Äntligen var det dags för årets första campingnatt, som jag har längtat! Förra året så hade jag lite problem i början, så för att minimera det i år så hade jag förberett mig så gott jag kunnat, till och med så rekade jag tältplats, vilket jag inte gjorde förra året.

I fredags kväll drog jag fram i stort sett allt jag skulle ha med mig, men jag packade inte ner allt förrän i lördags, ville umgås lite med familjen och ladda batterierna. inför min kommande tur. Vid lunchtid kom vi iväg på lördagen, hade  lite problem med att ta mig ut från huset och gården eftersom kärran var så  stor, men när vi väl hade kommit ut var det inga problem. Det finns ingen koppling där man kan sätta fast kärran i rullstolen, så jag fick ta till en specialare och surra fast med hjälp av ett rep  runt en stång som går under sitsen på stolen. I kärran, son egentligen är en barnkärra får två, hade jag mitt tält, tältgolv, liggunderlag, en väska med kläder, mat till mig och Ymer, 10 liter vatten och liten andra småsaker som förhöjer stämning och myshetsfaktorn lite när man är ute, totalt vägde det hela ca 20-25 kg.

Vi körde Södermalmsallen bort till Västgötagränd, nu kom vi till dagens första uppförsbacke, det första testet med andra ord, men det var inga större problem, det gick inte fort, men varför jäkta? Sedan pressade vi oss igenom folkmassorna på Götgatan ner till Skanstull, över Skansbron och sedan mot södra Hammarbyhamnen och Sickla. Vädret denna dag var strålande, soligt och ganska varmt, på några ställen var det dock ganska blåsigt och då blev det genast lite kyligare.

Efter några kilometer kom vi till Hellasgården, ett friluftsområde i närheten av Nacka naturreservat, här stannade vi till för en bensträckare och lite lunch, en potatis/purjolökssoppa och till det  en smörgås, riktigt gott, men o andra sidan, allt smakar gott när man är ute. Samtidigt som jag njöt av min mat funderade jag på var jag skulle fortsätta min tur. Antingen skulle jag svänga vänster någon kilometer söderut, vid Snörom, eller fortsätta ner mot Älta och Älta gård och där svänga vänster, jag bestämde mig för att fortsätta mot Älta. Älta är för övrigt en tätort i Nacka kommun med ca 10000 invånare. De äldsta bevisen på att det bott människor här är flera tusen år gamla, men det moderna Älta började byggas i mitten av 1900-talet, 1968 invigdes Älta centrum som var ett av Stockholms första inomhuscentrum, Sätra invigdes tre år tidigare Förutom ett centrum med många butiker så finns det en hel del annat i den här tätorten, bla ett av Stockholms största naturreservat och det var dit vi var på väg  Strålsjön och Erstaviks naturreservat.

Vid rondellen svängde vi som sagt vänster och fortsatte Erstaviksvägen upp till en parkering och en  bom,  här började reservatet. Jag hade spanat in två tre tänkbara tältplatser, den utav de tre hade jag kollat på live så att säga, de andra två hade jag bara sett på karta. Det första var Skomakartorp, ett litet torp som ligger vid Öringesjön, men för att ta sig dig var man tvungen att ta sig upp för en riktigt brant backe, något som jag inte riktigt kände efter att ha dragit över 20 kilos packning i 1.5 mil, så jag beslöt mig för att fortsätta grusvägen till alternativ nummer två.

