Vilken paddel är bra till vad?

Jag tycker om att min plattpaddel är platt, för jag gillar det skärande tagen, både akterut (rodertaget både innåt och utåt), föröver (kontringar) och mitt på (sidoförflyttningar i fart eller bara helt sidledes). Jag tycker att jag har "nytta" av dem i närheten av klippan, mellan stenarna och så vidare. Jag gillar att vara där havet möter land. Janne kan intyga att min lek o långturskajak ser förjävlig ut i botten (hela vägen), vid de skarpa slagen och på sidan. Jag tror att det är svårt att göra just den sortens paddling med vinge (även om Fischer måhända är grymt duktig), och kanske inte lika lätt att få kraftfulla skärande tag med en eskimopaddel (fast jag tror det kan gå rätt bra). (Jag tänker vidare att det inte är så viktigt för andra, men kul tycker jag personligen, de allra allra flesta paddlar inte så utsatt.) Jag tycker även att det har sin poäng då jag surfar med min kajak, en skedda kajak, jag "hänger" då i rätt ofta i ett skärande akterlig styrtag. Inte alls nödvändigt i surfen om man har en roderkajak såklart. Men jag gillar det så här. Att den är styv och stor är skönt, det blir "direkt" på något vis, bra kontakt (jag har personligen inga problem alls med stor paddel i stark vind - en vanesak kanske). Jag gillar att den är kort för jag mår bra med hög paddelföring. Att den är tunn känns mest bra för att den blir tyst i isättningen och de skärande tagen blir snäppet skönare. Paddeltillverkaren gör också forspaddlar, hållbarheten var viktig för mig som så ofta slår paddeln i sten, eller i is. Den har fått mycket stryk. :) Men funkar bra fortfarande.

Min vinge är helt underbar, jag provade flera men jag kände mig klart mest bekväm med Epic (tack för tipset Erik). ... eller rättare sagt så kändes de klassiska (?) racingspecialiserade lite svårare att få ner i vattnet på ett bra sätt. Kanske bara en vanesak, kanske bara att denna råkade passa just min paddelstil. Jag valde en mindre modell för att jag är lite rädd om kroppen (har haft strul vid axlar och armbåge) och med lite mjukare skaft tror jag (det röda är väl mjukare än de blå eller var det bara som jag minns fel?) av samma skäl. Det är också ruggigt snygg. :)


Gav det något?
Eller är ni mest trötta på mitt tjat? ;)
 
Vi tröttnar aldrig på ditt tjat Patric :) Ja din havskajak ser för jävlig ut i botten :) Ja det röda skaftet är mjukare :)

/Janne
 

Lästips

Paddla i sommar: Tips och inspiration från Utsidans medlemmar

Utsidans redaktion tipsar om fem bloggar och forumtrådar som får oss att längta efter att färdas fram på vattenytan.

Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken

STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.

De liftar och ploggar igenom Europa: ”Alla hjälpsamma får oss att orka”

Utsidan mötte upp Michaela och Jiří Dolan under deras Stockholmsbesök, och plockade skräp på ett lite annorlunda sätt – från kajak.

Vinn skor och startplatser till Merrell Göteborg Trailrun för två!

Delta i Göteborgs stora trailfest den 6 september! Nu har du chansen att vinna både startplatser och nya MTL ADAPT från Merrell åt dig och en vän.
Månne dags att sticka ut hakan med lite subjektivt tyckande?

1. Min erfarenhet är att paddeln har relativt liten del i hur fort man tar sig fram eller hur bra man manövrerar eller rollar etc. Allra mest betyder paddlaren, lite mindre kajaken och sist paddeln med några få procents inverkan.
2. Alla paddlar kan användas för alla ändamål – men mer eller mindre effektivt.
3. Det handlar om gradskillnader, inte om artskillnader. Det finns gott om gränsöverskridande hybrider som är både-och eller ibland varken-eller. Och som en diskussion nyligen på QajaqUSA visat har de flesta inget problem att se vad som är vad, men försöken att definiera verbalt havererade.
4. Spridningen är stor inom grupperna. Sålunda kan en dålig grönlandspaddel vara sämre att rolla med än en bra europaddel, och en bra grönlandspaddel kan vara snabbare i hög fart än en dålig vingpaddel.

