Sitter och snorar ner tangentbordet efter att ha dragit på mig en elakartad form av älginfluensan i Sareks nationalpark. Det känns dock väldigt värt efter alla storslagna djur- och naturupplevelser som jag haft de senaste tio dagarna.

Turen började med att klassen delade upp sig för tältlagsvis vandring under de första fem dagarna. Jag och Amanda som var ansvariga för denna tur hade bestämt det så att alla skulle få några fria dagar för att sedan sammanstråla i Snavvavagge (vid rovdjurstorget) för gemensamma aktiviteter och klassvis vandring ner till helikopterhämtning vid parkgränsen vid foten av Nammatj.

Min grupp, som förutom undertecknad bestod av Mattias och Joel, klev av vid Suorvadammen vid stora sjöfallet och vandrade de 7 km NV upp till den vackra sjön Sliekkojaure. Vädret var perfekt och vi fick en oförglömlig första kväll, dock fortfarande utanför Sarek, men dock i Stora sjöfallets nationapark. Följande morgon vandrade vi mot kukkesvagge (gunkesvagge) för att slå läger vid foten av Sarektjåkka. Vädret höll i sig och vi kunde njuta av utsikten vid en knastrande lägereld. I väster reste sig Akkas snöklädda toppar och i söder glödde Sarektjåkkatraversens fyra toppar i den bleka kvällssolen. Dagen därpå skulle vi bestiga sveriges femte högsta berg, Sarektjåkkas nordtopp som med sina 2056 möh skulle ge oss en hänförande utsikt över Sarek.

Efter den fantastiska toppturen gick vi den 18 km långa etappen till Pielavalta där vi hade utsikt över den turkosskimrande Pierkjaure och Äparmassivet. Följande morgon var vädret något sämre och det såg faktiskt ut att kunna dra ihop sig till regn. Mycket riktigt kom första skuren lagom när vi kom fram till klassens återsamlingspunkt i Snavvavagge, i sluttningen ner mot Skårkistugan. Härifrån hade vi en fantastisk utsikt ner mot rovdjurstorget och övre delarna av Rapadalen. Det fanns dock inget vilt här nu, men vi skulle inte bli besvikna. Längre ner i Rapadalen fick jag senare under turen närkontakt med en riktigt fet gammtjur och jag såg även Järv (för andra gången detta år!!!), tonvis med renar, tre kungsörnar, bergand, vigg, fjällvråk, en död lämmel, skogshare och förstås en massa småfågel som ängspiplärka och ljungpipare.

Efter två dagar av regn och dimma sprack molntäcket upp lagom till vi kom ner till nammatj och parkgränsen. Därför gick jag och några till upp på Nammatj där vi spenderade mesta delen av denna strålande dag. Blåbären på Nammatjs sydvästsluttning är stora som plommon och smakar ljuvligt!

Nu bär det, snorande och hostande, av mot Norge och Oxtindarna för 10 dagars glaciärutbildning. Kommer nog bli ganska ;-) najs det med!

Kram och hej.

//M