Trailern och resan bakom filmen >>>

Om du gillar den, gör mig en tjänst: gilla och dela den. Tack! Att skapa en dokumentärfilm är en sak, att få den publicerad en annan, och att den blir viral ytterligare en tredje.

Efter äventyret: Livet efter rekordet

Det har gått drygt 1,5 månad sedan jag blev förste svensk att sätta fartrekord på Norges 377 toppar över 2000 meter. Sedan dess har jag inte haft en ledig stund. Efter 68 dagars "semester" har jobbet kallat, och min kropp har behövt rehabilitering för att orka. Jag vaknar fortfarande kl. 04.00 på morgonen, redo att ta på mig fuktiga kängor och ”beta av” ännu några toppar. Jag har ännu inte helt acklimatiserat mig till vardagen, och kanske vill jag inte det heller. Jag saknar bergen – det gör jag nästan alltid.

Att göra dokumentärer: Från idé till distribution

Hur gör man dokumentärer, vad kostar det och hur får man dem distribuerade? Jag började göra film som nioåring och har varit både bakom och framför kameran, samt suttit i exekutiva rollen där jag distribuerat film på bio. Resan har gått från min första film, Action in Miami III (en klassisk Miami Vice-tolkning med ketchup som blod och mjöl som knark), till skräckparodin Evil Fred, expeditionen Mt. McKinley (bestigning av Denali), historisk dokumentär som Mysteriet på Everest (om Mallory-mysteriet – vem var först på Mt. Everest?) till biofilmen The Summit (om tragedin på K2 år 2008) och distribution av prisvinnaren Dawn Wall, Oscar-vinnaren Free Solo samt Oscar-shortlistade Apollo 11 på bio i Norden.

Min kärlek till film har alltid gått hand i hand med äventyrandet. Någon har sagt att ”syns man inte så finns man inte”, och att mobiltäckning på Mount Everest topp är en stor anledning till att vissa klättrar. Jag har aldrig förstått det. Jag brukar fråga de som vill ha tips om klättring: ”Om du inte fick säga något till någon om din klättring, skulle du fortfarande göra det?” De flesta säger nej. För många är bekräftelse och att dela upplevelsen en stor del av livet. Själv föredrar jag att ”dansa som om ingen såg” och att synas har varit ett nödvändigt ont för att behaga sponsorer. Dock uppskattar jag utrymmet när jag får möjlighet att bidra och stärka människors tro på sig själva och anta utmaningar. Mitt Norge-äventyr var för att bevisa för mig själv, ingen annan, att jag fortfarande kan. Bergen lockade mig, och jag ville tillbaka efter år av skador, sjukdomar och knäartros som hindrat mina drömmar. Jag ville göra revolt, ta tag i livet och känna mig levande igen – vinden mot ansiktet, och få, ja, stryk.

Tekniken och utmaningarna bakom kameran

När jag började filma äventyr var det omständligt: dyra och tunga kameror, ofta två stycken – en SLR-kamera för diabilder och en HD-kamera med kassettband. Den vanligaste frågan är ”Hur klarar sig batterierna?” Det är aldrig ett problem om man förvarar batterierna nära kroppen och håller dem varma. Den verkliga utmaningen är fukt, särskilt på linsen. In och ut ur tält och jacka gör att det bildas kondens. En försluten plastpåse brukar hjälpa.

Numera är bildkvaliteten på en smartphone långt bättre än vad jag hade på K2 år 2008. Då var jag först i världen med att filma K2 i full HD med en SONY EX1, som vägde runt sex kilo med batteri och mikrofon. Sherpas kallade mig galen för att jag bar så mycket, vilket jag tog som en komplimang.

Midtre Stølsnostinden - 2,001m

Norway2000-projektet: Dokumentationen i praktiken

Under mitt #Norway2000projekt filmade jag med DJI OSMO 4 actionkameror, DJI Mavic II (notera att reglerna för drönare är strikta – respektera dem) och Google Pixel 9 Pro i 4k. Kravet var att kamerorna skulle vara lätta, små och lättmanövrerade. Med tanke på att jag och mina sju kamrater rörde oss mellan 12–22 timmar dagligen, tusentals höjdmeter och ibland ett marathon i terräng, fanns det inte tid för stativ, riggning och manuell vitbalansering. Det var point-and-shoot.

Jag hade inget avancerat produktionsbolag, inget stort team och ingen miljonbudget. Det var jag, ibland mina kamrater som filmade/fotade, och norska äventyraren Sindre Kolbjørnsgard som dokumenterade. Målet var att klara projektet på ett år, men när jag nått 298 toppar och avklarat de mest tekniska topparna, de 36 topparna i Hurrungane på 3 dagar, insåg jag att rekordet på 73 dagar kunde slås. Med 2,5 vecka kvar höjde jag tempot och satsade allt.

Berättelsen i trailern: Det mänskliga och unika

Resultatet i trailern är en berättelse som är mer än bara norska fjäll. När du gör en dokumentär är det viktigt att berätta det mänskliga, det som berör, och gärna med en unik vinkel. Min synopsis för When the Mountains Call Again är:

Efter fyra brutala försök på K2 – världens dödligaste berg – verkade Fredrik Sträng dömd att hänga in isyxorna för gott. Skuggad av tragedin 2008, där elva liv släcktes, och med läkarnas varning om att artros och ett försvagat immunförsvar innebar slutet för både löpning och klättring, stod Fredrik vid ett vägskäl: byta Gore-Tex mot kostym – eller resa sig som en Fenix och trotsa varje gräns.

När bergen kallar igen följer Fredriks förvandling – från stamcellsbehandlingar, fasta och hård träning till en 68-dagars odyssé över Norges 377 fjäll över 2000 meter. Han konfronterar den brutala sanningen om åldrande och skador. Men med varje topp lär han av andra legender att mod och passion kan överträffa både tidens gång och kroppens bräcklighet.

Detta är lika delar rått äventyr och intimt porträtt – en känslomässig berg-och-dalbana, ett lopp mot både klockan och själens gränser. Kommer Fredrik klara sitt livs största bestigning? Och vad innebär det egentligen att jaga en dröm när världen säger att din tid är ute?

Hellstugutinden

Dokumentären som comeback och inspiration

Denna dokumentär handlar om comeback, kärlek till äventyret, att aldrig ge upp och revolutionerande stamcellsbehandling som återbildar brosk och gör det möjligt för mig att springa igen. Bara tanken på detta får mina ögon att tåras. Löpning och att röra mig smidigt över bergen är det jag älskar mest, det mitt hjärta bultar för och som får mig att vakna på morgonen och vilja kämpa vidare.

Att skapa film på egna villkor

Ingen av mina dokumentärer har haft förhandsförsäljning, flashiga produktionsteam, ekonomisk uppbackning från stora outdoor-märken eller TV-kanaler. Jag har satsat egna pengar, tid och energi. Det rekommenderar jag dig också. Steven Spielberg fick en gång frågan vad som krävs för att göra film: ”En telefon räcker!” Du har en telefon med kamera! Om du ska skaffa något mer rekommenderar jag DJI-mikrofoner för bra ljud, en laptop med minst 16 GB RAM, SSD-hårddiskar, stor skärm, hyfsat grafikkort och gratisprogrammet DaVinci Resolve för redigering. Du kan även skapa royaltyfri musik med billiga AI-abonnemang. Skapa ett YouTube-konto, publicera det du gör, engagera dig med din publik – och har du ingen, försök marknadsföra i grupper på nätet utan att bryta mot communityregler. Som Arnold Schwarzenegger säger: ”You have to break some eggs to make an omelette.”

På väg mot Veobreahesten Østtoppen - 2,148m

Vad återstår?

70% av arbetet med When the Mountains Call Again är klart. Det som återstår är förhoppningsvis drönarbilder över Jotunheimen (vilket kräver särskilda tillstånd), intervjuer, animationer och grafik. Men det viktigaste av allt är: ett manus. Jag kan inte nog understryka hur viktigt ink on paper är. Du kanske tänker, ”men hur kan man veta vad som kommer att hända när man dokumenterar? Blir det inte som det blir?”. Alla mina expeditioner jag åkt på har jag haft en Shooting-list. Det är en lista på bilder, dvs. sekvenser som jag måste filma för att kongruent kunna berätta historien, så att den får en röd, sammanhängande tråd. Om jag missar dessa bilder så blir filmen styltig och upphuggen. Du måste få en snyggt ”flow” i filmen genom att berätta storyn från A till B. Så sätt dig ner och börja skriv innan du drar iväg på ditt äventyr. Ställ dig kraftfulla frågor såsom: 

1.      Vad vill jag berätta?

2.      Vad är den mänskliga vinkeln i storyn?

3.      Vad är konflikten i min berättelse?

Slutskedet av produktionen och det avgörande manusarbetet

Arbetet med When the Mountains Call Again har nått cirka 70%, men flera viktiga moment återstår innan filmen är helt färdigställd. Det som fortfarande måste genomföras är bland annat att fånga drönarbilder över Jotunheimen, vilket kräver särskilda tillstånd. Utöver det behövs ytterligare intervjuer, animationer och grafik för att fördjupa berättelsen och förstärka filmens visuella uttryck.

Det mest centrala steget som kvarstår är dock att skriva ett genomarbetat manus. Betydelsen av att ha ”ink on paper” kan inte nog understrykas. Även om dokumentärfilm ofta innebär oväntade vändningar, är det viktigt att ha en tydlig plan för vilka sekvenser och bilder som måste fångas för att berättelsen ska bli sammanhängande. Genom att använda en så kallad shooting-list – en noggrant utarbetad lista över nödvändiga bilder och scener – säkerställs att historien får en röd tråd och att filmen får ett naturligt, flytande berättande. Utan denna förberedelse riskerar resultatet att bli styltigt och fragmenterat.

