Bloggar > Skägg på väg

Skägg på väg

Här delar jag med mig av mina upplevelser kring vandring/friluftsliv i stort. Parallellt finns att läsa min nithrintaag.wordpress.com om allehanda idéer och resor i allmänhet.

Kungsleden 2016: Packlista

Har fått frågan om att lista vad jag packar för min vandring på Kungsleden. Här följer en lista, inte minutiöst detaljerad, men för att få ett hum om vad jag har med mig i alla fall.

Jag packar i en Lundhags V8 75+10. Den lilla 10literssäcken (som sitter fast på utsidan av V8) kommer få agera dagrygga vid eventuella utflykter, men också handbagage på flyget upp.

Tioliterssäcken:

  • 4 kartor och kartfodral (265g)
  • Resepapper, kort och kontanter (125g)
  • Litet trebens gorillastativ till videokamera (55g)
  • Extra batterier (2x videokamera, 8x AAA t SPOT + laddare & två extra spännen till ryggsäck) (220g)
  • 2x Extra minneskort, adapter/laddkablar telefon, videokamera & klocka (125g)
  • Dagbok & blyertspenna (375g)

Huvudfack:
  • "Skyddspåse": Myggmedel, skovax, solskydd, extra remmar (620g)
  • DrySack 5 liter: "Frukostmat": Havregryn, kaffe, blåbärssoppa, energibakor (& lite whisky) (1,2kg)
  • Medicinväska: Värktabletter, compeed, förband, voltaren, nässpray, pincett (415g)
  • Tält (Hilleberg Akto) (1,7kg)
  • DrySack 3 liter: Ullstrumpor och tre par Icebreaker kalsonger (715g)
  • Toarulle (100g)
  • DrySack 13 liter: Zip-off-byxor, långärmad skjorta, 2 Icebreaker T-shirt, handduk (1,4kg)
  • Frystorkad mat & varma koppen så jag klarar mig till Saltoluokta (1,9kg)
  • Vätskeblåsa 1,5 liter, tom (120g)
Sidofack 1:
  • Fjällräven regnställ (730g)
  • Sealskinz handskar (125g)
Sidofack 2:
  • Klättermusen dunväst (425g)
  • Fjällräven mygghatt (110g)
  • Merinobuff & Swix-mössa (85g)

Bottenfack:
  • Necessaire: Tandvård, vaselin & bladtvål (190g)
  • Vattentät Schnozzelbak (70g) innehållande:
    • Exped Liggunderlag (490g)
    • Marmont Plasma 15L dunsovsäck i Haglöfs kompressionspåse (1,1kg)
    • Marmont kudde (80g)
    • Underställ (350g)

Övre Topplock:

  • Verktygslåda (475g)
  • Extra glasögon (70g)

Undre Topplock:

  • Kök (530g)
  • Soppåse (30g)
  • Spork (10g)
  • Tändstål, tändare, stormtändstickor (225g)
  • Treben till gas (20g)

Utanpå säcken:

  • Sandaler (750g)
  • Solcellsladdare (140g)
  • SPOT Gen3 (140g)
  • Kåsa (60g)
  • Kamerahållare (115g)
  • Kniv (160g)
  • Kikare (200g)

"På kroppen"

  • Fjällräven vandringsbyxa, kortärmad skjorta, ullstrumpa & merinokalsong (1kg)
  • Bälte (120g)
  • Kompass (55g)
  • Kamera (200g)
  • Videokamera (100g)
  • Bok, Grundsten Kungsleden (300g)
  • Bok, Fjällfåglar (55g)
  • Bok, Fjällflora (170g)
  • Jägarsnus (90g)
  • Stavar (380g)
  • Kängor (1,8kg)
  • Tilley hatt (170g)

Detta ger en ryggsäck som kommer ligga på lite drygt 20 kg. Jag får köpa lite grejer i Abisko (gas bla eftersom man inte får ta det på flyget) så jag får en slutvägning innan jag går. Det är tungt, men jag ska ju långt...

Jag skickar fyra depåer:

Saltoluokta: Mat, lite energikakor, påfyllning whisky

Kvikkjokk: Mat, energikakor, nya kalsonger & strumpor samt ett returkuvert så jag kan skicka hem sånt jag märkt att jag inte behöver.

