Artiklar > Bergslagsleden Etapp 4

Bergslagsleden Etapp 4

Av: Håkan Friberg

Jag samlar mina texter om Bergslagsleden här.

Om man använder sig av Bergslagsledens etappkartor måste man vara observant på att denna karta har skalan 1:62500 och inte 1:50000 som är det vanliga. Det innebär att 1 cm på kartan är 625 meter i verkligheten.

 

Nyberget är knutpunkten mellan etapperna 3 och 4. Här finns ett vandrarhem med två rum och totalt 8 bäddar. Det har köksdel, toalett och dusch. Här finns också två vindskydd.

 

Det norra vindskyddet, vid Dammsjöns nordöstra strand, är ett av de fräschaste längs hela leden, framför allt för att här är extremt rent och fint. Skyddet ligger ju inte längs själva leden, men det är skyltat både dit (600 m) och till vattenkran (400 m).

Vindskyddet som är byggt 2012 är cirka 2x3 meter och har en lite smalare öppning än de flesta, vilket gör att man kan krypa in bakom en liten bit vägg om det drar från sjön. Det saknar takskägg. Materialet är halvstockar och taket är täckt med tjärpapp. Golvet är täckt av ett isolerande lager av ett frigolitliknande material. Det låter värre än det är. Det är synnerligen bekvämt.

Utanför finns en eldstad av bergslagsledsmodell med tre fasta bänkar runt. Öppningen är vänd ut mot sjön – mot söder. En bit ifrån finns vedförråd med såg och yxa samt ett dass.

Miljön är synnerligen tilldragande. Vindskyddet ligger på en udde i sjön som är glest bevuxen med gran och tall. Hela området ser nykrattat ut. Här finns bra badmöjligheter!

 

När man lämnar Bergslagsleden för att gå till det norra vindskyddet eller för att hämta vatten i Nyberget, passerar man den gamla dammen som gett sjön sitt namn. Här finns också information om det arbete som gjorts för att skapa fria vandringsvägar för vattenlevande djur i Dammsjöån.

 

Det var länge sedan jag besökte Nyberget. När jag kom hem efter vårens (2021) besök och jämförde med bilder jag tagit för tio år sedan upptäckte jag något oväntat. Det södra vindskyddet är flyttat!

Detta vindskydd ligger närmare leden än det norra, men hör inte till Bergslagsleden och inga skyltar visar vägen hit. Skyddet har en lite ovanlig form – väldigt högt i fronten (som har takskägg) och lågt längst in. Byggmaterialet är grov plank och taket är plåttäckt.

Det finns en ovanlig eldstad utanför. Den består av en plåtbalja som är omgiven av stockar. Inte någon lyckad kombination för här har brunnit! Eldstaden är omgiven av två fasta sittbänkar. Här finns ytterligare tre fasta bord och bänkar precis intill.

Något oväntat hittar man här en snidad (!) huggkubb men ingen ved och inga redskap.

Platsen för vindskyddet är ganska ovanligt. Det är en kombination av festplats (åtminstone midsommar) och badplats. Skyddet ligger precis vid strandkanten. Här måste locka till bad sommartid. Platsen är omgiven av björkskog. Vackert.

Uppe på andra sidan vägen, vid portalen in mot Bergslagsledens tredje etapp, hittar man ett dass.

 

Fjärde etappen börjar vid informationsskylten och följer sedan skogsvägen mot sydost. Efter en mycket kort vandring är man framme vid vägkorset som till vänster leder till själva byn Nyberget. Om man i stället väljer att gå åt höger – söderut – så kommer man efter 500 meter fram till en del gruvhål. Det är resterna av Storgruvan. Trots namnet är den ganska liten. Det som gör den intressant är att den var i bruk ända in på 1970-talet. Här hittade man nämligen mangan.

Vill man förlänga den här utflykten kan man fortsätta ytterligare ett par kilometer åt sydväst. Där tangerar vägen naturreservatet Hällabomossen.

Reservatet domineras av själva mossen, som omges av barr- och sumpskogar. Här bjuder naturen på hög luftfuktighet, många gamla lövträd och död ved. Detta skapar passande miljö för många olika arter, allt från fåglar och insekter till en mängd ovanliga lavar, svampar och mossor.

Runt om mossen finns gott om gamla grova aspar som är fulla av hål. Dessa gamlingar har blivit en bristvara i dagens skogar. Många arter är beroende av asp och de får allt svårare att överleva. En av dem är lunglav och en annan är den kräsna smutsvita kandelabersvampen som nästan enbart växer på omkullfallna, döda aspar. 

Denna skog är ett bra exempel på hur en skog ser ut som fått utvecklas fritt - ostädad och skräpig. Träden är i olika åldrar och döda träd ligger huller om buller. Insekter, svampar och lavar ser till att träden åter blir till mull och bidrar till naturens kretslopp och mångfald. 

De många murkna träden är perfekta för hackspettar och andra hålbyggande fåglar. Både tretåig hackspett och spillkråka lever i skogen.  

