Midsommaraftonsnatt. Kommer hitcyklande till träsket och slår upp mitt tält vid halv tolv-tiden. En räv sprang skrämd iväg framför mig på Holms väg. Härnere vid träsket dominerar skrattmåsarna och myggen. Mot de senare har jag myggspray. Jag sitter på flotten och kokar mitt kvällsté i trangian. Näktergalarna sjöng, men tystnar nu för ett ögonblick, vassångarna tar över. Trastsångaren hörs mest. En skräntärna flyger skränande över på hög höjd. Det är vindstilla, klart, men kylslaget. Morkullan börjar dra sina rundor. Tröstegöken gal i norr, och något som kunde vara ljudet av hungriga uggleungar klagar från andra stranden. När trastsångare och näktergal tystnar tar rörsångare och rödhake över. Det är intressant hur fågelsången går i perioder. Korna råmar från Bolstaholm. Klockan tolv är det fortfarande ljust och jag kryper till kojs. Jag somnar till en näktergal som sjunger mig rakt i örat. Jag skrattar lite åt hur påhittig den är. Den tävlar med en annan längre bort, och upprepar i stort sett samma variationer som den.

Årets varmaste dag. Temperaturen nu på morgonen redan över 20 grader. Naturen har klätt sig midsommarfin. Fyra steglitsar kalasade på blomfrön vid vägkanten vid nedfarten till Holms väg. Blåmesen har fått ut sina ungar och rödbenan flög oroligt omkring över åkrarna. Tydligen häckar den här!  En ormvråk kretsade över avtaget ner till träsket, ivrigt uppvaktad av kråkor. När jag kommer ner till Byträsk lyfter genast ett antal gräsandsungar i vassen. Lommen iakttar mig simmande hundra meter rakt österut. Koltrast och rörsångare sjunger. Trastsångaren rosslar på i norr. Den första flocken ungstarar kommer flygande tätt förbi mig. De är ett tjugotal. De följs av en lite mindre flock.  Det är tidigt för ungstarar! Trollsländorna frodas här i vassen och sädesärlan kommer flygande, men stannar i luften när den får se mig. Jag har ännu inte lyckas utröna var den har sitt bo. Fiskar plaskar i vassen och någon näktergal vaknar och börjar sömndrucket sjunga. Det är nyklippt och prydligt här vid träsket nu.

Kommer ned hit vid halvsjutiden på morgonen. Det är en lugn och solig junimorgon. Solen värmer där jag sitter och näktergal, bofink, svarthätta och koltrast står för underhållningen. Vassen har börjat växa nu och dessutom svärdsliljorna. Lommen kommer in för landning efter en flygtur. Den planar fram platt på magen mitt på träsket. Den andra lommen kommer simmandes till mötes från träskets norra sida, och utstöter ett knorrande ljud, och sedan, innan den dyker, ett högt rop. Det här upprepas tre gånger. Det är kanske någon form av hälsningsritual? Till slut simmar de alldeles bredvid varandra, samtidigt som de doppar huvudena under vattenytan. Rörsångaren vaknar i vassen på andra sidan träsket och drar någon strof. Gransångaren "tjiffar" på bredvid mig och en tärna flyger iväg bort från träsket med en fisk i näbben. Tre vigghonor flyger vilset omkring. Trastsångaren börjar sjunga i norra vassen. Getingar och sländor har bosatt sig i den lilla båten som ligger uppdragen vid stranden och säkert används till kräftfiske. Det är tydligt att någon brukar komma hit varje vecka. Gräset runt träbänken är klippt. Nu är lommarna plötsligt tre och jag förstår absolut ingenting! De simmar tätt tätt tillsammans. Kan det vara att ungen redan är lika stor som föräldrarna och ser exakt likadan ut?