Landborgspromenaden 09-01-18
"Landborgen, Helsingborg, höjer sig mellan 20-40 meter över havet och är resultatet av landhöjningen efter inlandsisens avsmältning. Längs Landborgens branter med sina genomskärande raviner finns ett koncentrat av Helsingborgs historia samlat. Längs kustlinjen, en sträcka på 16 km, från Christinelund i norr, via stadskärnan till Ättekulla i söder omfattar Landborgen flera olika miljöer. Från Kärnan i centrum går vandringen norrut med utsikt över staden och Öresund".
Redan vintern 2007 bestämde jag mig för att göra en gemensam vandring längs Landborgen. Genomen en tidningsartikel hade jag läst om denna speciella del av skåneleden och från turistbyrån beställt en broschyr över området. Planerna och broschyren har sedan ”legat till” sig i byrålådan drygt ett år men nu var det dags.
Genom forumet här på utsidan annonserade jag ut turen, samt att jag bjöd med några kompisar. Björn aktiverade efteråt sitt medlemskap på sidan, så där kan man se fler bilder. När alla var samlade vid Kärnan för start räknade jag in hela tolv deltagare utöver mig och så klart min hund Kaspar med nya klövjeväskor.
-Kul att det blev så stor uppslutning, tyckte jag.
Turen startade tätt i spåren på några ligister som bland annat satt en papperskorg i brand. Catarina och jag fick agera brandbekämpare genom att tömma våra dricksflaskor över elden.
Längs leden gjorde vi små stopp vid historiska platser där vi turades om att läsa innantill från "guidboken".
Koncentrerade åhörare lyssnar till Aldanas berättelse om den pampiga villan i Vikingsbergsparken. kl 11.52
Hälsovägen är landets vackraste stadsinfart med rhodendendron längs båda sidorna av vägen. Här stannade vi vid den salinska källan, upptäckt 1889 och döpt till Sofiakällan efter Oscar II:s drottning.
"Dricka brunn" lät spännande tyckte och fyllde min tomma dricksflaska till brädden med källvatten. Inför hela gruppens förväntansfulla blickar tog jag en stor klunk i munnen som jag omedelbart fräsande och "svärande" spottade ut över golvet i brunnssalongen. Vattnet var ju för tusan salt!
Fort och befästningsanordning från andra världskriget på Tågagatan.
kl 12.02
Sakta lämnade vi staden bakom oss och efter en liten "omväg" kom vi till Pålsjö mölla från 1824, vackert belägen i botten av en ravin. Den är en av de sista bevarade vattenkvarnarna i nordvästra Skåne. Inne i Pålsjö skog fick vi möte med "en hel tipspromenad" och Kaspar fick träna på att möta andra hundar.
Det var riktig "skånsk vinter" dagen för vandringen, dvs mulet, fuktigt, rått och rejält blåsigt. I andra änden av slottsträdgården kunde vi i dimman skymta Pålsjö slott. Byggstilen är inspirerad av dansk barock vid renoveringen omkring 1870. Vid det här laget hade dock det kulturhistoriska intresset dämpats något och vi ville alla komma fram till målet för dagen.
Det är kallt när man står stilla. Marianne gör så gott hon kan för att hålla modet uppe. kl 14.19
Vid lägerplatsen i höjd med Vikingsstrandsbadet/norra Tinkarp gjorde vi upp riktig eld, (engångsgrillar är för amatörer). Under tiden gick största delen av gruppen vidare mot Sofiero för att senare återvända för lunch. Elden tog sig bra men som oftast kändes väntan lång innan det var fin glöd för att grilla korv. Stellan imponerade stort på sällskapet med sin "barbe-cue" delikatess med marinerad kyckling. Efter maten var det kaffe med knytkalas och samkväm för de som stannade kvar lite längre.
Nu ser vi fram emot fler turer snart, preliminärt åt Lundatrakten till. Den 6-7:e mars är det stugtur med övernattning i Skäralid med anmälan via utsidan.se till undertecknad.
sponsor: http://www.vildsvin.se/
Prolog från Tekniska förvaltningen Helsingborg.
Kul med många vandrar vänner.