I våra dagar är skogen i reservatet växternas och djurens revir, men här finns flera spår efter mänsklig verksamhet. Övervuxna kolbottnar berättar om kolare som vaktat sina milor. Igenväxta diken skvallrar om gamla drömmar om ett effektivt skogsbruk.

 

De flesta av oss hoppar förmodligen över denna avstickare till Storgruvan och Hällabomossen. Istället fortsätter vi rakt fram och passerar då snart området till vänster där Nybergshyttan legat.

På höger sida ser man rester av en del gamla byggnader tillverkade av slaggsten – sinnersten. Hyttan var igång redan år 1490 och lades ner 1809.

 

Efter drygt en kilometer ser vi en gammal jordkällare på höger sida.

På andra sidan vägen anas resterna av ett bergslagstorp – det är Näsuddens torpruin. Här finns en skylt som berättar hur människorna levde och arbetade ända från medeltiden och en bra bit in på 1800-talet. Siste brukare lämnade torpet 1957.

Torpen på den tiden tillhörde ofta något bergsmanshemman och arrenderades ut till torparen som var tvungen att erlägga en del av arrendet genom att göra dagsverken. Trots att de olika arbetsmomenten utfördes vid olika tider på året så var järnframställning ett säsongsarbete. Det innebar att arrendatorerna på de olika torpen också måste vara småbrukare. Ofta hade de några djur och odlade råg eller betor på små ytor.

 

Efter 400 meter lämnar skogsvägen närkontakten med Gränsjön och ytterligare 500 meter senare skymtar vi Kviddtjärnen. Här delar sig vägen, men ingen markering står att finna. Man ska emellertid välja vänster.

En kort vandring leder oss fram till den sydvästra spetsen av Gränsjön och här lämnar leden – äntligen – skogsvägen och ger sig in i skogen för att under drygt en kilometer följa sjöns strand fram till dess sydöstra vik.

Nästan genast hittar vi en mycket inbjudande tältplats ute på en liten udde. Jag konstaterar att jag hör spillkråkan väldigt ofta. Vi passerar också en hel del myrstackar som fått hackspettsbesök.

 

Innan vi lämnar Gränsjön bakom oss för denna gång hinner jag notera två vackra kolbottnar varav den första har en tydlig kojruin. Båda dessa kolbottnar ser annorlunda ut. De har tydlig vall runt om, men det som skiljer är att de centrala delarna är urgrävda och ligger på en lägre nivå än omgivningen. Det vanliga är att själva kolbottnen ligger lite högre än omgivningen. Förmodligen har man grävt upp kolstybb för att använda på någon annan kolmila.

Precis när leden lämnar sjön går den rakt över en grusväg. Här är lite dålig färgmarkering. En knapp kilometer efter vägen slinker stigen in mellan en jättetall till vänster och en vacker kolbotten till höger.

Leden omvandlas sakta från stig till traktorväg. Det bådar inte gott. Dessutom ser vi allt fler hyggen. De flesta rundar vi, men ibland bär det också rakt över. Efter en vägpassage leds vi ut på ett större hygge. Turligt nog vrider leden söderut precis här och vi får lämna hygget medan vi sakta höjer oss upp på Risbergshöjden.

Sakta? Nej det höjer sig rejält nu. Men så. Plötsligt öppnar sig världen. Östra delarna av Risbergshöjden saknar numera skog. Här finns ett enormt hygge som – måste jag erkänna – bjuder på en fullständigt makalös utsikt över Råsvalen och skogarna runt sjön.

Utsikten varar cirka etthundra meter sedan kommer man in i skog igen. Ytterligare 50-100 meter senare passerar stigen den gamla Risbergsgruvan – ett typiskt exempel på de många små järngruvor som fanns i Bergslagen.

På nedsidan av gruvhålet finns en liten rastplats iordninggjord. Utsikten har varit bättre, men om man letar efter en rastplats så duger denna.

Risberget finns omnämnt i flera skrönor från trakten. Skogarna i dessa trakter är ju fyllda av små och stora gruvhål. Många av de lokala sägnerna handlar om detta. Följande är en avskrift av Helmer Linderholms bok Där bergsman var kung, s 115-116.

Bergsman Bengtsson i Danshyttan var en kväll ute och letade efter en bortsprungen häst. När han kom upp på Risbergsåsen och spejade omkring sig sparkade han till en sten som klingade så konstigt, och han såg ner och märkte att han stod på rena, gedigna kopparhällen. Den rikaste kopparmalm han i hela sitt liv hade skådat!

Han förstod att han hade råkat på trollmalm, och han lade kvickt sin kniv på berget för att inte trollen skulle kunna ta sin skatt tillbaka.

Han gav sig hemåt genaste leden och rev grenar av träden och lade dem i kors bakom sig för att inte bli villad. Men som han gick började han få så ont i buken, att han insåg att det var fråga om ren förgörelse. Han fick rännskita så att han fick hoppa kråka med byxorna flaxande kring benen. Som han till slut låg där och vred sig dubbel, mest i synhåll för gården och räddningen, så upptäckte han mitt för sitt ansikte en liten, liten gubbe, inte mer än en tvärhand hög, men med fårade, stränga drag och långt skägg.

