Hej! Annonser är vår inkomstkälla för att kunna driva Utsidan.
Om du inte vill slå av annonsblockering kan du istället stödja oss genom att
teckna ett Plusmedlemskap -
då kan du dölja alla annonser och slipper denna text!
Fågelintresserad naturmänniska. Tack vare min familj så blir det alltid några längre utflykter varje år också. För det mesta blir det en tur med havskajak runt kristihimmelsfärd varje år. En fjällvandring per år är numera också obligatorisk.
Har på senare tid börjat fotografera allt mera. Än så länge på ett tidigt nybörjarstadium med fotograferingen, men blir bättre allt efter att tiden går.
Skulle ni vilja titta på lite bilder jag tar så är ni välkomna att titta in på min hemsida: www.magnusfriberg.com
Användarnamn: -friberg-
Intressen:
Fågelskådning, Fiske, Vandring, Paddling, Foto, sport o då framför allt fotboll.
Haha.. Så
fel det (läs: man) kan gå när man har bråttom hem:)
Regnet
lättade under morgontimmarna och övergick i kompakt dimma. Vid tio på morgonen
så lättade dimman och det började se ljusare ut. Vi klängde på oss våra blöta
kläder och kängor och bestämde oss för att nu går vi till Abisko!Normal021falsefalsefalseSVX-NONEX-NONEMicrosoftInternetExplorer4Siellavággi
Så blev det också, men inte riktigt den väg vi tänkt. Vi skulle vandra
några kilometer ner i Siellavággi för att sedan svänga upp i Ballinvággi och
sedan ta oss ner mot tältlägret och sedan vidare mot Abisko. Till att börja med
så tyckte vi att stigningen upp i Ballinvággi var jäkligt brant, det förklarade
vi dock för oss själva med att det var tröttheten från en tuff vandring som
gjorde att det var så jobbigt. När vi sedan nådde en stor sjö så blev det
svårare att skylla på utmattning, vi fick helt enkelt studera kartan. Då
upptäcktes det ganska snart att vi från början gått några kilometer för långt
och svängt upp i Bahpagurra istället för Ballinvággi, vilket direkt förklarade
varför stigningen var så tung.Normal021falsefalsefalseSVX-NONEX-NONEMicrosoftInternetExplorer4På väg upp i Bahpagurra
Det är nämligen ca 240 höjdmeter högre och fasen så mycket brantare.
Sjön som vi sedan hittade var 1045 inne i Čoamuhasriehppi.Normal021falsefalsefalseSVX-NONEX-NONEMicrosoftInternetExplorer4Čoamuhasriehppi
Normal021falsefalsefalseSVX-NONEX-NONEMicrosoftInternetExplorer4Så
istället för att gå på stig ner till kungsleden så fick vi på måfå gå ner genom
flera kilometer björkskog innan vi nådde Kungsleden som ledde oss tillbaka till
Abisko.Normal021falsefalsefalseSVX-NONEX-NONEMicrosoftInternetExplorer4Vandring i björkskog
Normal021falsefalsefalseSVX-NONEX-NONEMicrosoftInternetExplorer4Stor lättnad och glädje när vi tillslut
nådde Kungsleden
Där ligger
vi nu nyduschade och fräscha på campingen. Imorgon väntar tvättning av kläder
och sedan en natt i en vanlig säng!Normal021falsefalsefalseSVX-NONEX-NONEMicrosoftInternetExplorer4Utsikt från Abisko över Lapporten
Ett
fantastiskt äventyr (det bästa någonsin) har nu nått sitt slut. Vill passa på
och sända ett stort tack till min far (Majjen) som ville ha med mig på den här
vandringen, den har givit många minnen för livet!
Just nu råder det uggleinvasion i mellersta och södra Sverige. Det nästan svärmar utav ugglor utav alla sorter. I Örebro har vi under dom två senaste veckorna haft besök utav både lappuggla och slaguggla mitt inne i stan!
Tänkte här dela med mig lite bildmässigt utav den slaguggla som bestämde sig för att slå sig till ro vid universitetssjukhuset i Örebro under några dagar i början på veckan. Den fick stor uppmärksamhet där den satt. Väldigt många människor anslöt sig nyfiket till folksamlingen för att beskåda denna skönhet.