Jäckvik: Mat och lite mer whisky

Ammarnäs: Sista maten, mer ombyteskläder, footprint till tältet, en ren skjorta att ha till hemfärden, en bok till hemresan, lite hygienartiklar för omgivningens skull, returpaket 2 kg för hemskick av onödigt.

Postat 2016-08-13 18:07 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Kungsleden 2016: Skärrad och lomhörd i natten

Skrivandes detta är det mindre än två månader kvar till avfärd och det börjar bli dags att ta tag i detaljer, samla ihop allt som ska packas, proviantera det sista och förbereda depåer. Planerandet och förberedandet är tveklöst väldigt roligt men jag får ju inte missa det detta i grund och botten handlar om så första helgen i juni var det läge för ännu en träning med ryggsäcken på. Nu skulle även tält och liggunderlag provas på i fält och inte bara i trädgården och på vardagsrumsgolvet. Det blev Bohusleden som föll mig på läppen denna gång och etapperna 8, 9 och nästan hela 10. Enligt deras egna kartor 7,5 + 11,5 + 13,5 km, enligt mina egna mätningar i Movescount 8,1 + 12 + 14,4. Planen var att övernatta i slutet av etapp 9 och att avvika från etapp 10 närmare hemmet. Det hade varit rejält varmt de senaste dagarna men lugnat sig lite inför helgen, tveklöst dock skulle det bli svettigt. Lotti skulle på spahelg i Varberg så det passade bra att hon släppte av mig och min ryggsäck utanför Diseröd innan hon försvann i ett dammoln och jag tog de första kliven in i Svartedalens Naturreservat.

Jag hade packat min nya 40-liters Lundhags Dovre med det jag tyckte jag behövde. En kort tur så jag kunde lyxa till det lite med lite extra mat, tyngre snacks och "för säkerhets skull"-prylar. Tält och sovsäck tog givetvis mest plats men man blir lätt bortskämd med en större säck, inte bara sett till utrymme. Även smådetaljer som remmar, extrautrymmen och finjusteringsmöjligheter är mer begränsade på en liten säck. Nå, cirka 14 kg blev det varav dryga kilo två var vatten i Osprey vätskesystem och flaska vid sidan om.

Etappen som sådan är väldigt fin men också ganska rejält kuperad. Det blev jag varse direkt då det blev en brant stigning upp mot ett hygge bara ett tiotal meter efter start. Gott att få igång flåset ordentligt och det hade blivit en sen (och inte torrlagd) kväll dagen innan så lite fysisk aktivitet var vad kroppen behövde. Att traska genom fin mossig gammelskog med solen strilande ner mellan granstammarna så att allt blir sådär solvarmt grönt är inte det sämsta. Då och då dök en liten sjö eller tjärn upp vid sidan av leden och efter någon timma tog jag min första paus vid Stora Sörsjön. Lite snacks och test av mitt nya Joby-stativ till kameran innan det blev dags att kliva vidare bland klippblock, gamla backstugor och granbarr.

Kartan jag hade med var den som tillhandahålls gratis på Bohusledens hemsida, en grovhuggen pdf. Det finns bättre och mer såväl detaljerade som informativa kartor att köpa, men då det handlade om två dagar och en tydligt uppmärkt led såg jag inte direkt behovet för det just denna gång. Det gjorde att man inte alltid hade uppskattat hur långt ifrån ett etappmål man var och när då och då en tydlig milstolpe dök upp kunde man bli överraskad åt båda håll. Jag trodde till exempel att jag skulle vara närmre Bottenstugan än jag var när magen började kurra efter lite lunch. Kanske berodde det på riktigt branta partier där man på vissa ställen till och med byggt trappor för att över huvud taget möjliggöra passage men jag fortsatte ändå tills jag kom fram. Det kan ju vara något att dra lärdom av i fjällen, att stanna när hungern sätter in, inte vid specifika mål. Det blir nog lättare, då tidsspannet är större, men att lära sig att lyssna på kroppen blir viktigt.