- Ta dän kniven! befallde pysslingen.

Bergsman ville kämpa sig vidare, men han rådde inte. Han vände ut och in på sig så stövelskaften blev fulla, och han förstod att det var bleka döden om han inte lydde. Och i hans öron ljöd åter det obönhörliga:

- Gå och ta dän kniven!

Han började att släpa sig tillbaka, och han kände då hur livet täpptes till och allt lättade. I ett förtvivlat försök gjorde han ett lappkast och skenade iväg mot hemmet och räddningen. Men i nästa nu veks han åter dubbel av plågorna och trodde att själva tarmkäxet skulle gå ur honom. Han måste ge upp.

Krypande, stånkande nådde han till slut den underbara kopparmalmen och tog bort kniven. I samma ögonblick dunstade kopparglansen bort från berget, nästan som imma från ett fönster. Där var åter bara urberget. Ett ögonblick så lade han märke till den lille pysslingen vid sitt öra, och hörde hur hans stämma dånade:

- Varken i dina barns eller dina barnbarns tid ska denna malmen åter komma i dagen.

Så håll utkik. Kanske är tiden inne nu?

 

En annan historia berättar om de två malmletarna Persson och Ringström som hade fastat i flera dagar. Det ansågs nämligen att man på så sätt kunde utöka sina möjligheter att hitta malmförekomster. Dessutom krävdes absolut tystnad. När de trötta männen slagit sig ner i närheten av Risbergsgruvan uppenbarade sig plötsligt en ”fin fru”. Hon gav dem det mystiska budskapet att någon malm skulle de inte hitta, för den hade hon lovat två tvillingbröder. Besvikna och hungriga fick Persson och Ringström återvända hem.

 

Några hundra meter efter gruvan öppnar sig ytterligare en magnifik utsikt. Långt på andra sidan dalen ser man Stråssa gruva. Detta var en gång en av Sveriges största järnmalmsgruvor och slagghögen går att se ända härifrån.

Hur länge kommer denna utsikt att finnas? Fem år? Sedan kommer här att vara en tråkig ungskog som skymmer allt. Nu försvinner utsikten sakta medan vi i sakta mak sänker oss ner från Risbergshöjden.

 

Vi passerar ännu en skogsväg och nu ändrar naturen karaktär. Vi träder in i en mörk och murrig – men ändå välkomnande – granskog. Här är det inte många solstrålar som når ända ner till vandraren, men de som ändå letar sig ner skapar gyllene stråk i allt det gröna. 400 meter efter vägpassagen kan den observante se en kolbotten med tillhörande kojruin till höger om stigen.

I periferin av kolbottnens cirkelform ser man också resterna av något annat. Förmodligen ett gammalt jakttorn.

Inte långt senare passerar man ett område där man låtit alla björkar stå kvar. Det ger en intressant upplevelse efter den murriga granskogen. I denna typ av natur trivs göktytan och i april och maj kan man höra deras sorgsna ”tyyyanden”. Fågeln anses av ornitologer vara en riktig ”elaking”. Många ringmärkare har fått fingrar hackade av denna fågel som har en förmåga att vrida huvudet ett helt varv. Engelsmännen – som har en fantastisk förmåga att ge fåglarna beskrivande namn – kallar den wryneck.

 

Leden går först parallellt med en skogsväg. Efter att ha gjort en liten sväng – där skogsmaskiner bitvis kört sönder stigen – letar sig leden upp på vägen och vi svänger vänster. Längs denna väg saknas färgmarkeringarna helt till en början (jag hittar en trasig stolpe i diket), men så småningom återkommer de.

 

Drygt två kilometer söder om Risbergshöjden passerar leden den lilla sjön Smedsjön. Som namnet antyder har den spelat en viss roll för järnhanteringen. Numera är den en känd fiskesjö. Den lokala fiskevårdsföreningen sätter här årligen ut mängder med regnbåge och öring. Tidigare fanns en informativ hemsida, men den fungerar inte längre. Här finns ett tiotal bryggor och inte mindre än sju vindskydd varav ett går att övernatta i. Har man inte alltför höga krav så finns det ytterligare ett skydd som går att övernatta i.

Det första vindskyddet man stöter på är det bästa för övernattning. Det ligger helt nära sjöns strand. Skyddet är helt kringbyggt så att det nästan liknar en lite stuga. Där inne finns en jättelik vedkamin som alstrar en enorm värme. Här kan man sova i smällkalla vintern utan problem.

Vid ett av mina besök – tidig höst – vimlade det av fiskare runt sjön. Nu i sena mars var jag helt ensam.

Utöver detta skydd finns ytterligare sex sittskydd runt sjön. 

Om man istället väljer att följa skogsvägen så kommer man snart fram till ett område där det brukar stå både tält och husvagnar. Här finns också en vindskyddsliknande byggnad där det åtminstone finns bra regnskydd.