Den här tältplatsen ligger i utkanten av skogen vid ett stort gigantiskt fält, eller rättare sagt två stora fält, det går en spikrak grusväg mellan fälten. När vi kom fram till platsen undersökte jag den lite mer, kollade jämnheten, underlaget, om det var mycket sten och rötter eller om det var gräs och om det var lätt att sticka ner tältpinnarna, det var det,  så då bestämde jag mig, utan att ha tittat på alternativ tre att här fick det bli, området var perfekt, sedan hade jag en vidunderlig utsikt också, tältöppningen skulle jag ha mot öster, så då kunde jag njuta av soluppgången när jag intog min frukost  (om det var bra väder vill säga). Tidigare så har jag lastat av mig alltihop och vilat mig lite för att sen fixa med tält och packning, men det misstaget skulle jag inte göra idag, jag kände mig ganska sliten så hade jag gjort det, då hade tiden säkert rusat iväg och jag hade i stället fått riktigt bråttom med att få upp tältet innan solen hade gått ner. I stället kopplade jag bort kärran från rullstolen, tog fram alla väskor, gav Ymer ett stort märgben som han kunde festa på medans jag höll på med mitt.

När jag höll på kändes det som om jag var iakttagen av någon, förutom Ymer, så jag tittade mig omkring, då såg jag på andra sidan fältet ett större gäng kronhjortar som gick omkring och betade. Samtidigt som jag tog fram min kamera räknade jag hur många de var, över 20 stycken. Vid ett tidigare tillfälle, för några år sedan såg jag 16, men den här gången var de alltså fler. Jag blir ju lite exalterad när jag ser djur när jag är ute, så jag blir lite skakig när jag ska ta kort, men några bra bilder fick jag i alla fall. Ymer avbröt sitt tuggande på märgbenet och tittade på dem också, men som tur var så stannade det vid just det, tittandet, när han hade spanat in dem en stund så la han sig ner och fortsatte med sitt märgben, jag fortsatte med tältet. När tältet var uppsatt packade jag upp tältgolvet, ett extragolv som stöter håller både väta och kyla borta, på det la jag liggunderlaget och sedan sovsäcken, den packade jag inte upp förrän det var dags att krypa ner och sova. När allt var uppbackat och klart tog jag och Ymer en kvällspromenad ute på fältet, nu träffade vi på ett gäng hjortar till, blandat med lite rådjur, nu kom vi ganska nära dem, i början brydde de sig inte om att vi stod och tittade på dem, men när Ymer började pipa, då drog de, tack Ymer, schysst! Medans vi tittade på dem kom det en kille och gjorde oss sällskap, jag var tvungen att fråga om de verkligen var vilda, eller om  det fanns någon inhägnad någonstans, men han berättade att de här var vilda och att det fanns gott om dem, jo tack, det har jag märkt sa jag och fortsatte titta, men efter en stund vände vi och åkte tillbaka till tältet.

Inför den här turen så kollade jag vad det skulle bli för temperatur på natten, det skulle i alla fall hålla sig över nollan, men för att minimera risken med att frysa så värmde jag på vatten och hällde det i en petflaska och stoppade ner i sovsäcken,  det skulle inte värma hela natten, men en bra stund i alla fall, det var riktigt skönt, så ett litet tips. Jag hade inte ätit någon middag än, var för upptagen med allt annat, men när jag la mig ner i sovsäcken så började hungern göra sig påmind, så då tog jag fram min gourmetmiddag, chips och grillad kyckling och till det öl. Kycklingen hade jag benat ur dagen innan och fryst in så det inte skulle bli dåligt och för att det skulle hålla sig under dagen, lite svårt att få med sig ett kylskåp när man är ute så här. Om det var gott? Det var gudomligt, när jag hade ätit klart och pillat lite på mobilen var det dags att sova.

Sov hyfsat bra, eftersom jag var vinterklädd med allt vad det innebar så var det inte ett dugg kallt, såg att jag hade +3 grader när jag vaknade på morgonen. Det som väckte mig var typ en miljon fåglar som lät, men det var bara trevligt, jag tittade på Ymer, han sov fortfarande så då fortsatte jag med det jag också.

Tittade på klockan, 06.45, det kanske var lite tidigt att gå upp nu, men det tyckte inte Ymer för nu hade han kvicknat till, så det var bara att pallra sig ut, påklädd var jag ju redan. När jag öppnade tältet och stack ut huvudet såg jag ett gäng hjortar, inte alls långt från tältet, vi smög oss ut försiktigt och drog iväg för att försöka komma lite närmare flocken, vi var väl kanske 70-80 meter ifrån, sedan stannade vi till och tittade på dem, efter en stund upptäckte de oss och stirrade tillbaka, sedan drog de.

När vi kom tillbaka till tältet gjorde jag i ordning frukosten, medans vi satt och åt dök det upp ett gäng hjortar till och så här höll det på hela tiden. Jag kunde ha varit kvar hur länge som helst och kollat på dem, men klockan gick så det var dags att tänka på refrängen, vi hade ju några mil hem.

Idag skulle vi ta en annan väg hem hade jag bestämt. När vi hade kört hela Erstaviksvägen ner till rondellen svängde vi höger för att efter några hundra meter svänga vänster, vi Älta IP och fortsätta utmed Älta strandväg. Det här var en ren chansning från min sida, men jag gillar att ta lite risker och då och då vara utanför min komfortzon. Den här vägen, eller stigen i det här fallet, var mer rätt på, men det var genom ett skogsparti där vägen inte var den bästa. Mycket upp och ner, grusigt, stenigt och jäkligt, men jag ville testa om jag klarade av att köra här med all packning.

Det började med en rejäl stigning, men det var bra för då såg jag på en gång om det var någon ide att ens fortsätta eller om jag var tvungen att vända redan från start, men efter en stund hade jag kämpat mig upp för första branten, nu var det bara resten kvar. Vi mötte många efter vägen som undrade vad jag sysslade med och erbjöd mig sin hjälp, men envis som jag är sa jag vänligt men bestämt, nej tack, jag fixar det.

Efter några kilometer kom vi till en nerförsbacke som jag hade funderat ganska mycket på, vid ett ställe som heter Brotorp. Nedanför backen var det en bro som gick över en bäck, så det gällde att ta det väldigt försiktigt i backen så man inte missade bron. Eftersom jag hade cykelkärran med all packning som sköt på så var det lite extra spännande när jag skulle ta mig ner för backen och trixa mig förbi den ena stenen efter den andra, dessutom hade jag ju Ymer att tänka på också, men det gick över förväntan bra. När vi kommit över bäcken och uppför en lång och seg backe blev det äntligen asfalt igen. Här svängde vi höger och fortsatte cykelvägen mot Bagarmossen.

Nu började jag känna mig riktigt sliten, det brukar komma och gå när jag är ute på längre turer, då gäller det att bita ihop och tänka positiva tankar, då brukar tröttheten försvinna för en stund. Att ta sig igenom Bagarmossen var en ren pina, jag var riktigt trött, men när vi började närma oss Kärrtorp, då släppte tröttheten lite och jag kunde ta i lite extra.

Vid Kärrtorp centrum svängde vi vänster och fortsatte Kärrtorpsvägen till gamla Tyresövägen, här svängde vi höger och fortsatte mot Enskededalen och Hammarbyhöjden. På sistnämnda ställe ligger den så kallade Galgbacken. Det var här den sista offentliga avrättningen ägde rum, nämligen 1862, en man som blev halshuggen som straff för våldtäkt och mord på en bondmamsell på Hornsgatan på söder. Den mest kända personen som avrättades vid denna plats var Gustav III:s mördare Jacob Johan Ankarström, men det var länge sedan, nu finns här en liten park och en minnessten som vittnar om den blodiga platsen.

Efter Hammarbybacken var det inte långt kvar, ca tre km och hälften av sträckan var nerförsbacke, äntligen! Nu var det verkligen inte långt kvar, tröttheten hade försvunnit i stort sett helt, nu var det bara adrenalinpåslag i kroppen, så den sista kilometern var den snabbaste under hela denna tur.

Allt har gått över förväntan, kärran gjorde att det hela gick mycket enklare mot att jag skulle surra fast allt runt rullstolen, så ett stort tack Camilla för att jag fick låna kärran. Det här ger mig mersmak på mer turer längre fram i vår, men först ska jag försöka ta det lugnt några dagar för det känns i kroppen.

Anders Andrae

www.skogstur.se