Först finns en början, en idé och en vision om något större och varmare. En plats att mötas vid, berätta historier från det förflutna och planera för morgondagen. Gnistor som snart förvandlas till lågor och värmer din kropp, ger dig varm mat och kaffe.
Vårda den som ett barn. Skydda den från oönskade vindar, mata den med det bästa som finns omkring och låt elden växa sig större när den är redo. Titta på den, låt den andas och ge den din fulla uppmärksamhet. Snart är den redo att välkomna er alla med sprakande ljud och torra omgivningar. Ta den inte för given än. Var beredd att hjälpa till när det behövs.
Om du har gjort bra ifrån dig har du nu en välkomnande eld framför dig. Förhoppningsvis har ni varit vänner ett tag – elden och du. Du sitter på huk framför elden och lyssnar på vinden medans du värmer dina fingertoppar och tankarna dansar iväg. Diset vandrar sakta och trevande över sjön och du kryper åter ner i sovsäcken och inspekterar med lätt blick det som kommer inom synfältet. Det är lätt att vara i nuet. Det är lätt att tänka klart även om kroppen är trött.
Respekt
Under åren har jag mött många människor ute i naturen, och ofta samlas vi kring lägereldar för att laga mat, torka kläder och dela historier. Tyvärr ser jag alltför ofta glöd i eldstäderna utan människor runt omkring. Ta hand om vår natur – om du är osäker på om elden är släckt, häll på mer vatten! Ibland har jag mött folk som med lätthet berättat att de lämnade elden i full blom i hopp om att någon annan kunde få njuta av den. Vissa säger åt mig att tagga ner när jag berättar om detta. Men det är vår skog, min kyrka, våra rötter.
Lägereldar bör ses som en särskild upplevelse snarare än en nödvändighet.