Vid Bottenstugan (där etapp 8 tar slut) var det tydligen familjedag med någon scoutkår så det vimlade av ungar och deras föräldrar medan jag tog av mig kängorna och vispade ihop en liten fruktsoppa och en kopp kaffe på mitt Primuskök. Jag satt väl någon timma innan jag fyllde på mina vattenflaskor i gårdsbrunnen och gav mig av igen. Det hade gått åt mer vatten än jag trodde och jag började fundera på fortsättningen. Jag har inte en speciellt känslig mage, men jag ville ju inte ta vatten ur vilken tjärn som helst heller. Det är ju inte glaciärvatten direkt och på en del sjöar kunde man tydligt se att vattenståndet var lägre än normalt. Min hjärna kalkylerade dock att jag skulle klara mig till kvällen då jag kunde koka vatten för nästa dags strapats.

Efter en dryg timma denna gång var det dags för nästa rast, även detta vid en sjö, Härsvatten. På andra sidan sjön badade och tjoade ett gäng ystra ungdomar som studentikost betedde sig såsom ungdomar gör i början av såväl sommaren som livet. Norrut, i mitten av sjön på dess östra sida och på en lite avsides udde dök ett par upp, gissningsvis för att på så sätt få lite avskildhet på sin badtur. Jag kunde inte ha mer rätt... När jag gick vidare längs med västsidan kunde jag genom lövverket se att det inte bara var bada de ville göra avskilt. Man kan väl säga som så att de såg till att få en helt egen naturupplevelse där på klipporna, bara de två. Trodde de...

Längst i norr tornade sig en klippvägg upp och i skogen gick leden rakt upp på den. Såpass brant så att man till och med satt ut rep för att hjälpa vandrare åt båda hållen. Det var flåsigt så det räckte, men andnöd och svettig panna var ett enkelt pris att betala för den belöning som gavs väl uppe på sagda topp.

Etapp 9 är minst lika vacker och varierande som 8:an, men den är jobbigare. Här är inga omvägar runt branter, det går upp och ner hela tiden och underlaget är sten, rötter och utlagda stockar/stammar. På hela sträckan finns lite spänger här och var men också många ställen där andra vandrare helt enkelt lagt ut grova grenar och liknande över sumpiga kärriga passager. Med tanke på värmen som hade varit finns det anledning att tro att det väldigt sällan torkar upp här någonsin så bra på fötterna är väldigt viktigt. Mot slutet av etappen kom leden ut på en väg. Inte en riktig väg men inte heller en skogsväg. Det var lös sand och grus, nästan som att gå på en sandstrand och det dammade rejält. Vägen såg "ny" ut och bristen på tydlig markering av leden är väl också ett exempel på det. Nu är det ju inte svårt att följa en väg, men det hade varit sträckor på väg tidigare med plötsliga pilar in i skogen igen så när man inte sett en orange prick på ett tag började man ju fundera på om man missat något sådant.

När jag kom fram till min tänkta rastplats vid Stora Hästevatten hade jag nästan avverkat 20 km och klockan var strax efter 19:00. Här fanns en "fast" lägereldsplats och till och med ett par soptunnor. Jag satte mig vid sjön, fräste upp lite korv, blandade i ravioli och parmesan och njöt av ensamheten i naturen. Började fundera på om det fanns en risk att sommarystra ungdomar skulle komma till platsen för att partaja men insåg att det var inget jag kunde göra något åt. Jag tvättade fötterna i sjön, satte upp tältet och packade ihop inför natten. Liggunderlaget från Exped blåstes upp med hjälp av påsen men av någon anledning fick jag för mig att lägga det med huvudändan åt vänster sett från öppningen. Det har ju ingen principiell betydelse som sådant, men då det är den högra delen som öppnas blir helt enkelt i- och urklivande lite mer bökigt så som jag gjorde det. Man lär sig hela tiden.

