Mina funderingar kring utrustning, friluftsliv och vardagens äventyrligheter. Välkommen!

Hej och hallå!

Kul att du tittade förbi. Jag heter Magnus och har precis utbildat mig till Fjälledare vid Storumans Folkhögskola. Jag har också nyinflyttad till Östersund där jag jobbar med utveckling av friluftsutrustning.

Gillar det mesta som har med fjäll, skog och sjö att göra.

Skriv gärna en rad om du vill. Det är alltid roligt med kontakt.

//Magnus

Användarnamn: lankwaifong

Intressen: Alpinism, Klättring, Friluftsmat, Hundspann, Expeditioner, Fiske, Vandring, Jakt, Turskidåkning, Långfärdsskridsko, Litteratur, Navigering, Mountainbike, Bär & svamp, Orientering, Paddling, Foto, Ridning, Utförsåkning, Resor, Magnus gillar: sommar, vinter, höst, vår, snö, skidor, vandring, film, att sy saker, att bygga saker, mode, skogen, att träffa nya människor, att träffa nya roliga människor, mat...

Mer på profilsidan


Är det så här man ska lukta?

Jag har precis kommit in efter en skogstur (spårade djur i den nyfallna snön) med obligatorisk kaffebrasa. Rökdoften är ju i och för sig ganska trevlig, men den tar ju som över när man kommer in på... tex ICA och att den kommer sitta konstant i kläderna i två års tid har jag inte riktigt förlikat mig med, men det kommer väl...

 

Skulle egentligen skriva om veckan som gått nu. Det blev inte riktigt som planerat för snön vi hade beställt för djurspårningen töade liksom bort! Vi åkte i stället till Sorsele och kollade på ett fångstgropsystem (Joel har gått och lagt sig i en rekonstruerad grop på bilden. De naturliga fångsgroparna är liksom otydligare på bild).

 

 

Vi såg också en gammal stenåldersboplats med tillhörande skärvsten från eldning. Det är spännande att få berättat för sig hur det kunde gått till och försöka leva sig in i hur de hade det på den tiden. Val av boplats, fångstarmar till groparna, närheten till vatten etcetera är fascinerande.

Vi var även vid ett berg som för en längre tid sedan eldhärjats. Skogen har för länge sedan återhämtat sig, men man kunde fortfarande se tydliga tecken efter branden. På bilden syns det som kallas för Eldljud. Det betyder att elden kommit bakifrån/nerifrån och lågorna slickat sig runt trädet, möts på andra sidan och ”svetsat” sig in i trädet. Barken växer aldrig tillbaka. Intressant tyckte jag. Läs mer på Wikipedia om du vill: http://sv.wikipedia.org/wiki/Brandljud

 

På samma berg fanns ett gigantiskt örnnäste. Det hade funnits där i över trettio år och byggts på allt efter som. Det uppskattades väga över ett ton! Under det hittade vi resterna efter en tjäder, men ingen spillning och det var därför inte troligt att örn funnits där på länge.

 

 

 Min klasskompis Riitta till vänster och lärare Håkan till höger.

 

Under veckan lärde vi oss också mycket om grunderna i jägarexamen. Vi kommer att fortsätta med detta vecka 50 och jag hoppas kunna gå på lite toppfågeljakt i vinter! Om Håkan har med sig jaktlyckan i helgen kommer vi få flå och stycka älg i veckan! Det ska bli kul. Jag har bara styckat en kvarts älgkalv tidigare så det ska bli lärorikt.

//magnus

 

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2008-11-08 18:22   brigas
Stenåldern-tänk att få "hälsa på",Tanken svindla- att gamla släktingar levde så,urmor och urfar...
 
2008-11-09 08:56   peter1969
Jag har sett träd med "Eldljud" men inte vetat vad det berott på.
Tack för förklaringen!
 
2008-11-10 09:53   Thomas Traneving
Oj, vilke grej att skåda ett örnnäste på nästan ett ton. Imponerande!!
 

Läs mer i bloggen

Om stegjärn, isyxor, fågeljakt och Robinson i Västerbotten

 

Hemkommen från några riktiga actionveckor där jag fått kasta mig över isklyftor, visat mig macho med hagelgeväret och levt robinsonliv i de västerbottniska skogarna. Här kommer det; norra europas längsta inlägg. Håll tillgodo.

SAREK – abnormt stora älgar och storslagna vidder

 

Sitter och snorar ner tangentbordet efter att ha dragit på mig en elakartad form av älginfluensan i Sareks nationalpark. Det känns dock väldigt värt efter alla storslagna djur- och naturupplevelser som jag haft de senaste tio dagarna.

med cykeln på axeln i jämtlandsfjällen

 

Jag är nyss hemkommen från en för mitt vidkommande ganska misslyckad fjälltur. Efter en fantastisk och avkopplande medeltidsvecka i Visby tog jag vägen via Östersund och min lillasyster för att ta mig till Sylarna och min första vecka tillsammans med klassen efter ett långt sommaruppehåll.


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.