Drottning Omma hade jag inte hört så mycket om tidigare, men att vandra Ombergsleden var något jag hade funderat på en längre tid. När en god vän nämnde att han också var intresserad av den vandringsleden bestämde vi oss för att göra gemensamt slag i saken och vandra tillsammans den 20-21 maj.
Den stora upplevelsen i den lilla vandringen
Halloj och välkommen till min sida!
Det hör väl till att man ska ge någon sorts beskrivning av sig själv och eftersom jag valt att kalla mig "Skogstoka" kan man kanske ana ett visst skogsintresse. Det stämmer, fast det vore nog mer rättvisande att säga naturintresse. Vandring är det som är min största passion och det blir oftast åtminstone någon dagstursvandring per helg. På turerna är oftast kameran med. Många gånger fotar jag bara för att själva fotandet i sig är ett bra sätt att verkligen se saker. Jag fascineras lätt av det lilla och blir betagen av det stora.
Naturen har alltid haft en stor dragningskraft på mig och jag har genom livet, på det ena eller andra sättet, haft ena foten i naturen fast inte i närheten av att vara någon Lars Monsen... tyvärr... :)
Ni får väldigt gärna ge tips om olika naturfina vandringsleder, både kortare som lämpar sig för dagsturer och längre sträckor som innebär några övernattningar.
Ha det gott!
Intressen: Friluftsmat, Fiske, Vandring, Litteratur, Bär & svamp, Orientering, Foto, Löpning
Ombergsleden – en vandring på drottning Ommas berg
Sagodrottningen Omma var dimmornas- och bergens drottning och hon levde högst upp på Omberg i Östergötland. Omma var till hälften människa, till hälften berguv och såg ut att ha evig ungdom. Sagodrottningen var fruktad i bygden eftersom hon rövade bort väna jungfrur. Den bortrövade jungfrun lärde hon sedan upp till att överta drottningrollen när hon själv blev för gammal och därigenom var drottningskepnaden alltid ung.
Djäknarundan - en påskvandring med öppna ögon
Djäknarundan är ca 12 km och kan jagas runt på ett par timmar i högt tempo eller kan vandras med öppna ögon och öppet sinne under en hel dag. Jag valde det senare. Leden innehåller många olika naturtyper och det finns mycket att uppleva om man bara ger sig själv och naturen tid. Jag har vandrat den här leden flera gånger tidigare och tycker fortfarande lika mycket om den då den ger nya intryck och avtryck varje gång. Granviks byalag har dessutom märkt ut vissa särskilt sevärda platser längs med leden, vilket är en bra hjälp för att stanna upp och verkligen se saker under vandringen. Leden sammanfaller även delvis med Västra vätterleden och om man vill ha en längre vandringstur är den leden ett bra alternativ då den är ca 19 mil. Vill man ha ännu längre vandring kan man gå Västra vätterleden norrut och fortsätta vandringen på Bergslagsleden som tar vid i Stenkällegården. Eller så kan man fortsätta söderut där Södra vätterleden tar vid i Mullsjö. Men nu var det ju Djäknarundan jag tänkte skriva om. :)
Jag parkerade bilen i Granvik, någon mil norr om Karlsborg, där Djäknarundan börjar och slutar. Denna gång valde jag att börja gå på grusvägen mot öster och efter några hundra meter viker leden av in ibland träden och det känns som om man direkt är inne i den djupa storskogen. Det är tyst, mossbeklätt, småkuperat och efter någon km kommer man fram till Djäknesundet vid Vätterns kust. Där finns vindskydd för den som vid regn vill undvika att bli blöt och det finns en fin sandstrand för den som istället vill bli just blöt och ta ett härligt dopp i Vätterns friska vatten. :)