Det hade svalnat något, men var fortfarande varmt. Jag la mig ovanpå sovsäcken fullt påklädd men tog snart av mig det ena efter det andra. Svetten dröp och att krypa in i säcken var inte att tänka på. Fåglarna tjattrade, asplöven rasslade, änderna flaxade. Jag började väl tänka att jag nog inte kommer att somna strax innan jag gjorde det. Ljuset dröjde sig kvar till cirka 23, djurlivet tystnade och rätt som det var insåg jag att det var lite svalt och jag kröp ner i säcken. Ingen ska påstå att jag hade en ostörd sömn den natten men när det som störde mest var storlommen som tjöt över sjön eller nattskärran som knarrande ekade i natten kan jag inte klaga. Inte heller det tassande och nosande djur under småtimmarna (räv?) som passerade utanför tältduken hamnar på minussidan måste jag säga, även om jag erkänner att jag började fundera på om jag verkligen packat ner maten ordentligt...

Det blir ju sällan sovmorgon i tält. Jag avsåg att få i mig frukost och traska på men då solen inte riktigt kom åt där jag hade mitt läger var knotten de enda som fick i sig något på morgonen. Jag bestämde mig för att packa ihop och äta morgonmålet efter en stunds vandring istället. Jag blev snabbt varm och i kombination med mina redan svettiga kläder hjälpte inget myggmedel i världen. Jag var ett veritabelt smörgåsbord så till slut stod jag där i min regnjacka (en av de onödiga sakerna jag packat ner) med huvan tätt åtsnörad och fällde tält och packade ryggsäck. Jag blev inte mindre svettig av det... Runt 07:00 var jag på väg igen.

Jag hade trott att gårdagens kuperade terräng skulle göra benen rastlösa under natten, något ni kan läsa om här i min roman om Fjällräven Classic (halvägs ner på sidan, direkt efter bildsjoket). Likaså kan man tycka att benen skulle vara lite svårstartade på morgonen dagen efter men båda dessa farhågor kom på skam. Jag kände inget under natten och visst var man lite seg på morgonen men inte alls i förhållande till föregående dags ansträngning. Jag kan bara konstatera att det idoga konsekventa tränande på gym av ben och bål har gett resultat. Visst var det jobbigt när man gick där i branterna, men benen tog aldrig slut, ett riktigt gott kvitto.

Efter cirka fem kilometer blev det frukost vid Västersjön. Sjön är en dricksvattentäkt, men intill den vassiga stranden står ändå vattnet lite still så det blev allt att fylla på flaskan och stoppa i en reningstablett, något jag även gjort igår kväll och i morse eftersom törsten var stor. Primus fram och gröt på kok. Denna gång tände inte köket på första klicket, men det var väl inte något konstigt, eller? Testade ett tips jag hört om i podcasten Färd om att ha blåbärssoppepulver i gröten för att få en krämigare konsistens och därmed slippa jobba med mjölkpulver. Jag gjorde nog inte rätt eftersom det blev stabbigt och inte vidare krämigt. Mer vatten, gärna sötat pulver nästa gång och att inte glömma att salta gröten är nog bra tips, jag får prova mig fram. Så var det dags för morgonkaffe och nu tände inte brännaren alls. Jag höll på länge, men icke. Köket är använt max fem gånger, det här var inte bra reklam för Primus. Som tur var hade jag mitt tändstål med mig, så jag fick mitt kaffe, men det där var inte bra. Inte alls.

Frukostställe. Inte tråkigt alls.

Etapp 10 har väldigt lite av det de båda tidigare etapperna kan skryta med. Här är det mycket mera vandring på väg, det är kalhyggen och sumpmarker och ansträngande även mentalt, just eftersom det inte finns speciellt mycket visuellt att hämta krafter från. Det finns, men den övergripande känslan är att det är tråkigare helt enkelt. Nu hade jag ju redan gått en halvmil före första paus så jag siktade på nästa efter någon timma till eller så. Det skulle finnas ett vindskydd som jag tänkte kunde bli bra men som jag påpekade tidigare var kartan inte tillräckligt detaljerad för att ge en bra bild av hur långt det var dit. Detta resulterade i att stinten efter frukost blev lite för lång. Kombinerat med topografin var det inte helt klokt. Jag hittade till slut vindskyddet, för tillfället ockuperat av fyra tyskar som tydligen hade övernattat där och nu höll på att packa ihop för att ge sig av. Klockan var nu 11:30 och då jag varit igång sedan tidigt kändes det lite märkligt att vänta tills det är som varmast innan man ger sig iväg. Jag satt kvar en stund efter att de gått, speciellt som de gick norrut även de, ville inte riskera att komma ikapp dem.

