Beställ bilijetter till Girl Climber här >>>
Du har varit där.
Du sitter i en biosalong eller föreläsningssal. Ljuset tänds. Folk börjar resa sig ur stolarna. Och du känner hur energin nästan kokar i kroppen.
Tankarna snurrar:
Nu ska jag börja träna igen.
Nu ska jag göra den där expeditionen.
Nu ska jag sluta skjuta upp saker.
Nu ska jag förändra mitt liv.
Det är en fantastisk känsla.
Men den är också farlig.
För inspiration är lite som ett tomtebloss.
Det sprakar. Det lyser. Det känns nästan magiskt. Men efter några sekunder är det över. Det är kallt. Och allt som återstår är en tunn ståltråd.
Jag har sett det där tusentals gånger. Efter en föreläsning kommer människor fram och säger:
“Fredrik, nu ska jag också göra något stort!”
Och jag tror dem. Just då menar de det verkligen.
Problemet är bara att inspiration sällan överlever vardagen.
När man kommer hem, öppnar mejlen, tvättar kläder, lämnar barn på träning, betalar räkningar – då svalnar tomteblosset snabbt.
Så vad gör man egentligen med all inspiration?
Det är en fråga jag själv har brottats med många gånger.
Inspiration startar saker. Disciplin avslutar dem.
När jag bestämde mig för att klättra alla Norges 377 toppar över 2000 meter trodde många att motivationen måste vara enorm.
Och visst, i början var den det.
Det är alltid lätt att känna inspiration när man står på startlinjen.
Men efter några veckor händer något.
Kroppen börjar värka.
Vädret blir sämre.
Kartan visar fortfarande hundratals toppar kvar.
På dag 46 stod jag till exempel inför en massiv glaciärspricka som blockerade vägen upp mot Leirhøe. Det kändes som ett totalt stopp. Ett sådant ögonblick där man börjar tänka: det här kanske inte går ändå.
Men där och då spelar inspiration ingen roll.
Det enda som betyder något är disciplin.
Att fortsätta.
Att ta nästa steg.
Att acceptera att stora mål inte vinns i eufori – de vinns i vardag.
Under projektet klättrade jag bland annat toppar som Skagsnebb, Hurrbreatinden och Loftet i Jotunheimen.
#Norway2000project SoMe
Det låter romantiskt när man läser det så här i efterhand.
Men verkligheten var oftast ganska enkel:
Vakna.
Äta.
Packa.
Gå uppför.
Gå ner igen.
Sova.
Repetera.
Dag efter dag efter dag.
När det regnar har hälften redan gett upp
En sak jag märker tydligt när jag tränar ute är hur snabbt människor kapitulerar inför lite motstånd.
Regnar det?
Då stannar många hemma.
Blåser det?
Då väntar man på bättre väder.
Men en gammal sanning i bergen är:
När det regnar har hälften redan gett upp.
Det är då man skapar försprång.
Inte när allt är perfekt.
Inte när motivationen är hög.
Utan när det är lite jobbigt, lite kallt, lite motigt – och man gör det ändå.
Det är där disciplinen byggs.
Och disciplin är egentligen bara en sak:
förmågan att göra det som behöver göras, även när du inte känner för det.
Inspiration behöver riktning
Missförstå mig inte.
Inspiration är fantastiskt.
Den kan vara startskottet till något stort.
Men utan riktning är inspiration bara energi som försvinner.
Lite som att tända en raket utan att veta vart den ska flyga.
Så vad gör man då?
Jag brukar tänka på tre enkla principer.
1. Gör något inom 24 timmar
Om du känner dig inspirerad – agera direkt.
Boka träningspasset.
Planera turen.
Sätt datum.
Om du väntar för länge försvinner energin.
2. Bryt ner målet
Everest är 8848 meter högt.
Det är ett absurt tal.
Men om man istället tänker på det som ungefär tolv Eiffeltorn ovanpå varandra blir det plötsligt mer hanterbart.
Samma sak gäller livet.
Stora mål måste delas upp.
3. Acceptera att motivation kommer och går
Motivation är väder.
Disciplin är klimat.
Vädret förändras varje dag. Klimatet består.
Därför älskar jag äventyrsfilmer
En riktigt bra äventyrsfilm kan vara precis den där gnistan man behöver.
Den kan få människor att resa sig ur soffan.
Att börja klättra.
Att vandra mer.
Att resa.
Att våga testa något nytt.
En sådan film är Girl Climber, som har biopremiär över hela Sverige fredag 13 mars.
Filmen följer den professionella klättraren Emily Harrington i hennes försök att klättra Yosemite’s ikoniska El Capitan på 24 timmar.
Hon har redan klättrat Everest och flera 8000-metersberg och varit en av världens bästa tävlingsklättrare.
Men här handlar det om något annat.
Att bryta en barriär.
Att visa att hon inte bara är en av världens bästa kvinnliga klättrare – utan en av de bästa klättrarna. Punkt.
Efter ett nästan dödligt fall tvingas hon ställa sig en fråga som alla äventyrare förr eller senare måste möta:
Hur mycket är jag egentligen beredd att riskera för min dröm?
Filmen är lika delar nervkittlande överlevnadsberättelse och intimt porträtt.
Och jag tror många kommer att lämna biosalongen med samma känsla:
En enorm dos inspiration.
Men vad gör du sedan?
Det är den verkliga frågan.
När ljuset tänds.
När eftertexterna rullar.
När vardagen väntar.
Där avgörs allt.
För äventyr börjar inte på toppen av ett berg.
De börjar i små beslut.
Att gå ut fast det regnar.
Att träna fast man är trött.
Att fortsätta fast motivationen är låg.
Det är inte spektakulärt.
Men det är så drömmar byggs.
Så nästa gång du lämnar en inspirerande film eller föreläsning – fråga dig själv:
Vad är mitt första steg?
Inte nästa år.
Inte nästa månad.
Imorgon.
För inspiration är bara gnistan.
Det är vad du gör efteråt som avgör om det blir en eld – eller bara ännu ett tomtebloss.
Klicka på bilden för att se trailern!
Beställ bilijetter här >>>
🔥 Girl Climber har biopremiär över hela Sverige fredag 13 mars.
Om du gillade Free Solo är detta en film du inte vill missa.
Men viktigast av allt:
Låt inte inspirationen dö i biosalongen.
Använd den.
-------------------------
Om Fredrik Sträng: Fredrik, har bestigit sju av jordens fjorton 8,000m toppar, satt ett Guinness världsrekord (snabbast att bestiga 7 Summits), världrekord i snabbast klättrat Norges 377 2000-m fjäll, och föreläser om arbetsglädje, ledarskap, kommunikation, beslutsfattande och krishantering. Han är 2 x TEDx talare, skrivit två böcker och gjort dokumentärfilm för National Geographic, Discovery, TV4 och SVT. Han guidar även företag till bl.a. Kebnekaise.
Med vänliga hälsningar,
Fredrik Sträng
Alpinist – Föreläsare – Coach