Det finns två dass vid Smedsjön – ett handikappanpassat vid den norra änden och ett av standardmodell vid den södra änden. Vid den norra änden finns också soptunna.

Fiskekort säljs av de fisketillsyningsmän som allt som oftast finns i området. Fiskekort finns också att köpa i Storå, Guldsmedshyttan och Lindesberg.

 

Bergslagsleden fortsatte tidigare söderut genom en makalöst vacker gammal granskog längs mycket vackra gamla stenmurar och förbi lockande gruvhål.

Tidigare? Stigen har ju fortfarande samma dragning, men omgivningarna är totalt skövlade ända från Smedsjön och fram till grusvägen ner till Guldsmedshyttan. Murarna finns kvar och likaså Gategruvan, men de ser helt våldtagna ut i all sin nakenhet.

Tack och lov så slutar hygget vid vägen, men skogen på andra sidan är inte i närheten av den kvalitet som den skövlade skogen var. Nog om det nu.

 

I detta område – från Smedsjön och söderut – finns många lämningar från den tid då järn och andra metaller bröts och bearbetades här. Närmast söder om Smedsjön passerar leden alltså Gatgruvan som är ett av många gruvfält i trakten. Söder om vägen finns småsjöar med namn som Garphyttedammen och Nya sjön.

Det finns många uppdämda sjöar i Bergslagen. Vattenkraften användes i hyttorna bland annat för att driva de blåsbälgar som behövdes för att kunna hetta upp malmen i masugnarna tillräckligt mycket.

Ordet garp var i fornsvenskan ett ord som betydde skrävlare eller pratkvarn. Ordet blev senare ett mer allmänt nedsättande ord – ungefär skitstövel. Från mitten av medeltiden blev det en benämning som mer och mer gällde just tyskar.

 

Leden för oss just till östra sidan av Garphyttedammen – ännu en fiskesjö. Här hittar vi det vindskydd som Bergslagsleden erbjuder för övernattning.

Det är ett mycket fint litet vindskydd på cirka 2 x 2,5 meter som ligger vid en vacker, uppdämd sjö. Vindskyddet är tämligen nyrenoverat, panelklätt och har plåttak.

Här finns dass och en vedbod som oftast har gott om ved. Här hittar man också såg, yxa och sågbock. Framför vindskyddet finns en eldstad av standardmodell samt bänkar. Det finns ett par bryggor i sjön.

 

För nästan exakt ett år sedan (30 mars 2020) kom jag och Livskamraten vandrande från norr ner till vindskyddet vid Garphyttedammen i akt och mening att övernatta där. När vi närmade oss kände vi röklukt och väl framme upptäckte vi att vindskyddet var ”bebott” av en far med vuxen son.

Detta var ju precis i Corona-starten och det kändes inte helt bra att försöka tränga sig på i det lilla vindskyddet. Vi fick då ett förslag från sonen:

- Ni kan väl gå till nästa vindskydd.

Jag visste ju att det finns ett ganska sunkigt vindskydd nära Uskavi, men dit var det på tok för långt att gå. Vi var trötta. Sonen såg nog våra molokna miner och fortsatte:

- Det är inte långt. Kanske femtio meter?

Va?! Jovisst. En kort promenad längs leden vidare söderut - där vi bland annat passerar det som givit sjön dess namn...

... förde oss fram till ett mycket trevligt, nybyggt vindskydd byggt av Guldsmedshyttans fiskeförening.

Det har måtten 2,5x4 meter, är byggt av stående plank och försett med tjärpappstak. Öppningen är något indragen och försedd med ett rejält takskägg. Det är inrett med tre fasta bänkar stora nog att sova på samt en golvyta med plats för fyra till. Utanför finns en eldstad av järn med grillgaller. Fyra fasta bänkar finns runt om. Här finns yxa, såg och huggkubb. Vid sidan om vindskyddet finns också ett par tunnor för sopsortering, men fiskeföreningen räknar inte med att behöva ta hand om andras sopor.

 

På västra sidan om sjön finns ett enklare rastskydd.

 

Leden svänger runt sjöns sydspets och börjar sedan klättra västerut. Här har det ramlat en hel del träd. En del verkar vara undanröjt men mer återstår att göra. Sedan vi passerat detta område kommer vi in i en gles tallskog där alla träd är (i det närmaste) lika höga och lika klena.

Runt torpet/gården Björklund har all skog huggits ner. Jag undrar hur kul det kan vara att äga ett sådant ställe nu?

Ett par hundra meter senare hittar vi en magnifik gran till vänster om stigen.

Här svänger leden rakt söderut. Intill stigen finns bitvis stenmurar byggda av skrotsten, alltså rester av gruvverksamhet. Fornsök berättar också om just detta. Dessutom ska här finnas en fångstgrop inne bland gruvresterna öster om stigen. Jag är tämligen säker på att jag hittat rätt. Den finns 15-20 meter från stigen. Den har en tydlig vall uppskottad runt om. Strax intill finns flera gruvhål och högar med skrotsten.

