Fjäll- och vildmarksledare (SFLO), egenföretagare, författare, bloggare och stolt pappa till två döttrar ↟

Kort om mig
För mig händer det storslagna längs vägen. När skorna åker av och jag sitter och njuter med fötterna i blåbärsriset, eller när vattnet från en bäck sakta färdas mellan fingrarna. Mentalt försöker jag tänka att jag färdas mot ett mål och inte till ett mål, oavsett längden på turen.

Jag har växt upp med skogen bakom knuten och har alltid varit ute på äventyr – stora som små. Fokuset har skiftat genom åren, men nyfikenheten och viljan att komma ut har alltid funnits där. Jag har bland annat fotvandrat Karlskrona–Treriksröset och Smygehuk–Ytterhogdal, spenderat över nio månader på olika cykeläventyr och pilgrimsvandrat från Saint-Jean-Pied-de-Port till Santiago de Compostela med min mamma.

Jag träffade min fru på ett löparevent i Sylarna och bad om uppmärksamhet när hon stretchade genom att peta henne i örat med förpackningen från en ölkorv. Vi förlovade oss i Porto något år senare under en pilgrimsvandring och gifte oss samma år på Saltoluokta fjällstation efter att, tillsammans med vänner, ha vandrat genom ett höstklätt Sarek.

Min filosofi
Att tänka gå mot istället för gå till är ett sätt för mig att få folk att stanna upp och andas. Att inte fokusera blint på dagens etappmål, utan istället ta sig tid att se saker längs vägen. Att ha en jag är redan där-mentalitet gör det lättare att njuta av nuet. Visst, vi ska färdas till målet, men vi skyndar långsamt.

Det råder en pausovilja hos många människor idag. Vi ska fika om en stund, där framme, vid den kullen i horisonten, vid nästa bäck… Det gäller att hitta balansen mellan att färdas långt nog för att klara av den distans man har satt upp för sig själv, och att sakta ner så pass att man fortfarande hinner uppleva och processa allt.

Äventyrar CV
Sarek på skidor, 2003, 2015, 2019, 2020, 2021, 2022, 2023,2024
Höstvandring i Sarek, 2014, 2017, 2021, 2022, 2023, 2025
Porto - Santiago de Compostela, ~300 km till fots 2017
Lissabon - Santiago de Compostela, ~620 km till fots 2015
Nikkaluokta - Kilpisjärvi, ~310 km till fots 2015
Fjällräven Classic, Sverige 2009-2015, 2017-2019, 2022-2024
Fjällräven Campfire Academy (110km), 2025
Camino Frances, ~800 km till fots 2015
Fjällräven Classic, Danmark 2014, 2016, 2017
Kungsleden, Sverige, ~550 km till fots, 2013
REcycle Australia, en cykeltur på ~4000 km 2011
Karlskrona - Treriksröset, Sverige, 2200 km till fots, 2009
Skåneleden Kust-kustleden, ~230 km walk, 2006
Skåneleden Ås-åsleden, ~160km walk, 2005
Island, en sagolik cykling, 1 månad på MTB, 2007
Australien, 115 dagar och 5600 km på MTB, 2003/2004
Svenstavik – Björkö, ~500km midsommarcykling, 2004
Smygehuk - Ytterhogdal, en 3 månader lång vintervandring, 2003

Publikationer
Inspirational Outdoors, ISBN-13: 9789180277686
Egenpublicerad bok på engelska om mindset och filosofi samt med handfasta tips relaterade till grunderna i ett bra friluftsliv.

Användarnamn: Newlin

Intressen: Vandra, springa, turskidåkning, skriva, foto, sitta och iakta.