Øst for Søre Smørstabbtinden - 2023m

Att hitta berättelsens kärna och konflikt

Innan inspelningen startar är det avgörande att reflektera över berättelsens syfte och innehåll. Ställ dig själv frågor som: Vad vill jag berätta? Vad är den mänskliga vinkeln i min historia? Vad är berättelsens centrala konflikt? Konflikt utgör själva hjärtat i all dramaturgi. En berättelse utan motstånd och utmaningar engagerar sällan publiken. I When the Mountains Call Again är konflikten tydlig: kampen mot långvarig sjukdom och skador, att motbevisa läkares domar och att trotsa fysiska begränsningar. För att publiken ska investera sig känslomässigt måste de kunna relatera till utmaningen som skildras. Därför är det viktigt att identifiera och lyfta fram teman som lockar och engagerar.

Klippning – från råmaterial till färdig film

Klippningsarbetet är en av de mest tidskrävande faserna i filmproduktionen. Här gäller det att metodiskt gå igenom allt filmmaterial, sortera klippen efter ämne – såsom intervjuer, klättring, bilder från basläger och drönarfilmer – och identifiera eventuella luckor i berättelsen. Genom att filma med tydlig intention under inspelningen blir klippningen både enklare och effektivare. Att strukturera filmen i tre akter skapar en tydlig ryggrad i berättelsen.

Tre-aktsstrukturen: Filmens ryggrad

·         Akt 1: Uppbyggnad (Början) – Här introduceras huvudkaraktären, filmens miljö och det normala tillståndet. Akten avslutas med en utlösande händelse som sätter igång berättelsen och tvingar huvudpersonen ut ur sin trygghetszon.

·         Akt 2: Konfrontation (Mitten) – Den längsta delen där konflikten trappas upp och huvudkaraktären gång på gång misslyckas i sina försök att lösa problemet. Här byggs dramatiken upp till berättelsens mörkaste punkt, där allt verkar förlorat.

·         Akt 3: Upplösning (Slutet) – I den avslutande akten använder huvudpersonen de lärdomar som samlats under resans gång för att möta den slutgiltiga utmaningen. Här får berättelsen sin upplösning och alla trådar knyts ihop.

På väg mot Sokse

Den sista finslipningen – testvisning och feedback

När filmen är färdigklippt återstår det viktiga arbetet att testa den på en publik. Det är avgörande att välja testpublik som ger ärlig och konstruktiv feedback – helst personer utanför familjen, som kan motivera sina åsikter och bidra med konkreta förbättringsförslag. Sådana ”rare gems” är värdefulla och bör uppskattas.

Att nå ut med filmen

Efter allt slit är det viktigt att filmen faktiskt får en publik. Plattformar som YouTube är gratis att använda och kan nå en bred publik. Skapa gärna korta reels eller teasers som fungerar som aptitretare och lockar fler att titta. Dela filmen och dess extramaterial i relevanta forum och grupper för att sprida budskapet. Kom dock ihåg att yttre faktorer, såsom väder eller konkurrens från andra filmer, kan påverka resultatet – ibland är det utom din kontroll. Till exempel när jag distribuerade filmen Apollo 11 i Norden. Den gick bra i alla länder förutom Sverige. Varför? Därför att utanför min kontroll så visade SVT en ANNAN dokumentär som hette exakt samma, Apollo 11, veckorna innan biopremiären och folk trodde att det var samma film! Jag fick då i stället utmaningen att förklara att det var en annan film jag satte upp på bio i stället för att berätta om att filmen hade fått 5/5 genomgående i betyg världen över. Suck... Ibland är Murphy där och ställer till det. Allt du kan göra är ditt bästa och att anpassa dig.

Reflektion och nästa steg

När äventyret är avslutat och merparten av filmandet samt trailern är klar, börjar nästa utmaning: att hitta finansiering för att färdigställa projektet. Finansiering är ofta svårare att säkra än själva expeditionsarbetet, särskilt om man inte har lång erfarenhet eller etablerat rykte. Mitt råd är därför att försöka finansiera projektet själv och be om hjälp från nätverket, gärna genom gentjänster. Ta varje projekt som en möjlighet att utvecklas och se motgångar som lärdomar på vägen.

Till sist: om du uppskattar min trailer på YouTube, visa det genom att gilla, kommentera och dela – det hjälper mig att fortsätta dela kunskap och skapa nya filmer. Ta chansen att själv bege dig ut och skapa en 30 sekunders story med tre akter till dina sociala medier redan i helgen. 

Se trailern här >>>

Lycka till!

Om Fredrik Sträng: 

Fredrik, har bestigit sju av jordens fjorton 8,000m toppar, satt ett Guinness världsrekord i klättring (Officiella 7 Summits och som förste svensk), Sveriges manlige äventyrare två gånger, medlem i anrika The Explorers Club och föreläser om ledarskap, kommunikation, beslutsfattande och krishantering. Han är även auktoriserad klippklätterinstruktör. I somras satte han ett nytt världsrekord i klättring - Norges 377 2000-m fjäll på 68 dagar.

Tack till mina sponsorer:

#zinzino_partner #zinzino #HillebergtheTentmaker #Hilleberg #Suunto # SuuntoVertical #AdventureStartsHere @suunto #ecoflow #powerstation #solargenerator #solarpowerbank #äventyr #solenergi #solarpower #teampixel #google #pixel @group.boston #bostongroup #teamboston @granitbiten @dacarla.se #glutenfri