Men om vi håller oss till bra, välkonstruerade paddlar som passar paddlaren styrka och teknik, är detta mina erfarenheter:

Europaddel*: Bäst till fors och surf – "vitvatten" med mycket luft i kräver stor bladyta. Bäst också i accelerationsfasen, under förutsättning att paddlaren är riktigt stark – annars blir frekvensen för låg och den förlorar mot grönlandspaddeln. Mycket effektiv till manöverering genom stor roderyta. Svårare än grönlandspaddel att rolla med eftersom motoriken är kritisk genom skålning och vinkling och flytkraft saknas. Generellt onödigt stora blad för långfärd med tung kajak – vilket många hanterar genom att "slarva" med tekniken så att greppet försämras lagom mycket. Tar lite tid innan tekniken med vinklingen sitter, men eftersom nästan alla börjar med europaddel och den dominerar stort hos uthyrare och i paddelkurser är det inget man reflekterar över.

Vingpaddel: Överlägsen i hög fart, där fartskillnaden mellan paddeln och vattnet är liten. Något sämre i acceleration (på samma sätt som en liten propeller kaviterar i starten men greppar perfekt i hög fart) och rätt dålig för manövrering (eller snarare: den fungerar i sådana sammanhang främst som ett passivt mothåll med knepig form i vattnet och mycket lite av vingpaddelns egenskaper kommer till användning). Till rollar som bygger på sveptag för-akter är den utmärkt – att använda den för andra varianter kan bli rena cirkustrick. Med rätt teknik är en liten vingpaddel med inte alltför styvt skaft utmärkt för långfärd – ger liksom grönlandspaddeln hög verkningsgrad med låg belastning. Bra teknik tar tid att lära sig och många långfärdspaddlare använder vingpaddel som europaddel – har nytta av den låga vikten men inte så mycket mer.

Grönlandspaddel: Bäst för rollar och stödtag genom flytkraft och symmetri. Överlägset bäst i hård vind och grov sjö – till skillnad från andra typer känns inte vinden i paddeln, och symmetri och flytkraft innebär pålitliga enkla stödtag även i besvärliga förhållanden. Sämre för manövrering än europaddeln – eller snarare: det fungerar utmärkt men effekten är inte lika påtaglig. Bra för långtur med tung kajak – låg bekväm motorik med jämn belastning och hög verkningsgrad. Bladytan generellt för liten i skummande vatten – bränning och fors. I hög fart är den ungefär likvärdig med europaddel, lite sämre än vingpaddel. Bra för acceleration genom att utväxlingen är lite lägre än för de båda andra typerna (större skillnad ju tyngre kajaken är). Liksom för vingpaddeln tar det ganska lång tid att lära sig utnyttja en grönlandspaddel till fullo (innebär till exempel att använda den som en aktiv vingprofil, inte som ett mothåll) – och tills dess är det mest ett lätthanterat redskap med lite sämre grepp i vattnet. Många som provar, flyttar bara över sin europaddelteknik och ger upp efter några försök.

*Vad skall vi egentligen kalla den? "Europaddel" i brist på bättre namn (John MacGregor från England "uppfann" rekreationspaddling för 150 år sedan med liknande paddlar)? Vingpaddlare använder ibland lite nedlåtande "plattpaddel", men nog är en grönlandspaddel ännu plattare? "Standardpaddel" – kanske, men det fungerar bara i sammanhang där den helt dominerar utbudet ( i tävlings- och motionssammanhang är vingpaddeln standard, i SOF-kretsar är grönlandspaddeln standard). Har någon ett bättre förslag?
 