Mer på profilsidan


Kategorier:


Fel hage

För att spara pengar under min tid i Australien brukade jag i slutet av dagen hoppa över diket vid sidan av vägen med min mountainbike och leta efter en bra plats att slå upp tältet. Oftast fanns det ett stängsel några meter in, så jag behövde hitta ett gömställe mitt emellan diket och stängslet för att få tillräckligt skydd från vägen. När mörkret föll använde jag pannlampan så lite som möjligt, och på så sätt sparade jag en hel del pengar.

En kväll hoppade jag över stängslet och slog upp tältet cirka 100 meter in i en beteshage. Jag var trött och hade slagit läger tidigare än vanligt. Efter två–tre timmar kom en bil körande mot tältet, och tre män klev ur med gevär i händerna. De kallade mig aggressivt för boskapstjuv. De hade tydligen haft stora problem med sådant i området. Det tog ett tag innan de förstod att jag bara var en cyklist från Sverige som tagit mig friheter. Jag var en idiot och pekade på mina cykelväskor och sa att inga kossor får plats där. Slutligen avslutades mötet med ett längre, vänligt samtal innan de åkte därifrån.

Ungefär en månad senare blev det åter sent innan jag slog läger, och jag var för trött för att undersöka omgivningarna ordentligt. Jag slog upp tältet utan att veta att det fanns en stuga en bit bort, delvis skymd bakom ett mindre buskage. När det blev becksvart såg jag några lampor och hörde en berusad man och hans skällande hund. Jag hade slumrat till och visste inte om de varit hemma sedan tidigare eller just kommit dit.

Mannen tog sin Land Cruiser flera gånger och körde fram och tillbaka på vägen där jag låg. Jag låg precis vid stängslet, bara cirka tre meter från vägen. Efter att han passerat några gånger och stökat runt hemma hörde jag hur han blev riktigt aggressiv mot sin hund, som jag antar bara försökte tala om att jag fanns i närheten. Runt midnatt hörde jag ett skott, och efter det hörde jag aldrig hunden igen. Den hade ändå markerat i över en timme att jag var där.

Medan mannen fortsatte köra fram och tillbaka på vägen packade jag ihop alla mina saker, inklusive tältet, utan att använda pannlampan. Myggen var många, men jag brydde mig inte om dem. Jag var rädd och cyklade tills solen gick upp över horisonten innan jag vågade slå upp tältet igen. ↟

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?

Läs mer i bloggen

Vandringslekar – roliga aktiviteter i naturen

Redo för några vandringslekar? Jag har samlat några stycken här som du kan använda. Perfekt när du väntar på någon eller för att skapa kontakt med en grupp ute på tur.

Tepåseraketen
När du är i en stuga eller på en plats där det inte blåser kan du göra den här raketen av en vanlig tepåse. Klipp rakt av vid häftklammern och häll ut innehållet. Om du har rätt typ av tepåse kan du forma den som en lång cylinder med luft i mitten. Ställ den på en tallrik eller liknande och se till att påsen står stabilt. Tänd försiktigt eld på toppen av raketen. Glöm inte nedräkningen – annars flyger den inte. Den brinner ner och precis innan elden når basen lyfter den och flyger mot taket. När den faller ner fångar du den i en skål eller på tallriken. Blås inte – då löses den upp i tusen delar.

Bivacktur på Fulufjället

Ulfson och jag passade på under årets sista dagar att unna oss en bivacktur på Fulufjället, för att få lite vita vidder och gräva i snön. Julmaten var uppäten och det kändes skönt att göra något vettigt av mellandagarna. Efter 81 mils körning parkerade vi bilen vid Brottbäcksstugans parkering. Jag startade min resa i Åhus och Ulfson från andra sidan Skåne.

Min relation till eld

Jag har alltid uppskattat lägereldar och ser dom som något magiskt. Jag skrev en gång följande text om min relation till eld.

Först finns en början, en idé och en vision om något större och varmare. En plats att mötas vid, berätta historier från det förflutna och planera för morgondagen. Gnistor som snart förvandlas till lågor och värmer din kropp, ger dig varm mat och kaffe.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips