Med osynliga handikapp i vildmarken

Skriver om hur det är att ha osynliga handikapp inom friluftsliv. Blandat kompott. En fokuspunkt just nu är planeringen och förberedelserna kring mitt första riktiga långtur på 150mil från Norrköping-Kiruna.

Sirap blandad trimmad köttbulle

Det är dag3. Längre än till Kalbo har jag inte kommit. 

Lägerplatsen är skit. Jag vågade inte fortsätta, så jag lägrade. Men vila fick jag inte. För buckligt. Glömde saker kvar i pulkan men jag orkar inte.

Vandringens första km var bra resten... Ville gå ikväll, då kom det regn.

Men jag ger mig inte. Dock går allting sirap och jah är som en vandrande trimmad köttbulle.

------

Lägerplatsen är skit för det fanns inte bra fäste för tältpinnarna. Det var en pytteplätt jag kunde använda med rejäll buckla/sluttning så huvud taket är nstan jämn med backen trots improvisation av fästen. Inga träd heller, bara stenar. 

Blåser ca 5m/s och regn. 

Glömma toarullen i pulkan var korkat. 

Inatt/imorn intar jag Katrineholm och försöker med en omstart.

Inlagt 2017-11-16 19:30 | Läst 3429 ggr. | Permalink
Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2017-11-16 19:53   andersmossing
Cheer upp, du är i alla fall fri att gå. Knölarna under ryggen är en liten, liten del av den friheten. Skulle du verkligen vilja byta dem mot den mjuka släta sängen där hemma? Man vänjer sig. Kämpa på! 👍
 
Svar 2017-11-16 23:29   Mummis
Jag gillar knölen ;)
Oavsett hur böckigt allt är så slår det ett sjukhussäng alla dagar i veckan.
Höra vinden susa mellan träden är bättre än all psykofarna.
Men en jämnare mark hade inte skadat :p
Lite komisk att vakna för jag åker rushkana :)

Tack.
 
2017-11-17 12:02   ulindh
Hoppas du får bättre väder idag och att nästa lägerplats blir något jämnare!
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar

 

Logga in