9:50 - 16:45
ca 18,5 km
Det blev faktiskt lite mus-action i natt. Jag fick i alla fall se en... Jag vaknade av prassel vid 4 och när jag uteslutit vind och våra respektive liggunderlag var jag ganska säker på gnagare. Jag tände mitt röda ljus på pannlampan och såg något röra sig snabbt vid Hannas ryggsäck. Det var inte helt nekelt att somna om efter det. På morgonen berättade jag och vi konstaterade då att den hade gett sig på en sopsäck som stod i stugan, trots att man inte får lämna skräp där. Folk tänker med röven. Det blev en lång och skön frukost i morgonsolen. Någon timma före jag var klar drog de båda herrarna som kommit sent igår. Jag kom iväg strax före 10.
Idag har varit lite av en transportsträcka. Som vanligt med fantastiska vyer, hisnande stup och trollbindande skogar men idag generellt sett väldigt lättvandrat. Det har lett till att jag har matat på rätt bra och känt mig nöjd med en lite längre etapp idag. Lunchen (2 varma koppen) tog jag nere vid en högt brusande fors med kristallklart vatten. Alla moln från igår hade blåst bort så det var sol och klar himmel med undantag för några enstaka. Barometern förutspår att det ska hålla i sig. Men det har varit en bitande iskall västlig vind idag, troligen från ishavet och alla toppar över 1000 m har snöhätta nu. Det skulle inte förvåna mig om vi får frostgrader i natt så jag förbereder mig med buff, mössa o strumpor på. Handskar finns inom räckhåll om de skulle behövas.
Idag mötte jag min nederländska vän från de norra delarna. Hon hade sin kompis med sig och gick norrut. Lite kul att vi möttes igen. Jag gick om de båda herrarna och bortsett från en ensamvandrare till är dessa de enda jag träffat på under dagen. Läger har jag slagit vid en sjö och jag är för första gången lite besviken på Grundsten. Hans beskrivning av möjligheten till bra tältplatser här var lite överdriven. Ligger på sniskan inklämd mellan rötter och stenar. Jag hoppas jag slipper punktering. Läggdags 19:30 och jag är helt färdig. Två nätter kvar innan jag är i Jäkkvik.
Det blir mer och mer tydligt att folk vandrar KL inte för att få vara i fred, de gör det för att träffa människor, utbyta historier och jämföra upplevelser. Hanna och Anna var ju sprängfyllda av berättelser och stories om olika öden och frågade mig "Du måste ju ha träffat många?" Och det hade jag ju. Skillnaden är ju att jag inte direkt intresserade mig. Ta de två ensamvandrarna vi alla tre mötte igår. Jag bara hälsade och gick vidare, trots att speciellt han med solhatten SKREK om uppmärksamhet. A&H stannade ju och pratade med dem och kom till stugan med berättelser. Det kan något att lära här, frågan är om jag är redo för det.
Dagens lärdom: Det är inte så lätt att elda använt toapapper som det kanske låter.
Myggindex: I denna vind? 0. (1-2 på kvällen vid sjön)
Naturobservationer:
- Mus i natten!
- Liten groda vid lunchforsen
- Två stora renar som tydligt ville visa att de bestämde.
- Ett 2 kg:s renhorn vid stigen. Det fick ligga.
- Färgskiftningarna i rött blir med och mer tydliga
PS. Liggandes i tältet kom ett par ensamvandrare sent på kvällen (20) och trampade förbi i rask takt. Det förvånar mig att de vandrar så sent på dagen.
| In i landskapet |
| Mäktiga stup |
| Brant på skrå nedför |
| Här ser ut att passa bra... |
| ...som lunchplats |
| En stilla tjärn att avsluta dagen vid |
| Tältet precis bredvid leden |
| Kvällssolen målar i egna färger |


Det var verkligen lättvandrat. En kort knöl att ta sig över på de första hundratals meterna men sedan bredde kalfjäll och dalgången söder om Getryggen ut sig med milsvid sikt tack vare vädret. Men kunde se vandrare framför sig på leden som ett pärlband men också lika många som som slagit paus och bara satt och njöt av det fantastiska framför ögonen. Det var enstaka vad, det var spänger över våtmarker och det var torrstigar över hedar med lappjung vars klockor lyste ljusrosa utmed sidorna.
När vi gick upp kunde jag konstatera att alla linor och pinnar satt på sin plats. Vårt fina Hilleberg Nammatj EX hade gjort sitt jobb med den äran. Efter en stund kröp solen upp över fruntimmersklumpen och på Lottis sida blev det snabbt varmt i tältet. Lika bra att gå ut och medan Lotti tömde liggunderlag och packade sovsäckar började jag koka havregrynsgröt med blåbärssoppepulver. Vi var inte först ur tälten men långt ifrån sist. Folk kravlade ur sina kokonger och man hörde gasolkök brusa lite här och var. Himlen var blå och nästan molnfri och från söder blåste en kraftig vind. När klockan var vart i nio var vi redo att ge oss av och påbörjade den tre km långa nedstigningen till bron igen för att där vika av norrut över fjället. På vägen ner gick vi över ett antal små bäckar och i nästan var och en av dem stod en öring. Det fick mig att minnas när en ganska stor sådan hoppade över min fot vid ett vad på Kungsleden. Det är så häftigt att de lever i dessa miljöer.
Blåhammarens Fjällstation ligger på 1086 möh och är med det Sveriges högst belägna dito. I stort sett alla beskrivningar av JT talar om den långa sega uppförslutan från Sylarnahållet de sista sex km av leden. Jag är inte vän av motlut så jag såg inte fram emot den, speciellt som det avslutade den längsta etappen på resan, 19 km. Det är givetvis individuella upplevelser allt detta men jag tycker ju att man hellre ska "varna" för stigningen till Sylarna, eller än mer den första biten efter bron, då man ska upp över krönet på det första fjället så att man ser Blåhammaren som en silhuettkuliss på toppen av fjället, vansinnigt långt bort och till synes onåbart. Den var brantare, klippigare och på det hela taget mer intensiv. Visst, de sista sex km var långa och bitvis sega, men i några långa stycken gick det plant på skrå så det fanns gott om tid för återhämtning. Mitt tips: var inte orolig för uppförsbacken till Blåhammaren!
På vägen ner från Sylarna möttes vi av en herre på MTB som hälsade glatt, precis som alla andra . När vi sedan var på väg uppför efter bron kom han ikapp och körde om oss istället. Vi var vid det här laget ganska nära krönet och väl dör stannade han för en liten paus och fotografering av sin cykel i det fina landskapet. Vi kom då ikapp honom istället och språkade lite snabbt innan an rullade vidare. Han hade startat med tåg & buss från Åre i morse och skulle cykla JT under dagen. Han påpekade att detta var en enkel led att cykla sett till underlag och liknande och jag försökte käcka till mig genom att påstå att det som väl mest var i vägen här var turister och vandrare. Han menade på att det finns gott om plats för alla och att det trots allt är bra att det kommer folk då den här bygden behöver varje skattekrona utifrån som den kan få. Han själv hade visserligen en ganska tydligt sydsvensk dialekt men kallade sig själv "deltidsbrandkåren" i trakterna så man får väl ge honom lite cred för att tänka på omgivningen och inte bara vara sommargäst.