Klockan var strax efter halv ett när jag beslutade mig för att ta bilen upp till Kilsbergen och gå Göljestigen. Jag hade redan för ett par helger sedan tänkt gå slingan, och nu skulle det bli av. Sträckan är endast 5 km så det skulle vara snabbt avklarat.

Väl framme vid vändplatsen vid Havregruvan tvekade jag. Klockan var efter två och det började redan bli lite skumt där uppe i det täta diset, men jag knallade iväg. Det är ju till en början ganska lätt terräng, och jag kunde ju faktiskt vända om det skulle bli för mörkt.

Väl framme vid stora Överhänget skulle jag gå från grusvägen in i skogen på Bergslagsleden. Jo, där i skogen var det väldigt mycket mörkare, men jag tänkte att jag är ju snart halvvägs så jag fortsätter. När jag kom fram till vindskyddet vid Göljan insåg jag att detta skulle komma att bli riktigt mörkt. Tur att jag hade GPS.

Skymmning vid Göljan

Strax efter Göljan viker Göljestigen av in i än tätare skog och vad som tydligen kallas gamla vägen. Det stod så på en infoskylt. Och nog var den gammal alltid. Undrar just hur lång tid en färd längs den vägen tog på den gamla goda tiden.

Göljebäcken forsar och far en hel del där ute i skogen. Där i den mörkare delen av skymmningen irrade jag runt och sökte stigen. Jag hade ruttplanerat, men just denna del av Göljestigen hittade jag inte så bra info om. Ibland stötte jag på en vägvisare fast däremellan gick jag genom sump och sly. Det ska bli intressant att gå sträckan i dagsljus.

Jag är inte mörkrädd, men jag slog bort en och annan ruskig tanke om ilskna vildsvin, och hungriga vargar. Visst var jag vilsen där ute i mörka skogen, men det var samtidigt otroligt spännande.

Se kopplad tur: Göljestigen