Sitter på isen vid gäddsaxarna. Det är en solig vårvinterdag, nollgradigt. Jag har fått en hel veckas sportlov. Så sent som på nittiotalet hade min morfar gäddsaxar i Bonäsviken bara en kilometer härifrån. Det hände att han plurrade ordentligt någon gång när isföret var dåligt och han var ute med sparkstöttingen och skulle vittja dem. En flock på ett trettiotal gräsänder kväker högt när de är tvungna att lämna sin plats i Långösund och flyger bort mot Dånö. Motorljud hörs lite här och var, skoter eller motorcykel. Ålänningarna är motorintresserade. Hackspetten trummar några gånger för första gången i år. En spillkråka kommer ljudligt ropande flygande över isen söderut. Det är som om den förstår att det snart är vår. Den halva månskivan blickar ned på mig där jag sitter och solen går och gömmer sig bakom vita molnslöjor, och värmer inte mera. När snöskotern för en stund slutar varva kan jag höra kråkorna och isen som emellanåt smäller högt som pistolskott. Så kommer åbäket ut på isen bakom mig, drar några repor vid bryggan, innan det försvinner tillbaka in i Bonäsviken. Far och son på söndagstur verkar det som. På hemvägen sågs en mindre hackspett.

Veckan har varit kall. Nu blåser det från syd och för med sig mild luft. Mulet, någon plusgrad. Jag sitter på bryggan med ryggen mot vinden. Ett tiotal kråkor har samlat sig runt lite öppet vatten vid den smala kanalen till Långösund. Tre trutar sitter ute på isen, en av dem är en havstrut. Tar min sedvanliga kaffepaus. Det är lugnt här idag. En tavla i vitt, grått och brunt. Hör sångsvanar ropa i väster. Kanske finns det öppet vatten någonstans längre ut mot havet? Några gråtrutar cirklar tafatt iväg västerut. Större hackspetten "kickar" några gånger bakom mig. Det är sparsmakat med sensationer i januari.

Övervintrande ormvråk lyfte när jag kom hit. Mulet, börjar blåsa från norr, vitt. På minus. Städade ut julen idag. På väg ner hit klängde en flock stjärtmesar i björkarna vid vägen. De hörs mera än de syns. Vitt mot vitt, som utskurna ur en japansk målning. Halt på vägarna. Blågrå nyanser över skogskanten på andra sidan fjärden. Det är tyst här, bara vindens sus. Dricker mitt kaffe, äter min smörgås. Hör en havsörn ropa, ser den glida iväg västerut över fjärden, en halv kilometer bort. Ett gäng gråtrutar kretsar över mig, de flesta i vinterdräkt. Upptäcker sju havsörnar som kurar ihop sig i vinden en åttahundra meter ute på isen. I kikaren kunde man missta dem för trutar, om inte en och annan ibland ställer sig upp och sträcker på sig. Kanske de hittar fiskrens från någon gäddkrok därute? Midvinterdagen har också sitt liv, men man får ta det i små portioner.

Allt vitt och fruset. Tyst. Kom hit i solnedgången. Frost i träden. -15 grader. Oro för jobbet. Hörde havsörn ropa när jag gick härifrån.