Dagsturer på höjden och andra små historier.

Passion och kärlek. För bergen, för klättring och alpina aktiviteter. För livet. Jag och min 'partner in crime' har bosatt oss vid Alpernas rand för att på bästa sätt kunna njuta av livets goda.

Användarnamn: Sandra E

Intressen: Alpinism, Klättring, Dykning, Vandring, Turskidåkning, Litteratur, Mountainbike, Paddling, Foto, Utförsåkning, Resor

Mer på profilsidan


Le Traverse Royal Del 2/4: Domes de Miage

Under fredagkvällen hade våra två färdkamrater Jochen och Wolfgang anlänt till hytten. Inte förrän till serveringen av huvudrätten kikade de in i den stimmiga matsalen. De skulle laga egen mat på ett medsläpat gaskök, så den missade middagen gjorde ingenting, däremot blev det svårt att komma i ordning för en tidig start nästa morgon.

Inte förrän vid 05:00, om än fortfarande i mörker, stod vi nu färdiga att påbörja snöflanken precis ovanför hytten. Snart fick vi se solen gå upp igen, och när vi påbörjade sista stigningen till Aiguille de la Bérangère (3348 m) var himlen redan klarblå.

Vi närmar oss toppflanken på Aiguille de la Bérangère.

Vårt mål efter dagens travers var Durier-hytten, som går att nå på två sätt från Conscrits-hytten. Normalvägen går över Tré la Tête-glaciären; färre höjdmeter och snabbare, men sceniskt och tekniskt mindre intressant. Traversen av de fem Miage-topparna samt Aiguille de la Bélangère är betydligt mer tidskrävande, men den erbjuder klättring, mixad terräng och kammar vilket skulle ge oss en bra uppvärmning inför den utlovat mer seriösa etappen över Bionassay i morgon.

Det skulle även visa sig att dagen behövdes för att känna in varandra. Jag och Markus utgör ett tight replag, Jochen och Wolfgang säkerligen likaså, men att få ihop rytmen mellan våra två replag tedde sig ovanligt svårt. Det gick långsamt med mycket väntestunder (vilket inte underlättades av att Wolfgangs minst 30 år gamla väska gick sönder), och eftersom det var varmt blev snön snart varm och mosig. Turen som börjat så trevligt och avslappnat började efter lunch kännas utdragen och osäker. I hårdfrusen firn med bra fäste för yxa och stegjärn är kamvandringarna och klätterställena inte så tekniskt svåra, men i mjuk snö finns det ingen säkerhet att luta sig tillbaka mot. Isyxan fäster ju inte om man faller. Så det var bara att hålla koncentrationen uppe.

Nere till höger Miages östra topp, sista toppen för dagen. Morgondagens tur börjar från sadeln upp på Aiguille de Bionassay (vänster), sedan vidare österut över kammen till Dome de Goûter. Mont Blanc (höger i bild) sparar vi till en egen dag. Foto: Markus Kvist

Vi närmar oss sista delen av etappen. Durier-hytten syns i sadeln framför Aiguille de Bionassay. Foto: Markus Kvist


Vi anlände så sent till hytten att fransmännen himlade med ögonen. Runt 15:30 var väl klockan när vi stapplade in med plaskvåta fötter. Det var till synes bara luttrade alpinister här, alla med samma mål för morgondagen: den kungliga traversen över Bionassay. Så mycket annat finns det väl inte att göra omkring...

Durier-hytten ligger på en kam mitt emellan Miages östtopp och Aiguille de Bionassay. Hytten ser ut som en liten container med sovplats för 18 och effektiv ståplats ett par kvadratmeter. Resten av ytan tas upp av ett bord (som rymmer hälften av de boende så att middag och frukost serveras i skift), två bänkar och ett enkelt kök. Och denna lilla plåtlåda har otroligt nog en egen permanent hyttvärd, en fransyska som även pratar engelska.  Hon håller full koll på alla boende och deras ambitioner. Nu hade hon mycket att göra, för hytten var full och utanför stod ett par tält, några sov även i gamla hytten en liten bit ned för berget. Då vet man att det är optimala väderförhållanden.

Markus kokar lite snö framför Durierhytten.

Gruppbild med kvällssol och delar av dagens etapp i bakgrunden, från vänster de tre västra Miage-topparna Occidental, Central och First, till höger de två östra, Second och Principal. Foto: Fransk Alpinist

Ett par timmar i horisontellt läge var varmt välkommet. Nätterna är alltid korta på turer som dessa, vi skulle få frukost klockan 02:30. Så efter en tupplur väcktes vi av klirrande tallrikar, och nästa sekund var bordet ockuperat. En tunn soppa, ost och bröd, till huvudrätt linssoppa med en korv per person. Det må låta magert men soppa är rena drömmen efter långa dagar när kroppen förlorat mycket vätska. Själv blev jag (som vanligen äter för 3) så mätt att Markus fick ta min efterrätt.
Inför natten fick jag ett par öronproppar av Wolfgang. Det blev första natten med någon sömn alls på ett par dygn.

Till nästa del

Läs mer i bloggen

Le Traverse Royal Del 1/4: Refuge Conscrits och Tête Blanche

Bland fransmännen benämns den "le traverse royal": den vackra traversen över Domes de Miage och Aiguille de Bionassay med avslut på Mont Blanc. En högalpin klassiker känd för sina långa, exponerade kammar och klättring på vassa granitflak. Denna skulle vi nu få den stora glädjen att fullfölja tillsammans med Jochen och Wolfgang från Karlsruhe. Här är första delen av turen, med acklimatisering på Tete Blanche.

Le Traverse Royal Del 3/4: Bionassay travers

Det är behagligt att göra branta stigningar i kolmörker, för man ser inte hur långt man skulle kunna falla...
I fredags hade jag och Markus i ömsesidig nervositet betraktat vägen över Bionassay från vår fikaplats nära Tête Blanches topp. Bionassay-traversen från refuge Durier börjar längs en brant, exponerad kam som man bestiger i mörker. En bit upp avtar lutningen kort för att snart återigen stiga och övergå i lättare klättring. Detta parti hade jag varit mest nervös inför, då det från håll ser ut att mest vara lös sten i brant snö. Därefter kommer man upp på en vågrätt men smal kam som leder till insteget mot turens tekniska del, några replängder klättring i UIAA grad 3 (ett par korta ställen 4-).

Le Traverse Royal Del 4/4: Mont Blanc

Vägen till Mont Blanc från Goûter, tagen dagen innan från Dôme de Goûter. Bild: Markus Kvist


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.