Kommer, för omväxlings skull, hit på kvällen, efter en kortare tripp till Sverige. Ett par ladusvalor kvittrade mig "välkommen hem" uppe vid avtaget till Holms väg. En blandad flock på 15 grå- och kanadagäss låg eller gick och betade på åkrarna. Såg roligt ut när någon bara stack upp huvudet ur det gröna. I Byträsk möts jag av lomparet som ligger hundra meter ut från flotten i kvällssolen. Jag sätter mig på den uppochnedvända båten på stranden och betraktar dem. De tittar oskyggt tillbaka. Rördrommen tutar till från den norra vassruggen. Det mäktiga basljudet tycks på nära håll bestå av både en in- och en utandning. Den ropar en gång till efter en paus på tio minuter. Här nere sjunger rödhake, taltrast och sävsparv. Jag ser på lommarna i kikaren. De är verkliga urtidsfåglar. Tecknade i svart, vitt, mörklila och skiffer. Ikväll tar mor ledigt från ruvningsplikterna och ägnar sig åt solmeditation istället. Tänk om man kunde ta det lugnt som en lom.

Det är kallt för årstiden. Men idag en solig morgon med måttlig nordlig vind. Beckasinen flög upp från samma ställe som förra veckan. Här nere vid träsket sjunger ärtsångaren. Små nykläckta flygfän svärmar omkring i solen på flotten. Björkarna har fått en grön nyans. Gransångare hörs från andra sidan, lärksång i luften. Ingen fågel syns i träsket. Ett par gransångare söker larver i de nyutslagna småbjörkarna bakom mig. De är mycket svåra att skilja från lövsångaren, men har mörkare ben. Det kan vara att sädesärlan har bo någonstans nära flotten, för den sätter sig i alen bara tre meter bakom mig och väntar på att jag ska avlägsna mig. Den sitter där en god stund. Tärnan fiskar i södra ändan, en annan kommer flygande förbi mig. Allt är frid och fröjd här idag.

En period med kyligt väder bromsar nu vårens framfart. Mycket björktrastar på åkrarna norr om Byträsk. En enkelbeckasin lyfte från diket vid vägen och en stare sjöng i skogen invid. Något ljust, som jag trodde var en mås, visade sig vara en blå kärrhök, som flög längs nordöstra stranden vid det angränsande träsket Meddalen i väster. Den blå kärrhöken är en av de ädlaste fåglar jag känner till. Den brukar synas årligen vid åkrarna i centrala Geta. Här vid träsket sjunger gransångaren ihärdigt. Det är bara någon plusgrad, trots den sydliga vinden. En av sångsvanarna ligger på sitt bo i vassen i södra ändan, den andra vakar i träsket bredvid. Lommarna syns inte till. Efter en stund tar svanen till vingarna och kommer flygande förbi mig, den försvinner i norr och kommer tillbaka och flyger ända fram till boet, där den lägger sig i träsket. Rördrommen tutar lite morgontrött någonstans söderut. Det är svårt att lokalisera det dova basljudet, som kan höras en halvmil. Faktum är att den väckte mig upp en natt för inte så länge sedan. Ett par fisktärnor flyger skränande längs östra stranden och fyra till leker i luften högt ovanför. Det är glädjande att också de är här.