Har under den senaste veckan stiftat riktigt nära bekantskap med en sparvuggla i Närkes sydvästra delar. Eller en förresten, vid ett tillfälle hade jag hela tre stycken på samma plats. Men det är framförallt en individ som alltid är lika nyfiken. Varje gång jag kommer dit kliver jag ur bilen och visslar några gånger och varje gång kommer den lille krabaten flygande över hygget och slår sig ner alldeles intill där jag står. Väl där tar den sedan inte speciellt stor notis av mig utan sitter mest o har det skönt i solen eller spanar efter gnagare och småfåglar. Så jag kan utan problem ställa mig alldeles intill den och ta lite bilder utan att den bryr sig. Det är lika härligt varje gång att få vara så nära denna lilla snygging. Lägger upp en rad bilder här så ni får beskåda skönheten och bli lite avundsjuka;)
När jag tog min dagliga tur i Kvismaren för ett par veckor sedan så stötte jag på något mycket trevligt. Precis brevid vägen jag kom åkande på så satt det en jorduggla och tittade på mig. Jag åkte fram 20-30m och parkerade och smög ur bilen för att kunna ta lite kort, sammarbetsvilligt satt den kvar och bara tittade på mig. Normalt brukar jordugglor man stöter på här i trakterna vara väldigt skygga så det var riktigt härligt att stå och kunna ta sådana "närbilder". Hur som helst så tog jag mig närmare o närmare för att se hur nära jag fick komma. Det slutade med att jag stod på mindre än 10m avstånd från ugglan och fotograferade. Det var en så kallad "porr-obs", bättre än så blir det inte.
Finns ett par alternativ till varför den var så orädd, antingen var den så trött för att den flugit långt under natten och därför inte hade ork eller brydde sig om att ödsla energi på att flyga därifrån. Det andra alternativet är att det var en ung jorduggla långt uppifrån norr som varken sett människor eller bilar tidigare och helt enkelt inte hade vett nog att flyga därifrån. Den visade sig i alla fall vara frisk då den flög och jagade en sväng efter några timmar.
Redan när jag var yngre älskade jag att vara ute. Jag visste inte särskilt mycket om ryggsäckar eller passform. Jag stoppade bara ner min utrustning ...
Vi åkte till Fulufjällets nationalpark med ett tydligt mål: att uppleva fjäll på riktigt, men på ett sätt som fungerade även med barn. Fulufjället är ...
Från Bruksvallarna fortsatte vi i fortsatt kallt högtrycksväder. Den befarade spårlabyrinten upp och förbi Ramundberget visade sig vara tämligen ...
3 kommentarer
Det började med en känsla av att tiden hade gått utan att jag riktigt märkt det. Utrustning i garderoben, kartor i hyllan och ett liv som blivit mer ...
I år är det sextio år sedan jag vandrade i Sarek för första gången, och de närmaste dagarna kommer min nya bok ut: Sarek – en biografi. Det är en ...
4 kommentarer
Siellavággi
Bra skrivet. Nu var äntligen följetången slut :) Ska ta och läsa om allt i en följd.
Ulf: tack så mycket=)
Härligt! Längre fram kanske ni kan göra en tregenerationsvandring? Tack för att vi har fått följa emd på den här. Det har varit spännande läsning och hisnande bilder!
Ulrika: Ja då får nog farsan hänga i ett tag till, lär ta några år innan det blir aktuellt=) Tack för berömmet!
Har varit en trevlig läsning.....återkom gärna........
Trevlig läsning och fina bilder. Det är fina minnen för er att bära med er.Tack för att man fått följa med.
Jesper: Tack så mkt! Bloggen kommer fortsätta vara levande, dock kommer det dröja ett tag innan det skrivs om någon ny vandring antagligen..
Annica: Tack så mycket!
Kul med långläsning, dag för dag......
Det är som om man vore med själv :)
Det var en redig tur,säkert förblir det ett mycket starkt minne för er båda resten av livet."svetsar samman" far&son.
Att gå upp på nånting är speciellt,att bli trötta tillsamman också..
Britt: Ja, helt klart många häftiga o härliga minnen är det=)
Känns faktiskt lite sorgligt att du inte har fler dagar att skriva om.
Ja känns faktiskt lite trist=/
Jag har upptäckt att det är väldigt roligt att ha vuxna barn att göra saker tillsammans med. Jag skulle tro att Håkan också tycker så.
Tack för trevlig läsning och fina bilder!
BrittMarie: Jo det vet/hoppas jag verkligen att han tyckte=)