur kommer den här etappen gestalta sig? Enligt väderprognosen ska den här dagen bli hetare än gårdagen! Etappen är 17,5 km och idag med en tuff stigning över St Blyberget, som är den jobbigaste delen på hela Finnskogsleden! Ja, vi tar problemet när vi är där, om det blir problem!?
Efter två koppar kaffe är jag vaken och kan ta vid med grötfrukosten. Klockan 09.00 är vi klara för att vandra vidare.
Packningen känns mycket lättare att bära idag! Kommer jag igång bara efter en etapp undrar jag i mitt stilla sinne? Det känns som vi ”dansar” fram på lätta steg, trots att stigen är smal och knölig, men så känns det just nu! Det är bara att gilla läget, vilket med all sannolikhet kommer att förändras under dagen.

Gösta drar på

Passerar vägen och påbörjar en längre stigning mot Trehörningen. Svetten slår till direkt på grund av morgonhettan! Vi når stigens högsta punkt efter ca 700 meter. Återhämtning, dricka vatten, torka bort svetten. Myggen är än så länge inte alltför ettriga, men de finns där! Jag berättar att vi har ca 7 km fram till St Blyberget, där vi får bekänna att vi lever, i dubbel bemärkelse! Strax nedanför St Blyberget finns en liten tjärn och en bäck, där föreslår jag; att vi lunchar och kraftsamlar oss. Vi är rörande överens, axlar ryggsäckarna och fortsätter i lagom tempo över en del kalhyggen, sega och blöta myrar.

Vi når den planerade lunchplatsen strax före 12.00, efter några timmars ansträngning, med sedvanliga återhämtnings pauser med dryck och Göstas godis. Mina fötter är heta som Saharas ökensand. Vi tvättar och kyler ned fötterna i bäcken för att undvika eventuella skavsår, samt en hygien tvätt för att eliminera all form av ”infanterield”. Byter om till fräscha funktions kalsonger. Vi intar en efterlängtad lunch intill Blybergets Jaktlags eminenta fikabord. Skuggan och vindbyarna är nu en välsignelse. En fullständig njutning!



Jag ängslas inför övergången av St Blyberget. Det är 20 år sedan jag gick över den senast. Vi är inga ”ungtuppar längre”. I min ”dåraktiga” ungdom kunde jag bära 35 kg packning och gå etapper på 35 km i Sarek! Idag får jag inte ens upp en sådan tung ryggsäck på ryggen!
Vi gör oss klara för övergången. Kängorna är luftade i vinden och jag tar på mig torra strumpor. Framför oss ligger St Blybergets branta sluttning helt blottad med enstaka torrfuror i flödade solsken. Hade det inte varit ett stort kalhygge, så hade vi haft skugga. Nu måste vi forcera uppstigning så fort det är möjligt för att komma in i skuggan. Steg för steg stretar vi upp med lugna andetag och korta återhämtningars pauser med intag av några klunkar vatten.

Mina färdkamrater är garvade vandrare och skogsmänniskor, men hettan kan faktiskt käcka den mest erfarne! Väl uppe har vi genomfört turens mödosammaste stigning 125 meter över havet på en sträcka av ca 500 meter med bravur! Kraftansträngningen kan ingen penna beskriva eller återge, det måste upplevas och genomföras!

Påbörjar nedstigningen, som är ansträngande för vader och knä. Stannar upp för en längre återhämtningspaus sittandes alla tre på en stor sten för ”ryggsäcksvila” och intag av vatten och godis! En överväldigande tillfredställelse väller över mig; den tunga ”kvarnstenen runt halsen” är nu borta! Målet är uppnått, och resten av vandringen kommer att ”gå som på räls”, trots den intensiva hettan som varit vår ständiga följeslagare från starten, och med all sannolikhet fram till slutmålet!
Vi vandrar vidare på lättgångna stigar, och mindre skogsvägar. Efter drygt 4 km vandring når vi norra änden av Blecksjön, vars vindskydd, är belamrad med klyven ved! Här stannar vi till och tillagar ett lätt mellanmål bestående av en macka och varm fruktsoppa. Fyller även upp nytt vatten från bäcken strax väster om vindskyddet.



Så återstår drygt 4 km till slutmålet.
Först över en myr, och sedan ca 2 km på grusväg. Strax efter 18.00 når vi slutmålet. Jag är oerhörd tacksam för att vi klarade av denna ”tuffa vandring” utan att någon drabbades av värmekollaps, eller någon annan allvarlig incident!

STORT TACK till Gösta och Sven-Olof, för att ni är mina inspiratörer och värdefulla referensgubbar. Ni har en mycket positiv inställning till friluftslivet och livet i sin helhet. Att fysiskt genomfört denna långvandring i stekande hetta är en prestation utöver det vanliga, och det ska ni vara väldigt stolta över! Ni har också bevisat för mig att man aldrig blir för gammal för fysiska aktiviteter! Nu ser jag redan framemot nästa vildmarks vandring i Hälsinge skogarna!


Till läsaren
Sådana här vandringar hör inte till vanligheten. För det mesta gör vi dagsturer med lätt packning.

Mer information om Finnskogsriket.

Källa: Inge Bckström, Simeå

Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2014-08-19 07:58   majkelsson
Betygsätt gärna: 5
Tack rapporten, har letat efter denna slinga tidigare. Verkar fint.
 
2014-08-19 20:36   Still Alive
Betygsätt gärna: 5
Låter som en trevlig tur! Jag gick leden i maj 2013.
 
2014-08-21 17:35   Håkan Friberg
Härligt att läsa om er vandring. Jag känner så väl igen mig i din beskrivning av dig själv i Sarek med 35 kg på ryggen och spring i benen. Det är just för att orka hålla på några år till som jag försöker optimera min utrustning och göra den så lätt som möjligt. Änvill man ju inte lägga vandringsskorna på hyllan.
 
2014-08-22 21:45   Tagetes
Betygsätt gärna: 4
Hej, bra jobbat! Jag har aldrig gått med 35 kg i sarek, men nu hoppas jag på att fortfarande kunna vandra om 32 år. Så skönt att få ha hoppet om att det inte behöver vara omöjligt. Lotta
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar

 

Logga in

Tips!