Mina funderingar kring utrustning, friluftsliv och vardagens äventyrligheter. Välkommen!

Hej och hallå!

Kul att du tittade förbi. Jag heter Magnus och har precis utbildat mig till Fjälledare vid Storumans Folkhögskola. Jag har också nyinflyttad till Östersund där jag jobbar med utveckling av friluftsutrustning.

Gillar det mesta som har med fjäll, skog och sjö att göra.

Skriv gärna en rad om du vill. Det är alltid roligt med kontakt.

//Magnus

Användarnamn: lankwaifong

Intressen: Alpinism, Klättring, Friluftsmat, Hundspann, Expeditioner, Fiske, Vandring, Jakt, Turskidåkning, Långfärdsskridsko, Litteratur, Navigering, Mountainbike, Bär & svamp, Orientering, Paddling, Foto, Ridning, Utförsåkning, Resor, Magnus gillar: sommar, vinter, höst, vår, snö, skidor, vandring, film, att sy saker, att bygga saker, mode, skogen, att träffa nya människor, att träffa nya roliga människor, mat...

Mer på profilsidan


Lavinkunskap

Vi har (gillar inte att tjata) som vanligt haft några händelserika veckor då jag inte riktigt haft tid och möjlighet att blogga. Först ut var SLAOS (svenska liftanläggningars organisation) lavinutbildning 0 och Lavin 1. Lavin 0 är en kort teoretisk grundkurs och Lavin 1 är 3-dagars kurs som innehåller offpiståkning, vägvalsövningar, teori kring laviner och säkerhet, kamraträddning med sond och tranceiver, praktiskt tranceiverprov och mycket mer! Detta är en kurs jag verkligen kan rekommendera till dig som vistas mycket utanför liftsystemen och i potentiell lavinfarlig terräng.

Vi bodde i Grönfjäll som ligger några stenkast från Tärnaby. Vi var inkvarterade på en kursgård och bodde som vanligt TÄTT tillsammans. Det var dock något rymligare än i ett tält och vi hade till och med plats för teorigenomgångar.

 

IVår mycket kunniga istruktöre heter CG Gustafsson och kommer från Finlands Outdoor Academy . Här syns han och Morgan diskutera ett vägval inför en tänkt toppbestigning.

Under denna tur provade vi också att gräva ett rutschblock. Det används för att testa hur stor de olika skikten i snölagret klarar av. En yta som är lika lång som ett par skidor friläggs (helst ända ner till marken) och därefter kan man göra en visuell bedömning av snittytan. Ofta ser man tydligt de olika lagren som framkommit av snöfall, snösmältning, uppbyggning och snödrev. Man kan också känna skillnaden i densitet hos lagren och göra en första bedömning av dess hållfasthet. Sedan kan man, som Amanda demonstrerar på bilden nedan, gå ut med skidorna och helt enkelt belasta blocket. Detta görs i olika steg (först står man bara, sedan knäar man och sedan hoppar man) för att man ska se/känna när det brister och blocket eventuellt far iväg.

 

Lavinkunskap är otroligt intressant och som en av mina kloka klasskompisar utryckte det: Ju mer man lär sig om laviner, desto mindre förstår man. Som tur är ska vi gå fler lavinkurser under utbildningen och det finns massor av intressant litteratur (bla Fjällsäkerhetsrådets bok Laviner) i ämnet. Det viktigaste är ju förstås erfarenhet, något som jag hoppas skaffa mig denna vinter, nästa vinter och alla långa, kalla och underbara vintrar som väntar!

 

Ständigt framåtblickande Fjälledare!

Kärlek!

//m

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2009-02-17 08:54   peter1969
Din utbildning ser mer och mer intressant ut. Skulle gärna gå den utbildningen själv men det är tyvärr inte möjligt nu när sambon studerar på distans.
 
2009-02-17 10:33   Thomas Traneving
Laviner är inte roliga.
Önskar bara fler skaffade sig utbildning om laviner innan de gav sig ut offpist.
 
2009-02-18 13:44   brigas
Vill inte nes tänka på hur det ska vara att få ett riktigt stort snösjok över sej;det räcker med det som kan dimpa ner från träden!
 
2009-03-31 18:52   Lajsan
Visst var ni väl i Bygdegården i Boksjön, CGs hemby, när ni hade lavinkunskap?
 
2009-04-01 12:54   lankwaifong
Stämmer bra. Vi var i Boksjön.
 

Läs mer i bloggen

Om stegjärn, isyxor, fågeljakt och Robinson i Västerbotten

 

Hemkommen från några riktiga actionveckor där jag fått kasta mig över isklyftor, visat mig macho med hagelgeväret och levt robinsonliv i de västerbottniska skogarna. Här kommer det; norra europas längsta inlägg. Håll tillgodo.

SAREK – abnormt stora älgar och storslagna vidder

 

Sitter och snorar ner tangentbordet efter att ha dragit på mig en elakartad form av älginfluensan i Sareks nationalpark. Det känns dock väldigt värt efter alla storslagna djur- och naturupplevelser som jag haft de senaste tio dagarna.

med cykeln på axeln i jämtlandsfjällen

 

Jag är nyss hemkommen från en för mitt vidkommande ganska misslyckad fjälltur. Efter en fantastisk och avkopplande medeltidsvecka i Visby tog jag vägen via Östersund och min lillasyster för att ta mig till Sylarna och min första vecka tillsammans med klassen efter ett långt sommaruppehåll.


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.