Den gången hade vi tur

All form av friluftsliv är förenat med risker, som vi friluftsälskare också beredda att ta. Många av dem går att undvika genom kunskap, träning, förberedelser och med ett högt säkerhetstänkande. Trots detta så händer friluftsolyckor av olika slag. Denna incident är från årets skridskosäsong, som jag här vill belysa och lyfta fram som en eftertanke.

Det är min 5:e utlysta spontantur för säsongen (6/2). Det regnar när vi lämnar Göteborg och framme vid sundet mellan Västra- och Östra Nedsjön övergår det i duggregn. Efter några hundra meter på snötäkt is på Östra Nedsjön kommer vi ut på glanskisen och tar oss framåt med slalomåkning mellan snöfläckarna. Bitvis är det långa glanskissträckor att sträcka ut sig på. Medvinden och det tunna vattenskiktet gör åkningen lätt och hal. Men, nyskärpta skenor biter sig väl fast på den vattentäckta isen. Målet är att runda sjön, men på den östra sidan är isen alltför tunn så det är att skrinna i stort sett samma väg tillbaka för biltransport till södra änden av Ömmern.

I stort sett ligger hela Ömmern med vattenburen glanskis (om uttrycket tillåts)! Vinden är sydlig. Tanken är att skrinna Ömmern i motsolsvarv. Duggregnet har upphört, och vi är fyra spontanåkare som är ensamma med hela härligheten denna dag. Det är otroligt fridfullt och levnadslusten ligger på topp. Att vara ledig medan andra jobbar har sin egen krydda. Den som inte smakat på den, har mycket att se framemot! För på vardagarna har man nästan alltid vildmarken för sig själv, vilket är en stor rikedom att värna om!
Vi njuter av en fantastisk is och skrinnar i lagom tempo norröver med avstickare in i alla vikar för att få ut det mesta möjliga av åkningen. Glädjen är så påtaglig att vi ville slänga oss ned på isen och skrika ut våran upprymdhet, som Anja Pärsson brukar göra!

Jag befinner mig ca 20 meter före mina färdkamrater, och nu har vi satt in den högre växeln!
På avstånd ser jag ett mörkare parti. Jag drar slutsatsen att det kan vara en vinndbrunn?
Ju närmare vi kommer så ser jag att mina farhågor är besannade. Jag drar ned på faten och ser i mina ”sidospeglar” att mina tre färdkamrater, som åker relativt tätt inpå varandra är på väg rakt mot vindbrunnen! Jag hinner i grevens tid stoppa dem! Vi är alla förstummade över vad som skulle ha hänt om alla tre hade åkt ned i vindbrunnen i den höga farten! Vi betraktar vindbrunnen från iskanten och pikar fram en ca 2 cm tjock nyis! Skadorna på var och en hade blivit omfattande om olyckan hade varit framme! Tre stycken i samma brunn, och med sådana skador som hade uppstått, så hade det inte varit någon höjdare att ensam ta hand om! Nu hade vi tur, en fantastisk sådan, att denna förrädiska incident kunde undvikas i absolut sista stund. Som sagt, den här gången hade vi änglavakt!

Vi fortsätter färden som planerat. Biltransport till Store Nären, vilken vi rundar i medsolsvarv, som avslutning på denna fantastiska skridskodag. Vi borde ha slutförts den med inköp av trisslotter, men det får bli nästa gång vi har änglavakt, eller om det var skicklighet?

Inge Bäckström Göteborg