Men… knappt hundra meter innan fångstgropen passerar stigen en grop som såg exakt lika dan ut, fast med bara hälften så stor diameter: Helt cirkelrund och med en mycket tydlig vall runt hela gropen.

Är den större är en fångstgrop så måste väl även denna andra vara det?

Lite längre söderut verkar skogen till vänster vara gammal åkermark. Jag ser också flertalet högar som jag tolkar som odlingsrösen – alltså stenar bortplockade från åkermark.

Stigen är mycket inbjudande. På vänster sida löper en vacker stenmur och till höger ser man att stigen (färdvägen) är tydligt uppbyggd.

Vi vandrar uppenbarligen på en gammal forväg där foror, hästdragna slädar eller vagnar,  fraktade kol och malm till Garphyttan.

Plötsligt upphör stigen. Den mynnar ut på en sönderkörd vändplan med flera alternativa vägval. Jag ser ingen färgmarkering. Man har breddat vägen och troligen har en del markeringar försvunnit här. Kartan säger: Framåt. Efter ett par hundra meter hittar vi nästa färgmarkering.

 

När man kommer fram till Garphyttan är det tydligt att detta är en gammal välmående bygd.

Här finns flera stora gårdar av bergsmanstyp. Välståndet hänger förmodligen samman med den ovanligt stora bergsmanshytta som legat här. Man ser rester av den norr om den punkt där bäcken rinner under vägen. Den var i drift ända fram till 1870.

 

Leden följer en traktorväg genom ett leende, böljande landskap en knapp kilometer men dyker sedan in i skogen igen. Nu gäller det att se upp. Efter kanske 150 meter svänger leden av från vägen till vänster. Här har suttit en blå pil, men den är trasig. En mer observant vandrare kanske ser att just här finns orange färgmarkering på båda sidor om vägen. Inte jag. Det dröjde ett tag innan jag upptäckte mitt misstag.

Knappt 200 meter sedan man lämnat vägen går en stig snett fram åt vänster. Den leder fram till och igenom området Vildgruvorna som består av elva gruvhål av olika storlek och form.

Man kan gå fram och tillbaka eller fortsätta igenom Vildgruvsområdet fram till en grusväg och där ta till höger för att komma tillbaka på leden igen i byn Uskaboda som är den största av byarna leden passerar.

Nästa by är Mårdshyttan. Den lilla bäcken som rinner genom byn har från 1440 till 1764 drivit en järnhytta. Även en kopparhytta har funnits här.

 

Efter Mårdshyttan klättrar leden upp och förbi resterna av torpet Gatan. Från stigen ser man de gamla åkrarna och en del odlingsrösen men jag hittar inte själva husgrunden efter torpet.

Här uppe löper ett stort kalkstensstråk som har givit upphov till flera gruvor. En av dem är Lejagruvan där man bröt kopparkis så sent som under första världskriget.

Resterna från brytningen – som är mycket kalkrika – spreds i ett kärrområde norr om gruvan. Tack vare detta har området sedan utvecklats till ett av länets botaniskt rikaste områden med bland annat tolv arter orkideer!

Om ni vandrar här sommartid så finns här alltså en självklar avstickare – naturreservatet Lejakärret! Detta är så nära Ölands orkidémarker vi kan komma i vårt län. Bästa tiden för ett besök är i början av juli.

Brytning av kopparkis i området startade på 1550-talet, då Lejagruvan öppnades.

Brytningen pågick sedan under korta perioder fram till 1919. I området finns ett cirka en hektar stort ökenartat sligfält med grönskimrande kalk- och kopparhaltig sand.

Sligen är en finkornig restprodukt efter bearbetningen av kopparmalm. I området finns också ruiner efter byggnader och gruvhål som tydliga spår från den tidigare gruvhanteringen.

Det finns en markerad rundslinga genom reservatet. Man måste hålla sig på de stigar och spänger som finns för att inte skada den känsliga växtligheten.

Efter att ha passerat det fortfarande kala sligfältet kommer man till de kalkrika kärrmarkerna. Här finns den i länet mycket sällsynta kärrknipproten, tillsammans med kalkkrävande kärrväxter som gräsull, tuvsäv, hårstarr och smalfräken. Här växer också jungfru marie nycklar, tvåblad, vitpyrola, brudsporre och kärrspira.

I den omkringliggande skogsmarken växer knottblomster, skogsknipprot och purpurknipprot. Här finns även underviol, sommarfibbla, tibast, klotpyrola och blåsippa.

Jag blir sällan imponerad av naturreservat som är bildade för skydd av kärlväxter. På informationsskyltar och i informationshäften finns ofta bilder på växter som jag ändå inte hittar hur jag än letar. Under min promenad i Lejakärret blev jag dock mycket imponerad: Jag hittade flera! Dessutom hittade jag andra växter som hade så speciella utseenden att de var ganska lätta att namnge.

Jag hittade till exempel kärrknipprot, purpurknipprot, revlummer, tvåblad och vitpyrola. Se nedan.

Till en del kan ju mina framgångar bero på att jag var där vid perfekt tidpunkt – början av juli.

Precis där avstickaren in till Lejakärret tar av finns ett torrdass.

 

Sedan man passerat avstickaren till Lejakärret ligger en gammal jordkällare på höger sida...

... och knappa hundra meter senare når man den punkt där man stöter på den blåmarkerade rundslingan som har sin utgångspunkt i Uskavi. Hela rundslingan är tolv kilometer. Man kan givetvis använda sig av denna del av rundslingan som ett alternativ till Bergslagsleden. Om man väljer att svänga av här för att ta en genväg så sparar man kanske fyra kilometer. Låt oss ta den!

 

Tvåhundra meter in på rundslingan löper stigen först förbi Dyrkatorp gruvhål och sedan en del gruvrelaterade ruiner.

Ytterligare etthundra meter senare passerar man en kolbotten med ruin. Vägen går genom tilltalande skog med blandade trädsorter. Intill gården Bromsjö finns ett regnskydd i form av Bromsjö garage.

Cirka 300 meter efter gården Bromsjö går en väg in snett bakåt vänster. Den leder fram till torpet Brännkorshagarna. På trappstenen till en av byggnaderna finns en skålgrop en så kallad  älvkvarn.

Här kan den intresserade läsa mer om denna typ av hällristning – troligen från bronsåldern.

Platsen är mycket vacker men privat. Visa hänsyn.

 

Tillbaka ute på rundslingan går stigen genom vackra ängar tillhörande gården Brom.

Strax efter Bromsjöbodarna passerar man ett jakttorn som kan fungera som regnskydd. Nu har man närkontakt med en kraftledning.

Efter vägpassagen kommer man fram till lämningarna efter Skvatthammar kopparhytta.

Det är svårt att se vad som är vad på denna plats. Rundslingan svänger här nittio grader åt höger.

 

På denna plats kan man välja att göra en eller två intressanta avstickare genom att istället välja stigen till vänster eller den rakt fram. Båda dessa avstickare har jag beskrivit ganska utförligt i min text om etapp 5. Den till vänster leder så småningom – via Fjärilstigen – fram till Munkhyttans gamla skola, och den rakt fram till torpruinen Skvatthammarshult.

 

Nu väljer vi att fortsätta längs rundslingan. Femtio meter efter stigkorset passeras en stor kolbotten med kojruin. När man närmar sig kraftledningen blir det snårigt, men det är bara att fortsätta rakt fram och sedan rakt över vändplanen. Sista biten ner till sjön går genom fin granskog och nere vid Södra Brunnsjön stöter man på Bergslagsledens etapp 5.

Mer information om rundslingan hittas på Bergslagsledens hemsida. Nu återvänder vi till den plats där vi lämnade etapp 4, strax söder om Lejakärret.

 

200 meter längre fram hittar vi en jättelik, vacker kolbotten till höger. Här finns två rösen alldeles intill. Jag är osäker på vad dessa är. Den ena kanske är en kojruin. Men den andra?

Ytterligare cirka 500 meter längre fram kommer vi till en fyrvägskorsning där leden viker av åt vänster. Är man det minsta lilla badsugen eller bara vill se en ovanlig badmiljö så ska man göra en liten extrarunda här. Det finns olika vägval, men jag rekommenderar att gå rakt fram i korsningen och sedan – efter 200 meter – vika av till höger. Efter knappt hundra meter längs denna väg finns en spännande och otäck skapelse till höger. Ut över ett bråddjupt kalkstenbrott är det någon sorts brygga som ”lutar sig ut” över djupet.

Ett par hundra meter senare är man framme på en plats där många vägar möts. Gå snett framåt höger så är du snart vid Uskavi badkalkbrott och den magnifika badplats som döljer sig där. Man kan välja antingen långgrunt och bråddjupt.

När vi passerade här var här många badare och det kändes inte helt bekvämt att gå runt och fotografera. Därför syns inte de mest mysiga och spännande ställena i detta badbrott. Jag hoppas kunna byta ut dessa bilder så småningom.

När du är färdigbadad går du tillbaka till platsen där många vägar möts. Om man här följer den västligaste vägen kommer man snart ut på landsvägen. På vänster sida passerar man en kalkugnsruin. Tvåhundra meter norrut längs landsvägen stöter man på ett litet naturreservat – Mårdhytte kalkskog – som jag ännu inte besökt. Det är känt för sina kalkgynnade växter, till exempel sårläka, skogsknipprot och loppstarr. Bland svamparna ska man leta efter den lila violgubben och den flattoppade klubbsvampen för att inte tala om den sällsynta fyrflikiga jordstjärnan. Här finns även rara mossor som kalkkammossa, kalkkällmossa och kamtuffmossa. Namnen är ju som poesi!

 

Väljer man bort detta reservat ska man istället ta vägen längst till vänster – mot sydost. Då är man snart tillbaka till den plats där vi lämnade leden. Nu följer vi den söderut och passerar först en kolbotten på vänster sida och sedan Silvergruvorna.

Nu viker leden snart av ner för backen genom granskogen ner mot Uskavi gård. Man bjuds på ett par fantastiska utsikter trots den snåriga omgivningen.

Uskavigården drivs gemensamt av flera missionskyrkor. Den är öppen dagligen under sommarsäsongen. Här kan man få logi i vandrarhem och stugor. Här finns också campingplats, badstrand, café, kanotuthyrning och kiosk. Om man hyr en kanot kan man ta sig över till Grönvållsö där det finns ett vindskydd.

Det är ett rejält vindskydd om cirka 3 x 4 meter. Det saknar takskägg och är aningen glest eftersom det är gjort av rundstock. Eldstad (stenhög) finns utanför med 8-kantig bänk runt. Här finns grillgaller, såg, yxa, sågbock och vedförråd. Skogen bjuder på en hel del ved. Här finns också ett torrdass. Strax intill finns en lägereldsplats med fyra stockar runt. Här kan man också hitta enstaka tältplatser. Det ligger på en udde i Usken i ett område med jättelika tallar. Tät skog av ungbjörkar precis bakom.

 

Från Uskavi utgår en rundslinga på 12 km.

 

Om man tänker fortsätta längs etapp 5 kan man – i stället för att vika av ner till Uskavi gård – fortsätta rakt fram. Då stöter man på Bergslagsledens femte etapp efter drygt 200 meter. Man har då tagit en liten genväg och ”sparat” knappt 1,5 kilometer. Om man där viker av till höger, ner mot Uskavi, så kommer man snart fram till ett gammalt och mycket slitet vindskydd, som ändå är värt ett besök. Jag har beskrivit detta i min text om etapp 5.

 

 

Jag hoppas att de läsare som känner till detta område kommer med kompletteringar och rättelser till min text.

Positioneringen gäller det norra vindskyddet i Nyberget. 

Här nedan följer gps-koordinater på samtliga platser jag beskrivit (+ några till) i den ordning de dyker upp i texten.

  

  • Nyberget Norra VSK   N59°44.985   E014°58.885
  • Nyberget Södra VSK   N59°44.833   E014°58.990
  • Nybergshyttan   N59°44.716   E014°59.224
  • Näsduddens torpruin   N59°44.277   E015°00.476
  • Gränsjöns tältplats   N59°43.597   E015°00.724
  • Gränsjöns kolbotten och kojruin   N59°43.521   E015°01.343
  • Jättetall + kolbotten   N59°43.338   E015°02.345
  • Risbergshöjden utsikt A   N59°43.355   E015°03.327
  • Risbergshöjden utsikt B   N59°43.314   E015°03.367
  • Risbergsgruvan   N59°43.278   E015°03.375
  • Risbergshöjden utsikt C   N59°43.112   E015°03.454
  • Risbergshöjden KB+kojruin   N59°42.816   E015°03.640
  • Smedsjön dass A   N59°42.133   E015°03.335
  • Smedsjöns stug/VSK   N59°42.111   E015°03.301
  • Smedsjön VSK A   N59°42.013   E015°03.208
  • Smedsjön VSK B   N59°41.963   E015°03.158
  • Smedsjön VSK C   N59°41.910   E015°03.035
  • Smedsjön Dass B   N59°41.894   E015°02.968
  • Smedsjön VSK D   N59°41.956   E015°02.974 (plåtskjul)
  • Smedsjön VSK E   N59°42.037   E015°03.081
  • Smedsjön VSK F   N59°42.087   E015°03.172
  • Smedsjön VSK P-plats   N59°42.094   E015°03.508 (kamin, bord och bänkar)
  • Smedsjön stenmur A   N59°42.036   E015°03.429
  • Smedsjön stenmur B   N59°41.991   E015°03.451
  • Smedsjön Gatgruvan   N59°41.961   E015°03.462
  • Smedsjön stenmur C   N59°41.899   E015°03.478
  • Garphyttedammen VSK A   N59°41.636   E015°03.403
  • Garphyttedammen VSK B   N59°41.601   E015°03.367
  • Garphyttedammen RSK   N59°41.643   E015°03.257
  • Björklund N   59°41.437   E015°02.226
  • Björklund Jättegran   N59°41.392   E015°01.943
  • Garphyttan gruvhål/fångstgrop   N59°41.241   E015°01.918
  • Garphyttan gruvhål   N59°41.200   E015°01.968
  • Garphyttan fångstgrop   N59°41.198   E015°01.943
  • Garphyttans hytta   N59°40.675   E015°01.798
  • Garphyttans slagghus   N59°40.679   E015°01.992
  • Vildgruvorna   N59°40.074   E015°02.476
  • Mårdshytteviken rastplats   N59°39.558   E015°03.747
  • Mårdshyttan   N59°39.432   E015°04.403
  • Torpet Gatan   N59°39.026   E015°04.698
  • Leja torpruin   N59°38.736   E015°04.744
  • Leja dass   N59°38.537   E015°04.553
  • Lejagruvan   N59°38.589   E015°04.420
  • Leja naturreservat   N59°38.627   E015°04.479
  • Leja jordkällare   N59°38.515   E015°04.472
  • Dyrkatorp gruvruiner   N59°38.390   E015°04.375
  • Dyrkatorp gruvhål   N59°38.340   E015°04.369
  • Bromsjö kojruin   N59°38.275   E015°04.305
  • Bromsjö garage   N59°37.949   E015°05.077
  • Brännkorshagarna älvkvarn   N59°38.001   E015°05.295
  • Norra Brunnsjön gruvhål   N59°37.038   E015°06.105
  • Skvatthammar kopparhytta   N59°36.734   E015°06.091
  • Uskavi kolbottenjätte   N59°38.512   E015°04.139
  • Uskavi kalkbrott Bryggan   N59°38.403   E015°03.442
  • Uskavi badkalkbrott   N59°38.500   E015°03.657
  • Silvergruvorna kolbotten   N59°38.197   E015°03.681
  • Silvergruvorna   N59°38.082   E015°03.591
  • Uskavi rastskydd   N59°37.960   E015°03.334
  • Uskavi gård   N59°38.157   E015°02.830
  • Grönvållsön VSK   N59°38.401   E015°01.861
Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2021-04-08 09:35   BrittMarie
Betygsätt gärna: 5
Ännu en etapp som lockar, trots riklig förekomst av kalhyggen!
Men det är en sak jag saknar i dina annars så gedigna och utförliga beskrivningar - tältmöjligheter i anslutning till vinskydden. Jag sover hellre och bättre i tält men vill gärna ha möjlighet att elda samt helst följa gällande föreskrifter längs anlagda leder
 
Svar 2021-04-08 09:50   Håkan Friberg
Jag vet. Ni är några som frågar efter detta och någon enstaka gång har jag beskrivit tältmöjligheter men oftast inte. Det beror på två saker (om det nu inte är en efterkonstruktion).
1) Praktiskt taget alla vindskyddsplatser erbjuder acceptabla tältplatser.
2) Jag berättar inte allt. Vindskydden är så uppenbara. Dit hittar vandrare och cyklister oavsett om jag skriver om dem eller inte. Det är annorlunda med tältplatser. De känns lite mer "privata".
Men OK. I fortsättningen ska jag tänka på att beskriva tältmöjligheter i anslutning till vindskydden. Jag ska - så småningom - också komplettera mina befintliga texter med dessa uppgifter. :-)
Tack för feed-back.
 
2021-04-08 11:59   OBD
Ännu en mycket läsvärd etappbeskriving av Bergslagsleden. Förutom praktiska saker som vindskydd, badmöjligheter m.m. så beskriver du även naturen på ett fint sätt. Och som vanligt förmedlar du en hel del kulturhistoria. Allt illustrerat med fina bilder.
Tack ska du ha!
 
Svar 2021-04-08 17:04   Håkan Friberg
Ännu en vänlig och synnerligen välkommen kommentar från dig Bertil.
Fast... det börjar bli svårt nu. Jag har snart bara kvar de etapper som jag inte känner till så väl: De sydligaste. De kommer att kräva betydligt mer research. Får se hur det går. Etapperna 2, 3 och 13 har jag skaplig koll på, men sen...
 
2021-04-08 19:05   schmilblick
Betygsätt gärna: 5
Läsvärt och bra med bilder! Suget "hem" till ett Bergslagen i sommarskrud gör sig påmind.
Har inte besökt Uskavigården på 30 år, vilken otrolig flashback jag fick när jag såg den. Minns att jag åt försvarets mariekex som var äldre än mig själv.
 
Svar 2021-04-08 21:57   Håkan Friberg
Gott att ha bidragit med lite nostalgi. :-)
Tack för en trevlig kommentar.
 
2021-04-08 19:23   statemachine
Tack för ännu en bra och mycket intressant artikel.
 
Svar 2021-04-08 21:57   Håkan Friberg
Tack Tero.
 
2021-04-08 21:09   Nyingen
Betygsätt gärna: 5
Underbar berättelse om en underbar byggd!! Har inte gått den etappen än, men det är ju bra. För nu har jag ju nåt att se fram emot! Tack!
 
Svar 2021-04-08 21:59   Håkan Friberg
Härligt! Precis därför jag skriver. :-)
 
2021-04-09 17:08   erbj
Betygsätt gärna: 5
Verkligen inspirerande beskrivningar!

Är uppvuxen en del av min barndom i Guldsmedshyttan
och har tillbringat många somrar efter det i mina föräldrars sommarstuga strax söder om Uskavi, även då Bergslagsleden kom till i början av 80-talet. Redan innan var bl a Södra Brunnsjön ett bra utflyktsmål för bad.

Stort tack!
 
Svar 2021-04-09 22:27   Håkan Friberg
Vilken fantastiskt rolig kommentar att få! Tänk att få väcka så goda Barn- och ungdomsminnen!
Tack för att du berättade.
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar

Logga in