JA
Cesar och jag har varit ute varje dag.Och solen har lyst.Och jag gjorde en långtur på 13km en dag . Det var inte planerat.Men jag hamnade på vårt milspår på Vitberget: Och i slutet gick jag vilse. Men eftersom vi har en TV-mast att utgå från visst jag å tvilket håll jag skulle gå.
Det var så skönt att känna att jag orkade.
När jag kom hem hade jag en sån där härlig känsla i kroppen.
LÄste i tidningen idag att " MIN SKOG" kanske ska bli Naturreservat. JABBA
Känner att varje gång jag hör någon motorsåg blir jag orolig
SÅ nu kan jag andas ut!
Nej nu måste jag packa.har börjat med mina friluftsgrejjer. men det finns mer!!!!!!
Milspåret på Vitberget;är det samma sträckning som på 70-talet?Härlig terräng,och jag har så trevliga minnen därifrån,på skidor både med och utan hund,då jag lyckats färdas över förväntan snabbt.
Bra att det sparas som reservat.Viktigt med fina områden nära samhället.
Och mast,för orienteringsens skull..
Jo Britt det är nog samma sträckning. . JO det är fantastiskt att ha ett sånt område så nära stan.
Nu måste man ha grönt kort (dvs gått en kurs)för att färas med hund i skidspåret förutom på ett speciellt hundspår.
Jösses!Grönt kort,låter som golf.Sånt har jag inte och lär aldrig ta.Syrran däremot var på spannkörningskurs i Kiruna i helgen.Det var folk från Skellefteå med.
Vad skönt att skogen "runt knuten" blir kvar som naturreservat!
Av någon märklig anledning brukar det vara väldigt trevliga turer de gånger man går vilse - åtminstone på hemmaplan när man är säker på var man är någonstans.