Min tidplan var nu lite på sniskan och jag bestämde mig för att efter pausen ta mig hem och helt enkelt ta lunchen hemma. Planen var att vika av från Bohusleden efter att ha passerat St Gunnarsvattnet och ta mig medelst grusvägar hem till Lilla Edet. Det visade sig inte bli så lätt. Där jag skulle ta av var mitt i ett kalhygge vilket gjorde den mindre skogsstigen jag letade efter svår att hitta. Innan jag visste ordet av hade jag kommit lite för långt norröver och var ute på grusväg och för långt gången för att vända om. Detta resulterade i sin tur att jag fick gå de sista sex km på asfalterad landsväg under gassande sol. Asfalten blödde och jag kände hur staven klibbade fast på sina ställen. Fötterna brände, jag tog en paus i skuggan men när jag kom hem var sulorna inte glada på mig. Det var som eldar i mina kängor och att sänka ner fötterna i ett kallt fotbad kan ha varit den bästa känslan på denna sida julafton.

På det hela taget är jag dock väldigt nöjd med dessa två dagar. Utrustningen fungerade som tänkt, (bortsett från köket då som sedermera lämnats in på Naturkompaniet som skickat iväg det och reparerat det, återstår att se om det håller fortsatt) kroppen höll med bravur och känslan av att vara ute ensam och trava infann sig snabbt och gav ett kontemplativt lugn som är svårslaget. Riktigt skönt och sommarens vandring har aldrig känts mer rätt.

Om du är intresserad av detaljer och siffror kan du här se info om första respektive andra dagen.

Jag filmade 85 minuter men har här komprimerat det till cirka 13:

Postat 2016-06-20 10:55 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Kungsleden 2016: Alla hjärtans vandring och tester

Förra året när det var dags att fira konsumtionsdagen den 14 februari tog jag och den bättre hälften en dags vandring i skogarna hemmavid. Det blev en heldag med såväl fika som swag i skogen:

I år, med mitt förestående äventyr i sommar, bestämde vi oss för att göra om det. En annan runda i år och nu skulle lite utrustning testas samtidigt. Inte hårdtestas, det handlade mer om funktionalitet och att lära sig hur grejerna beter sig, inte helt oviktigt. Det vi plockade med oss var:

- Klocka: Suunto Traverse

- GPS Nödsändare: SPOT GEN3

- Vandringsstavar: Black Diamond

- Gas-kök: Primus Express

- Handskar: Sealskinz

- Videokamera: Sony HDR-AS 100 & RM-LVR2

- Fäste videokamera: Sony VCT-BPM1

Det skulle visa sig att några grejer funkade precis som tänkt, annat inte riktigt så... Häng med!

Klockan är som jag beskrivit en tämligen modest vandringsklocka. Den har många funktioner jag aldrig kommer använda men de många möjligheterna till inställningar gör att jag får vad jag behöver. Nu ville jag låta den positionera mig varje minut och rita upp rundan. Allt fungerade som tänkt bortsett från en sak: autopaus. Den är inställd på att pausa registrering om hastigheten sjunker under 3 km/h och det funkade som sådant. Tanken är givetvis att du efter en runda ska kunna se hur lång tid du faktiskt var igång, snitthastighet under rörelse och liknande utan att behöva komma ihåg att pausa om du stannar och kissar, fixar käk eller bara njuter av utsikten. Problemet är att om du går i lite terräng är det lätt att komma under den hastigheten, speciellt i kraftigt motlut. När vi gått denna runda som vi visste var minst nio km visade klockan bara dryga 3,5. Så den funktionen stänger vi av i vandrings-mode, den passar bättre på löpning.

GPS-sändaren var helt otestad. Tanken är, som jag beskrivit förut, att den dels kan användas för nödanrop vid kris, dels positionerar den mig och jag kan sända förinställda meddelanden med en knapptryckning. Dessa meddelanden kan jag styra till mail, sms och/eller twitter/facebook. Man sätter dessutom upp en "share-page" som man kan dela ut på blogg, till kompisar eller som man känner. Man kan skicka två olika meddelanden, "Check In/OK" och "Custom". Enligt beskrivningen är det senare en bra grej att använda till den närmaste familjen medan det förra mer är för info/skryt. Det fungerar i sig precis som aviserat, men ett par saker lärde jag mig. För det första, det är viktigt hur man utformar meddelandet som går ut till mail och twitter. Gör man inte det är det risk att det inte framgår tydligt vad det som postas eller kommer in i inkorgen. Det andra är att båda meddelanden går till twitter, inte bara det "allmänna". Det som föreslogs skulle användas till närmast sörjande gick inte att koppla loss från twitter vilket alltså innebär att det inte är någon som helst skillnad på de två. Jag har påpekat detta för supporten, de svarade att jag uppfattat det hela korrekt och rekommenderade mig att koppla bort twitter innan jag skickar "custom". Intressant eftersom poängen med denna är att man har den för att man troligen befinner sig där man saknar mobiltäckning...

Nå, för övrigt var det som tänkt. Den positionerade mig var tionde minut och det kan man se på den delade kartan. Det verkar dock som att positioneringarna försvinner efter en vecka här, vi får väl se. Här kan man se positionerna, samt de olika meddelanden jag skickat.Jag kan också exportera informationen och skapa mig en googlekarta av detta, att ha senare, eller som arkiv eller nåt, men som ni kan se behöver den jobbas lite med...

Vandringsstavar hade jag visserligen sedan tidigare, men jag ville ha ett par som dels var lättare, dels om var enklare att transportera. Valet förr på Black Diamond Distance Carbon FLZ. Väger endast 365g och är som ni kan se via länken ovan tredelade. De är av kolfiber som givetvis låter fräckt men som killen i butiken sa: "Alla stavar som fastnar i en klippskreva knäcks om du fortsätter gå..." Det följer med utbytbara spetsar och även om jag hoppas slippa is i sommar är det ju bra att ha. I butik tyckte jag att den tredelade konstruktionen gjorde att staven kändes lite "rickig" när man satte ner den och vickade lite på den. En tvådelad eller en teleskopstav har givetvis inte samma bekymmer. Men det ska sägas att vid användning i skogen var det inget som märktes av alls. Stabila och pålitliga när man väl vant sig vid att de knappt väger något alls... Enda saken jag kunde reagera lite på var handlovsremmarna, jag hade svårt att få dem att sitta naturligt och bra. Blir till att testa och prova olika inställningar.

Köket jag valde att köpa till slut efter en del kollade och funderande var ett Primus Express Stove Set. I lådan finns själva brännaren med hållare för kastrullen, ett vindskydd, en 1-liters kastrull med plastlock (som kan användas som durkslag) samt en plastinsats att använda som uppläggning eller som i vårt fall för att dela på maten. Jag funderade på att skaffa ett MSR Reactor också, den verkade vara lite mer effektiv och utrymmeseffektiv, men då begränsas jag till kastrullen och dessutom är lågan svår att reglera, det är fullt spjäll eller inget. Primusköket väger 449g utan gasbehållare (som får plats i insatsen när den är packad) och tar inte med plats än en stor grapefrukt. Typ. Vi hade med oss en burk Felix Gulashsoppa ut, monterade ihop köket, hällde i soppan, tände på gasen och ställde dit kastrullen. Jag skojar inte, det var HETT inom tre minuter. Sjukt nöjd med effektiviteten på den! Kommer funka skitbra både att göra gröt på och att bara koka upp vatten till frystorkat. Jag filmade det hela, men tyvärr kan jag inte visa det, mer om det nedan...

Behovet av bättre handskar blev klart när jag testade regnstället i en av vinterstormarna. Våta handskar när det blåser gör ingen glad. Helst hade jag velat hitta ett par som hade såväl Windstopper som Gore-Tex i sig. Det har dock visat sig att det inte är lätt att leta på nätet efter sådant, specifikationsdetaljerna från en handske till en annan varierar så mycket så att det är omöjligt att jämföra. Och en handske vill man prova, de storlekarna är knepiga. 10? XL? I butiken blev jag rekommenderad Sealskinz All weather Cycle XP Glove. En cykelhandske, visst (den är vadderad i handflatan), men 100% vattentät. Ingen windstopper, då fick det bli skidhandske och jag var ju ute efter en smidig handske att dra på mig om vädret så kräver. Jag valde L även om kanske XL gick lättare på handen, men jag gillar en handske som sitter tight. Trots den mindre storleken är fingrarna dock lite långa... Dessutom, när jag borstade bort snö på en skylt vi skulle läsa på i skogen kunde jag ge mig fan på att jag kände vätan gå igenom fingertopparna. Jag lyckades inte replikera det, det ska testas ordentligt under vattenkran här hemma. Och attan vet om man inte ska ha en vindtät i alla fall. Jag är varm av mig och en våt handske kan vara ok ändå, om den är vindtät, känns det som.

Min videokamera har jag haft ett tag nu, jag kan den och vet att jag är nöjd med den. Nu skulle jag testa den tillsammans med ett ryggsäcksfäste jag skaffat, så man slipper plocka upp den varje gång, bara att trycka på knappen, liksom. Till kameran har jag en sorts "fjärrkontroll" som i grund och botten är en liten skärm jag kan ha på handleden och där se vad som syns i sökaren, starta/stoppa, samt göra lite basinställningar. Fästet till ryggsäcken är av kardborretyp tillsammans med ett fäste som gör att man kan vinkla kameran i fyra olika riktningar. Tillsammans med handledsfjärren är det lätt att se till så horisonten är hyfsat rak och att vinklingen upp/ner är korrekt. Det var smidigt att använda, men för att spara batteriet slår kameran av sig efter en stund och det innebar att jag före varje tillfälle måste "väcka" den med en knapptryckning, vad jag kan se går inte det att göra från handleden. Jag måste alltså ändå trycka på själva kameran... Dessutom går handledsskärmen också i viloläge efter en stund, även om jag filmar, så kör jag en längre sekvens måste jag väcka den för att kunna avsluta inspelningen. Sånt bök är jag inte ute efter, jag får lusläsa instruktionerna och se om jag kan komma runt det.

   


Det stora problemet med kameran kom dock på väg till vår lunchrastplats. Jag filmade under promenaden och rätt som det var hörde jag att kameran stängde ner inspelningen själv. Jag tänkte väl att jag kanske kommit åt avtryckaren på handleden och startade bara upp den igen. Jag fortsatte filma under resten av turen samt att ta kort, men när jag kom hem upptäckte jag att INGET efter den händelsen fastnat på minneskortet och den sekvens som avbröts var skadad och gick inte att visa. Jag testade igen, kameran beter sig som att den filmar, men inget fastnar. OK, så något har hänt med kortet då? Formaterar om kortet. Det går inte. Vare sig sittandes i kameran eller i en separat kortläsare. Dra. Åt. Helvete. Visst, det är tur att jag upptäcker det nu, att jag inte går fyra veckor på fjället och bara tror att jag filmar, men frågan är om det är kortet eller kameran som felet ligger på. Just nu är det ju kortet, visst, men tänk om det var kameran som gjorde det? Lyckligtvis är det mindre än två år sedan den införskaffades och det var på NetOnNet, så det får bli att åka dit och be dem titta på det. De är aldrig krångliga med klagomål eller reklamationer. Håll tummarna!

Nå, på det stora hela taget var det en mysig dag. Det är härligt att vara ute och att få fira Alla Hjärtan med mitt hjärtas dam gjorde givetvis det hela lite extra speciellt. Som ni kan se på filmen nedan fick Lotti en kompis utöver mig med sig på denna vandring, men efter att jag tröttnat på att han hängde henne i hasorna och gned sig skällde jag ut honom och han sprang då till skogs och kom aldrig mer igen... Vi forcerade en brant stigning till en utsiktsplats och även om solen väntade till de sista 20 minutrarna med att bryta igenom molntäcket är Göta Älv-dalgången en vacker syn från ovan. Dagarna efteråt gjorde sig vaderna påminda, så låt oss hoppas att vädret vänder nu så vi kan ut och nöta mer på helgerna.

Planeringen går vidare, kul att du hänger med. Koppla nu av med en liten morgenspatziergang i Utby:

Postat 2016-02-18 07:35 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera