20 juni

Dagen efter midsommar. Jag packade bilen och körde till Norge.

Det skulle vid gränsen regna på eftermiddagen. Min förhoppning var att cykla från Skalstugan på Karl XI-vägen, längs S:t Olofsvägen till Ådalsvollen i Norge. Det vore kul att testa den stigen. Jag har planer på att vandra/springa den senare, men nu vill jag testa med cykel. Men när jag kom körande till Skalstugan var det låga moln. Det kändes inte meningsfullt att vara på kalfjället med ingen sikt och inkommande regn. Jag fick köra vidare och tänka om.

Vägen från gränsen till Verdal är verkligen fin. Jag körde och njöt och funderade på var jag ville cykla. Vädret de kommande dagarna skulle innebära en hel del regn. Men länst ut vid kusten var det lite bättre. Jag spanade in en väg längst ut i kustbandet. Dit ville jag.

Cykla i Flatanger

Det var en snirklig och ganska lång väg som förde mig till Lauvsnes. Det småregnade. 

Jag parkerade bilen efter en bro och cyklade i regn på bilväg längst havet och på öar.

Det märktes att många turister hänger i området. Flera campingplatser och bilar från olika länder. 

Längst ut mot havet stannade jag och åt mat. Svag vind och fin utsikt. Uppehåll.

Köra till Roan

Jag fick mersmak på att cykla längs kusten. Gällde nu att hitta fler liknande platser och där det inte skulle regna så mycket. 

Kommunen Roan ligger lite längre söderut och där skulle det vid kusten vara uppehåll fram till förmiddagen dagen efter. Jag körde dit.

Bergigt och fint längs körvägen. 

Jag körde till en liten campinplats i Roan och satte upp tältet. Sedan gav jag mig ut på en kvällscykeltur. Gällde att passa på att innan det skulle regna igen.

Kvällscykla i Roan

Jag gick och la mig i tältet och kände mig nöjd med dagen. Så mycket jag upplevt!

Men det gäller att planera för turer mellan regnskurarna.

21 juni

Det skulle börja regna vid 7-tiden så jag ville passa på att cykla innan dess. Upp tidigt.

Jag körde till kyrkan och parkerade där. Cyklade runt i närområdet. Jättefint. Nästan inga personer var upp.

Jag fascinerades av att det bor så många (med två skolor, matbutiker mm) i detta område när det var så utmanande att köra dit. Slingrig, smal och kuperad väg. Allt borde ha kommit samma väg. .

Köra till Åfjord

När jag cyklat färdigt på morgonen körde jag mot Åfjord, som ligger längre söderut. Jag tänkte först cykla ute bland några öar men såg att det skulle regna även där. Det blev istället en cykeltur längs sjöar och i fin skog nära Åfjord.

Cykla vid Åfjord

Det regnade nästan hela denna cykeltur så jag tog aldrig några bilder. Men det blev ändå en fin tur. Speciellt etappen längst i väster var fin. Då cyklade jag på en grusväg över ett högre skogsområde med små sjöar. Det var väldigt kuperat där med varningsskyltar för bilarna om 20 % lutning på vägen. 

Över Trondheimsfjorden

Jag började nu planera för nästa två dagar. Ett område jag redan i Sverige spanat på var öarna Fröya och Hitra. Framförallt måndagen såg ok ut vädermässigt där. Jag började köra ditåt.

Det var blåsigt och jag tog färjan över Trondheimsfjorden. Spännande med alla vågorna från sidan. Jag bedömde att avståndet mellan vissa vågdalar och vågtoppar var 3 meter. Stod ensam ute på däck och kände vinden. Höll i mig hårt i stänger.

Efter båtöverfarten körde jag till Krokstadöra. Längst in i en fjord finns samhället med en camping. Det blåste jättemycket där så jag satte upp tältet i lä bakom min bil och andras husvagnar. 

Jag cyklade sedan iväg på en liten kvällstur österut in i en fin dal. På en grusväg.

Cykeltur österut från Krokstadöra

Jag avslutade med att cykla runt i den lilla byn och kika lite. Kul att se hur folk bor och vad det finns för verksamhet där. Som alltid i små byar i Norge verkar det finnas skola, restaurang och matbutik.

22 juni

Jag körde iväg tidigt norrut mot ön Fröya. Jag passerade två långa och djupa vägtunnlar under vatten. Först till ön Hitra och sedan till ön Fröya. Jag körde upp till norra delen av ön Fröya där jag tänkte börja cykla denna dag.

Cykeltur vid Norddyröya och på Sula

På kartan nedan parkerade jag där det röda strecket är längst ner på kartan. Jag cyklade först västerut till Norddyröya.

När jag kom till byn Setra såg jag att färjan precis skulle åka iväg ut bland öarna. Jag frågade om den skulle ut till Sula - det skulle den. Det gick bra att jag följde med. Så det gjorde jag. Spontant och kul.

Som på många ställen längs norska kusten finns massor med laxodlingar. Det verkar vara en viktig näringsverksamhet i området.

Vi åkte förbi och in till öarna Mausund. Där bor fler än på ön Sula. Restauranger, skola och många hus fanns på de öarna.

Vi körde vidare till ön Sula. Denna båttur stannade på den östra sidan av ön, där bilarna kan köra av. En liten bilväg leder till byn där alla bor.

Det slog mig att växterna och miljön påminner mycket om kalfjället. Liknande växter och fåglar såg jag. Det är väl blåsten och den magra jordmånen som skapar liknande förhållanden som kalfjället.

Byn på Sula kändes väldigt pittoreskt och levande. Skolan hade tydligen lagts ner för några år sedan. Men i övrigt verkar det mesta finnas här på den lillan ön.

Jag frågade några damer i butiken om vad jag borde se under mitt besök på lite mer en timme. Fyren var deras första förslag, så dit cyklade jag.

Jag hade även blivit tipsad om museet men det var inte öppet. Kyrkan var jag inne i och jag tog även del av de flesta intressant skyltar på ön om intressanta platser. Jag såg också att Sulas kyrka är en del av en kust/marin pilgrimsväg till Trondheim.

När jag varit på Sula i 1,5 timme var det dags att ta båten tillbaka till hamnen i byn Setra på Norddyröya, där jag börjat båtturen. Sedan fortsatte jag västerut på små slingriga vägar.

När jag inte kunde komma längre västerut cyklade jag tillbaka mot bilen och tog sedan en liten runda åt nordost.

Vädret var fortfarande helt ok och jag hade hade lite batteri-laddning kvar i cykeln. Skulle batteriets laddning räcka till byn Titran och tillbaka från min tilltänkta utgångsplats? Jag körde dit för att testa.

Cykla till Titran

Titran ligger längst västerut på ön Fröya. Det blåste på ganska mycket från väst och jag ville spara på batteriet, så det blev till att jobba på med i motvinden över de bara hedarna med låg batterikraft. På tillbakavägen räknade jag med bra skjuts från medvinden.

Första delen av cykelturen tog mig över flacka hedar. Några regnstänk kom.

Solen tittade fram och jag stannade på en höjd och kikade ner i grönt fint vatten bland småöar. Fina lägen för villorna vid kusten.

Jag fortsatte ut till byn Titran. Där cyklade jag runt på alla småvägar och kikade. En fyr syntes lite längre ut.

Här verkar populärt att bo. Många hus och många nybyggen. Få träd och mycket blåst kan jag tänka mig.

Vid kyrkan fanns ett monument om en katastrof som inträffat 1899, där nästan alla män omkom i samhället, pga en överraskande storm. "Den stora olyckan" Det är svårt att förstå den tragedi som det drabbat alla då och där.

Batteriet visade nu endast 20 % kvar, så jag vände tillbaka mot bilen. Frisk medvind gjorde att jag kunde komma tillbaka med minimal batterianvändning. Elcykling när den är som bäst, kände jag.

Nu kunde jag inte cykla mer för denna dag. Men kul att summera att batteriet hållit för 72 km och 924 höjdmeter denna dag. Bra att ha som referens till andra tillfällen.

Jag körde till en camingplats när tunneln på södra sidan av ön Hitra. Sov där i mitt tält.

23 juni

Denna dag körde jag tillbaka mot Trondheim. Det skulle inte blåsa så mycket denna dag så jag tänkte cykla uppe på kalfjället. Jag hade tidigare passerat en fjällområde med vindkraftverk och insett att det nog skulle gå att cykla uppe på vägarna mellan alla kraftverk. Detta fjällmassiv ligger precis söder om byn Krokstadöra där jag tältade två dagar tidigare.

Jag parkerade där grusvägen började och cyklade uppför backen. Jag kollade regler på skyltar för att försäkra mig om att det var tillåtet att cykla omkring här. Ja det verkade det vara. Bil fick man inte köra där, men att cykla verkade ok.

Under min cykling fick jag också lite mer inblick i allt arbete som görs kring en sådan vindkraftspark. Jag pratade inte med någon men såg flera bilar (från olika länder och företag) köra omkring för att serva kraftverken. På flera platser låg stora vingar som skulle monteras. 

Vindkraftverken placeras ju där det blåser mest. Alltså ofta nära toppar. Vid alla toppar jag cyklade till hade de sparat själva toppröset. Det kändes fint å ena sidan men resultatet blir också lite märkligt med ett jättestort vindkraftverk 20 meter från ett toppröse på en höjd som bitvis är bortgrävd. 

Efter min cykling bland topparna, kom ett inväntat regnväder. Jag tog mig ner till bilen och körde mot Trondheim. Jag hade spanat in ett skogsområde i utkanten av Trondheim. Det ville jag testa mellan regnbyarna.

Cykla lite väster om Trondheim

Det blev en kortare cykeltur upp i skogsområdet och en lite rundtur bland gårdarna. Denna del av närområdet väster om Trondheim är verkligen fint. Kul att få ha upplevt en liten del av det.

Laddningen i batteriet räckte precis tillbaka till bilen. Det regnade en del och skulle komma ännu mer de kommande dagarna.

Jag beslöt att köra hem. Så jag körde hem till Frösön.