Ville bara visa en "plattpaddel"...

P4070011.JPG



ps. Hoppas det här fungerar så bilden syns...

Det är en Lendal SeaMaster bent shaft som var superinne 1992...
 
*Vad skall vi egentligen kalla den? "Europaddel" i brist på bättre namn (John MacGregor från England "uppfann" rekreationspaddling för 150 år sedan med liknande paddlar)? Vingpaddlare använder ibland lite nedlåtande "plattpaddel"

Att vingpaddlare skulle vara nedlåtande när de säger plattpaddel tycker jag inte. När jag var liten parvel och gick i kanotskola innan vingpaddeln var uppfunnen, kallade slätvattenpaddlarna paddeln för spade eller brödspade, vilket jag tycker är värre än plattpaddel.

Plattpaddel kanske är ganska bra ändå. Om typen kallas för touringpaddel blir forspaddlarna arga, och forspaddel blir också fel.

Lendal Sea Master gick väl under namnet havspaddel?
 
För mig som paddlat 99% med plattpaddel (och som tokgillar min lilla vinge för motion) har personligen inga problem med begreppet plattpaddel. Nedlåtande i sina egna öron blir det väl bara om man låter det bli så? Min är "kind-of-platt" och jag gillar den.

Kanske att "eskimopaddeln" bör kallas "inuitpaddel" eller "grönlandspaddel" (inte bara på/från grönland?)?
Eller "ursprungspaddel"... :)
Eller kanske än mer i takt med din sång Björn, "egentligen-bäst-på-det-mesta-paddel"... ;)
Kanske"flytkraftspaddel" eller "symmetripaddel" eller "uthållighetspaddel"? Ja ni fattar, vilken av axlarna vill man gå utefter för att lyfta fram det "tongivande" hos en viss benämning?

Jo, jag gillar semantik/retorik. Det är bland annat där vi styr tanken och känslan.
Förslaget Europaddel känns kanske rätt historiskt och som balans/motvikt till Grönland då.
Men funktionen hos "europlatt", om den nu kan tänkas finnas någon speciell, eller paddelkänslan, eller identiteten/själen fångas inte så mycket i "Euro". För min del säger begreppet Europaddel ingenting.
Då gillar jag McGregorpaddel bättre! :)
 
Att vingpaddlare skulle vara nedlåtande när de säger plattpaddel tycker jag inte. När jag var liten parvel och gick i kanotskola innan vingpaddeln var uppfunnen, kallade slätvattenpaddlarna paddeln för spade eller brödspade, vilket jag tycker är värre än plattpaddel.

Plattpaddel kanske är ganska bra ändå. Om typen kallas för touringpaddel blir forspaddlarna arga, och forspaddel blir också fel.

Lendal Sea Master gick väl under namnet havspaddel?

Ja visst var det så - fast nu skulle den snarare kallas "hafspaddel" (av de renläriga...) även om jag lärt mig hantera den.

Om man ska kalla euro/plattpaddeln för McGregor kanske vingen ska kallas Lindeberg? En fin tanke att ära den som... men det kanske är enklare om funktionen beskrivs så skapar man inte så mycket mysrik och fackidioti :)
 
Om man ska raljera en del, man kan ju faktiskt paddla med en planka också. Obehagligt som fan, an skulle val komma knappt en hundra meter men om man nu verkligen sätter viljan till ;)
 
Angående ursprungsfrågan vilken paddel som är bra till vad:

-Själv brukar jag använda vandringsstav vid vad, men om man nu tvunget vill använda en paddel antar jag att grönlandspaddeln är den som är närmast vandringsstaven i funktion.

Som alternativ kan man tydligen även använda en stor kniv till vad:
http://www.utsidan.se/forum/showthread.php?threadid=32774#post367122

//Anders

PS. Till paddling är dock plattpaddeln överlägsen i alla avseenden. Så det så!
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips