Olyckor kommer sällan ensamma heter det.
Just nu känns
Influensan har kommit till min arbetsplats och jag kanske är en av dess offer.
Är nu ordinerad absolut vila och minimalt med fysiskt aktivitet, sen feberutveckligen bevakas vidare.
Om febern är fortfarande över 38 imorgon morgon så lutar det som jag är nästa offer. Tack för den smittan.
Är det en förkyldning deluxe får jag sött nog morfin för hostan och därmed är hajken på Höga Kusten fortfarande aktuell.
Jag får bara se till att verkligen gå lugnare än lugnast tempo och ha så mycket vila det går. På kvällen blir det att gå i bingen direkt efter middagen.
Skulle oturen fortsätta och det är influensa, så får jag inte ens delta på grund av smittorisken.
Ja, så det här plus då den förbaskade nervskadan gör mig evig bitter.
Det är en gåva från mina arbetskollerger jag helst hade sluppit att ha så här dags. Men det är bortom min kontroll.
Allt jag kan göra nu är att vila.
Hänga online, titta på andras fina vandringsbilder och videos, skriva för långa texter som denna och läsa på om en massa saker, är väl saker jag får göra. Hurra!
Inte fan får jag göra lägereld i köket heller, bedrövligt!
Min sambo erbjöd sig att sätta upp tältet i köket och sätta på fågelkvitter i bakgrunden, men ptja, det är inte riiiktigt detsamma som äkta vara.
C'est la vie.
// Murphy's älsklingsbarn
